Jag ska börja med att tydliggöra en sak: Jag personligen bryr mig inte om hur Frölundas klubbmärke ser ut. Jag tycker det är skönt att de byter ut hövdingen, men har egentligen ingen åsikt om hur deras märke ska se ut.
Men så ska ju jag, som utomstående, inte ha det heller. Det här är en fråga som de som styr Frölunda ska bestämma i. Och vi vet ju vilka som styr i varje svensk idrottsklubb.
Det är medlemmarna.
Eller ja, det ska vara det i alla fall. Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
Att alla som gått ut och kritiserat Frölundas klubbmärke är medlemmar betvivlar jag. Men jag vet att många är det. Och att många andra är de som står där i ur och skur och stöttar sitt lag. De som av Mats Grauers nu inte längre tycks ses som något annat än en grå massa. Han agerar närmast ignorant.
Det är i en intervju med hockeysverige.se's Ronnie Rönnkvist som Mats Grauers levererar svar som inte riktigt är värdiga en ordförande under en kritikstorm. Han är i princip oförstående till vad problemet är, får jag en känsla av. Han använder sig konstant av argumentet att “oavsett vad vi hade presenterat hade vi fått kritik” och kör stenhårt med att det inte går att göra alla nöjda. “Det kommer inte falla alla i smaken”, som han själv sa.
Där har han helt rätt.
Problemet är att han, och de övriga som varit med och bestämt kring klubbmärket, inte gjort ett endaste dugg för att ens göra så många som möjligt nöjda. Den lilla detaljen borde väl borde vara något sorts minimål när man stakar ut en visuell inriktning för en klubb för många, många, många decennier framöver.
Kan man tycka.
Grauers säger vid ett tillfälle att: “Många ansåg att vi borde haft en omröstning bland medlemmarna. Även där, om vi hade presenterat tre förslag, hade ett av dom förmodligen fått lite mer röster än dom andra två. Då hade det återigen blivit missnöje över att dom som andra ansåg vara bättre inte blev det vi tog”. Desktop ad in article Mobile ad in article
Absolut. Men då hade minst 35 procent (lågt räknat) av fansen åtminstone varit nöjda. Och man hade kunnat slå sig fria från kritiken själva med argumentet att “Men nu fick ni ju vara med och bestämma - vad skulle vi ha gjort annorlunda, menar ni?!".
I stället kör han sin linje stenhårt, hänvisar till att man ju minsann fick professionell hjälp och slår ifrån sig kritiken med att man hade fått kritik oavsett. Och ger där något sorts bevis på det jag skrev ovan: Att fansen inte är så mycket mer än en grå massa.
Grauers använder grunda argument - och Grauers gräver gropen han redan står i ännu djupare. Ironiskt nog gör hans grunda argumentation att han hamnar på djupare vatten.
Framåt tillsammans, är Frölundas motto.
Nu är det snarare “tillsammans”.
