{{ PAYWALL LIMIT }}
Visby/Roma gjorde väl inte någon av sina mest bländande insatser, men kom till NKT Arena inställda på kamp. Det fick Karlskrona att bekänna färg. För det var gotlänningarna som vann merparten av alla sargdueller. De var gästerna som gång på gång lyckades få hemmalaget att stressa upp sig i egen zon med onödiga pucktapp som följd. Det var kort och gott intensiv och fysisk bortahockey som åsamkade hemmagänget stora problem. Och då adderade man inte ens den lite fula aspekten till spelet.
Karlskrona svarade bra på sina upplevelser och gjorde en stark tredjeperiod där man verkligen gick för det, visade pondus även i det fysiska spelet och lyckades hämta upp underläge 0-2 till 2-2 efter en fin slutforcering. I slutändan räckte det ändå till en poäng inför hemmapubliken.
Summa summarum, det var väl i det stora hela en ganska jämn match där Visby var bättre i kamperna, men framförallt var det en reality check för Karlskrona vad som kommer krävas av dem i vår. När de kommit en bit in i slutspelet kommer varje match se ut just så här. Då måste man vara inställda på det och ha hittat en dimension i spelet som gör att man kan ta kampen i samtliga tre perioder. Inte bara i slutskedet. För rent krasst, Karlskrona kommer inte vinna tre slutspelsmatcher i en serie på det sätt som man kunnat fira stora triumfer i serien.
Spelare som inte har det som sin spelstil att lira fysisk slutspelshockey kan inte bara plötsligt börja agera som ett gäng burdusa gotlänningar, men vetskapen om hur det kommer se ut och att i närtid ha stött på det kan vara till stor hjälp för att bygga upp ett mindset. Dessutom, kanadensaren Tanner Kaspick som nyligen presenterades som det eftertraktade troféförvärvat tycks vara begåvat scoutad. Läser man på om hans egenskaper tycks han föra till bordet exakt precis det där som Karlskrona inte riktigt lyckades mäta sig i, i dagens match. Han kan komma att gå i bräschen för orange.
På så vis var det förmodligen bara nyttig att förlora hemma mot Visby/Roma idag. Man kommer komma mer väl förberedda nästa gång.
* * *
När det gäller Visby/Roma är det tydligt att tvillingarna Max Wahlgren och Joel Wahlgren är ytterst spelsugna efter en lite trögare säsong i Troja-Ljungby. De flög fram på NKT Arenas is. Över huvud taget börjar det synas att laget mår ganska bra av att plötsligt ha en numerär som börjar likna ett riktigt hockeylag efter den extremt skadeskjutna hösten.
Spelet dras fortfarande med ganska stora skönhetsfläckar. Det är mer kamp än vad det är skönspel. Men Visby har onekligen en ganska stor potential att växa ju närmare slutspelet vi kommer.
Däremot fick nog även ögänget en ganska nyttig läxa i och med att Karlskrona lyckades hämta upp 0-2 till 2-2 i den sista perioden. Det var lika delar på grund av att hemmalaget växlade upp sin intensitet och att Visby/Roma blev fångar i sin egen taktik. Man slog nämligen om till att vara spelförstörande och förhalande i alldeles för stor mån. Det är inget fel på att plocka hem styrkorna och försvara en ledning, men Visby blev så fokuserade på att vara destruktiva att man skänkte bort initiativet helt och hållet till sin motståndare. Och ger man Karlskrona ett lillfinger, ja då tar de allt som oftast hela handen.
Saken är den att ytterst få lag genom Hockeyettan-historien varit bra nog för att helt och hållet kunna stänga ner en match och vi har inte minst sett Visby/Roma under ledning av Hans Särkijärvi gå i just den här fällan förut. Viljan att säkerhetsspela hem matchen gör helt enkelt att man tappar lite för mycket av sitt eget spel och det gör att man tappar matcher och poäng som borde ha kunnat följa med hem till ön. Det är ett mönster som upprepats genom åren. Så även ikväll.
Att säkra hemåt och avstå från de mest våghalsiga offensiva utflykterna är en sak, men jag är ganska övertygad om att Visby/Roma framåt kommer att kunna fira betydligt större triumfer genom att faktiskt fortsätta spela. Även på bortaplan mot andra uttalade topplag.
* * *
Har det inte uttalats tillräckligt tydligt tidigare tåls det nog att klargöras på allvar nu. Söderlagen får ursäkta, men Hudiksvall är den allra största favoriten till att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan i vår.
1-0 mot Boden var fjortonde raka hemmasegern, femtonde raka segern totalt och tre poäng in på kontot utan att egentligen imponera.
Eller well, det är klart att Hudiksvall imponerar jättemycket. Man har ligans bästa målvakt i Kristers Steinbergs, en offensiv som när den gnistrar är sylvass, en defensiv som tagit sig mer och mer ju längre säsongen lidit och en skarpt uppåtlutande kurva i hur man tar sig an sina matcher. Men det var knappast skönspelet som gjorde att man kunde uddamålsbesegra Boden i hemmaborgen. Man gjorde inte någon av säsongens bästa matcher och ändå framstod det som kassaskåpssäkert.
Boden ska vara en av de allra största utmanarna till Hudiksvall i norrserien, men fick knappt låna pucken i den andra perioden. Sett över hela matchen stack man bara upp vid några få tillfällen och då kändes det ändå ganska tryggt i Hudiks zon. Det var för dagen fjuttiga avslut till trots hemmalaget som helt och hållet dikterade villkoren. Med lite medstuds hade 1-0 kunnat vara betydligt mer.
Det är helheten med Hudiksvall som imponerar. Till och med när man mest är på jobbet betvingar man de tilltänkta topplagen i serien. Att spetsen kombineras med ett rejält antal elaka arbetare och att det tycks finnas en tydlig process för hur man ska vara som bäst i april. Laget har också förstärkts klokt, Carl Wassenius har börjar gnugga sig in på ett bra sätt i helgen och framförallt har Viggo Nordström redan hunnit visa vilken tillgång han kommer vara. Att det var han som avgjorde med matchens enda mål ikväll var knappast någon slump.
