Desktop ad in article Mobile ad in article
Fjolårets fall med Didrik Jansson borde ha varit avskräckande.
Nybro hade lika gärna kunnat kontraktera en pappkartong, så mycket förtroende visade de sin andrekeeper när serien väl satte igång.
Lånet från Tingsryd fick spela sin första match borta mot superjumbon Tyringe den 10e november och fick efter det två matcher till i seriens slutskede när Allettan-platsen var säkrad. Det var det. I Allettan stod han inte en enda match. Det blev alltså bara tre matcher på hela säsongen varav egentligen ingen var i ”skarpt läge”. Så uttalad etta var (är?) Robin Johansson i Nybro.
När klubben nu trots en urstark säsong lyckades behålla sin spetsmålvakt var det så klart knappast med argument om minskad speltid. Snarare fortsatta löften om att stå när han vill.
Tar man det i beaktande känns inte Nybro som ett klockrent val av klubb för en målvakt som behöver matcher för att fortsätta utvecklas. Speciellt som det saknas ett vettigt J20-lag (ett mittenlag i J20 division ett säsongen som gick) att matchas i.
Det är tufft från första början att ta steget från juniorhockeyn och in i Hockeyettan. Att göra det bakom en gigant som Robin Johansson gör det berget ännu brantare och ännu jobbigare att bestiga.
* * *
Vill man dra saker till sin spets skulle man kunna säga att Hudiksvall, Borlänge och Östersund har en liten intern klubb.
De är uttalade topplag i tre olika serier (östra, västra och norra) men ligger i någorlunda geografisk närhet av varandra.
De brukar ägna försäsongen åt att spela några få träningsmatcher mot varandra och har haft ett flertal stekheta Allettan- och playoff-drabbningar sinsemellan de senaste åren. När de klev in i Allettan säsongen 18/19 gjorde Hudiksvall och Borlänge det som grundseriesegrare. Säsongen som gick var det Östersunds tur att kliva in och axla den manteln.
Därför blir det lite lustigt att när skicklige backen Lucas Bylin idag presenterades som nyförvärv av Östersund innebär det att han på tre säsonger alltså representerat samtliga tre föreningar i den lilla klubben.
Först var det Hudiksvall (18/19), därefter Borlänge vintern som gick och nu alltså Östersund.
Desktop ad in article Mobile ad in article
* * *
Under dagen gick Boden ut med att lagkaptenen och trotjänaren Petter Sundqvist lägger av.
Man kan tycka vad man vill om hans sätt att spela (och det är det nog många motståndare som gör). Han tillhör den där gruppen av spelare som inte tvekade inför att balansera på den berömda gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna och jag skulle anta att han var en riktigt jobbig jävel för många motståndare.
Med andra ord en väldigt nyttig spelare för sitt lag. 30-åringen kommer lämna ett stort hål efter sig i Boden-uppställningen. Han är en utmärkt symbol för den där energiskt uppiskade varianten av hockey som finns i föreningens dna. Det är trist att vi inte får se honom några år till.
Man kan tycka att 30 inte är en ålder, men det är så pensionsåldern ser ut idag i Hockeyettan när pengarna är små och kraven höga. När utvecklingen bara fortsätter i den riktningen och när det blir svårt att kombinera en vettig civil tillvaro med en helhjärtad satsning på ishockey.
Oavsett vad skälen är för Sundqvist är det trist, men inte konstigt att han väljer att lassa upp sina skridskor på den berömda hyllan.
