Man brukar prata om "sparkade tränaren-effekten". För Leksand verkar det nu istället ha kommit en "sparkad sportchef-effekt". För det är faktiskt en helt osannolik utveckling på den här säsongen.
Djurgården inledde den här matchen med att göra två snabba mål och gå ifrån till 2-0. Globen kokade och det var frejdigt på hemmaläktaren och i hemmalaget. Där tänkte jag, och nog med flera, att det var ju tråkigt att en så rolig lördagsmatch tog slut så snabbt.
För för bara någon vecka sedan hade det varit god natt, ridå, kalla vad det ni vill. {{ PAYWALL LIMIT }}
Toppspelarna spelar som just det
Men inte för det här Leksand. Filip Larsson, som i ärlighetens namn borde gjort det bättre på båda de första målen, stod sedan på huvudet. Han, precis som resten av laget, skakade av sig målen snabbt, jobbade tålmodigt och tog också över tillställningen. Istället för att vika ner sig och spela stressat klev Leksand fram och gjorde det de har gjort de senaste veckorna.
De litade på varandra och på systemet.
Deras andraperiod är en av deras bästa på hela säsongen, i mitt tycke. De tog över matchen totalt och det var egentligen inte ett enda individuellt misstag. Oskar Lang är helt plötsligt omöjlig att få stopp på, Strandell och Caito tar inte ett skär fel och Lukas Vejdemo kan inte sluta göra mål.
Det är ett Leksand där toppspelarna helt plötsligt bär laget samtidigt som Tinus Luc Koblar fortsätter att vara den ultimata tredjecentern. Lägg sedan till att man har kanske seriens bästa (?) målvaktspar helt plötsligt. De verkar köra varannan match nu oavsett vad som händer - och både Gidlöf och Larsson spelar sin bästa hockey just nu.
I dag gör de också två mål i powerplay!
Helt plötsligt är det ett väldigt välmående lag med fler utropstecken än frågetecken.
Hans intåg borde vi prata mer om
Något hände när Thomas Johansson lämnade föreningen. Exakt vad är svårt att peka på för oss som inte är så nära laget. Något är det helt klart som har hänt med sättet laget spelar på och dynamiken i gruppen. Kanske blev det ett wake upp call för alla.
Samtidigt valde man också att lyfta in Mattias Ritola
Som spelarutvecklare har han varit hyllad med sättet han jobbar med deras juniorer. Han har fått axlarna att släppa på några av killarna i laget, det är väldigt tydligt. För det är något som är väldigt annorlunda med honom på bänken.
Han har en jädra energi som han sprider till laget. Det syns inte minst vid domslut och avblåsningar. Hela tiden är han framme med tavlan och jobbar med de offensiva spelarna. Det går inte att säga något annat än att det har gett resultat. På de fem matcherna han har varit med har det blivit fyra segrar och tolv av 15 möjliga poäng.
Powerplay har dock sett uselt ut även sen han kom in. I dag, däremot, två mål och betydligt bättre indikationer.
Stor, stor eloge till han, Johan Hedberg, David Printz och Niklas Persson för vad de har hittat nu.
Är Leksand på väg mot ett nytt mirakel?
Leksands IF och formkurvor på våren har ändå något speciellt över sig. Från konkursens rand till SHL-avancemang 2013, Perras mirakel 2016, Roger Melins magiska intåg 2019...
Det har varit ett par årgångar av Leksand som har gjort det ingen trodde var möjligt.
De har, fullt förståeligt varit utdömda efter jul. Det har räknats poängsnitt och snacket från experthåll har snarare gått "ja, men det är ju bra att de hittar formen inför kvalet åtminstone".
Nu är det helt plötsligt tre poäng upp till HV71 och Örebro (som inte spelat sin lördagsmatch än. Att de ska kunna ta fyra poäng fler än båda dem på fem matcher.
Det är osannolikt - men långtifrån omöjligt.
