Om den inte redan är det så är årets Hockeyettan-säsong på väg att bli en parodi. Coronan har satt sina klor i ligan och lär knappast släppa taget. Då är det läge att sluta hoppas och jobba för att allt ska vara som vanligt. Det är dags att tänka mindre hockey och mer utanför boxen.
Det är en märklig känsla att vakna på söndagsmorgonen och istället för att tänka ”jaha, vilken match ska jag spana in idag?” direkt falla in i tanken ”undrar vilken match som blir av idag?”.
Coronan har tagit ett så pass fast grepp om Hockeyettan att det är helt rimligt att tänka så.
På söndagseftermiddagen spelades inte en enda match i Hockeyettan södra och så väl den västra som den norra serien hade sent uppskjutna matcher på grund av det där viruset som är typ det enda vi pratar om nu för tiden. Det är den situationen vi befinner oss i och well, det är väl ingen direkt vågad gissning att det är den situationen vi kommer befinna oss i en tid framöver.
Samtidigt kommuniceras inget annat än att säsongen ska flyta på som vanligt. Finns tankarna till förändring så är det definitivt inget som yppas utåt. Det är knäpptyst.
Nybro fick (med all rätt) en hel del stryk för sitt sätt att försöka forcera fram onsdagsmatchen mot Vimmerby trots att motståndarna tydligt deklarerade att de hade fått in smitta och verkligen inte ville genomföra matchen. Vikings borde naturligtvis ha gjort som så många av sina Hockeyettan-kollegor och tänkt hälsa först.
Men samtidigt ligger det högsta ansvaret på dem som sitter i toppen och styr hela cirkusen. Hos ligan och hos förbundet. De som håller fast vid ett uppenbart helt (med tanke på hur smittan sprids) galet protokoll och på sätt och vis (som i det nämnda fallet) uppmuntrar till dåligt omdöme ute hos klubbarna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det blev en hetsig debatt och höga svallvågor efter det där som egentligen ganska tydlig ramar in och sätter fingret på tillståndet i Hockeyettan just nu. Eller om vi ska kalla den coronaettan.
Det här funkar helt enkelt inte längre.
Det sätts press på klubbar som tror att de fortsatt måste leva upp till att spela klart till en viss tid och att de prompt ska kliva in i en Alletta i mellandagarna.
Men vad ska egentligen hända med säsongen?
Tiden när man kan sitta och hoppas på att coronautvecklingen inte ska bli så rasande stor och att hockeyn och dess klubbar ska komma lindrigt undan är liksom över. För länge sedan.
Ligan är nu i ett läge där vi lär få finna oss i att det är dansa, pausa, dansa, pausa, som gäller.
Då duger det inte att sitta och hoppas på bättre tider och att det här nog ska kunna gå i hamn ändå.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Min känsla är att det tänks alldeles för mycket hockey inom hockeyn.
Man tänker (och framförallt vill) att det ska vara som vanligt vilket mynnar ut i att plan a, b och c blir hur man ska kunna genomföra säsongen som en vanlig säsong men med lite motgångar längs med vägen. Att man ska följa manus till varje pris för att det är ju så det är bestämt från början.
Det håller inte. Nu måste man skyndsamt sluta tänka hockey och börja tänka utanför boxen.
Man måste vara beredda att kasta alla ritningar, seriebestämmelser och allt vad det nu är helt överbord och rita om kartan.
En sista utväg är så klart att stänga säsongen. Men innan dess bör man försöka hitta ett sätt att kunna genomföra det hela utan att det blir en massa smittspridning, utan att det blir ekonomiskt kaos och well, innan det blir parodi. På riktigt.
