Måns Karlsson om Rögle: De backade mest av alla lag

• Kritiken mot försvaret.
• Han hyllas: “En av SHL:s bästa värvningar”
• Men Abbott ifrågasätts: “Har han kört fast?”
• “Bevisar att de har en grymt bra…”
• Funderingen: “Hur mycket saknades han?”
• “Då hade man kunnat få ett helt annat utfall”
• Frågetecknet: “Har de verkligen toppspelarna?”
• Lyfter fram stjärnbacken som en drömvärvning: "Skulle passa perfekt"

Serieseger ifjol - en niondeplats i år. Efter många positiva år fick Rögle för första gången på länge uppleva ett riktigt bakslag.

Hur ska vi summera säsongen? Och varför gick det som det gick? Vad händer framöver? Det ska Måns Karlsson försöka ta reda på med hjälp av sju kategorier, och en frågeställning kring hur framtiden ser ut.

Läs analysen av HV71:s säsong här.

Läs analysen av Linköpings säsong här.

Läs analysen av Leksands säsong här.

Läs analysen av Oskarshamns säsong här.

Läs analysen av Malmös säsong här.

Läs analysen av Brynäs säsong här.{{ PAYWALL LIMIT }}

MÅLVAKTERNA

Inför säsongen rankade jag Rögles målvaktspar som ett av de tre bästa.  Christoffer Rifalk hade tillhört SHL:s bästa målvakter i ett par år, och Calle Clang gjorde förra säsongen en av de bästa säsongerna en juniormålvakt gjort i SHL. De som hade varit bättre var hyfsade namn som Jhonas Enroth, Johan Gustafsson, Jacob Markström, Stefan Liv och Johan Hedberg. Därför var mina förväntningar, på både Rifalk och Clang, skyhöga.

Rögle var ett av blott fyra lag som gick in i säsongen med samma målvaktspar som man hade förra året, och i deras fall kändes det verkligen som en enorm styrka. Det här paret hade bäst räddningsprocent av alla i SHL förra säsongen. Och när Rögles grundspel fallerade under första halvan av förra säsongen var det ofta firma Rifalk/Clang som räddade dem.

Den här säsongen kändes det nästan tvärtom.

Rögle hade faktiskt ett av ligans sämsta målvaktspar. Ser vi till räddningsprocent var bara Luleå och Brynäs sämre. Det som också stack ut var att de ofta “föll ihop” på ett sätt som jag inte såg framför mig. Framför allt var Christoffer Rifalk betydligt ojämnare än vad jag hade förväntat mig. Hans dalar var betydligt djupare än de han haft tidigare. Och det kom lite från ingenstans.

Visst var Rögles backsida inte alltid speciellt rolig att stå bakom, men ofta var det målvakterna som sänkte laget och inte tvärtom. Både Clang och Rifalk kom långt ned, oavsett om vi ser till räddningsprocent, räddningsprocent i lika styrka, räddningsprocent i skottsektorn…ja, you name it. RBK släppte också in 29 mål fler än man gjorde ifjol. En ganska rejäl försämring.

Och sen kom slutspelet. Och så var Christoffer Rifalk så där “Christoffer Rifalk-bra” igen. Han har varit helt enormt i alla slutspel sedan genombrottet i Oskarshamn 2018. I åttondelarna mot Leksand var det, i ärlighetens namn, Rifalk som räddade Rögle. Och i kvartsfinalerna, framför allt de inledande, fortsatte han spela på en sanslöst hög nivå.

Rifalk var bäst när det gällde. Igen. Och i slutändan är det ju hans storspel i slutspelet som på något sätt räddar upp Rögles säsong något. Att åka i sex matcher mot Skellefteå är inte direkt något att skämmas över. Oavsett om du heter Rögle BK eller något annat.

UTROPSTECKNET

“Överlag har Rögle en väldigt gedigen backsida. Få lag kan ställa upp tre så starka backpar. Dessutom har ju Adam Engström verkligen visat framfötterna under försäsongen. Inte minst i CHL, där han blev målskytt i segern mot Fehervar. Vi har de senaste åren nästan alltid sett åtminstone en Rögle-spelare som får ett oväntat genombrott. Kanske är det hans tur i år? Kan junioren spurta sig in i ett JVM-lag, och peta ut någon av alla de rutinerade backarna Rögle har från topp-sex?”

Så skrev jag om Adam Engström inför säsongen. Jag gav honom en etta i betyg, vilket betydde “Oprövad/På gränsen till SHL-klass”. Jag hade ju rätt i att han var oprövad, eftersom han inte fick spela över huvud taget i Djurgården förra säsongen, men han visade med eftertryck redan i höstas att han hörde hemma i SHL.

Vilket otroligt genombrott den här killen fick.

Efter JVM hade han kanske en liten “downperiod”, men när det väl blev slutspel lyckades han höja sig och spela på en nivå värdig en toppback i SHL. Han blev faktiskt Rögles poängligavinnare i slutspelet. Och efter att Skellefteå slagit ut Rögle sade Skellefteåtränaren Robert Ohlsson:
“Han ser häftig ut. Det är en ung spelare som vågar spela hockey och som är svår att coacha emot. Han har verkligen stuckit ut och kommer bli spännande att följa. Vi ska vara glada över att svensk hockey fostrar sådana spelare”.

Det är en hyllning som heter duga.

Faktumet att Djurgården gick ganska hårt på att lägga alla sina ägg i Calle Odelius-korgen blev Rögles lycka. Det här var, faktiskt, en av SHL:s allra bästa värvningar den här säsongen.

Nu är bara frågan om Engström var så bra att han till och med riskerar att försvinna från Rögle och hamna i Montréals organisation? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att Engström stannar ett år till, och får en utväxling á la William Wallinder. Wallinder slog ju också igenom något oväntat förra säsongen, för att sen bli kvar ett år till och den här säsongen verkligen bli Rögles toppback. Jag kan se det framför mig med Engström också.

BESVIKELSEN

Rögles säsong som sådan blev en besvikelse. Faktum är att de i min värld var den största besvikelsen av alla. Visst fick man viss upprättelse efter att ha pressat Skellefteå i kvartsfinalen, men överlag var det inte en bra säsong alls.

Christoffer Rifalk var en av de stora besvikelserna i grundserien. Dennis Everberg var inte speciellt bra innan skadan heller. nådde inte upp till de skyhöga förväntningarna jag hade. Nye lagkaptenen Anton Bengtsson gjorde det bra i VM förra våren, men var nu tillbaka på den nivå han hade innan förra säsongen (produktionsmässigt). tog ett kliv bakåt. orkade inte riktigt ta klivet. Värvningsmissarna kommer jag komma in på senare.

Det var alldeles för många spelare i Rögle som inte spelade på den nivå de kunde göra. Och framför allt gjorde man det under en alldeles för kort tid.

COACHERNA

Cam Abbott stod stadigt som Rögles huvudtränare, men runt honom var det lite rörigt. Janne Larsson valde att lämna Rögle och flytta hem till Gävle. Då var vi nog ganska många som räknade in honom i Brynäs, men så blev det inte. Rögle tog i stället in mästerbyggaren Lasse Johansson som assisterande tränare, men ganska snabbt kom det uppgifter om att det inte var helt friktionsfritt dem emellan. Redan före jul fick Johansson sparken - och ersattes av Janne Larsson. Detta eftersom resultaten inte uppnått förväntningarna.

Rögle låg åtta, med ett poängsnitt på 1,42 poäng per match, vid coachbytet. Efter det var Rögle ligans tionde bästa lag, med ett snitt på 1,35.

Resultaten var alltså så gott som identiska före och efter tränarbytet. Vad säger det? Ptja, att det knappast var Lars Johansson som var anledningen till att det gick tungt. Och att Janne Larsson kanske inte är anledningen till att det gått så bra tidigare för Rögle.

Problemen satt någon annanstans, helt enkelt.

Cam Abbott fick aldrig riktigt Rögle att lyfta. Just när man kände att “nu är man på gång” så tappade man fotfästet och började prestera sämre igen. Jag fick aldrig riktigt grepp om det Röglelag som inför säsongen rankades som etta i min tabell.

Ja, man hade skador - men det hade alla lag. De kan inte skylla på det.

Var saknaden av den givne lagkaptenen Mattias Sjögren något som kan ha påverkat? Kan det ha legat till grund för att man aldrig riktigt fick ihop alla bitar under en längre tid?

SPORTCHEFEN

Har Chris Abbott kört fast? Efter år av idel framgångar har han de två sista åren inte riktigt fått samma utfall som tidigare, på värvningsfronten. Förra året har jag förståelse för att många av de tänkta spetsvärvningarna inte riktigt blev så bra som man hade förväntat sig, för då hade Abbott ett omöjligt uppdrag eftersom Moritz Seider, Éric Gelinas, Niklas Hansson, Joey LaLeggia, Nils Höglander, Daniel Zaar och Simon Ryfors skulle ersättas.  Till den här säsongen var Leon Bristedt och Lucas Ekeståhl Jonsson egentligen de enda stjärnorna som försvunnit. Men trots det kunde Abbott inte ersätta dem på något vis. 

Ser vi till hans tänkta toppvärvningar till den här säsongen så blev Lukas Klok en flopp som försvann efter ett dussin matcher. Kim Rosdahl hade jag nästan till och med glömt att han spelat i Rögle. Riley Sheen inledde lovande, men blev sedan skadad och hittade inte riktigt tillbaka. Theodor Niederbach var knappast tänkt som en spetsspelare, men även han försvann fortare än kvickt. Faktumet att tre nyförvärv försvann redan under säsongen sätter inte Chris Abbott i ett speciellt roligt ljus. Samtidigt ska vi ju också nämna att hans på pappret vassaste värvning, Fredrik Olofsson, fick NHL-kontrakt. Med honom i laget hade man kunnat få ett helt annat utfall på också. Då hade jag kanske suttit här och hyllat Abbott. 

Han försökte släcka bränderna under säsongen, och både Valtteri Viljanen och Linus Sandin gjorde det väldigt bra under slutspelet. Men de var långt ifrån Ekeståhl Jonssons och Bristedts nivå. Ska jag vara rättvis bör jag dock lägga till att man sannolikt, internt, såg William Wallinder som Ekeståhl Jonssons ersättare.

Det som räddade Abbott var att flera av de värvningar han gjorde inför förra säsongen tog stora kliv den här säsongen. Så var fallet även ifjol. Jag har redan varit inne på Wallinder. Men här ska också Oskar Stål Lyrenäs och Ludvig Larsson nämnas. Det visar i alla fall att Rögle har en grym daglig verksamhet, som ger spelarna chansen att utvecklas. Även Michael Kapla var en riktigt fin värvning, från Skellefteå. Han var helt klart en av Rögles bästa spelare. 

Men backsidan var överlag ett problem. Man hade för få rörliga och puckskickliga spelare. Tony Sund och Vojtech Mozik har sina uppsidor, men jag tycker de är för stabbiga. Med facit i hand hade en sådan som Samuel Johannesson nog behövts i Rögle.

Chris Abbott gjorde verkligen inte bort sig på spelarmarknaden. Men nu har han ändå “lite att bevisa”. 

SNACKISEN

Ja, det går ju inte att komma ifrån att Rögle har en lite vikande trend. Ja, man vann SHL och CHL ifjol så jag tänker inte säga att Rögle “är på väg att fel håll”, men det här var som sagt deras första riktiga bakslag.

13, 11, 9, 3, 2, 1 och 47, 61, 75, 92, 98, 100. Det var Rögles tabellplaceringar respektive poäng i SHL de senaste sex åren. Varenda år, sex år i rad, har man blivit bättre. Det är enorma papper. Så att det skulle komma ett bakslag någon gång förstod man ju. Men jag såg det inte komma att man skulle gå från första till nionde plats. Från 100 till 72 poäng. Helt plötsligt gjorde man sin sämsta säsong på fem år. De var till och med bättre säsongen 18/19, då de också slutade nia. 

Men visst. En svag säsong kan alla ha. Det som också oroar en liten aning är dock faktumet att man gick till final 2021, semifinal 2022 och nu ramlar ut redan i kvartsfinalen. Orkar man vända den trenden? I grunden är jag en person som tycker att en grundserie säger mer än ett slutspel, och med det i åtanke kom ju Rögle som sagt etta så sent som för ett år sedan. Men för en klubb i Rögles situation betyder en slutspelsframgång precis allt. En grundserie är inte lika mycket värd.

Rögle gör många bra saker, men SHL är så fruktansvärt bra att man inte har råd med någon mellansäsong och ändå hänga med i toppen. Och då måste jag ändå ställa frågan:

Har Rögle de där toppspelarna som krävs för att kunna vända på det här, nu när SHL är så stark?

Kan man utmana om guldet när de tänkta toppspelarna heter William Wallinder, Michael Kapla, Daniel Zaar, Anton Bengtsson och Adam Tambellini? Det kanske räckte förra året eller för två år sedan att ha spelare av den kalibern. Men kanske måste man upp ytterligare en hylla nu? Den enda av de där spelarna jag ser som en kandidat till att tillhöra SHL:s främsta är Tambellini. Det behövs kanske ytterligare ett par namn på den nivån, och sedan kan de övriga jag nämnde ovan vara i andra- tredjefemmor och göra det väldigt bra där.

Kanske har Rögle gått lite för hårt på att den kärna som tog dem till toppen för ett par år sedan nu också är tillräckligt bra för att de ska bli kvar där?

DET STATISTISKA

• Rögle gick back 28 poäng jämfört med ifjol - vilket var mest av alla. Ett jättetapp. Leksand backade mest förra säsongen, men de tappade “bara” 19.
• Under 2023 var bara Linköping och Brynäs sämre än Rögle.
• Adam Tambellini är SHL:s fjärde bästa poängplockare de två senaste åren. Han är en poäng bakom Jonathan Johnson och Ryan Lasch, men långt bakom Karlkvist.
• Ser vi till poängsnitt är Tambellini emellertid näst bäst, av de som spelat i SHL båda de två senaste säsongerna.
• Allt var dock inte positivt för Adam Tambellini. Bara David Sklenicka var inne på fler mål bakåt. var för övrigt inne på tredje flest mål bakåt.
• William Wallinder visade att hans genombrott ifjol inte var en tillfällighet. Han spelade faktiskt tionde mest av alla i SHL den här säsongen.
• Rögle hade flest skott i målramen av alla lag: 47. Det var kanske en stolpe ut-säsong?
• Ser vi till de underliggande siffrorna var Rögle i många fall jämbördiga med ifjol. Men utfallet blev något helt annat. Ett resultat av sämre målvaktsspel?
• Rögle har haft negativ corsi två säsonger i rad. Det kan jämföras med 20/21, då de låg på 55 procent.

BLICKA FRAMÅT

Rögle har till kommande säsong en målvakt (Rifalk), fyra backar och tolv forwards på kontrakt. Det enda vi egentligen vet med säkerhet är att , , Adam Edström och Ludvig Larsson försvinner.  Rögles rysare blir ju om de får behålla Adam Engström, som om han blir kvar kommer få en väldigt bärande roll nästa säsong. Det är också en billig spelare som på så sätt är oersättliga. Det säger jag även fast det finns andra unga och spännande spelare på väg in i A-laget. Även Oskar Stål Lyrenäs kan försvinna, då han kanske kan få ett NHL-avtal. Jag hoppas dock han blir kvar ett år till.

På backsidan har man, i min mening, “rätt” spelare under kontrakt (förutom att Wallinder försvinner). Resten borde man släppa. Varken Viljanen, Sund eller Mozik borde få förlängt. Där borde man, som jag var inne på tidigare, värva mer rörliga backar. Jag har ett namn som skulle passa perfekt in i Rögle: . Han är en av SHL:s vassaste skridskoåkare och en pucktransportör av rang. Han skulle kunna mixa upp Rögles annars rätt statiska uppspel. Han var, förvisso, inne på flest mål av alla i SHL - men ge honom ett stabila lag runt sig och han kan vara en klassback i den här ligan. Dessutom ska finska ligans bästa back, Thomas Grégoire, vara klar. Detta uppger Expressen.

Backsidan kommer vara bättre än den här säsongen. Sannolikt har man lokaliserat vilka problem som fanns med årets backar.

Framåt vet vi att Rodrigo Ābols är klar. Det är naturligtvis en jättevärvning. Jag är sjukt nyfiken på att se vad han kan uträtta i Rögletröjan. Är han en 40-poängsspelare?

Dessutom har Expressen skrivit att Albin Sundsvik kommer ansluta. Han blir knappast så mycket mer än en breddforward nästa säsong. Dessutom lär en till supercenter komma in. Simon Ryfors är naturligtvis det givna drömnamnet där. Eller Fredrik Olofsson, som ju de facto har kontrakt med Rögle. Någon av dem lär spela i Rögle. Och skiter det sig med dem skulle man säkert kunna gå efter Kevin Stenlund eller något liknande. Det kommer komma in något vasst, sannolikt från Nordamerika.

Men sett till hur många spelare Rögle har under avtal kommer man inte behöva värva så många fler forwards heller. Det hänger, som sagt, på vad som händer med Kasper och Stål Lyrenäs.

Rögle har varit framgångsrika när det gäller värvningar från HockeyAllsvenskan. Därför är jag lite “lur” på om det inte är dags för Chris Abbott att plocka in Kalle Miketinac? Jag ser honom som en spelare som är billig och kan börja ganska långt ned i laget, men som successivt skulle kunna spela sig uppåt och år två skulle kunna vara en ny “Oskar Stål Lyrenäs”? Det är en chansning jag skulle vara beredd att göra.

Jag har kanske upplevts som gnällig i den här texten, eftersom det mesta blivit sämre i Rögle. Samtidigt står man fortfarande på en bra grund, och jag är inte beredd att räkna bort dem från en toppstrid nästa säsong. Man gör väldigt många väldigt bra saker fortfarande. Och även om inte alla unga spelare kanske utvecklades som förväntat är det fortsatt en klubb som är attraktiv för unga spelare att komma till.

Och så länge man har det ryktet kommer Rögle bli att räkna med.

De står sig också väldigt bra jämfört med många andra lag sett till hur långt man kommit med nästa års lagbygge. Det enda som kanske oroar lite är att man har en del skadebenägna spelare, som exempelvis Dennis Everberg.

Jag tror Rögle tycker det är skönt att äntligen få lägga den här, tydliga, mellansäsongen bakom sig.

FOTNOT:Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.

TV: Analys av Rifalks monsterräddning