MJÖRNBERG: Genialt eller ren dårskap?
Krönikor

MJÖRNBERG: Genialt eller ren dårskap?

Publicerad 21 april 2020 19:56 | Senast redigerad 24 april 2020 12:02
Det ser på papperet förstås lite anmärkningsvärt ut när en hårdsatsande klubb som AIK värvar inte bara en utan två målvakter från Hockeyettan. Den stora frågan är huruvida klubben har självförtroende nog att våga ge dem chansen.

Det kom naturligtvis inte som någon överraskning för någon när AIK under dagen presenterade Edvin Olofsson och Claes Endre som målvaktslösning inför den kommande säsongen.

Det har varit känt sedan någon gång kring årsskiftet att Olofsson ritat på för gnagarna och uppgiften att klubben och dess målvaktstränare Christopher Heino Lindberg har ett synnerligen gott öga till Endre har valsat runt i åtminstone en och en halv månad.

Ändå höjdes som det tycks ett och annat ögonbryn efter att de lovande keeprarna presenterats.

Kommer det att hålla? Tycks vara frågeställningen.

Är det genialt eller dårskap att plocka in två lovande om än oprövade målvakter från division ett?

Frågar ni mig är det en no-brainer. Svaret på den frågan är ett solklart, ja det kommer att hålla.

Desktop ad in article Mobile ad in article


Tveksamheten till att plocka in spelare från Hockeyettan och ge dem fullt förtroende i Hockeyallsvenskan är helt ogrundad. Det finns tillräckligt med klass i rikets tredjedivision för att det ska vara en självklarhet att kunna plocka in spelare därifrån och kunna känna sig trygg i att det kommer att fungera. Speciellt på målvaktssidan.

Exemplen är hur många som helst på spelare som tagit klivet från Hockeyettan och lyckats högre upp i systemet. De kliven sker varje säsong. Återväxten är stark och det står en hel hoper av målvakter och stångar sig blodiga mot Hockeyallsvenskans portar i en konkurrens som är stenhård om några få platser.

Så väl Edvin Olofsson (i Väsby) som Claes Endre (i Boden) har spelat i uttalade topplag som mött andra uttalade topplag i Allettan och gjort det väldigt bra. Att någon av dem skulle kunna växa ut till en förstekeeper i Hockeyallsvenskan är inte orimligt.

Även om det kan se vanskligt ut är det enligt mig inga konstigheter att lyfta två målvakter från Hockeyettans yppersta spets och våga ge dem fullt förtroende i ett lag som AIK.

Men frågan är om man vågar göra det. Om AIK som förening har självförtroende nog att satsa fullt ut på två osäkra kort.

Desktop ad in article Mobile ad in article


Målvakterna han knappt ens presenteras av den allsvenska klubben förrän maestro Henrik ”Hockeystaden” Skoglund var ute med uppgifter om att AIK förmodligen kommer värva en keeper till och att antingen Endre eller Olofsson kommer att lånas ut. Att det ska in ett ”mer meriterat” namn i mixen.

Då måste jag ställa mig frågan vad som är poängen med att värva dem båda?

Om man ändå inte tänker ge dem chansen att spela finns liksom ingen anledning att värva två målvakter från Hockeyettan. Då räcker det med att bara ta en och låta honom vara med och sparras med det där eventuella meriterade namnet som ska in.

Ska det in en till stryker vi det där med genialt och kallar det dårskap istället.

För det är inget annat än slöseri med talang att knyta upp de här båda och sen ändå skicka dem tillbaka till Hockeyettan. Då hade de gjort betydligt större nytta någon annanstans och hade förmodligen också kunnat utvecklas bättre som målvakter i en annan klubb.

Det återstår att se hur det blir, men jag hoppas AIK vågar lita till sina underdog-värvningar.