{{ PAYWALL LIMIT }}
Ska man vara krass var det nog så att Halmstad var marginellt bättre än Karlskrona rent spelmässigt den här kvällen. Hammers gjorde sin grej som de alltid gör och lyckades skapa både långa anfall och en hel del press mot hemmakassen. Men Karlskrona uppträdde oerhört kompakt i egen zon. Såg till att hålla motståndarna borta ur målvaktens synfält och blockade väldigt många skott.
Det försvarsspel de presterade ikväll vet jag inte om jag sett Karlskrona spela fullt ut över 60 minuter någon gång tidigare den här säsongen. Det imponerade.
Men special teams som sagt. Halmstad hade sina möjligheter i powerplay, men tog inte till vara på dem. Karlskrona hade färre tillfällen, men var desto spetsigare och satte båda sina mål i spelformen.
För att exemplifiera: Där Viktor Bernhardtz tempofattigt gång efter annan parkerade sig ute i sargen i väntan på att kunna slå en diagonalpass som Karlskrona läst för flera dagar sedan sulade Kalle Carlsson oväntat upp pucken i nättaket från ingenstans. Halmstad flyttade puck. Karlskrona gick på mål. Det var den stora skillnaden och det enkla receptet till seger i den här matchen.
Man skulle väl kunna kalla det spetskompetensen som det heroiskt imponerande arbetarkollektivet saknade. Halmstad krigade fantastiskt och drev spelet, men Karlskrona hade fler spelare som klev fram. Veteranen Victor Crus Rydberg styrde in det förlösande 1-0-målet och var en gigant på isen när det skulle försvaras ledning i slutet. Utskällde kanadensaren Tanner Kaspick som varit allt annat än vad Karlskrona-publiken förväntat sig växte plötsligt till en boxplay-jätte. Kalle Carlsson blixtrade till på ett avgörande sätt.
Och så måste vi förstås prata om Hampus Hedman. Målvakten som växt till en enorm matchvinnare i det här slutspelet. Målvaktsmatchen i den här matchen var fantastisk. Det var ärligt talat den grymma sidan av idrotten att någon av burväktarna behövde bli en förlorare den här kvällen. Båda förtjänade mer.
På andra sidan isen stod nämligen Felix Tengvall och spelade fantastiskt. Men Hampus Hedman var ÄNNU bättre. Jag vet inte hur många puckar han fiskade in med plocken, men många var det. Möjliga som omöjliga.
I slutändan spelade kanske även matchens dignitet in. Halmstad föll med flaggan i topp. Man gav allt och gjorde en väldigt bra match utan att räcka hela vägen fram. Men säsongen kommer ändå att betraktas som väl godkänd. Man svepte Vita Hästen med 3-0 i matcher och pressade seriesegrande Karlskrona hela vägen in i slutsekunderna i den femte matchen av semifinalserien. Det är bra gjort med tanke på resurserna man har att tillgå i jämförelse med sina konkurrenter. Hammers förtjänar sina hyllningar även om säsongen tog slut.
Så hade det inte varit för Karlskrona. Ett uttåg i söderns semifinal mot Halmstad Hammers hade inneburit ett misslyckande i allmänhetens ögon. Nu innebär istället segern i just den här enskilda matchen att säsongen är i hamn. Man är i den södra finalen, topp fyra i hela Hockeyettan och lever i jakten på det där nålsögat man ska igenom upp till Hockeyallsvenskan. Mer än så kan man inte kräva av någon (mer än möjligtvis Hudiksvall).
Att gå vidare var lite viktigare för dem den här kvällen.
Nu får Visby/Roma verkligen se upp.
