MJÖRNBERG: Jag väljer en annan MVP i Forshaga Awards

Publicerad 30 april 2021 10:49 | Senast redigerad 30 april 2021 20:30

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Det var en hel del bekanta ansikten som prisades när Hockeyettan fick sin egen Awards-utdelning igår. Mörrums härförare Marcus Paulsson prisades stort, men får jag bestämma väljer jag faktiskt en annan MVP.

Igår presenterades vinnarna av ATG Hockeyettan Awards, ett kul nytt initiativ (och en bra pressrelease för allehanda bloggar och hockeysajter att rewrita) från ligans huvudsponsor.

Spelarna i Allettorna har via mail fått ta emot en enkät och 156 personer valde att svara på den. Resultatet ger väl en hint om vilka det är som varit mest framfusiga med att svara på den utskickade undersökningen och det är lite synd att spelarna i vårserierna inte har fått komma till tals eftersom många av dem som står ut faktiskt lirat där, men det är ändå en kul grej.

Som med allt sådant här får man ta det med en nypa salt.

Det var många bekanta namn och fina meriter som poppade upp i resultaten och flitigast prisad av dem alla blev den rutinerade, SHL-meriterade härföraren Marcus Paulsson i Mörrum.

37-åringen förärades med utmärkelser för så väl årets bästa forward som årets mest värdefulla spelare.

Desktop ad in article Mobile ad in article

När det kommer till bästa forward har jag inget att invända. Det finns många ofantligt skickliga anfallare i Hockeyettan och Paulsson är en av dem. Poängproduktionen och aktionerna på isen talar för sig själva. Kanske är det så att han är bäst. Jag opponerar mig inte.

Det gör jag däremot när det kommer till utmärkelsen MVP, mest värdefulle spelare. För som kriteriet i undersökningen lyder: ”Tilldelas till den spelare som gjort störst skillnad för sitt lag under grundserien” (vilket kanske borde ha varit formulerats ”seriespelet” för att undvika missförstånd).

Man ska förstås inte spela ner Marcus Paulssons betydelse i Mörrum. Han är en grymt skicklig spelare som med sin rutin och sitt hjärta för moderklubben varit en vital del i att laxarna höjde sin nivå och tog sig till både Allettan och slutspel den här säsongen.

Men faktum är att när man tittar på just Mörrum är det många faktorer som bidrog till att föreningen spottade upp sig den gångna säsongen. Först och främst klev Thomas Engman (definitivt en kandidat till årets tränare) in i båset och styrde upp saker och ting med ett tydligt och människoorienterat ledarskap. Under honom var det många av de etablerade spelarna som klev fram och under säsongens gång fick vi se ett flertal unga spelare växa i sina roller. Det uppstod en kemi och en moral som gjorde att laxarna lekte tillsammans och kämpade för varandra. När jag sammanfattar säsongen var det LAGET Mörrum som en enhet snarare ett specifikt draglok som var den avgörande faktorn.

Marcus Paulsson var en viktig del i det, men inte en ovärderlig del. Känslan där är faktiskt att han röstats fram mer för sina meriter och sina skills än sin faktiska betydelse för Mörrum som lag.

Så vem eller vilka var egentligen MVP då? Det är en befogad fråga och jag ger er gärna några alternativ.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Jag skulle kunna tänka mig att ge utmärkelsen till Kumlas Victor Wänghult. Med sina 69 poäng (19+50) på 36 seriematcher gjorde han sin överlägset poängstarkaste säsong i karriären och var poängbäst i hela Hockeyettan.

Men det är inte främst poängen som gör honom till en god kandidat (man måste ha med i ekvationen att han långa stunder spelade mot ganska grått motstånd i västra och vårserien). Han var navet i den fruktade förstakedjan i Kumla och bidrog starkt till att Oliver Arle Östergren och Daniel Lindberg också blev fruktade poängmaskiner. Han gjorde dem bättre, de drev varandra och utan den fenomenala förstakedjan (som gjorde i stort sett allt) hade Kumla förmodligen inte spelat i Hockeyettan kommande säsong.

Jag skulle kunna tänka mig att ge utmärkelsen kollektivt till trion av unga kanadensare som kom in i Surahammar - Ethan Cardwell, Blake Murray och Jack Thompson. Innan jul var Sura sitt vanliga hopplösa jag som inte kunde vinna hockeymatcher och parkerade som jumbo i den västra serien. Men lagom till vårserien anslöt den talangfulla trion och höjde nivån markant.

De gjorde inte bara mängder med poäng och bidrog med ett spel på en betydligt högre nivå än vad som brukar vara fallet i Surahallen, de visade också att det kan vara kul med hockey. En insikt som verkligen var välkommen i en förening där det mest varit pessimism och förlorarmentalitet de senaste åren. Utan ynglingarnas gästspel hade Surahammar knappast varit med och utmanat om en slutspelsplats hela vägen in i kaklet. Sannolikheten är snarare att de hade fortsatt vara ett tröstlöst bottenlag och degraderats till division 2 efter kvalspel. Så viktiga var kanadensarna.

Men framförallt skulle jag kunna tänka mig att ge utmärkelsen till Viktor Lennartsson (som kom tvåa i omröstningen).

Dennis Hall (som utsågs till årets coach) gjorde underverk för Forshaga (som utsågs till årets överraskningslag) med sin syn på seriositet och sitt drivna sätt som ledare. Han höjde nivån i föreningen på många sätt och fick Forshaga att bli så mycket mer än bara det där gråa mittengänget utan större ambitioner.

Men mycket av konceptet byggde på att det var en driven grupp som jobbade väldigt hårt för varandra. Det kan man bara ta till en viss gräns. Det går inte att bara hårdarbeta sig hela vägen upp till toppen. Förr eller senare behövs spets också.

Den spetsen bistod Lennartsson med. Det räcker med att titta i statistiken för att understryka hans vikt för laget. Hans 28 mål var elva fler än tvåan i laget (likaledes rutinerade Henrik Olsén med 17) och hans totala 46 poäng på 40 matcher var så klart bäst i truppen. Men att se hans uppenbarelse på isen var ändå långt mycket mer imponerande än siffrorna på papperet. Lennartsson tog på sig en ledarroll och visade vägen för det unga laget både med sitt spel och sin leverans.

Rent krasst, utan honom hade Forshaga inte tagit sig till Allettan, de hade definitivt inte slutat trea i Allettan och varit ett lag med potential att gå långt i slutspelet.

Men kanske var det lika bra att Lennartsson inte fick priset så att det helt och hållet blev en Forshaga Awards istället för Hockeyettan Awards.

Den lilla uppstickarföreningen belönades med hela tre utmärkelser (årets coach, årets överraskningslag och årets mest välklädda).

Samtliga utmärkelser blev enligt följande.