Medan andra branscher drar i alla handbromsar som finns och permitterar, rent av varslar, personal skriver hockeyklubbarna på lägre nivå kontrakt inför framtiden som om ingenting har hänt.
Som om covid-19 bara är en parentes som snart kommer vara ett minne blott.
Jag vet inte om jag tycker det är så smart.
Jag förstår att man kanske måste ha lite framtidstänk och att det inte går att sätta en hel verksamhet på total paus. Det kan te sig som ett skrämmande scenario att sitta med ett blankt papper, utan en trupp, när det börjar närma sig sommar och försäsongsträningen egentligen borde vara igång. Men någonstans borde det ändå finnas rum för större eftertanke i en sådan extrem situation vi nu befinner oss i.
För vad coronaviruset gör mer än att ta kol på äldre och sjuka och sätta skräck i resterande befolkning är att det skapar en enorm ekonomisk osäkerhet.
Ekonomin rämnar som sagt efter alla åtgärder för att få stopp på smittspridningen och företag efter företag går på knäna. Det är ytterst oklart om sponsorerna kommer finns kvar i lika stor utsträckning till nästa säsong och många klubbar flaggar för att de hamnar i jobbig ekonomisk knipa för att ungdomscuper ställts in under våren. Det skriks rent av efter pausade licensregler och några klubbar har dragit igång kampanjer i syfte att över huvud taget rädda sin existens.
Lägg till det att det inte alls är otroligt att den allmänna opinionen kommer kräva att de styrande satsar större slantar på sjukvård och samhällsservice än på att sponsra lokala hockeylag (med all rätt kan jag tycka!) när det här har lagt sig och pengaflödena kommer bli ännu tunnare.
Alla jag har pratat med runt om i de olika klubbarna har ställt sig den retoriska frågan något i stil med ”hur fan budgeterar man?”.
Det är en bra fråga, för ingen kan just nu veta något annat än att det här på ett sätt eller ett annat kommer slå ganska hårt mot idrotten.
Mot den bakgrunden. Är det så smart att skriva kontrakt över huvud taget?
Supportrarna törstar mer än någonsin efter påskrifter i en tid där allt annat med anknytning till sport bryskt ryckts undan och satts på paus. Det har stannat av och går trögare än en vanlig silly season, men det ramlar ändå in en hel del påskrifter i många klubbar. Jag hoppas kontrakten är proppade med corona-klausuler.
Bloggkollega Joakim Englund har skrivit om hur han förväntar sig att spelarlönerna i Hockeyallsvenskan kommer pressas neråt som en direkt följd av coronakrisen. Jag är benägen att verkligen hålla med honom där. Så kommer förmodligen ske även i Hockeyettan.
Slantarna kommer att bli färre hur klubbarna än agerar och då är det kanske smartare att inte binda upp sig på löneposter innan man faktiskt vet lite mer om vart hän det barkar.
Klubbar värvar ju ändå hela säsongerna igenom och skriver ofta sena kontrakt. Det borde inte vara så bråttom. Is i magen kan vara en bra grej att ha. Varför inte vänta till det att läget i världen klarnar innan man börjar signera kontrakt.
Jag tror alla parter skulle må ganska bra av det.
Som om covid-19 bara är en parentes som snart kommer vara ett minne blott.
Jag vet inte om jag tycker det är så smart.
Jag förstår att man kanske måste ha lite framtidstänk och att det inte går att sätta en hel verksamhet på total paus. Det kan te sig som ett skrämmande scenario att sitta med ett blankt papper, utan en trupp, när det börjar närma sig sommar och försäsongsträningen egentligen borde vara igång. Men någonstans borde det ändå finnas rum för större eftertanke i en sådan extrem situation vi nu befinner oss i.
För vad coronaviruset gör mer än att ta kol på äldre och sjuka och sätta skräck i resterande befolkning är att det skapar en enorm ekonomisk osäkerhet.
Ekonomin rämnar som sagt efter alla åtgärder för att få stopp på smittspridningen och företag efter företag går på knäna. Det är ytterst oklart om sponsorerna kommer finns kvar i lika stor utsträckning till nästa säsong och många klubbar flaggar för att de hamnar i jobbig ekonomisk knipa för att ungdomscuper ställts in under våren. Det skriks rent av efter pausade licensregler och några klubbar har dragit igång kampanjer i syfte att över huvud taget rädda sin existens.
Lägg till det att det inte alls är otroligt att den allmänna opinionen kommer kräva att de styrande satsar större slantar på sjukvård och samhällsservice än på att sponsra lokala hockeylag (med all rätt kan jag tycka!) när det här har lagt sig och pengaflödena kommer bli ännu tunnare.
Alla jag har pratat med runt om i de olika klubbarna har ställt sig den retoriska frågan något i stil med ”hur fan budgeterar man?”.
Det är en bra fråga, för ingen kan just nu veta något annat än att det här på ett sätt eller ett annat kommer slå ganska hårt mot idrotten.
Mot den bakgrunden. Är det så smart att skriva kontrakt över huvud taget?
Supportrarna törstar mer än någonsin efter påskrifter i en tid där allt annat med anknytning till sport bryskt ryckts undan och satts på paus. Det har stannat av och går trögare än en vanlig silly season, men det ramlar ändå in en hel del påskrifter i många klubbar. Jag hoppas kontrakten är proppade med corona-klausuler.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Bloggkollega Joakim Englund har skrivit om hur han förväntar sig att spelarlönerna i Hockeyallsvenskan kommer pressas neråt som en direkt följd av coronakrisen. Jag är benägen att verkligen hålla med honom där. Så kommer förmodligen ske även i Hockeyettan.
Slantarna kommer att bli färre hur klubbarna än agerar och då är det kanske smartare att inte binda upp sig på löneposter innan man faktiskt vet lite mer om vart hän det barkar.
Klubbar värvar ju ändå hela säsongerna igenom och skriver ofta sena kontrakt. Det borde inte vara så bråttom. Is i magen kan vara en bra grej att ha. Varför inte vänta till det att läget i världen klarnar innan man börjar signera kontrakt.
Jag tror alla parter skulle må ganska bra av det.
