Min lösning? Videogranska det inte alls
Krönikor

Min lösning? Videogranska det inte alls

Publicerad 24 november 2019 19:30 | Senast redigerad 29 november 2019 16:04
Det är nästan lite ironiskt, för tanken var egentligen att jag skulle skriva den här krönikan redan förra helgen. Då kändes dock ett annat ämne hetare, så jag avvaktade med det här. Vad vill jag ha sagt med det? Att jag är före min tid? Nej, såklart inte. Jag vill vara klargöra att jag hade de här åsikterna redan innan veckans uppmärksammade mål, eller snarare icke-mål, mellan Luleå och Brynäs.
I "SHL med Måns Karlsson" får du de hetaste snackisarna från SHL-veckan. Idag blir det bland annat fokus på den senaste debatten om bedömningarna kring målgården.

Jag fattar att min lösning går att skjutas ned med rationella argument. Att jag tänker bakvänt och för enkelt. Men jag tror att jag längs resans gång i alla fall kommer lyckas övertyga någon. För vet ni? Jag vill inte ha några videogranskningar kring målgården, en eventuell goalie interference, någon coach's challenge kring offside eller handpassningar som de har i NHL. Jag vill bara att det ska kunna videogranskas om en puck är över linjen eller inte.

Någonstans är det ju det målkamerorna egentligen är till för, och det är ju också det sporten går ut på. Få pucken över mållinjen, innan perioden är slut. Hur pucken tar sig dit är mindre viktigt. Om det råkade vara en hög klubba eller en spark, eller om spelaren stod med en skridsko i målgården, är nästan irrelevant för mig. Låt mig förklara varför.

I fotbollens värld har VAR introducerats med blandat resultat de senaste åren. VAR-förespråkarna pekar på att det ju är helt orimligt att inte använda tekniska hjälpmedel om de nu ändå finns tillgängliga. Och jag kan inte säga att de har fel, att de är dumma i huvudet eller att allt är skit med VAR. Men jag undrar om de som förespråkat VAR allra hårdast, och mer eller mindre trott att det ska göra fotbollen hundra procent rättvis, ens har sett en ishockeymatch någon gång. I den här sporten granskas varenda mål in i minsta detalj, och en allt för stor del av dem döms bort. Och ändå blir det alltid diskussion om det var rätt eller fel dömt, om skridskon var i målgården, om målvakten blev störd och så vidare. Diskussioner vi hade fått se lika mycket av även utan videogranskningen. För det är ju inte så att VAR gjort att fotbollen blivit speciellt mycket bättre. I Premier League, där det infördes under säsongen, har det varit kaos.

Det är klart, det blir fler korrekt dömda domslut. Det säger jag inte emot. Men till vilket pris? Priset vi betalar är att det tar lång tid att videogranska, att ett lag, en fullsatt arena kan fira ett mål som galningar för att fem minuter senare få det bortdömt, och så vidare. Och som sagt: om sport hade varit svart eller vitt (som det exempelvis är i fallet om pucken är över mållinjen) är det ju kanon att vi har video till hjälp för att bedöma situationerna. Men i övrigt tycker jag att allt för många videogranskningar gör att vi tar sporten på för stort allvar. I grund och botten är sport "oviktigt" (säger jag som slukar all sport jag kommer över). 

Det är underhållning. Det är människans sätt att få glömma bort det verkliga livet för en stund, att få enas med andra som älskar samma lag som du. 

Jag fattar att det finns alldeles för mycket pengar inblandat numera, för att mitt förslag ska införas. Folk lägger enorma summor pengar på att spela på matcher och vill knappast bli lurade på några hundra- eller tusenlappar på grund av ett felaktigt domslut, exempelvis. Ingen vill heller att en mästerskapsfinal ska avgöras på ett felaktigt bortdömt eller godkänt mål. Men då kan man ju dra det precis hur långt som helst. Om det blir mål efter en felaktig utvisning, då kan målet inte annuleras. Eller om en domare gör wash-out i samband med en solklar icingpuck. Eller om pucken studsar upp i skyddsnätet och in i mål (det har hänt i SHL), så döms det inte heller bort. Eller om en domare missar en given utvisning som hade kunnat leda till ett powerplay och ett mål...ni fattar.

Men så fort det sker en liten touch på en målvakt, om en skridsko är i målgården, då är bedömningen stenhård. Och då är allting svart-vitt. Och då videogranskas det, och när det då döms bort/godkänns så få beslutet liksom inte bli fel. Ändå blir det så ibland. Jag är fullständigt övertygad om att vi hockeyfans hade haft en större förståelse för om en domare fattar ett felaktigt beslut i stunden, än om hen ringer ett samtal till videorummet och hoppas på att få facit. Och ändå är inte alla nöjda när beslutet väl kommer från den Mäktiga Videodomaren eller huvuddomaren.

Oscar Alsenfelt gjorde en kanon-intervju i TV4 igår där han bland annat pratade om detta. Bland annat pratade de om målvakternas säkerhet, och jag är fullt på det klara att det jag skriver nu inte direkt gör målvaktsyrket säkrare. Men var hårdare på att ge utvisning för goaltender interference då, om en spelare går för hårt åt målvakten. Döm inte bort ett mål där en klubba kanske eventuellt är på målvaktens benskydd, trots att det inte ens försvårade målvaktens möjlighet att rädda pucken. Våga döm utvisningar på spelare som går för hårt åt en målvakt. 

Ni vågar ju ta en hakning i mittzonen utan att dubbelkolla med den Mäktige Videodomaren.

Målvakternas säkerhet och bortdömda mål är två olika frågor för mig. Jag vill se snabbare beslut, en större makt till domarna, och färre videobedömningar. Jag vill se fler mål, till priset av lika många diskussioner om felbeslut som vi har nu.

Granska om pucken är över linjen eller inte. That's it. Det skulle i alla fall ge mig en större respekt för domarna, och en förståelse för om det blir fel ibland. För nu läggs makten någon helt annanstans. Nu läggs makten hos de nitiska paragrafryttarna. 

Det är inte den hockey jag vill ha, i alla fall.


VAR - guds gåva till fotbollen? Foto: Bildbyrån.

14 lag - 14 tankar

Brynäs - Vi är många som talat gott om Samuel Ersson. Men säsongsupptakten har varit ganska tuff för både honom och Brynäs. Men igår kom förstaårsseniorens första SHL-nolla i 2-0-vinsten mot Malmö. På något sätt är det en välförtjänt revansch efter Brynäs hantering av honom för två år sedan, då han knappt var vatten värd. Visserligen har även Joacim Eriksson spelat upp sig efter en darrig start på säsongen, men Ersson känns för mig som en förstemålvakt.

Djurgården - Dick is back! Vilken show han hade mot Växjö igår. Han levererade flippmackor och gjorde mål som om han var i toppslag, och inte som om han bara har ett par träningspass och några division 5-matcher i kroppen. Det blev 1+2 när Djurgården bröt sin sex matcher långa förlustsvit och för mig är rubriken given: Dick-effekten! Även om man hade ett par förluster även med honom i laget råder det inga som helst tvivel om att Dick gjort Djurgårdens offensiv betydligt mer potent. Jag går så långt som att säga att han skänker hopp om att Djurgården kan klättra i SHL.

Frölunda Joel Lundqvist och Johan Sundström missade gårdagens match mot Linköping. In kastades i stället Lucas Raymond, som fick spela i förstakedjan intill Patrik Carlsson och Max Friberg  Snacka om att han tog chansen! Superlöftet gjorde två mål på bara 9:34 i speltid och ligger totalt på 3+2 på 15 matcher, med en snittistid på omkring tio minuter. Det är inte speciellt svaga papper för en 17-åring. Jag förstår att konkurrens-situationen gör det svårt för Roger Rönnberg att matcha Lucas Raymond mer, men vad fasen: Grabben levererar ju! In med Lucas!

Färjestad - Färjestad blev förnedrade av Frölunda i CHL i veckan och efter matchen spelades Färjestads klassiska vinstmelodi "Torparrock" av Sven-Ingvars, för att strö ytterligare salt i såren. Väldigt roligt och humoristiskt tycker jag. Ett perfekt litet hån som ingen tar någon skada av. Ändå kände sig Frölunda tvingade att gå ut och be om ursäkt efteråt. Det ger jag tumme ned för. Det var ett harmlöst och kul skämt som sprider lite extra 'hat' mellan två derbykl...ähm, rivaliserande lag.

HV71 - Det här var veckan då även folk utanför SHL-sfären fick upp ögonen för att Nils Andersson (grattis!) kanske inte är som den stereotypa hockeyspelaren, detta efter den här magiska intervjun med shl.se. Andersson ägde sedan situationen och bjöd i alla fall mig på ett stort skratt, när han parodierade hur det var att nu ha blivit stor på riktigt. Han är en profil som verkligen behövs i SHL.

Bra, Nils!