Jag har aldrig förstått det här snacket om att "det som händer på isen/i omklädningsrummet/i Las Vegas stannar på isen/i omklädningsrummet/i Las Vegas". Jag förstod inte kritiken som Linus Söderström fick när han gick ut och berättade att en Brynässpelare kallat honom för särbarn under SM-finalserien 2017. Söderström hade tidigare gått ut och berättat om sin Asperberger och sin ADHD, och att då kalla honom för särbarn borde vara närmast lika fult, ovärdigt och straffbart som att använda ett homofobiskt tillmäle mot en homosexuell. Det är så löjligt respektlöst.
Men många valde alltså snarare att kritisera Söderström för att han hade skvallrat, snarare än fördöma det ovårdade språket.
För mig är det i alla fall betydligt värre att kalla en spelare som berättat om sina diagnoser för särbarn, än det är att vråla ett könsord i spelargången mot en motståndare. Om man nu måste göra skillnad på det, vilket man väl trots allt kanske ska göra. Jag tycker inte heller att det andra hör hemma inom ishockeyn eller till och med "tillhör sporten" som vissa försöker få det till - men frågan är om Dick Axelsson verkligen förtjänade ett lika hårt straff som man exempelvis kan få för en halvful knätackling?
Ska man vara krass blev Axelsson avstängd 2,66 matcher - och det är faktiskt extremt hårt.
Missförstå mig rätt: att utdöma straff för könsord tycker jag väl kan vara helt okej. Jag är less på de som säger att saker sägs i "stridens hetta" och att de var "fullpumpade med adrenalin". Det är ett tröttsamt argument. Jag imponeras därför av förbundet och SHL som orkar ta den striden trots att de vet att det kommer svämmas över av hat och kritik mot dem som dömer ut det här straffet. SHL och förbundet gör det trots allt av en god anledning, för en god sak. De vill städa upp språket, få bort machokulturen, få spelarna att bli förebilder. Men än så länge tycker jag man famlar litegrann i mörkret när det gäller att hitta rätt bestraffning för den typen av förseelser. Är 5+20, en direktmatchavstängning och sedan ytterligare en match rätt väg att gå?
Jag är inte så säker på det. Det känns som att SHL slåss litegrann mot väderkvarnar, och att de kommer få jobba rejält om det är den här straffnivån de lägger sig på för det Dick sa till Fredrik Händemark.
Grejen är ju att jag förstår både de som tycker det är löjligt att det, trots allt, relativt milda Axelsson sa ger 2,66 matchers frånvaro och fem minuter i boxplay för Djurgården. Och jag förstår SHL och disciplinnämnden som, när de kikar i regelboken, dömer det straffet de gör. Jag förstår varför Ishockeyförbundet vill att spelarna både på elitnivå och breddnivå, både bland seniorer och juniorer, vill få bort den typen av kraftuttryck som Dick Axelsson använde här och som Marek Hrívik använde under försäsongen och också straffades för. Jag förstår ju också att det som sägs bland vuxna män i SHL sipprar ned till juniorlagen, som i sin tur tar med sig det upp i seniorhockeyn oavsett om de når elitnivå eller inte. Jag förstår varför SHL och förbundet vill dra gränsen redan här, och göra det tydligt att alla könsord är sexism och att sexism automatiskt ska leda till avstängning. På det sättet slipper de göra bedömningen. De slipper låta offret anmäla eller berätta när det blivit sårat eller kränkt.
Det är såklart bra.
Det är såklart också bra att vi inte längre ser spelare stå och hytta med klubban, vråla "hörrö din tjocka, jävla tattare. Jävla idiotjävel!" till en videodomare. Eller "tjockis" till en motståndarspelare mitt under en TV-intervju som vi såg en spelare göra en gång i tiden.
Men jag tycker helt enkelt att straffet, i alla fall just i det här fallet, inte är rimligt sett till vilka straff som exempelvis döms ut för direkt farliga tacklingar. Eller när spelare attackerar funktionärer, det vill säga domare, för den delen.
Går det att hålla med båda sidor i en fråga i denna annars så svartvita värld? I så fall är det exakt vad jag gör i den här frågan. Sällan har jag känt lika mycket "å ena sidan" och "å andra sidan" i en diskussion.
Men sen finns det ju också ett annat enkelt sätt att inte bli avstängd för att man vrålar fula ord mot en motståndare: Vråla inte fula ord mot en motståndare.
14 lag - 14 tankar
Brynäs: Fråga mig inte hur det är möjligt - men Brynäs ligger femma i SHL trots att spelet varit värdigt ett bottenlag. De har haft extrem nytta av sina storstjärnor Anton Rödin och Patrik Berglund, men den som toppar den interna poängligan är en pånyttfödd kanadensare.
Jaedon Descheneau, som jag trodde skulle hamna i Peter Anderssons frysbox snabbare än Andersson skulle lärt sig uttala kanadensarens namn, har sett ut som en helt ny spelare. Han har självförtroende, han är lite "o-öm" och tar sig in i ytor han höll sig borta från förra säsongen, och levererar poäng. 2+5 har det blivit på fyra matcher. Med det skuggar han poängligatoppen.
Djurgården: Förra veckan satt jag här och hyllade Mantas Armalis efter att han gjort en supermatch mot Frölunda. Idag är det Niklas Svedberg som ska hyllas. I Svedbergs hittills enda match i SHL räddade han 24 skott, släppte inte in ett enda, och tog Djurgården till en 3-0-seger mot Malmö.
Djurgården kommer ta extremt många poäng tack vare sina målvakter, därom råder det inga tvivel. Det ser dock alltjämt hyfsat trubbigt ut i offensiven, som väntat, men med Armalis och Svedberg i kassen kan de komma att klara sig hyfsat ändå.
Frölunda: Det fortsätta ramla in domar mot spelare som använt felaktig utrustning. Efter torsdagens matcher åkte fem (!) spelare på en bot och två åkte dit efter lördagens. Hur länge kan detta pågå innan spelarna lär sig? Eller är det helt enkelt godtyckliga bedömningar som gör att det blir som det blir?
Hur som helst har Lucas Raymond redan åkt dit två gånger. Han tvingades böta 5000 kronor första gången och 10 000 (!) den andra gången. För en kille som spelar på rookiekontrakt är 15 000 i böter ingenting att snacka bort. Tur att det är draft i morgon natt så Raymond kan skriva på ett NHL-kontrakt snart. Han får försöka snacka till sig en rejääääl signingbonus så han har råd att betala sina böter.
Skämt åsido, såklart. Men det är intressant att se att det är så pass många spelare som åker dit, som det ändå är. Jag tycker SHL och förbundet gör det bra som bötfäller spelare med felaktig utrustning eftersom det, i slutändan, är för spelarnas säkerhet. Därför ter det sig ju helt sjukt att det fortfarande är spelare som inte följer riktlinjerna.
Lucas Raymond.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
Färjestad: "På den gamla goda tiden" var det under en period mer regel än undantag att Färjestad inledde säsongen. Det har varit ett öde som drabbat bland annat Leif Strömberg, Roger Melin och Niklas Czarnecki under deras tid i Färjestad. Nu är det Johan Pennerborn som sitter litegrann i skiten.
Men han fick minst sagt oväntad hjälp till att vända trenden i lördagens match mot Malmö. Vi var många som hajade till när vi såg både Jacob Nilsson och Gustav Rydahl i laget. Nilsson skulle missa ett par veckor, men dök upp i laget efter bara någon dags frånvaro. Och Rydahl skulle missa mellan tre och sex veckor, men dök upp efter drygt en. Det brukar ju snarare vara tvärtom, det vill säga att en spelare är "dag till dag" i all oändlighet men i Karlstad jobbar de på motsatt sätt. Tydligen.
Nu hjälpte ju inte deras intåg i laget heller, utan det blev en ny förlust för tabelljumbon (!) Färjestad. Detta trots att just Jacob Nilsson gjorde två mål.
HV71: Från ett krislag till ett annat? HV71 var i alla fall på väg in i en riktig dunderkris när de gick mot en förlust mot Oskarshamn men fick sedan rejäl utdelning och vann med 6-3. Utan Lias Andersson.
Lias är som bekant avstängd efter sin mycket fula tackling på Luleås Jonas Berglund. Den där tacklingen var alldeles uppenbart ett resultat av en rejäl frustration hos Andersson men det försvarar ingenting. Det fanns ingen anledning att sätta in den tacklingen. Det fanns ingen anledning att gå så högt som han gjorde. I min värld var Lias tackling fulare än den som Adam Edström delade ut och som gav honom fem matchers avstängning.
IK Oskarshamn: När Oskarshamn gick upp i SHL ansågs Nolan Zajac inte duga. Trots att han slutade delad etta i backarnas poängliga i HockeyAllsvenskan tvingades han dra till Norge - där han hade lekstuga. Zajac levererade där siffror som inte ens Kodie Curran mäktade med.
Nu är kanadensaren tillbaka i Oskarshamn igen, och även om hans defensiva spel stundtals inte håller SHL-klass ser man att det här är en riktig spetsback även på SHL-nivå. 28-åringen har gjort 3+2 på tre matcher och fortsätter han i den här produktionstakten kommer han återigen överträffa Kodie Curran...
Nej, det kommer såklart inte hända. Men Oskarshamn har i alla fall en back som håller hög SHL-klass i offensiven.
Leksand: Björn Hellkvist var allt annat än nöjd med Leksands agerande i lördagens match mot Örebro. I stora drag var hans intervju med C More uppfriskande, där han sade att det behövdes skruva på några småsaker och där de skulle "lära sig att vinna" och att de i så fall var bra nog för att vara ett topp sex-lag. Den delen av intervjun gillade jag.
Däremot vet jag inte om det, i omgång fyra, är rätt att hänga ut spelare som gör fel vid namn. I synnerhet inte om den spelaren är Patrik Zackrisson. Under den första halvan av intervjun låter det mer eller mindre som att han skyller förlusten på Zackrisson. Om Hellkvist slänger fram det "kasta under kortet-bussen" redan nu kan det nog bli problem längs resans gång, tror jag.
Linköping: Vi är extremt tidigt in på säsongen, men Niklas Lundström har inte direkt fått en kul start på sin LHC-karriär. Efter fyra matcher har han 85,6 i räddningsprocent och han släpper in fyra mål per match. Målvaktsfrågan är ju LHC:s stora frågetecken och hittills har i alla fall Lundström inte gjort sitt för att räta ut frågetecknet.
De hade väldigt bråttom att sajna Jussi Rynnäs men hittills har den rutinerade finske målvakten inte stått en enda sekund - och det börjar nog bli läge att kasta in honom i kassen nu för att inte "bränna" Lundström helt och hållet.
Luleå:Kollega Robin Olausson drog i veckan fram att NHL-scouter varit på plats och kollat in Isac Brännström. Jag är inte speciellt förvånad utifrån att han är ung, svensk, har en uppåtgående utvecklingsurva och kan lika gärna spela i förstakedjan i SHL som en fjärdekedja i AHL och sedermera i NHL.
Men det är kul att se hur en sådan spelare kan gå från att vara anonym i HV71 till att vara en bärande spelare i Luleå. Han är en perfekt spelare för just Luleå, med sitt intensiva och stundtals o-ömma spel, med en lite krydda i den "skill" han också har. Jag får lite vibbar av Gustav Rydahl, som ju förde en anonym tillvaro och var oönskad i just Luleå innan han fick ett galet genombrott och blev lagkapten i Färjestad.
Kanske kan det här bli säsongen då Isac Brännström till och med blir en ledande spelare i SHL:s bästa lag?
Isac Brännström.Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån
Malmö: Malmö ser ut precis som vi hade förväntat oss. Det är osexigt, trubbigt, ganska tråkigt och inte speciellt vasst. Men segern mot Färjestad var extremt viktig och extremt stark. Oscar Alsenfelt blev stor hjälte och han kommer verkligen behöva spela på topp varenda match om Malmö ska ha chansen att vinna. Det är en "goddag yxskaft"-analys - men det är ju den bistra sanningen för Redhawks del.
Något som också är viktigt är att Ponthus Westerholm redan kommit igång med målskyttet. Han är en av få i Malmö som har en stor offensiv uppsida. Hittills har han aldrig riktigt hållit en hög nivå över en hel säsong i SHL, men hans fina säsong i Finland talar för att han kanske hittat en ny platå i sitt spel. Det behövs för det trubbiga Malmö.
Rögle BK: Daniel Zaar var visserligen närmast bofast i landslaget förra säsongen, men han känns alltjämt litegrann som en "doldis". I alla fall underskattad. När vi på hockeysverige.se rankade SHL:s bästa forwards inför säsongen hade Uffe Bodin honom på nionde plats - och ingen av oss andra hade ens med honom topp-tio. Hittills ser ju Bodins ranking klart bäst ut på den fronten, om man säger så.
Zaar har varit en av ligans bästa spelare så här långt och har varit Rögles bästa forward tillsammans med Dennis Everberg, i min mening. Han har varit riktigt bra två säsonger redan - men det känns som att han är ännu bättre nu.
Skellefteå: Johan Tornberg var lite tveksam till det här med den tredelade tränarlösningen i Skellefteå och frågade Oscar Möller något i stil med: "Men om du tycker du får för lite speltid, vem pratar du med då?"
Oscar Möllers svar? Det bästa tänkbara.
"Om jag får för lite speltid ska jag nog gå till mig själv".
Apropå det är Skellefteås situation intressant, för det är ju inte Möller och Jocke Lindström som leder laget så här långt utan spelare som Jesper Frödén, Jonatan Berggren och Philip Broberg. Men när Skellefteå spelade fem mot tre och jagade seger mot Brynäs, och framför allt när de spelade sex mot fem och jagade en kvittering, valde den tredelade tränarlösningen ändå att spela med Möller och Lindström medan exempelvis Frödén bänkades. Ser vi till just speltiden matchas fortfarande de två veteranstärnorna klart mest, både i fem mot fem och i PP, medan Frödén/Berggren är sexa och tia bland lagets forwards i istidsligan totalt, och sjua/åtta i istidsligan i powerplay.
Hur länge kommer det fortsätta vara så?
SHL:s mest dynamiska duo.Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg
Växjö: Växjö har varit SHL:s mest anonyma lag så här långt. Jag var ärligt talat tvungen att kolla i tabellen hur det hade gått för dem. De hade lika gärna kunnat ha tre poäng som nio poäng. Så obemärkt har de passerat förbi.
Men kanske är det precis ett "tråkigt" och "anonymt" lag Växjö behöver vara den här säsongen? De har gått tillbaka till grunderna, som det så fint heter, och spelat en något mer defensiv ishockey. Både Viktor Fasth och Erik Källgren har varit lysande, vilket gjort att man bara släppt in sju mål på fyra matcher (näst bäst i SHL). Samtidigt har de dessutom bara gjort sju mål, vilket är näst sämst.
Örebro: Det framhålls ofta hur otroligt mycket sämre Örebro kommer bli när Mathias Bromé och Rodrigo Abols lämnar. Och ja, offensivt kommer det vara så. Linus Öberg och Borna Rendulic kommer inte göra ett mål per match hela säsongen, sticker jag ut hakan och säger.
Men det pratas inte alls lika mycket om hur mycket bättre Örebro kan bli när Nick Ebert och Kristian Näkyvä kommer tillbaka. Rasmus Rissanen är bra (utgick i lördags, dock...), Robin Salo har varit suverän och det finns flera bra backar i Örebro. Men tänk då, hur bra deras backsida blir med Ebert och Näkyvä i laget.
Att Örebro tagit tolv poäng av tolv möjliga med de backarna frånvarande är faktiskt sjukt imponerande, och borde lyftas fram mer.
