Under veckan som gick kablade allas vår chefredaktör Uffe Bodin i två delar (del 1 här och del 2 här) ut en sammanställning över de mest minnesvärda matcher han upplevt på plats.
Jag har givetvis blivit inspirerad av Uffes walk down memory lane och tänkte ge mig på exakt samma sak om än i aningen mer modest skala. Jag har förstås inte en massa medaljmatcher och NHL-fetischism att förkovra mig i, men den där idén funkar minst lika bra att applicera på Hockeyettan och framförallt kvalen uppåt.
Det har blivit en del matcher på plats och vissa har varit mer minnesvärda än andra. De som satt sig hårdast i minnet är för det mesta inte de mest underhållande eller de mest välspelade. Vissa av dem var direkt avgörande, men inte alla. Ibland är det helt andra faktorer som gjort att de blivit påtagliga minnen.
Men nå väl, här är en topp fem över matcher i ettan jag alltjämt har tydliga på näthinnan.
5. Skövde-Troja/Ljungby 1-2 efter straffar
Sista omgången i kvalserien till Hockeyallsvenskan Södra 2004-04-10
Billingehov, Skövde
Jag tror att jag har skrivit om det här förut, det vore snarast konstigt om jag inte har gjort det, men det tål att upprepas. I kvalseriens sjunde omgång lyckades Skövde straffbesegra Örebro hemma i Billingehov och i omgången därpå vann Troja/Ljungby med 4-2 i närkingarnas betongbunker vackert titulerad Vinterstadion.
Det var resultat som ledde fram till en slutomgång där både Skövde och Troja/Ljungby hade tre poäng att gå på gentemot Örebro som hade Kumla hemma (seger 2-0). En poäng räckte således för att fixa en allsvensk biljett när de möttes i sista omgången av kvalserien.
I efterhand gastades det från Örebro-håll om läggmatch och det är möjligt att det var så. Det var hur som helst en oerhört försiktig hockeymatch mellan två lag som ville väldigt lite, för att inte säga inget. Efter att de lyckats peta dit varsin puck i mittperioden blev det ett ställningskrig där lagen vid ställningen 1-1 knappast gjorde särskilt mycket mer än att transportera pucken till röd och dumpa. De skickade pucken fram och tillbaka som vore det en pingis-match.
I sista perioden stod klackarna och sjöng ”välkomna till allsvenskan” mot varandra på ett synnerligen gemytligt sätt och det som etsat sig fast allra hårdast i mitt minne är att stackaren som hanterade rökmaskinen, inhyrd för ändamålet att fira avancemanget, uppenbarligen inte riktigt fattat upplägget och brassade på som en tokig när förlängning skulle övergå i straffläggning. Det blev en lång paus i väntan på (det helt meningslösa, båda lagen var ju säkra med en pinne var) avgörandet.
Det var en väldigt märklig eftermiddag med två vinnare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
4. Almtuna-Kristianstad 1-2 efter förlängning
Sista omgången i kvalserien till Hockeyallsvenskan 2019-04-14
Gränbyhallen, Uppsala
Det är inte ofta det slumpar sig så väl att de två gäng som gör upp om en plats möts i kvalseriens sista omgång, men så blev det i vad som ser ut att faktiskt bli den sista kvalserien någonsin.
Kristianstad som satsat ursinnigt mot Hockeyallsvenskan i flera säsonger utan att riktigt lyckas ta steget stod plötsligt med ena benet i finrummet, men darrade efter att ha misslyckats med att slå in några matchbollar på hemmaplan mot Hudiksvall och Tranås. Likaså darrade Almtuna som kom från Hockeyallsvenskan och hade en jobbig kvalserie där storsegrar mot Hockeyettan-motstånd avlöstes av förluster mot topplagen.
Det var vinnaren tar allt, den som tog segern oavsett om det var under ordinarie tid eller förlängning/straffar skulle kunna kalla sig ett allsvenskt lag och klassen på spelet blev därefter. Det var två lag som höll stenhårt i klubborna och som helst inte ville kreera alls som spelade 1-1 under ordinarie tid. Ett resultat som Almtuna ska vara mest nöjda med då det i alla fall var skåningarna som försökte en aning.
Därför var det inte ologiskt att avgörandet kom via Kristianstad-backen William Pethrus när alla nog lite till mans börjat fundera över det bisarra i att matchen och striden om platsen i allsvenskan var på väg att gå till en avgörande straffläggning. Men avgörandet var distinkt och oerhört förlösande för Skåne-gänget.
Bilden (som ni kan se i toppen av artikeln) när Almtuna-keepern Oscar Fröberg ligger utslagen av besvikelse framför målburen efter det avgörande målet medan Kristianstad jublar är det som etsat sig fast tydligast på näthinnan. Det följdes av att Kristianstads storstjärna Fredrik Hansson åkte fram och tröstade honom. Det var klass.
Bildbyrån
3. AIK-Tingsryd 6-5 efter straffar
Nionde omgången i kvalserien till Hockeyallsvenskan 2015-04-02
Johanneshov, Stockholm
Om de två matcherna nämnda ovan slutade med avancemang och storartade firanden var det här en helt annan grej. På många sätt.
Matchen i sig var galen. AIK, som i stort sett redan var klara för fortsatt spel i Hockeyallsvenskan, tog en tidig 2-0-ledning, men Tingsryd som krigade för att ta sig uppåt vände och hade så väl 4-2 som 5-3 innan gnagarna kom tillbaka och inte bara kunde kvittera utan dessutom avgöra i straffläggning.
Kvalserien den här säsongen var ett kapitel för sig i och med att fyra av sex lag på grund av utökningen av SHL kirrade spel i Hockeyallsvenskan. Ändå hade Södertälje mer eller mindre spelat bort sina chanser inför den näst sista omgången (där de dessutom torskade med 1-2 borta mot Sundsvall) och när IK Pantern dessutom dängde dit Västervik med 4-2 var saken klar. Tingsryd blev trots att de själva förlorade klara för Hockeyallsvenskan och allt blev ett antiklimax.
Visst, spelarna jublade lite och tackade sin klick av fans med att hoppa in i sargen framför dem, men sen hände inget mer på ett ganska ödsligt Hovet (2827 åskådare rapporterades). Ingen, absolut INGEN i Tingsryd hade vågat ta ut något i förskott och det fanns inte så mycket som en droppe förberett för att fira. Uppenbarligen fanns inte riktigt känslorna för ett vilt firande där heller.
Stockholmaren Dave Lindarv fick agera hjälte genom att rycka ut i huvudstadsnatten och via sina känningar se till att det kom upp i alla fall ett gäng burköl på bussen inför hemfärden den gången, men jag minns den märkliga känslan i Hovets katakomber den kvällen med TAIFare som förvisso hade förnöjda flin på läpparna, men i övrigt agerade mer som efter en lunkmatch i november än ett hejdundrande avancemang.
Desktop ad in article Mobile ad in article
2. Södertälje-Piteå 5-4 efter förlängning
Match två i playoff 2 till kvalserien mot Hockeyallsvenskan 2016-02-27
Scaniarinken, Södertälje
Storklubben Södertälje hade verkligen fru Fortuna på sin sida som lyckades ta sig fram till kvalserien som ledde raka vägen tillbaka till Hockeyallsvenskan den här säsongen och allra mest påtagligt var det i den här så oerhört minnesvärda fighten.
SSK hade blivit ganska ordentligt utskåpade med 6-2 borta mot Piteå och åkte hem med all press på axlarna. Men det såg ut att bli en promenad i parken, kringelgänget hade 4-0 efter två spelade perioder och utklassade sin motståndare. Men till tredje perioden infann sig århundradets släng av gummiarm, gummiben och gummiklubba. Södertälje drog på sig några onödiga utvisningar. Sägnen gör gällande att dåvarande huvudtränaren Mats Waltin rusade efter sin oborstade anfallare Pontus Engström ut i spelargången och skrek något i stil med ”jag vill aldrig mer se dig” efter hans klantiga matchstraff. Och allt föll samman som ett korthus.
Piteå som redan hade hunnit peta in en reducering gjorde tre mål på 37 sekunder och hade även vid 4-4 bud på mer. Södertälje var i fullständig brygga och ska vara glada att de tog sig till den förlängning där oväntade matchhjälten, backen Petter Lindberg, klev fram. Hans 5-4 puck satte punkt för ett drama utan dess like och räddade Södertäljes säsong.
Men mest minnesvärt i den här matchen, trots det sanslösa dramat, var kanske trots allt Calle Brattenbergers fullständigt vansinniga plockhandsräddning.
1. Vita Hästen-Karlskrona 5-3, 1-2
Match två och tre i playoff 3 till kvalserien mot Hockeyallsvenskan 2012-03-09 och 2012-03-10
Himmelstalundshallen, Norrköping
För att förstå storheten med det här mötet måste man nog ha en känsla för stämningen i staden Norrköping vid det här laget och det kalla krig som rått mellan de två föreningarna allt sedan KHK värvade Viktor Ringberg och Joakim Ohlsson från pållarna inför säsongen 09/10.
Där inleddes en småbitter rivalitet och de båda storsatsande föreningarna hade varit Hockeyettans två tunga aktörer den här säsongen, 11/12. Låt oss kalla dem ligans Barcelona och Real Madrid och att båda som ansåg sig vara fullständigt redo för att ta klivet till Hockeyallsvenskan stötte på varandra redan i playoff 3 (på den här tiden lottades playoff-spelet, de hade naturligtvis aldrig valt varandra) var förstås oerhört kittlande för alla oss som tittade på utan lagsympatier. Men ett fullständigt skräckscenario för alla fans.
KHK (med NHL-liraren Bates Battaglia i truppen, minns ni?) hade vunnit i sudden hemma och lagt all press på Vita Hästen och laddningen i Norrköping saknade gränser. Explosionen av jubel från förfriskade och övertaggade supportrar i en snudd på fullbankad hall i samband med introt är fortfarande en sådan där grej som jag tror att någon annan hall kommer ha svårt att överträffa. Det var mäktigt.
Själva matchen som sådan minns jag inte så mycket av i detalj, mer än att det var en underhållande sluggning som hemmalaget vann. Dagen därpå var det däremot Karlskronas tur att dra längsta strået sedan Henrik Sirbäck i inledningen av den tredje perioden satt det som blev den matchavgörande pucken (tillslut 1-2). Det utlöste snudd på depression i Norrköping.
Stadens hockeysupportrar hade väldigt svårt att komma över playoff-förlusten. Det hette att det var ”orättvist” och ältades i veckor. Inte blev saken bättre av att KHK sedan cruisade ganska behagligt genom kvalserien och gick upp i Hockeyallsvenskan. Besvikelsen och bitterheten som vägrade släppa taget hos folket var en tydlig markör för hur mycket idrott kan engagera. Att det var just KHK som segrade sved.
