Det må hända att det sker med lite mindre intensitet än vanligt, men det är kontraktsförlängningar hit och nyförvärv dit. Allt har sin gilla gång som om nästa säsong och dess start är en självklarhet.
Men är den verkligen en självklarhet? Och när hockeyn väl kommer igång (för någon gång får man väl ändå anta att den kommer igång igen om det så är om några månader eller några år), hur kommer verkligheten egentligen att se ut?
Det kan mycket väl vara så att det som sker nu bara är en medial fars. Att klubbarna agerar som de brukar med värvningar och kontrakteringar och vi som har som jobb att rapporterar om det gör just det, precis som vanligt för att hålla hoppet uppe. Precis som om ingenting har hänt. Men när allt ska summeras är det mycket möjligt att de kontrakt som skrivs nu aldrig kommer mynna ut i något spel på någon is.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag skrev om det förra veckan (Är det så smart att skriva kontrakt över huvud taget?), att det nog är ganska smart att ligga lågt med kontraktsskrivandet i väntan på att vi får en klarare bild av vart allt det här är på väg. Den ståndpunkten håller jag fast vid fortfarande.
Men nå väl. När allt tillslut kommer igång. Vi ska nog inte förvänta oss att allt kommer se ut som vanligt. Speciellt inte i Hockeyettan.
Elitlicens eller inte. Vad förbundet än kommer att besluta kring de ekonomiska reglerna håller jag det inte alls för osannolikt att en eller ett par Hockeyettan-klubbar går omkull innan coronakrisen är över. Finanserna är helt enkelt inte tillräckligt starka för att föreningar som länge levt på den berömda marginalen, krona för krona, ska kunna överleva om det hela blir utdraget och även kommande säsong måste skjutas på framtiden. Kanske inte ens om den kommer igång som beräknat med tanke på att sponsorförsäljningen säkerligen kommer att sjunka drastiskt.
Risken är överhängande att vi får se några kraschade klubbar och då finns ju egentligen ingenting att fylla på med heller eftersom kvalet från division 2 aldrig avslutades.
Låt oss hoppas att så inte blir fallet och att samtliga klubbar står starka genom detta. Då kommer vi till nästa aspekt av det hela. Vad kommer de egentligen kunna ställa för trupper på benen?
För är det något coronakrisen för med sig så är det ju det faktum att finanserna urholkas och försvagas. Det är alla överens om. Klubbar runt om i hela hockeyvärlden kommer bli tvungna att hålla hårdare i sina surt förvärvade ören. Det kommer säkerligen innebära att SHL-klubbarna måste banta sina lönebudgetar ganska ordentligt. Och SHL-klubbarna står ju högst upp i den inhemska hierarkin.
En inte allt för vågad gissning är väl att de klubbarna till kommande säsong därför kommer att avstå en eller annan stjärnvärvning för att istället budgetshoppa i Hockeyallsvenskan. Och vad kommer klubbarna i andraligan att göra då?
Desktop ad in article Mobile ad in article
Jo, de kommer naturligtvis att vända sig mot Hockeyettan. Det pågår redan från början en ganska ordentlig dränering av ettan där de allsvenska klubbarna på senare år plockat spetsen lite när de vill och som de vill. I post-corona-hockeyn tror jag det kan komma att trappas upp ytterligare.
Det känns som att det är en ganska stor sannolikhet att klubbarna i Hockeyallsvenskan kommer plundra klubbarna i Hockeyettan.
Enda sättet att hålla kvar spelare i ettan skulle då vara att betala bra. Riktigt bra. Och hur ska det gå till när klubbarna precis som alla andra i systemet med största sannolikhet kommer ha mindre summor än vanligt att röra sig med.
Sannolikheten är betydligt större att många av Hockeyettan-klubbarna tvärtom istället kommer att tvingas att verkligen budgetsatsa.
Det kommer innebära att många spelare som vant sig vid att i alla fall kunna stoppa några tusenlappar i fickan per månad kommer tvingas acceptera skambud om de över huvud taget ska hitta någon klubb att spela i när säsongen väl rullar igång. Klubbarna kommer helt enkelt inte ha pengar nog att erbjuda några större löner.
De klubbar som har juniorverksamhet av någorlunda klass kan bli vinnarna här. De kanske kan fylla på med hyggliga ynglingar som lirar gratis och på så sätt spara några kronor till att kontraktera den så kallade spetsen.
Men dagarna när Hockeyettan-klubbar kan unna sig lyxen att värva ihop stjärngäng ser jag som helt och hållet över, hur utdragen coronakrisen än blir.
