Måns Karlsson: NHL-svenskarna som kan må bra av en flytt

• “Just nu tror jag han kan få en snabbare väg till NHL någon annanstans”
• "Om Nylander och Toronto ska gå skilda vägar någon gång är det nu eller nästa sommar"
• "En sådan spelare ska helt enkelt inte behöva vara nere i farmarligan"
• “Men vill han kräma ur de sista sex, sju åren av NHL-karriären i ett lag med chans att vinna Stanley Cup borde han ta chansen att lämna”

Flera svenskar har redan gjort nödvändiga flyttar under sommaren. Erik Karlsson gjorde den oundvikliga flytten från San Jose Sharks och hamnade i Pittsburgh. John Klingberg tar en chansning med ett ettårskontrakt i Toronto. Jesper Boqvist lämnade New Jersey för Boston. Oliver Ekman Larsson köptes ut från Vancouver, och det var nog också nödvändigt för hans NHL-framtid. Han skrev i stället på för Florida.

Men det finns fler svenskar som skulle må bra av en flytt.{{ PAYWALL LIMIT }}

Albert Johansson, b, Detroit

Här får jag slira lite på begreppet “NHL-svensk”. har inte gjort någon NHL-match ännu, men har i alla fall klarat av sin rookiesäsong i Nordamerika. Johansson gjorde en godkänd debutsäsong i AHL, och levererade dessutom 15 poäng på 55 matcher från sin backplats.

Albert Johansson var en mycket bra SHL-back och en viktig pjäs i det Färjestad som vann guld 2022. Jag är övertygad om att han har en NHL-framtid. Men jag ser inte chanserna att han ska slå sig in i Detroit som speciellt goda.

Detroit har massvis med vänsterfattade backar som går före. I NHL har man såklart Simon Edvinsson som sitt största löfte. Man har också Jake Walman, Ben Chiarot och Shayne Gostisbehere som givna NHL-pjäser. Problemet för Johansson är att det också finns gott om spännande vänsterskyttar i AHL-laget. Jared McIsaac har inte alls fått den karriär man räknade med, men går nog alltjänt före Johansson. Nu får man också över William Wallinder som jag tror kommer få NHL-debutera redan kommande säsong. Wallinder har lite fler verktyg än Johansson och kan komma att passera honom i hierarkin ganska snabbt.

Om Albert Johansson har tålamod kan det bli en NHL-plats ledig i Red Wings framöver, men just nu tror jag han kan få en snabbare väg till NHL någon annanstans. Han får dock gärna motbevisa mig.

Lucas Carlsson, b, Florida

Lucas Carlsson är en absolut toppspelare i AHL, och hade varit en absolut toppspelare även i SHL. Men trots det fick han bara spela två matcher i, ett förvisso urstarkt, Florida Panthers den gångna säsongen. I stället var Carlsson fullständigt dominant i farmarligan.

Hans 20 mål på 61 matcher gav en seger i backarnas skytteliga. De 54 poäng han gjorde räckte till en andraplats i backarnas poängliga. I snittpoängligan var han trea, av de som tillbringade majoriteten av säsongen i AHL. Lucas Carlsson är dessutom 25 år, har varit i Nordamerika i fem säsonger, och har gjort 60 matcher i NHL.

En sådan spelare ska helt enkelt inte behöva vara nere i farmarligan.

Problemet är att Floridas backsida inte direkt är enkelt att slå sig in i. Aaron Ekblad, Gustav Forsling, Brandon Montour, Oliver Ekman Larsson, Josh Mahura, Dmitrij Kulikov och Niko Mikkola är sju backar som varit ordinarie i NHL de senaste åren. Carlsson behöver ta sig förbi ett par av dem i hierarkin. Det finns dessutom ytterligare ett par alternativ som konkurrerar med Lucas Carlsson.

lär missa inledningen av säsongen, och det öppnar ju en liten dörr på glänt för Lucas Carlsson. Men stalltipset är att han ändå är precis på gränsen till att få speltid i NHL. Den speltiden hade han definitivt fått någon annanstans, vid ett klubb-byte.

Alexander Holtz, fw, New Jersey

Det är förstås så att New Jersey kommer göra allt i sin makt för att Alexander Holtz ska få sin förväntade utveckling, och bli den stjärnspelare de hade hoppats på när de tingade honom redan som sjua i draften för tre år sedan. Precis som Lucas Carlsson är Alexander Holtz också en spelare som gjort det väldigt bra i AHL. Där har han gjort imponerande 65 poäng på 76 matcher.

Samtidigt har New Jersey ett av ligans bästa lag. De har mängder av stjärnor. Ytterforwardsen Holtz ska konkurrera med är exempelvis Timo Meier, Ondrej Palat, Tyler Toffoli och förstås Jesper Bratt. Det finns helt enkelt ingen lucka för den unge svensken att slå sig in i en topp sex-roll. Och det är trots allt där han behöver vara.

21-åringen gjorde bara 19 matcher i NHL förra säsongen och berättade för hockeysverige.se att han själv bad om att skickas ned till AHL efter att ha suttit en tid på läktaren i NHL.

– Det är världens bästa liga och ett av de bästa lagen i ligan, så det är klart det är svårt att ta plats. Samtidigt kan man inte bara sitta där och vänta. Det var lite så jag kände. Jag är där för att spela hockey. Jag är inte där för att sitta på läktaren, så det var bara skönt för mig att komma ner och spela matcher och ha kul. Jag spelar ju hockey för att det är det bästa jag vet. Det är inte det bästa jag vet när jag sitter på läktaren, sade han då.

På frågan om hur han ser på sin framtid svarade han:

– Det är alltid svårt att säga. Man vet inte om gräset är grönare på andra sidan någonstans. Det är bara att kämpa på, visa att du är värd platsen och sen köra på därifrån. 

Jag är tämligen övertygad om att gräset, i det här fallet, är grönare någon annanstans. Alexander Holtz skulle må bra av en flytt till ett lag där det i alla fall finns en tydlig lucka för honom. Varför inte Vancouver Canucks?

William Nylander, fw, Toronto

Jag, om någon, har under åren skrivit att debatten kring William Nylanders framtid i Toronto varit helt snedvriden. Vid varje slutspelsuttåg har det snackats om att han är den som måste offras, trots att han både haft det mest prisvärda kontraktet av lagets storstjärnor och allt som oftast varit den som levererat bäst av dem i slutspelet.

Han är en bättre spelare än John Tavares, som tjänar fyra miljoner dollar mer varje år. Tavares är center, absolut, men det säger ändå en del om vilken märklig situation Nylander hamnat i.

Nu kommer svensken från livets bästa säsong. Han gjorde 40 mål och totalt 87 poäng, och går nu in i sista säsongen på sitt nuvarande kontrakt. Parterna uppges, inte helt chockartat, dessutom ligga en bit ifrån varandra i kontraksförhandlingarna. Nylander kan utan problem kräva en bit över nio miljoner dollar i årslön, och det är inte helt givet att Maple Leafs kan ge honom det.

Jag ser inte ett scenario där Nylander trejdas under säsongen. Jag tror han blir kvar hela säsongen, så länge Toronto spelar som förväntat och går till slutspel. Jag ser det däremot inte som helt osannolikt att han lämnar som free agent nästa sommar. Jag vet att Maple Leafs inte gärna tappar en stjärnspelare i sina bästa år gratis, men man får samtidigt en hel del extra löneutrymme som man i så fall kan använda på annat sätt framöver. Om Nylander och Toronto ska gå skilda vägar någon gång är det nu eller nästa sommar.

Om Nylander både vill casha in rejält och bli en given superstjärna i sitt lag så bör han överväga ett klubbyte. Vill han fortsätta jaga drömmen som en av flera stjärnor i ett urstarkt Maple Leafs ska han naturligtvis stanna. Och i den bästa av världar kommer det bli så.

 Men tajmingen för en flytt har nog inte varit bättre än den kommer vara det kommande året.

Samuel Fagemo, fw, Los Angeles

Samuel Fagemo är i en liknande situation som Alexander Holtz. Han ses inte lika tydligt som en del av klubbens framtid som Holtz sannolikt gör i New Jersey, men det finns flera saker som gör att de påminner om varandra:

• De är i en liknande ålder (Fagemo är två år äldre)
• De har varit uppe och spelat i NHL men främst spelat i AHL och gjort det bra där.
• De spelar i två av ligans bästa och mest spännande lag.

Samuel Fagemo ska alltså konkurrera om speltiden med Viktor Arvidsson, Adrian Kempe, Kevin Fiala, den stundande genombrottsmannen Arthur Kaliyev och sannolikt en av Pierre-Luc Dubois och Phillip Danault som mycket väl kan komma att spela på en kant. Och det där är alltså bara de som jag i första hand ser gör upp om en topp sex-roll. LA Kings har också en fin bredd, vilket gör det än svårare för den offensivt skicklige Fagemo att ta någon sorts position som “rollspelare" också.

Samuel Fagemo kan säkert få spela i NHL kommande också, men vill han bli ordinarie i ligan skulle han behöva ett miljöombyte. Han har trots allt gjort totalt 50 mål på de två senaste säsongerna i AHL och borde kunna få en större NHK-chans någon annanstans. En 23-årig rajtare som är en bra målskytt i AHL borde kunna vara en intressant spelare för någon klubb att plocka in.

Elias Lindholm, fw, Calgary

Elias Lindholm är på ett sätt i samma situation som William Nylander, och på ett annat sätt i en totalt motsatt situation. Situationerna påminner om varandra ur aspekten att de har utgående kontrakt och att de, sett till marknadsvärdet, är rejält underbetalda. Elias Lindholm tjänar inte ens fem miljoner dollar, vilket är extremt lite i sammanhanget. 

Han sitter på ett av NHL:s mest prisvärda kontrakt.

Men på ett annat sätt är situationen den motsatta. För medan Nylander kan behöva byta klubb för att få den lön han är “värd” och bli den storstjärna han kan vara, bör Elias Lindholm nog stanna i Calgary för att få en så hög lönetaksträff som möjligt. Där har han dessutom en roll som en given toppcenter och faktum är att det till och med snackas om att han kan bli lagkapten om han skriver på ett långtidskontrakt med klubben. De har inte haft en lagkapten sedan Mark Giordano försvann 2021.

Flera spelare, till och med trotjänaren Mikael Backlund, ryktas vara sugna på att lämna Calgary. Ett Calgary som ju redan tappat Matt Tkachuk i närtid. De lär vara desperata att behålla Elias Lindholm, och han får sannolikt en lön på de nio miljoner dollarna han uppges kräva för att stanna.

Men vill han kräma ur de sista sex, sju åren av NHL-karriären i ett lag med chans att vinna Stanley Cup borde han ta chansen att lämna Flames inom det närmaste året. För så här är det: Om Calgary sajnar Lindholm på ett långtidskontrakt kommer man ha honom, Jacob Markström, MacKenzie Weegar, Nazem Kadri och Jonathan Huberdeau på långa och dyra kontrakt trots att man är strax under eller några år över 30. Och förhandlingsutrymmet kommer inte vara speciellt stort de kommande åren för general manager Craig Conroy. Jag ser en ganska tydlig varningsflagg runt Calgary Flames och tror att det kan gå ganska snabbt för dem att gå från en spännande utmanare, som man var så sent som ifjol, till ett lag i Washington Capitals situation. Det vill säga att man desperat försöker hålla fast vid något sorts hopp om att den kärna man har fortfarande håller, fast precis allt pekar mot motsatsen. 

Elias Lindholm fyller 29 år i vinter. Han kan få ett fett kontrakt även som free agent om ett år. Han kanske inte får nio miljoner dollar i åtta år, men han kommer få en rejäl löneförhöjning. Han kommer få ett sex- eller sjuårskontrakt. Och det skulle göra honom någorlunda attraktiv för lag som jagar en Stanley Cup-titel, i stället.

Förlänger han med Calgary, ja, då är det där han kommer vara resten av karriären. Det är såklart en trygghet, och trivs han har jag förståelse för det, men då är jag tveksam till om han kommer få någon chans att vinna Stanley Cup.

TV: Höjdpunkter från Elias Lindholms säsong