Ni som läst mina texter de senaste åren vet att jag har menat att Frölundas sportchef Fredrik Sjöström varit ganska feg och bekväm i sina beslut. Han har byggt runt samma kärna under en lång tid, och på något sätt varit övertygad om spelarnas förträfflighet även i den nya hockeyn som i mångt och mycket spelas i SHL. Bara sedan Frölunda vann guld 2016 har ishockeyn utvecklats enormt mycket, men Frölunda själva har liksom stått och stampat sedan dess. De har byggt vidare på samma spelidé, med samma kärna, samma tränare och så vidare. Det gav ett guld 2019 och det var väl gett sisådär 124 CHL-titlar - men de senaste åren är det tydligt att något hänt.
Frölunda har kört fast. Ganska rejält. Under vissa perioder har man varit bäst i Sverige, under andra har man spelat som ett lag som knappt förtjänar att gå till kvartsfinal. De fyra senaste åren har man slutat sjua, sjua, fyra och sexa. En resultatrad som inte direkt är kattpiss, det finns många lag i Sverige som skulle älskat den raden, men det är inte godkänt för en klubb av Frölundas kaliber.
Så enkelt är det. Desktop ad in article Mobile ad in article
Fem tuffa avsked
Efter säsongen 21/22 analyserade jag Frölundas säsong, och hade rubriken “Fredrik Sjöström har målat in sig i ett hörn”. I texten skrev jag: “Hans problem är väl den övertro som funnits tidigare på spelare som suttit med längre avtal men som inte haft den bästa av säsonger. Jag tänker på grovjobbare som Max Friberg, Nicklas Lasu, Mats Rosseli Olsen, Patrik Carlsson, Johan Sundström, Joel Lundqvist och ett par ytterligare spelare som varit med och vunnit guld tidigare. Det har varit Frölundas fall de senaste säsongerna. De som varit bärande vid gulden 2016 och 2019 har förväntats vara bärande även 2020, 2021 och 2022 - och den enda som fortfarande håller absolut toppklass är ju Ryan Lasch”
- Kort därefter kom uppgifter som sade att Frölunda inte längre ville behålla . Honom lyckades de inte bli av med, utan han gick en hel säsong utan att spela ishockey. Han blev den första som offrades.
- Sen meddelade Sjöström att han inte ville ha in Loui Eriksson, men till sist gav han vika och tog in den tidigare NHL-stjärnan. Men efter säsongen meddelade han att Loui inte skulle bli kvar, trots veteranens starka säsongsavslutning.
- Detta trots att en annan veteran, Joel Lundqvist, avslutat karriären.
- Sen kom den stora chocken, när man gick skilda vägar från Ryan Lasch, som vann poängligan och satte assistrekord så sent som säsongen 21/22.
- Och igår meddelades det alltså att Patrik Carlsson inte heller blir kvar i klubben, trots att han hade ett år kvar på kontraktet.
Det är klart att det kommer bli ett tomrum efter de där grabbarna. Det är klart att det är spelare som egentligen fortfarande håller i SHL, inget snack om saken, och att man hade saker att tillföra Frölunda. Det är klart att det inte är speciellt schysst gjort att mer eller mindre säga att “Du kommer inte få spela hos oss nästa säsong. Det blir läktaren om du inte byter klubb”. Och just Ryan Lasch-uppbrottet tycker jag känns en aning förhastat.
Men jag tycker samtidigt att tajmingen på nybygget egentligen inte kunde ha varit bättre. Desktop ad in article Mobile ad in article
Ända sedan Roger Rönnberg kom in i Frölunda har det varit han och Joel Lundqvist som varit ansiktena utåt och de som drivit hela klubben. Med Joel borta ur bilden har Frölunda fått en möjlighet att bygga en, åtminstone till viss del, ny kärna. Nu är det Max Friberg, Henrik Tömmernes, Carl Klingberg, Gustav Rydahl och Lars Johansson som ska leda Frölunda - med hjälp av Nicklas Lasu och Mats Rosseli som alltjämt är kvar från den gamla kärnan.
Skulle det ske var det nu
Jag tror att Sjöström kände att om han ska börja ett nybygge i Frölunda så var det nu det skulle ske. I synnerhet när det finns mängder av unga spelare som står på gränsen till ett genombrott. Frölunda har sprutat ur sig talang de senaste åren, men flera av dem har fått stå tillbaka i A-laget, till förmån för äldre “du vet vad du får”-spelare. Man har inte fått ut så mycket som man hade kunnat, av sin enormt starka juniorverksamhet.
Skulle det börja gå emot, skulle det bli en ny sjundeplats (eller värre) kommer snacket såklart komma igång. Varför i hela friden skickade Sjöström ut spelare efter spelare med hjärta för klubben? Men ärligt talat: Jag skulle faktiskt acceptera om det här blev (ytterligare) en mellansäsong för Frölunda. Jag ser den senaste tidens uppbrott som en del av en långsiktig satsning, snarare än något som ska garantera att Frölunda är bättre just kommande säsong. Efter nästa säsong går dessutom Rosseli Olsens avtal ut, och då passar det utmärkt att skiljas även från honom. Det där hörnet som Sjöström hade målat in sig i, med för långa avtal på fel spelare, börjar nu allt mer se ut som ett hörn han håller på att ta sig ur.
Just nu ser Frölundas forwardssida inte speciellt rolig ut, men jag utgår från att man landar minst en spetsforward innan säsongen drar igång. Desktop ad in article Mobile ad in article
Nu har Sjöström i alla fall gett sig lite utrymme att hitta på saker. Det tack vare att han vågat fatta tuffa och obekväma beslut, och på ett sätt erkänt att han fattat felbeslut tidigare.
