Desktop ad in article Mobile ad in article
Där har i alla fall Hockeyettan visat någon form av förutseende genom att i ett förstaskede skjuta upp säsongen till början av oktober. Jag är ytterst tveksam till att det kommer räcka, i alla fall inte om man vill ha publik på läktarna (och vad är då poängen med att köra igång alls?).
Men i de optimistiska tankebanorna om att ishockeysäsonger ska kunna dra igång med publik på läktarna precis som vanligt under första halvan av september finns dessutom en inbyggd förväntan kring att allt kommer att vara precis som vanligt när corona blåst förbi.
Men så är det ju förstås inte.
Människans sätt att tänka kommer att vara förändrat efter corona. Det har bildats tankemönster och sätt att agera som det kan ta många år att förändra. Handen på hjärtat, hur många av er har inte under de månader som passerat börjat titta snett på medmänniskor som hostar och snörvlar i matbutiken eller ställer sig nära i en kö på ett sätt som var fullkomligt normalt så sent som i januari?
Vad är det som säger att vi från en dag till en annan plötsligt ska vilja trängas med varandra på trånga läktare i unkna hockeyhallar igen?
Corona har på väldigt kort tid gett oss som art helt nya attityder till folksamlingar och trängsel.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ishockeyn slogs redan sedan tidigare med ett visst publikt bortfall. Det har till exempel hetat att ”Det är andra nöjen som konkurrerar” bla bla bla, ”TV-sändningarna är för bra” bla bla bla. Med tveksamheten inför att vistas i stora folksamlingar, med ett mer försiktigt förhållningssätt till människor i sin omgivning, var i den ekvationen hittar ni att publiken ska vallfärda till arenorna i samma sekund som Anders Tegnell säger GO?
Nej, just det. Det är bara en väldigt from och väldigt naiv förhoppning.
Jag skulle tro att när det väl är tillåtet kommer det ta tid att locka publiken tillbaka till arenorna i samma utsträckning som tidigare och det innebär att det kommer ta tid för ekonomin att komma tillbaka. Säkert flera säsonger.
Det finns ett före och ett efter corona och att tro att allt kommer vara som vanligt om en säsong nu skulle kunna komma igång i september är helt enkelt inte trovärdigt.
Troligtvis kommer förbundet tvingas besluta om fler år utan licenskrav. Troligtvis kommer spelarna tvingas inse faktum att de riktigt feta lönerna är ett minne blott. Troligtvis kommer många föreningar tvingas tänka om och uppfinna helt nya förhållningssätt till hur man sköter en klubb.
För att travestera alla domedagsprofeter ute i våra sociala medier: Det är inte över!
