Jag ser fyra kandidater som högst troligt kommer att vara minst lika bra som den här säsongen när hockeyn väl drar igång igen. Förhoppningsvis när den ska, i september.
Tranås
Det var inte långt borta att det blev kvalserien för andra säsong i rad och det säger en hel del om vilka framsteg Tranås har gjort som klubb under Karl Helmerssons ledning. Nu när han är borta (presenterad som ny tränare i BIK Karlskoga) betyder inte det nödvändigtvis att det behöver bli tvärstopp i framgångsvågen.
För det är ju faktiskt så att fundamentet i Tranås bygger på en solid kärna av spelare som varit i föreningen länge och som har större känslor än vad gemene hockeyspelare har för sitt jobb. Ifjol dröjde det länge innan sportchefen Stefan Fransson lyckades få någon som helst förlängning på papper. Inför nästa säsong har viktiga trotjänare som Filip Petersson, Albin Torstensson och Fredrik Lindström redan skrivit på och fler har uttalat sig om hårt bultande hjärtan för föreningen.
Nu handlar det väl egentligen bara om att tränarrekryteringen måste bli rätt. Jussi Salo, Niclas Högberg och Mikael Johansson är herrar som nämnts i ryktesfloran.
Hudiksvall
Officiellt är det bara två spelare (målvakten Andreas Bosson och anfallaren Marcus Sirén) på kontrakt än så länge, men betydligt fler än så från den gångna säsongens trupp sägs vara klara för en fortsättning och Hudiksvall har en solid grund att bygga på. De två senaste säsongerna har de tagit kliv från att vara en notoriskt underpresterande klubb med stora ambitioner men undermålig organisation till att faktiskt tillhöra den absoluta toppen av Hockeyettan. Den viktigaste faktorn till det stavas naturligtvis pengar, men med hjälp av dessa friska medel har man också byggt smart.
Nu kliver en bekant figur i Lars Lövblom in som ny sportchef från och med första maj och att tränaren Per Ljusteräng redan är på plats och kan bygga vidare på det han påbörjade i vintras är bara positivt. Spelare vet vad de har att förvänta sig när de kommer till (eller väljer att stanna i) Hudiksvall. Jag har väldigt svårt att se något annat än att Hudiksvall kommer ut starkt även på andra sidan corona.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Väsby
Väsby vann allt de kunde vinna under säsongen som fick ett abrupt avslut innan kvalserien hann starta, men det var egentligen något år för tidigt. Till den gångna säsongen sjösatte föreningen en satsning med en plan över tre år som ska ta dem till toppen. En satsning som alltså föll väldigt väl ut redan år ett och som planen nu är att växla upp ytterligare.
Tom Tärnström har redan gjort ett starkt jobb med att få gnuggarna och vattenbärarna från succétruppen att skriva nya kontrakt och det verkar som att spetsen inte är oäven att följa efter. Nyligen presenterades ju exempelvis poängkungen Elliot Lorraine som klar för en ny säsong i den gröna tröjan.
Några tunga spelarförluster kommer det så klart att bli (Edvin Olofsson, Oliver Horrsell och så vidare), men Väsby skruvar så länge inte corona sänker planen fullständigt upp sin satsning till nästa säsong och det finns ingen anledning att tro något annat än att laget kommer ut starkare på andra sidan.
Mariestad
Klubben gjorde om och gjorde rätt efter en bedrövlig säsong där en mindre lyckad tränarrekrytering satte krokben för lyckade sportsliga resultat. Men när Andreas Appelgren återvände till klubben stabiliserades saker och ting och figuren Mariestad gjorde i vintras imponerade.
Appelgren är kvar och i laget finns en rutinerad kärna av rutinerade spetsspelare med hjärta för klubben där vi får anta att de flesta kommer att bli kvar. Det är en mycket bra grundplåt för sportchefen Calle Johansson som likt många andra inte måste ut och värva ett i stort sett nytt lag.
Det viskas förvisso om att det där stora fina egna kapitalet som klubben nyligen kunde skylta med minskat en aning, men Mariestad borde ändå stå rustade att klara av coronakrisen och ändå kunna fortsätta framåt med en förhållandevis stark trupp. Det bör göra dem till en solid toppaktör även kommande säsong. När den nu väl drar igång.
