Bli plusmedlem - för tre kronor!
Ta del av allt vårt premiummaterial hela februari, till ett riktigt superpris (ord.pris 79kr/mån).
Det blev två poäng med hem från Halmstad efter seger (4-3) i förlängning och fortsatt god positionering för att sluta topp fyra i den tuffa söderserien. Men frågan är om inte lördagens drabbning inför snudd på fullsatt salong i Halmstad Arena var mer oroväckande än glädjande för Tranås.
Dubbelt oroväckande till och med.
Det går att se tillställningen på lite olika sätt. Man skulle kunna anlägga ett positivt synsätt och konstatera att Tranås tog tillvara på det som bjöds och kliniskt skaffade sig en 3-0-ledning efter den första perioden och att man spelade en väldigt bra hockey och hade ett järngrepp om tillställningen i början av den andra, utan att riktigt kunna förvalta det till en 4-0-puck som så klart hade dödat matchen.
Allt som allt spelade Tranås, precis som man har gjort större delen av säsongen, en riktigt bra hockey. Men det måste betraktas som oroväckande att man inte klarar av att omsätta en 3-0-ledning med bud på mer i tre poäng. För istället för 4-0, vilket hade varit det logiska, höll hemmakeepern Felix Tengvall sitt lag kvar i matchen med några svettiga räddningar, det kom ett reduceringsmål som gav Halmstad syre och resten är historia. 3-0 blev till 3-3 och hade kunnat bli en hemmaseger under ordinarie tid om det velat sig illa för Tranås.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Att det fladdrar runt så mycket ger inga bra vibbar inför ett kommande slutspel. Förra veckan ledde bitvis ganska fint spel till 4-8 borta mot Tingsryd, innan det hade man svårt att mäta sig på bortaplan mot Mariestad och det är klart att 3-0 borta mot Halmstad Hammers ska vara cementgjutna tre poäng. Men Tranås har inte kraften att stänga till. Om det är taktiskt eller mentalt det brister (skickligheten finns definitivt där) är svårt att riktigt avgöra från sidan, men det är något man måste komma till rätta med om det inte ska bli respass direkt i ett slutspel.
Det andra oroväckande?
Att målvakten Philip Aldenrud klev av efter en kollision i den tredje perioden. Så långt hade 25-åringen gjort en alldeles lysande match och faktum är att om det inte vore för några briljanta parader i matchens inledning hade Tranås aldrig kunnat sätta sig i den komfortabla 3-0-ledning man sedan gjorde.
Nu tvingades Aldenrud mödosamt hasa sig av isen och in kom Noel Massot som hade den otacksamma uppgiften att omedelbart utsättas för en Alexander Artursson-kanon och släppa in det första skottet han mötte till 3-3.
Efter det var den unge målvakten dock tryggheten själv och det är inget snack om att Tranås mycket väl skulle kunna gå med honom som tydlig etta. Men 20-åringen är bara på lån från Linköping och skulle i worst case scenario kunna kallas tillbaka dit. Tranås behöver Aldenrud både för tryggheten och för hans vassa målvaktsspel.
Det är bara att hoppas att det inte var någon allvarligare skada som tvingade honom att kliva av i Halmstad.
* * *
Rykten placerar Calle Karlsson i Hockeyallsvenskan och moderklubben i IK Oskarshamn till nästa säsong och med tanke på hans våldsamma framfart i Hockeyettan den här säsongen är det förstås inte det minsta konstigt.
När Borlänge besegrade Kalix med 7-6 efter förlängning den här lördagen gjorde succéforwarden hela fem (!) mål och defilerar nu i toppen av ligans skytteliga med sina totalt 28 fullträffar på 32 matcher. Ett helt makalöst facit.
* * *
Det är väl dessutom på sin plats med ett berömande ord för Borås insats i Karlskrona på fredagskvällen.
Trots att nyförvärvet Samuel Salonen var spelklar (och gjorde en riktigt fin debut) åkte Borås till Blekinge med i stort sett ett halvt lag. Skador och sjukdomar plågar laget och man hade bara tre ordinarie backar att tillgå samtidigt som forwardssidan fylldes ut till speldugligt skick av juniorer.
Trots detta lyckades västgötarna snudd på försvara sig hela vägen till en seger. Karlskrona blev för tunga tillslut och vann med 3-2 efter förlängning, men det var Borås som var det mest imponerande laget på isen. Sättet man tog sig an matchen var helt rätt. Med ett väldigt uppoffrande spel och precis lagom cyniskt försvarsspel. Man gjorde det svårt för motståndaren, tog vad som erbjöds och accepterade att spela tråkigt och spelförstörande för att det var det man hade material till.
Paradoxalt nog framstod det nästan som om den hockeyn passade laget bättre än hur det ser ut när man har alla sina offensiva spelare tillgängliga. Hade man spelat så mycket för varandra även med fullt lag på isen hade tabellpositionen förmodligen varit betydligt starkare.
