Men det är såklart inte resultat som det ska dras några större växlar av.Snarare olycksfall i arbetet. Vi snackar om lag som är så pass braatt de skakar av sig den här typen av förluster och som kommer attvinna merparten av sina matcher i sina respektive serier ändå.
Jagtror snarare att den typen av förluster som Troja och Mariestad åktepå i helgen kan vara nyttiga. Påminnelser om att de inte äroövervinnliga. Att det blir smisk även mot mindre namnkunniga gängom de inte är på tå och spelar på topp. Den typen av realitycheckkan vara bra att få för den här typen av storartade topplag.
Detkänns snarare rimligt att lyfta på hatten för Grums som imponeratoch gått över förväntan i serieinledningen och Halmstad som ocksåde imponerat och klarade av pressen från drygt 4000 fans påläktaren och ändå betvingade stora Troja. Det är riktigtimponerande.
Det är motståndet som ska applåderas snarareän förlorarna som ska analyseras sönder.
De har ungefärnoll procents anledning till oro.
* * *
Lite mer orobör däremot finnas i Tranås som åkte på däng med 4-2 i KinnarpsArena i fredags.
Nu är HC Dalen förvisso ett motstånd somhar hittat formen ordentligt på slutet, men fjolårets kvalseriegängTranås har gjort två raka ganska svaga bortamatcher (den andra motKalmar) och ser inte alls ut som det där laget som firade så storatriumfer i våras.
Då var det ett kollektiv som intensivtkuggade i varandra vilken lina som än var på isen och gjorde livetjobbigt för motståndarna. Det spelet är inte vad man visar upp nu.Istället transporterar alldeles för många spelare på egen handoch hamnar ute i sarghörnen istället för i de farliga ytornaframför mål. Men framförallt är den där fysiska aspekten sombortblåst, Tranås ser faktiskt ganska bekväma ut.
Fortsättertranorna på den inslagna vägen kommer de obönhörligen bliindragna i en jobbig strid om att ens ta sig till Allettan och detligger ju färskt i minnet att man har misslyckats med den saken isöderserien förr.
Karl Helmerssons mannar måste steppaupp.
* * *
Apropå Tranås så har det inte gått någotvidare för två av tre Åmål-kanadensare så här långt den härsäsongen.
Zach Doerring fick inget kontrakt i Borås eftersin tryout och det ser mer än lovligt trögt ut för Sean McGovern iTranås. 26-åringen som värvades som tilltänkt målskytt haråstadkommit två assist på sju matcher och sitter fastfrusen i enfjärdelajn som inte får särskilt mycket uträttat. Där hade TAIFnaturligtvis förväntat sig väldigt mycket mer, men det kanskekommer.
För Anthony Paskaruk, den som värvades först avalla från Åmål, är det däremot klackarna i taket. Kanadensarenfår goda vitsord, har sett intressant ut och svarat för fyra poäng(2+2) under sin första tid i Kiruna IF.
När laget aningenskrällartat besegrade Boden efter straffar i onsdags var det justhan som satte den avgörande straffen.
* * *
Tyringetar in den amerikanske backen Preston Ames som ifjol gjorde 29matcher för Vännäs utan att göra så värst mycket väsen av sigoch som inlett den här säsongen i Polen.
Det är ingenfrälsare, men några sådana finns inte heller att få tag på fören förening med Tyringes börs. Det viktiga här är att det görsnågot i den prekära situation som laget hamnat och även om Amesknappast är någon större spets tycker jag att det är helträtt.
Tyringe skriker desperat efter hjälp på försvarssidanoch här får de i alla fall in mer konkurrens. Det kan varaviktigt.
* * *
I och med storfavoriternas fall i helgenär det så gott som tomt i kategorierna för obesegrade och de litemindre lyckade. Så här ser det ut, några klubbar excellerar iensamt mak:
Fullpoängare: Lindlöven (6 matcher)
Obesegrademen med poängtapp: -
Fortfarande obesegrade under fulltid:Östersund (5 matcher), Hudiksvall (6 matcher), Väsby (6matcher)
Utan seger men med poäng: Hammarby (7matcher)
Nollpoängare: Tyringe (6 matcher)
* * *
Imorgonär det måndag och dags för mig och maestro Skoglund att spela inett nytt podcast-avsnitt (som väl dyker upp någon gång fram emotnatten). Det vore synd att säga att det inte finns ämnen att vridaoch vända på.
Kan redan nu utlova att det kommer blimaffigt.
