Black Friday på Hockeysverige!
Passa på – just nu får du ett årsabonnemang för endast 399 kr (ord. pris 659 kr).
Det har inte funnits mycket att glädjas över. Efter pandemin med spel inför tomma läktare kom ett havererat ATG-samarbete, en märklig bojkott som skakade om ligan i dess grundvalar och ovanpå det är seriesystemet ett tight nålsöga där 40 klubbar ska slåss om en ynka plats i Hockeyallsvenskan.
Förbundet saknar allt vad lyhördhet heter inför de utmaningar klubbarna i tredjeligan står inför, licensnämnden blundar och pekar i sina utredningar och ligaorganisationen har haft svårt att hitta ett stabilt fotfäste samtidigt som var och varannan klubb har en ekonomi som bokstavligt talat blöder.
Det är med andra ord inte konstigt att det gror en pessimism i leden. Det finns stort fog för att det har blivit som det har blivit.
Men att det har uppstått vad jag nästan skulle kalla en toxisk stämning kring ligan gagnar inte någon. Att det suckas och beklagas vad som än beslutas, kommuniceras eller föreslås kommer inte göra att Hockeyettan blir en mer engagerande liga som lockar folk till hallarna och kan få en större medieaktör att kasta pengar efter sändningsrättigheterna.
Därför var det glädjande att se hur Boden i svallvågorna efter förslaget om nytt serieupplägg, som en majoritet av dem som lät göra sig hörda (från klubbar till fans och journalister) sågade vid fotknölarna, klev fram och i en kommuniké pekade på positiva effekter.
Att det var just Boden (av alla klubbar!) vars framtoning de senaste åren kanske har varit den mest destruktiva kraften i hela ligan som ställde sig bakom förslaget och argumenterade sakligt för sin ståndpunkt har så klart ett symbolvärde i sig.
Jag håller kanske inte med i alla resonemang som förs, men det spelar ingen roll, det viktiga var att en aktör så tydligt tog en positiv ställning. Talade för att det faktiskt händer bra grejer kring ligan också. Så att det inte bara är de som vill klaga som ständigt hörs högst och mest.
Vi har förstås alla ett ansvar här. Det är lätt att se det som är fel. Klubbarna ser till sin egen verklighet och reagerar på saker som bär dem emot. Fans är alltid snabba att ta fram megafonen utan att egentligen ha läst på vad det är de vrålar om och jag medger mer än gärna att jag ofta har en tendens att hemfalla åt de negativa vinklarna. Både bland de här raderna och när jag och maestro Skoglund går loss i vår podcast Trashtalk.
Men faktum är. En liga som till största delen omgärdas av negativa utfall och en uppdämd frustration över sakernas tillstånd kommer inte att utvecklas och ta kliv framåt. Det finns en anledning till att så mycket står och stampar just nu och har gjort så de senaste åren.
Man ska förstås inte acceptera de missförhållanden som pådyvlas klubbarna ovanifrån, kritiken måste finnas. De flesta som framför den och har klagomål har förstås rätt. De ska fortsätta bita ifrån och ha åsikter, men det behövs en mångfald där även de entusiastiska och positiva rösterna hörs.
I en ideal värld hittar klubbarna kraft (jag vet, det är svårt) att sluta sig samman som en enhet och fundera på vad VI gemensamt kan göra för att göra ligan entusiasmerande och häftig. Ett lite mer hanterbart scenario är att de som faktiskt har något positivt att säga också tar ton.
Pessimismen börjar bli så påtaglig att den kväver ligan. Det är bara genom att vända den till något i alla fall lite mer positivt som Hockeyettan kan uppnå den potential som finns. På det sättet var Bodens utspel faktiskt viktigare än man kan tro.
