Nog för att Canadiens under ett par års tid känts som ett lag som underpresterat sett till sin potential, men att de skulle spela final den här sommaren var det få som hade kunnat förutse. Bortsett från Carey Price mellan stolparna saknar Montréal de där riktiga stjärnspelarna. I stället har man byggt ett starkt kollektiv utifrån fyra jämna kedjor och två starka backpar.
Mannen bakom bygget är Marc Bergevin, Montréal Canadiens general manager sedan 2012 och tillika en av de hårdast kritiserade ledarna på sin position i ligan. Under flera år har det snarare varit spekulationer kring när han skulle få sparken än när Canadiens skulle lyfta som lag. Några av besluten han har tagit under sin tid som GM i klubben har nämligen hamnat rejält under luppen.
Som när han sommaren 2016 valde att trejda P.K. Subban till Nashville Predators i utbyte för den fyra år äldre Shea Weber. Vid tidpunkten var det en affär som gav utslag på Richterskalan eftersom den var så kontroversiell. Subban ansågs vara en av NHL.s bästa backar medan Weber sågs som en spelare på väg utför. Ett år senare slog han till igen när han gav upp den ryska backtalangen Michail Sergatjov för att kunna värva forwarden Jonathan Drouin från Tampa Bay Lightning.
Medan Sergatjov-affären riskerar att bita honom i rumpan i den stundande Stanley Cup-finalen har värvningen av Shea Weber visat sig vara en seger. Vid 35 års ålder har Weber, Canadiens lagkapten sedan 2018, hållit en mycket högre klass än någon vågat hoppats på medan Subbans karriär gått rejält i stå. Så till den grad att vissa undrar om han ens kommer att spela vidare när kontraktet med nuvarande klubben New Jersey Devils löper ut efter kommande säsong. Desktop ad in article Mobile ad in article
EN ANNAN SIDA AV BERGEVIN
Bristen på framgång och de omtvistade trejderna har länge legat Bergevin i fatet, men hur högljudd kritiken än har varit – och tro mig, i Montréal kan den vara högre än någon annanstans i hockeyvärlden – har han hållit fast vid sin linje och inte låtit sig pressas till drastiska beslut som avvikit från den plan han har jobbat utifrån. En plan som slutligen, under 2021, gett utdelning i form av detta otroligt svårspelade lagbygge, en mix av rutinerade rävar som Price, Weber, Corey Perry och Eric Staal samt ungdomlig entusiasm representerat av Nick Suzuki, Jesperi Kotkaniemi och Cole Caufield. Efter en på intet sätt märkvärdig grundserie, där laget ett tag underpresterade så pass mycket att coachen Claude Julien fick sparken, har det klickat för Canadiens.
Ingen trodde att de skulle rå på stjärnfyllda lag som Toronto Maple Leafs eller Vegas Golden Knights, men det är som om Bergevins principfasthet och gravallvarliga ledarskap har smittat av sig på årets upplaga av Canadiens. De har fortsatt att ta skalper med en övertygelse hos ett lag som inte vet hur man förlorar. Efter att ha hamnat i 1–3-underläge i serien mot Toronto i första rundan har man vunnit elva av de 13 följande matcherna.
Om den här medvinden de seglar i räcker för att ta dem förbi Tampa Bay Lightning återstår att se, men Bergevin har i alla fall gett sig själv en rejäl upprättelse i "La Belle Province". En anledning till att det skulle vara extra festligt att se Canadiens vinna Stanley Cup är att se hur general managern firar. De episka glädjescenerna tillsammans med spelarna efter Artturi Lehkonens övertidsmål i sjätte matchen mot Vegas Golden Knights är redan klassiska och vittnar lite om den lite vildare sidan av Bergevin som lurar under ytan. Desktop ad in article Mobile ad in article
Att han framstår som en sträng rektor i officiella sammanhang är nog mer än något annat en nödvändighet i det hårda medieklimat som råder kring Canadiens i Montréal. Egentligen går det stick i stäv med hans personlighet. För skulle man ranka NHL-historiens största skämtare bland spelarna som huserat i ligan är 55-åringen antagligen en topp-tre-kandidat.
Historierna om de practical jokes och pranks som Bergevin ställde till med under sin 20 år långa NHL-karriär är ungefär lika omfattande som hans väldokumenterat enorma biceps. Den innefattar bland annat hur han fick en ung Marc-André Fleury att gå på sitt eget practical joke – två gånger om.
Under deras gemensamma tid i Pittsburgh Penguins var de rumskamrater och utsatte varandra för allehanda hyss. Som när Fleury en dag lämnade en bok på Bergevins nattduksbord. När veteranen öppnade den visade det sig vara en klassisk Buttericks-leksak som gav honom en liten elektrisk stöt. Bergevin lät sig inte nedslås utan gav tillbaka boken till Fleury och hävdade att man inte fick en stöt om man öppnade boken med tårna. Fleury testade nyfiket – och fick naturligtvis en stöt. Efter det påstod Bergevin att Fleury inte skulle få en stöt om han doppade fingrarna i vatten innan han öppnade den. Fleury köpte påståendet – och fick ännu en stöt. Seger Bergevin, precis som i Canadiens serie mot Fleurys Vegas Golden Knights.
Och kanske är det någonstans Marc Bergevins sinne för humor och förmåga att skilja business och allvar från lek och fritid, som gjort att han klarat av hantera NHL:s kanske tuffaste jobb i närmare tio år. Det är en av och på-knapp han hade användning av redan när han som spelare gjorde ett av NHL-historiens mest spektakulära självmål.
