Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona!
Säsongen 22/23 var Ian Blomquist en av tre målvakter i den svenska JVM-truppen, säsongen 25/26 ska han spela sin hockey i Hockeyettan med Västervik som precis tagit sig igenom ett ekonomiskt stålbad och tvingats kapa sin spelarbudget med machete.
Kom inte och säg att hockey är en sport utan kontraster.
Men det är förstås inte helt ologiskt, för den unge målvakten har haft ett ganska jobbigt öde de senaste säsongerna. Han hamnade i en konstig situation och blev kanske lite klämd i Västerås destruktiva miljö och när han skrev på för att studsa tillbaka i ett av ettans tilltänkta topplag Kristianstad nekades klubben elitlicens och kastades ut mitt i sommaren.
Det är ingen drömsits att som målvakt plötsligt stå kontraktslös mitt i sommaren och det som fanns till buds var ett kontrakt med hopplöst usla Comet Halden i den norska ligan. En klubb som vunnit tre matcher per säsong de två senaste åren och där det så klart var omöjligt att göra sig själv eller sin statistik rättvisa.
På framförallt den internationella marknaden är fina siffror lag och det säger sig självt att en räddningsprocent på under 87% och en GAA på 5,09 över 40 spelade matcher är ganska svårt för en agent att sälja in.
Därav Västervik. En klubb som tvingats kapa sin spelarbudget fullständigt och knappast kan betala en marknadsmässig lön, men som kan erbjuda en chans att studsa tillbaka i en söderserie som kommer bli riktigt tuff och tight kommande säsong.
Och plötsligt står alltså fattiga, nertryckta Västervik där med vad som mycket väl kan vara ett av Hockeyettans bästa målvaktspar. Definitivt ett av de mest intressanta.
För det är klart att det är så att Ian Blomquist är väldigt mycket bättre än vad hans siffror visar. Det är en talang som behöver få tillbaka självförtroendet och vars potential är skyhög.
Med Sebastian Andersson som klubben redan värvat från Visby/Roma är det lite samma sak, men på ett helt annat sätt. 23-åringen har väldigt fina siffror att visa upp, men har i sin roll som andrekeeper bara fått spela totalt 20 matcher över de två senaste säsongerna.
Västervik står alltså där med två revanschmålvakter. En som vill visa att han är bättre än siffrorna indikerar och en som vill visa att han är värd att få spela fler matcher. Det borgar för en häftig hunger och två talangfulla killar som kan sporra och driva varandra.
Det var ingenting jag trodde när Västervik var som djupast i den ekonomiska dyn i våras, att laget skulle stå där med ett av Hockeyettans häftigaste målvaktspar inför säsongen.
...och den där JVM-truppen från säsongen 22/23 förresten. En av Ian Blomquists kollegor från den turneringen, Marcus Brännman, kommer ju också dra på sig en Hockeyettan-tröja till hösten när han dressar upp för Hanviken. Ingen av dem spelade förstås (Carl Lindbom stod ju allt), men det blir ett häftigt race när de nu återser varandra i söderserien.
* * *
Att spelare kommer och går i Hockeyettan är naturligt med tanke på att det är en utvecklingsliga som ska förbereda morgondagens talanger för den verklighet som väntar högre upp i hierarkin. Men för oss som följt ligan länge känns vissa avsked lite mer än andra. Då talar jag naturligtvis om de där spelarna som blivit kvar och växt till profiler. Snudd på installationer i Hockeyettan.
Petter Mäkitalo som nu väljer att lämna Piteå och fortsätta sin karriär på lägre nivå med Bolidens FFI är precis en sådan spelare.
– Det är tråkigt. Det känns som att man spelat i Piteå hela livet nästan, som han säger till Piteå Tidningen sammanfattar oerhört kärnfullt exakt min tanke kring forwarden. Känslan är ju att han alltid har varit där.
Nio raka säsonger blev det för Mäkitalo i Hockeyettan och bortsett från en kort avstickare till Borlänge säsongen 18/19 blev han Piteå trogen under hela den perioden. Det är faktiskt ganska imponerande med tanke på hur den norra ettan sliter med alla sina resor.
Framförallt kommer han förmodligen bli ihågkommen för sin skarpa poängnäsa. Mäkitalo sköt 20 mål sin debutsäsong i Piteå (Magnus Isaksson, Petter Mäkitalo, Sebastian Harila, Viktor Sandberg och August Tornberg löd topp fem i den interna poängligan den säsongen, ganska skapliga namn) och har varit en viktig dynamo offensivt under många av sina säsonger. De 26 målen och totalt 41 poäng säsongen 21/22 står ut som karriärbästa.
Men forwarden har på senare år också klivit fram som en viktig ledare. En kulturbärare som visat vägen. Vårens play-in-spel mot Falu IF fungerar som ett ypperligt exempel. När de unga kanonerna darrade var det Mäkitalo som klev fram och tog tag i det och spelade den bästa hockeyn. Det summerar hans betydelse för Piteå ganska tydligt.
Det är med andra ord inte bara en skicklig poängmakare Piteå förlorar nu när forwarden tvingas fundera på att det kommer en andra del av livet också och trappa ner. Han har varit betydligt mycket mer än så.
Piteå får ett väldigt stort hål att fylla och Hockeyettan blir en stor profil fattigare.
* * *
När det kommer till Piteå som helhet går det inte att undgå att klubben återigen blir rejält åderlåten på rutin efter Petter Mäkitalos avsked och Bodens fräcka värvningsstölder av både Jacob Sundin och Victor Edström.
De häftiga Young Guns-spelarna i all ära, för att de ska kunna flyga ordentligt måste det finnas beprövade krafter de kan luta sig emot. Där vilar just nu ett tungt snavar på Albin Nylund och Oscar Ingesson. Spontant är känslan att klubben skulle behöva få in lite mer rutin i mixen för att kunna bli riktigt slagkraftiga.
Samtidigt är det så klart väldigt vasst av Boden att lyckas lirka två så pass beprövade och skickliga spelare som Edström och Sundin från värsta rivalen. Det sätter extra piff på anrättningen i norr att det är lite kontroversiella värvningar och att Boden samtidigt ser ut att lyckas väldigt bra med sitt lagbygge. I skrivande stund är det inget snack om att laget ser ut att vara den mest givna utmanaren till Hudiksvall om förstaplatsen i den norra Hockeyettan-serien.
* * *
I helgen händer för övrigt väldigt mycket intressant då det är deadline för klubbarna att skicka in sina ekonomiska underlag till licensnämnden, ligaorganisationen Hockeyettan håller sitt årsmöte och Svenska ishockeyförbundet har sin stämma där serieupplägget slutligen ska klubbas igenom formellt.
Det lär med andra ord finnas en hel del att diskutera kommande vecka.
* * *
Fredagen till ära släppte jag och maestro Skoglund i vanlig ordning ett poddavsnitt (#364 Målvaktsbomben) under förmiddagen. Där snackar vi om frukost, livstecknen från Wings, hoppet om att 40 lag kommer till spel, om veteranerna i småklubbarna kommer spela alla matcher, storstjärnans termoslån, Bodens Piteå-stölder, klubbchefen som lämnar, den märkliga lösningen med lånekaptenen, starka backförvärv, backen i brorsans fotspår, lovorden kring tränaren, Hammers-poesi, nye Anton Johannesson (?), en viktig veteranförlängning, målvaktsbomben, återväxten i J20-leden och en hel del annat. Ni hittar avsnittet i poddapparna eller här.
* * *
Trevlig helg!
