{{ PAYWALL LIMIT }}
Nu sitter man i samma situation som man gjorde ifjol. Då var det 2-0 i matcher efter bortamatcherna mot Hanviken, men laget blev lite för högt på framgången och lyckades tappa det hela till 2-3 i matcher den gången. Så stabilt som man uppträder har man betydligt större möjligheter att förvalta sitt övertag den här gången. Trots att motståndet på papperet är tuffare.
Men samtidigt som Halmstad Hammers är värda alla hyllningar för sitt utmärkta slutspelsspel går det inte att blunda för den avgrundsdjupa krisen i Vita Hästen.
För andra matchen i rad kom storfavoriten ut väldigt vankelmodigt. Oförmögna att ta tag i taktpinnen på sin egen hemmaplan. Efter gårdagens mediokra insats borde det vara en omöjlighet att det kan se ut så, men det var ett faktum.
Det finns enskilda positiva öar, som arbetaren Alexander Lundmans hattrick till exempel, men Vita Hästen har blivit utmanövrerade så väl spelmässigt som taktiskt av sin motståndare.
När Halmstad Hammers vridit upp tempot och snurrat i anfallszon har det ofta blivit väldigt förvirrat. Laget har sprätt puckar och lämnat över trångmål till polaren. Som om det inte finns något riktigt tryggt spel att falla tillbaka på.
Bitvis ser det uppgivet ut. Håglöst. Som ett lag som inte alls mår bra. Helt utan den där kemin som Halmstad kan visa upp.
Marcus Eriksson klev av, Colin Smith gjorde förvisso sina poäng men uppträder under stundom ganska lojt och jätteinvesteringen Mattias Bäckman ser ärligt talat bara väldigt trött ut.
Utifrån vad Vita Hästen visat upp i sina två hemmamatcher mot Halmstad finns inga möjligheter att vända den här matchserien. Man måste förändra väldigt mycket väldigt snabbt om säsongen ska leva vidare över helgen.
Nu prövas verkligen tränaren Jesper Kemi och hans ledarskap.
Faktum är ju att 33-åringen är fortsatt ganska grön i gemet och att han under sina kval- och slutspelsvändor med Brödernas/Väsby aldrig lyckades nå hela vägen fram.
Faktum är också att det under Brödernas slutspelsresor bitvis såg ut exakt så som Vita Hästen såg ut under avslutningen av serien och de två första kvartsfinalmatcherna mot Halmstad. Oklart och otydligt, som om man inte riktigt varit där hundra procent i alla matcher och alla situationer. Stjärnor som åkte och väntade på bättre tider.
Det spelar ingen roll hur stjärn- och namnstarkt lag man har om alla inte gör jobbet och underordnar sig en väldigt tydlig matchplan.
Där har Halmstad vunnit på knockout i två raka matcher.
Något drastiskt måste hända om säsongen inte ska landa i ett episkt fiasko för den hårdsatsande klubben.
Vita Hästen är en klubb som har gjort kontroversiella saker förr. I kvalserien 12/13 sparkade man tränaren Patrik Klüft efter en seger borta mot Huddinge i den tredje omgången och ersatte honom med Pelle Hånberg.
Jag säger inte att det kommer vara någon annan som står på bänken inför match tre i Halmstad på söndag. Men herr Hånberg fick gå från franska mästarklubben Grenoble tidigare under våren och finns på marknaden...
...och Vita Hästen måste få till en monumental förändring snabbt.
* * *
På förhand piskades stora starka Visby med sin rutinerade trupp upp som favorit i kvartsfinalserien mot Tranås. Vi som försöker analysera utgången har beskrivit det som en nitlott och allt annat än ett drömmotstånd för seriefyran.
Då måste man så klart ställa upp med bästa möjliga lag för att bli David som besegrar Goliat.
Men när Tranås förlorade den första kvartsfinalen (1-2) på onsdagskvällen satt kanadensaren Kalvyn Watson på läktaren. Exakt vad klubben missat har väl egentligen inte kommit fram, men strul med något kring Migrationsverket gjorde att forwarden inte fick spela.
Det är naturligtvis oförlåtligt. Så klantiga får man inte vara.
I en matchserie som den mot Visby/Roma hade en spelare som Watson kunnat tillföra otroligt mycket på isen. Samtidigt som det så klart blev ett onödigt störningsmoment i laget när tränaren Jussi Salo tvingades rumstera om i kedjorna med Watson frånvarande i uppställningen.
Att inte kunna ställa upp med bästa lag i slutspelet efter den fina grundserie som genomförts för att man inte haft koll på reglementet måste vara en källa till irritation på alla håll och kanter. Det blir nästan ett hån mot supportrar och sponsorer att sköta det så inför säsongens viktigaste matcher.
Till match två på torsdagskvällen var kanadensaren tillbaka i uppställningen och hittade direkt in i målprotokollet som ett sylvasst powerplay-vapen när Tranås svingade tillbaka och kvitterade matchserien till 1-1 via 4-1 och en förtroendeingivande insats i match två.
Det går naturligtvis inte att säga att Tranås förlorade den första matchen för att Watson inte fick spela, men det är svårt att komma runt det där ”om:et” som uppstår när han tillförde så mycket så fort han var tillbaka i uppställningen.
Åker Tranås ut är det många som kommer fråga sig om man retligt nog förlorade den här matchserien på kansliet.
Men nu ska vi inte måla fan på väggen. Tranås insats i den andra matchen lovar mer och man är allt annat än ett slaget lag när matchserien nu vänder till Gotland.
* * *
Flera av det södra slutspelets kvartsfinaler har hamnat vid intressanta psykologiska vägskäl efter de inledande två matcherna.
Helt uppenbart tog Karlskronas sudden death-avgörande igår hårt på Borås och pumpade in nytt fräscht självförtroende innanför de orangea tröjorna. Borås hade ju ett smådarrigt Karlskrona på gaffeln igår, men lyckades inte kapitalisera på situationen och när hemmalaget kunde rinna iväg till 4-0 i kvällens andra drabbning framstod det som ganska mycket spiken i kistan.
Man ska förstås inte underskatta slutspelsnerver och det hade kunnat bli riktigt delikat när Borås kröp så nära som till ett måls marginal. Men att hemmalaget ändå bärgade 4-3-segern innebär väldigt mycket för fortsättningen.
Karlskrona har växt samtidigt som det blir lite pyspunka i Borås. Även om kompetensen finns i truppen har jag väldigt svårt att se Borås resa sig och vinna tre raka så som den mentala pendeln har svängt nu. Nyckeln var förlängningen i match ett. När allt summeras var det förmodligen där matchserien avgjordes.
Pyspunka kan man nog även tala om i Hanviken.
Jag tycker laget kom ut starkare idag än igår i Dackehallen. Stockholmarna hade vridit upp temporeglaget en aning och fick också en 1-0-ledning att gå på. Men man hade svårt att få någon mer utdelning och när Tingsryd sedan skruvade upp det lite ytterligare i andra kom en tidig kvittering och sedan även ett ledningsmål i boxplay.
Efter det var det svårt att resa sig. Det blev en rejäl mental uppförsbacke för Hanviken samtidigt som Tingsryd fick ny energi. 4-1-segern det tillslut landade i innebär 2-0 i matcher när matchserien nu vänder till Stockholm, men även om Hanviken nu har två raka på hemmaplan är det svårt att se hur laget ska orka ladda om för att vända på steken och ta matchserien tillbaka till Tingsryd.
Dock var det ju precis vad man gjorde i slutspelet ifjol. Då blev 0-2 i matcher 3-2 efter starka matcher på bortaplan mot Halmstad Hammers. Så möjligheten att vända finns förstås där även om Tingsryd ser ut som ett lag som plötsligt mår ganska bra igen.
