MJÖRNBERG: Långt ifrån Allettan-klass

Publicerad 29 oktober 2023 19:35 | Senast redigerad 29 oktober 2023 23:30

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Lag som spelar på en nivå långt ifrån Allettan-gunst, en stjärna som kostar mer än en hel spelarbudget, en tränares oväntade coachdrag och andra tränare som tvingats kliva av.
Här är några snabba helg noteringar från Hockeyettan.

Wings besegrade Huddinge med 2-1 i en match som med ganska stort eftertryck visade varför det är två lag som står väldigt långt ifrån Allettan.

Hemmalaget var sett till hela matchen ett bättre lag och det gäng som hade befälet över spelet och mest kreativa lösningar, men avslöjades också ganska tydligt på sina brister.

Först och främst naturligtvis effektiviteten. Man lassade iväg 31 skott mot mål, men bortsett från vid de båda målen var det ganska ofarliga avslut. Det saknas trafik på mål, det saknas skärpa att sätta pucken vid sidan av målvakten istället för rätt i magplattan och allt för många avslut i ganska skapliga lägen träffar inte ens kassen.

Kreativt kan jag tycka att Wings gör en hel del bra och har goda idéer, men det finns ingen edge alls i anfallsspelet. Där måste man fokusera på att steppa upp för gör man det finns det anledning att tro på en ganska kul serie efter jul. Potentialen finns där.

Då är det värre ställt med det andra frågetecknet. Nu släppte man förvisso bara ett mål bakåt, men det var snarare på grund av Huddinges oförmåga än den egna förmågan så att säga. Gång efter annan ägnade sig Wings nämligen åt bedrövliga beslut i egen zon. Bitvis såg det faktiskt ut som att flera av backarna helt saknar förmåga att läsa spel och se en situation framåt vad som riskerar att hända. Det kastades puckar åt alla möjliga håll och skickades diton rakt in i banan framför egen kasse utan så väl adress som tanke. Sånt där som gör ont att se som åskådare. Ett bättre motstånd hade straffat Wings hårt idag.

Huddinge å sin sida har större problem än att man ska kunna koka ner det till några specifika punkter. De saknar helt självförtroende och de saknar helt spel. De gånger de lyckas få till något framåt är det mest av karaktären tuta och kör med individuella prestationer, men spelet sitter inte ihop och i egen zon blir man väldigt, väldigt små. Ett lag utan Wings ineffektivitetsproblem hade gjort fler mål på Huddinge idag.

Två lag som presterar långt ifrån vad som krävs för att nå (och så klart prestera i) en Alletta och som fullt logiskt också ligger så till i tabellen.

Men lite positiv spelarkritik kan ändå delas ut i den kollektivt ganska dystra analysen. Oscar Fröberg har haft det svårt mellan Huddinges stolpar i flera matcher med en halvdan form och ett stapplande försvar framför sig, men idag var han faktiskt trygg. Tog det han skulle och spelade stabilt. Det var ett glädjeämne. Likaså visade Alex Ek lite attityd. Han kämpade och slet och försökte i alla fall få saker att hända framåt. Så som en ledande spelare bör agera i ett läge där det grinar emot.

I Wings plussar jag gärna för Gustav Eurenius. En av få spelare i Wings som faktiskt var beredd att ta de riktigt obekväma vägarna för att få något att hända och som hade många goda offensiva idéer. Hans tidiga 1-0-mål var ett tydligt exempel när han orädd bröt in framför kassen i en spelvändning och kyligt placerade in pucken. Likaså var det bra fart på Olle Dahlman. 18-åringen som presenterade sig för Hockeyettan-publiken ifjol och som spelade med härlig energi idag.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det har varit på gång ett längre tag att Daniel Mannberg skulle bli klar för Boden, men i helgen gjorde han sina första matcher och gjorde väl en ett helt okej avtryck för att vara matchotränad i lördagens möte med Sundsvall. Han kommer bli en stor tillgång för Boden när säsongen spetsar till sig och laget ska göra upp med de riktigt starka Hockeyettan-gängen.

Det som är intressant i det hela är egentligen inte att den 30-årige stjärnan tillslut blev klar, utan att Boden är så transparenta med vad det kostar klubben att ha honom hos sig resten av säsongen. Boden betalar kort och gott drygt 400 000 kronor för att hyra honom av SHL-organisationen Modo. Pengar som man lyckades få ihop genom samarbetspartners och sponsorer som klev in och slantade för att få hem Boden-sonen. Imponerande på sitt sätt.

Det är pengar som man får anta hamnar ovanpå den spelar- och ledarbudget på ungefär 3,5 miljoner som man gick in i säsongen med (vilket tränaren Joakim Fagervall berättade om här).

Att Boden kan mobilisera på det sättet för att få in en spelare som Daniel Mannberg signalerar inget annat än att man är beredda att spänna musklerna för att på riktig vara med i kampen om de framskjutna placeringarna den här säsongen.

Samtidigt blir det nästan lite ironiskt att klubben betalar mer för EN spelare än vad de sämst bemedlade gängen i ligan har i spelarbudget för en hel trupp.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Ifjol fick vi se en lång rad tränarförändringar när etablerade klubbar som KRIF, Nybro, Mariestad, Karlskrona, Mörrum och Surahammar valde att klippa banden med sina huvudtränare. Även små klubbar som Örnsköldsvik och Forshaga valde att förändra och i klubbar som Segeltorp (Mikael Österblom), Köping (Johan Hellström), Boden (Roger Forsberg), och Vännäs (Geoff Walker) valde tränarna självmant att kliva åt sidan av en eller annan anledning. Dessutom värvades HC Dalen-bossen Per Gustafsson av HV71.

Det var en ordentlig omsättning och det är väl högst troligt att det blir något liknande i år. Tålamodet brukar vara kort och omsättningen stor i en liga som Hockeyettan.

Men nu när vi kommit till den tiden på året där det skakar lite överallt och etablerade gäng fått (snudd på) fiaskostarter är det lite oväntade klubbar som klivit först ut på banan för att förändra.

Segeltorp flyttade på Daniel Pettersson för att istället promota assisterande coachen Adam Rachidi till en roll som huvudtränare och i Falu IF har Christer och Conny Elfsberg fått kliva åt sidan till förmån för de interna lösningarna Torbjörn Johansson och Jimmy Stenvall.

Visst, både Segeltorp och Falu IF har en poängskörd som allt annat än imponerar, men hade någon egentligen förväntat sig så mycket mer? Det är lag som är förväntade att ligga precis där de ligger.

Det måste faktiskt sägas att det inte är de förväntade klubbarna som agerat först. Men så kan ju den här typen av saker ha med annat än resultat att göra förstås. I Segeltorp ryktas det att situationen med en släktrelation mellan tränare och spelare som inte skapade ideala förutsättningar spelade in i styrelsens beslut.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Plötsligt händer det!

Halmstad Hammers besegrade KRIF i en skapligt jämn match där man ändå var det klart bättre laget i fredagskväll. 4-2 var logiska siffror i en match där Hammers var det intensivare gänget och där den tydliga trenden var att samtliga perioder startade som jämna ställningskrig men där Halmstad tog över mer och mer ju fler minuter som tickade iväg.

Hammers fortsätter imponera och att det kom 3674 personer när det var gratis inträde sticker verkligen ut. Det vore vackert om merparten av dem återvänder även när de måste betala, för det har Halmstad verkligen gjort sig förtjänta av så som de spelar.

Men det som står ut mest är ändå KRIF-coachen Mikael Tisell och sättet på vilket han chockade fullständigt.

60-åringen har knappast gjort sig känd som en modig coach. Under sina år i Nybro fick han snarast kritik för att vara för fast i det förutbestämda och ta den försiktiga vägen i sin coachning istället för att verkligen våga gå för att vinna.

Därför var det snudd på chockerande när han i powerplay med NIO (!) minuter kvar av matchen valde att rycka målvakten och gå all-in i jakten på en reduceringspuck.

Det är så fruktansvärt out of character att förmodligen alla som såg matchen undrade vad fan som hände. Och det lyckades. KRIF kunde i den sekvensen få in den efterlängtade reduceringspucken.

Den typen av coachdrag är naturligtvis sådana som geniförklaras när de lyckas och ser dumdristiga ut om det skulle falla en avgörande puck i tom kasse. Men jag kan inte tycka annat än att det var precis lika mäktigt coachat som det var överraskande.