Black Friday på Hockeysverige!
Passa på – just nu får du ett årsabonnemang för endast 399 kr (ord. pris 659 kr).
Ibland uppstår sådana där moments som gör att Hockeyettan värmer. Som gör gärdsgårdsnivån så fin.
Marcus Lindström (som gjorde en alldeles lysande match tillsammans med succépartnern William Otter) gjorde hattrick för Surahammar hemma mot Enköping och ett gäng av de 278 personer som tagit sig till hallen för att se matchen fick feeling och kastade in mössor och kepsar på isen. En tradition som funnits länge inom hockeyn och som det känns som att Hockeyettan-publiken anammat på allvar i höst.
Målskytten Lindström strålade i båset, men ännu finare var att lagkamraterna Sebastian Tellström Jovicic och Johan Franzén åkte ner i hörnet och såg till att kasta tillbaka huvudbonaderna till sina ägare.
Ingen väntan på att nån linjedomare eller funktionär skulle se till att avlägsna godset från isen. Nej, raka vägen tillbaka från spelare till fans. Det hade knappast hänt i så många andra ligor. Det var fint att se. Ett riktigt Hockeyettan-moment.
* * *
Egentligen bänkade jag mig framför fighten Surahammar-Enköping för att försöka få någon form av uppfattning om den ineffektivitet som plågar Enköping den här säsongen (och egentligen har gjort längre än så), men det slående intrycket efter matchen (7-2 till Sura) är att laget ju var sju resor värre i defensiv zon.
Att det råder en brutal brist på självförtroende offensivt som gör att spelarna inte tar den enkla, raka vägen till mål kan man ju köpa. Så blir det när pucken vägrat ramla in en hel höst. Men antalet chanspassningar, felpassningar och ogenomtänkta passningar som skedde under matchen tappade jag snabbt räkningen på och i egen zon tillät Enköping faktiskt Surahammar att göra lite som de ville.
Jag ska inte ta något ifrån Surahammar som långa stunder har en ganska snillrik anfallshockey att bjuda sin publik på, men det var knappast så att de behövde förta sig. Enköpings försvar var så att säga inte där.
Lägger man ihop den haltande offensiven med ett försvarsspel som uppenbarligen håller på att implodera (laget har släppt in 20 mål över sina tre senaste matcher) känns det som ett hopplöst fall. Något remarkabelt måste hända för att kunna vända den utveckling som pekar åt helt fel håll.
Veteranen Daniel Andersson var tillbaka i laget efter att ha missat hela inledningen av serien och hittade nätet direkt. Kanske kan han bidra med något viktigt när han blir varm i kläderna. Men defensivt var han precis lika frånvarande som övriga manskapet igår kväll.
* * *
I omgång tre den 27e september förlorade Halmstad klart borta mot Karlskrona. Efter det radade laget upp 13 raka segrar. Men på fredagskvällen var det dags att lämna isen poänglösa igen för Hammers. Återigen borta mot Karlskrona och med klara siffror (1-6). Ibland är hockey bra lustigt. Börjar KHK växa till ett bogey-team?
* * *
Västervik imploderar. Rapporterna från Ljungby (där Troja vann med solklara 6-0) skvallrade om ett lag som var på plats fysiskt, men inte mentalt.
Det är förstås väldigt begripligt. Klubben sitter i en jobbig sits och försöker avyttra ett gäng av sina tunga spelarkontrakt. Hur kul kan det vara för de spelare som ändå blir kvar? De som skrev på för att tillhöra en nysatsning och nu får åka runt och spela för ett nedmonterat lag som helt saknar riktning.
Jag tror bestämt att Västerviks trupp får vara ursäktad för insatser likt dem vi har sett i de senaste bortamatcherna. Det kan inte vara lätt att hålla fokus och motivera sig när verkligheten ser ut som den gör.
* * *
Jag höll ett halvt öga på östra seriens toppmöte mellan Visby/Roma och Brödernas/Väsby under fredagskvällen. En intensiv match mellan två bra lag, men jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att känna någon form av engagemang alls inför den här typen av matcher.
Båda gängen var sedan länge klara för Allettan och i och med att serieupplägget är som det är den här säsongen och norr och söder ska spela varsitt slutspel kan de (i och med att de kommer hamna i olika Allettan-serier) inte stöta på varandra förrän i en eventuell final. Vilket så klart är ganska otroligt att det kommer hända.
Grejen med att ”sätta sig i respekt inför framtiden” var därmed satt ur spel. Det var säkert kul för spelarna och de närmast sörjande, men som objektiv åskådare är det svårt att gå igång på den typen av match som i realiteten inte betyder ett smack.
Men Visby/Roma gjorde det bra och segrade med 3-1.
* * *
Brödernas energifyllde anfallare Filip Rydström har förmodligen en avstängning att vänta. 28-åringen tappade huvudet fullständigt och yxade ner Simon Ericsson i matchens slutskede. Långt efter att Visby-forwarden satt 3-1-pucken i tom bur, när situationen var över och hemmaspelarna jublande skulle åka till båset rappade Rydström distinkt sin motståndare i ryggen. Det såg inte snyggt ut.
Men att Simon Ericsson är något av Rydströms motsvarighet i Visby, en intensiv spelare med temperament som det händer en hel del omkring, satte så klart extra fyr på situationen. För vad gjorde Ericsson när han rest sig upp efter att ha fallit till isen?
Åkte ett ärevarv framför Väsby-båset förstås.
