MJÖRNBERG: Blasé inför alla toppmatcher – så kan vi inte ha det
Krönikor

MJÖRNBERG: Blasé inför alla toppmatcher – så kan vi inte ha det

Publicerad 28 februari 2022 14:25 | Senast redigerad 28 februari 2022 17:30
Tanken var säkert god, men i realiteten har Allettan-serier med 27 omgångar och väldigt lite att spela om snarare blivit lunkande transportsträckor. Så kan vi inte ha det.

Det är förstås svårt att känna någon form av större engagemang för en så banal sak som tyckande kring hockey i skuggan av det hemska invasionskrig som pågår borta i Ukraina. Det lägger sordin på allt just nu. Men okej, här är i alla fall en liten fundering kring en säsong som inte riktigt blivit som det var tänkt.

Väsby och Kalmar sluggas i en målglad tillställning som går hela vägen till straffar, utfallet blir detsamma i Norrahammar där Karlskrona tillslut avgår med segern i en ren toppmatch mot HC Dalen och uppe i norr svarar Boden för en mäktig vändning hemma mot formstarka Östersund.

För att bara ta några lösryckta exempel från söndagens meny. Det spelas häftiga toppmatcher i parti och minut.

Ändå är den allmänna känslan att det är väldigt svårt att gå igång på Allettorna.

Hur kunde det bli så?

Desktop ad in article Mobile ad in article

Svaret på det är förstås ganska enkelt. Kombinationen av 27 omgångar och att åtta av tio lag i varje serie går till slutspel har skapat en trött serielunk.

Tanken med 27 omgångar i de två Allettan-serierna var säkert god från början. Man tänkte att massor av matcher mellan de bästa Hockeyettan-lagen skulle bli en hit. Jäklar vad pay per view det skulle kunna generera. Men som ni vet, det är skillnad på kvalitet och kvantitet.

I realiteten har Allettorna blivit en jäkla massa matcher som ingen riktigt går igång på. Det är helt enkelt för lite att spela om.

Visst, för en kassör i en klubb eller en sportchef kan det kanske vara en viktig skillnad om man kommer fyra, femma eller sexa i en serie där typ alla går till slutspel. Det kan avgöra om det blir en extra hemmamatch eller möjligheten att välja ett motstånd. Men det är svårt att sälja in det som något skitviktigt till gemene åskådare på läktaren.

Och ärligt talat, vem bryr sig egentligen om att komma etta eller tvåa? Topplagen slipper spela ett slutspelssteg, men hade så klart klarat av en kvartsfinal även om de hade hamnat där. Kort och gott, det är för lite på spel, för få streck som betyder något att fightas kring. Och för många matcher att fightas om detta ”inget” i.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Då har de nya sammanslagna vårserierna däremot varit en riktig succé. Strecken är perfekt placerade och det pågår en intensivt kamp om att ta sig till slutspel så väl som undvika negativt kval. Högintensiv spänning över 18 omgångar.

Håller man inte på något specifikt lag utan bara är ute efter att se hockey som betyder något har det varit självklart att titta på vårseriematcher snarare än Allettorna.

Men när vårserierna, bottenskrapet om man vill vara lite elak, bjuder på den största och mest engagerande spänningen, då är det förstås något som är fel. Grundtanken måste ju vara att det är Allettorna som ska vara juvelen i Hockeyettan.

Därför är jag inte särskilt förvånad över att det pågår en diskussion om hur Hockeyettan ska se ut till nästa säsong. Min uppfattning är att så väl klubbar som spelare tycker att det här med 27 Allettan-omgångar blev så där och att de rösterna också har börjat höras.

På ett eller annat sätt måste Allettan-upplägget göras om så att det blir spänning på riktigt. Jag lanserade en tanke om en enda Alletta om 16 lag för en tid sedan, det känns fortfarande som en intressant tanke. Någon form av tillbakagång till 18 omgångar även i Allettan kan också förefalla rimligt.

Som upplägget är nu blir man bara blasé inför alla toppmatcher – så kan vi inte ha det.