Måns Karlsson: De 15 bästa värvningarna - inom HockeyAllsvenskan

• De är HockeyAllsvenskans 15 bästa värvningar - där spelaren bytt klubb inom serien.
• “Han är ett fenomen”
• Bottenlaget kan räkna med utdelning inom kort.
• Siffrorna visar: De har varit bäst av alla.
• Backsidan får kritik: “Den skrämmer inga lag”
• Doldisen hyllas: “Toppspelare i allsvenskan”
• De pekas ut som ligans sämsta lag.
• Premiär för “Veckans lag”
• Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}

Ett helt gäng bytte efter förra säsongen från en hockeyallsvensk klubb till en annan hockeyallsvensk klubb. Men vilka är egentligen de bästa värvningarna som gjorts från en SHL-klubb till en annan? För att få fram en topp tio-lista har jag gått både på vilka som varit bäst så här långt under säsongsupptakten, men jag har också vägt in ett visst mått av framtidspotential. En spelare som ännu inte kommit igång fullt ut i sin nya klubb är därmed inte diskvalificerad från listan. Det tas också hänsyn till spelarens betydelse för den nya klubben, och inte bara ren stjärnstatus.

Reglerna är enkla: Spelaren ska ha bytt från en klubb som spelade i HockeyAllsvenskan förra säsongen, till en klubb som spelar i HockeyAllsvenskan den här säsongen. Alexander Ljungkrantz räknas exempelvis inte, eftersom Brynäs inte spelade i HockeyAllsvenskan förra året. En sådan som Rihards Marenis räknas inte heller, eftersom han ju bara inledde förra säsongen i HockeyAllsvenskan men sen tog klivet till SHL-laget Örebro innan han nu återigen bestämde sig för att flytta ned en division. Däremot räknas ju exempelvis Viktor Grahn, eftersom Kristianstad spelade i HockeyAllsvenskan förra säsongen.

De 15 bästa värvningarna - inom ligan

15. Georgs Golovkovs - Södertälje till Östersund

Poängspelare i Strömsbro i HockeyEttan, poängspelare i Almtuna och Södertälje i HockeyAllsvenskan. Georgs Golovkovs är, likt landsmannen Rihards Marenis, en spelare som helt oproblematisk bara gick från HockeyEttan till HockeyAllsvenskan och klarade av att producera direkt.

Golovkovs snittar närmare 0,7 poäng per match i sin 99 matcher långa allsvenska karriär - och sett till att han nästan uteslutande spelat i mindre klubbar måste det ses som en prestation. Han visade dock under sina nio grundseriematcher i SSK i våras att han kan leverera även i större klubbar.

Nu spelar letten i Östersund och har inlett med två assistpoäng på fyra matcher. Jag tror vi kommer se honom ligga runt 30 poäng när säsongen är slut.

14. Sebastian Benker - Vita Hästen till Östersund

Sebastian Benker har varit en stabil poänggörare i Troja/Ljungby, Västerås, Almtuna och inte minst Vita Hästen. Han har flera gånger om legat runt 30 poäng, och kommer nu från sin starkaste säsong i karriären med 18 mål och 33 poäng i Hästen-tröjan. Med det slutade han tvåa i den interna poängligan. Nu har han också inlett suveränt i Östersund, med tre poäng de inledande fyra matcherna.

En rutinerad och rivig spelare som verkligen gjort det till sin grej att ta ledande roller i lite mindre klubbar. Därför är han en ovärderlig spelare för just Östersund, som fortsatt är en orutinerad klubb i dessa sammanhang.

13. Jesper Norbäck - Almtuna till BIK Karlskoga

Ytterligare en spelare med Almtunakoppling, som lämnar Uppsala för en större klubb. Precis som Golovkovs gjorde i våras, alltså.

Norbäck var också en HockeyEttan-stjärna som sen gick in och direkt tog en ledande roll i HockeyAllsvenskan. Under de tre åren han spelade i Almtuna slutade han etta, fyra och tvåa i den interna poängligan. Under åren i Almtuna gjorde han faktiskt 13:e flest poäng av alla spelare i HockeyAllsvenskan.

På så sätt är Norbäck en klockren värvning för BIK. Jesper Norbäck är en stabil poängplockare - men också en spelare som nog behöver göra en poäng per match för att bli en SHL-spelare. Han kommer sannolikt vara en spelare som fortsatt kan ligga högt upp i allsvenska poängligor över tid - helt enkelt för att de framför honom i poängligan kommer värvas till SHL.

Har inlett med tre poänglösa matcher i BIK - men när det väl lossnar kan det börja lossna rejält.

12. Emil Forslund - Östersund till Tingsryd

En spelare jag sett mycket, både i Brynäs och Växjö. Där var han en nyttig spelare i de lägre kedjorna, men också en spelare man hela tiden kände hade mer offensiv i sig än vad han fick ut. Men det är bara att konstatera att Emil Forslund inte kommer bli någon poängspelare i karriären. Knappast ens i HockeyAllsvenskan.

Men det betyder inte att han inte är en grymt bra spelare på den här nivån. Nu kommer han hem till sitt Tingsryd efter fem år i andra klubbar, och han får dessutom bära ett C på bröstet. Med tanke på den rutin han har, och det hjärta för klubben han besitter, kommer han betyda väldigt mycket för ett bottentippat TAIF.

Skridskovirtuosen är en nyttig spelare som kan användas i alla spelformer.

11. Erik Flood - AIK till Västerås

En spelare som kan läggas in i i facket: “Riktigt bra i HockeyAllsvenskan - men kanske inte bra nog för SHL”. Jag kan tänka mig att det funnits SHL-klubbar som kikat på Flood genom åren, men än så länge har han inte fått något kontrakt i toppligan. 

Tittar man på de tre senaste säsongerna i HockeyAllsvenskan är Erik Flood den back med fjärde mest poäng. Endast David Bernhardt, Jimmie Jansson Lorek och Pontus Näsén har gjort fler poäng under de åren. Den offensivt skicklige backen vräkte in poäng i HockeyEttan och har fortsatt prestera i såväl Kristianstad som AIK.

Nu är Flood i Västerås, och även där har han ju fått en flygande start med fyra poäng på tre matcher. Efter att ha varit stabil runt 0,5 poäng per match de tre senaste åren kanske det här kan bli säsongen då Flood kan springa över 30-poängsvallen? Då kanske 27-åringen i alla fall kan få kontrakt i exempelvis Finland.

10. Theodor Pistek - Kristianstad till BIK Karlskoga

En spelare som väl var okej under sitt första år i Kristianstad, men som förra säsongen verkligen lyfte. Pistek gjorde 28 poäng i Kristianstadtröjan och delade segern i den interna poängligan.

Den tidigare Örebrojunioren var en vass poängspelare på juniornivå och som utlånad till Köping i HockeyEttan. Nu har han visat att han kan vara en offensiv faktor även i HockeyAllsvenskan. Han var en av få BIK-spelare som visade något positivt på försäsongen, och det har fortsatt under allsvenskan också. Tjecken har gjort två av Karlskogas sex mål, och stuckit ut som den klarast lysande forwardsstjärnan.

Den blott 22-årige forwarden kommer, om han fortsätter så här, inte bli kvar i HockeyAllsvenskan speciellt länge till.

9. Josef Ingman - MoDo till Östersund

Kom som en väldigt stukad spelare till MoDo, efter tuffa år i både Brynäs och Djurgården. Ingman gjorde sedan en stark fjolårssäsong i MoDo, men fick sedan sitta på sidan när det skulle avgöras. Han platsade helt enkelt inte i MoDo - vilket kan tyckas konstigt för en back av Josef Ingmans kaliber.

Nu tar han klivet “ned” till Östersund och där verkar han ha funnit sig till rätta på ett väldigt bra sätt. Han har spelat 24:13, 25:01 och 25:02 och har fjärde mest istid i ligan. Nu är Josef Ingman den toppback han borde kunna vara i HockeyAllsvenskan.

Dessutom har han inlett säsongen med två gjorda mål. Som mest har han gjort sex mål under en allsvensk säsong.

8. Anton Gradin - Tingsryd till Djurgården

Det kan tyckas hårt att ha förra säsongens skytteligafyra så lågt som åtta på den här listan. Men Anton Gradin är fortsatt svårbedömd. I Tingsryd utkristalliserade han sig snabbt som den offensiva stjärnan och fick en stor roll. I Djurgården har han så här långt fått finna sig i att spela i en fjärdekedja - och spelat runt tio minuter per match. Fortsätter det så håller jag det inte för osannolikt att Gradin hamnar i Tingsryd, eller en annan mindre allsvensk klubb, igen.

Men gör man 27 mål, som han trots allt gjorde förra säsongen, har man alldeles uppenbart offensiva kvalitéer och är därför given på en sådan här lista. Så här långt är det emellertid alldeles uppenbart att han inte lyckats vinna Johan Garpenlövs förtroende.

7. Viktor Grahn - Kristianstad till Södertälje

En spelare som gjorde det väldigt bra för två säsonger sedan och tog en oväntat offensiv roll i Kristianstad. Förra säsongen var tuffare för backen, som gick från 28 till sju poäng. Nu har han bytt Skåne mot Södertälje - och kanske är det just det som krävs för att Grahn ska bli den där riktiga toppbacken i HockeyAllsvenskan?

25-åringen har många verktyg som borde göra att han verkligen gör stor nytta för SHL-jagande Södertälje. Och skulle han inte lyckas ta upp SSK till högstaligan borde han ha verktyg som gör honom attraktiv för flera SHL-klubbar ändå.

6. Nicklas Danielsson - Djurgården till Almtuna

Nicklas Danielsson har inte gjort en enda match för Almtuna, men han visade förra säsongen att han fortfarande håller måttet i HockeyAllsvenskan. Och framför allt visade han att det inte gör något att han kommer in lite senare under en säsong. “Nicky D” fyller 39 i vinter men har lyckats hålla sin kropp i topptrim. Under sina fyra år i Brynäs missade han exempelvis bara nio matcher - och då var han ändå avstängd några av dem.

Nu vänder han hem till ett extremt ungt och orutinerat Almtuna, 17 år efter att han senast lämnade moderklubben. Danielsson är kanske ingen toppspelare i HockeyAllsvenskan längre, men han kommer betyda så otroligt mycket för Almtuna just med tanke på truppens utformning i övrigt. Det är helt enkelt en klockren värvning.

Jag har bara ett råd till tränaren Robert Kimby: Snälla, spela honom inte som back…

5. Viktor Andrén - Almtuna till Djurgården

Danielsson går från Djurgården till Almtuna. Viktor Andrén gick motsatt väg till den här säsongen. Efter att ha varit en av HockeyAllsvenskans allra bästa målvakter under sin tid i Almtuna ska den tidigare SM-guldmålvakten nu få chansen att spela i ett topplag med ambitioner att gå upp. Han har väl inlett lite halvdant, men det här känns ändå som en stabil värvning. Här kan Djurgården inte riktigt gå fel. Det finns inga garantier för att Andrén kommer vara en målvakt man går upp “tack vare” - men jag kan nästan garantera att Djurgården i alla fall inte kommer missa uppflyttning “på grund av” Andrén.

 Däremot blir det så gott som omöjligt för honom att ersätta Carl Lindbom. Djurgården kände att man inte hade råd att chansa, och utifrån det var Andrén ett av de bättre valen man kunde göra.

4. Tex Williamsson - MoDo till Nybro

Tex Williamsson påminner lite om Andrén. Han har varit en toppmålvakt i HockeyAllsvenskan, men inte riktigt hållit i SHL. 32-åringen kommer nu från en blytung säsong där han var skadad nästan hela tiden, och tyvärr fick inte han bli hjälten när MoDo väl gick upp i SHL. Men Williamsson blev ändå en publikfavorit i Örnsköldsvik.

För Nybros del kunde de knappast fått in en bättre målvakt. De får in en rutinerad kille som också har en vana att stå i mindre lag (Pantern, Tingsryd), med allt vad det innebär. Han är också van att ha en hög arbetsbelastning och brukar bli bättre ju mer han får spela.

Så här långt har Williamsson varit allsvenskans kanske bästa målvakt - och definitivt en MVP-kandidat i serien. Ska Nybro fortsätta skrälla kommer mycket hänga på den här killen.

3. Jack Kopacka - Kristianstad till Brynäs

En spelare som jag, lite väl kaxigt och förhastat kanske, utnämnde till poängligavinnarfavorit i HockeyAllsvenskan. Han gjorde mål efter fyra minuter i premiären och slog sen till på nytt i matchen mot Västerås. I 7-1-segern mot Mora blev han emellertid poänglös. Det ska dock sägas att hans tilltänkte radarpartner, Johan Larsson, ännu inte spelat något den här säsongen.

Kopacka var en spelare Brynäs tidigt lokaliserade att man ville ha, och han presenterades för klubben redan i april. Amerikanen gjorde en bra debutsäsong i Sverige (27 poäng i Kristianstad) och han hade knappast gjort bort sig med sin framfusighet, teknik och genombrottskraft i SHL heller.

En spelare jag fattat tycke för och som kommer bli en nyckel om Brynäs ska gå upp i SHL.

2. Gerry Fitzgerald - Björklöven till AIK

Han slutade just utanför topp-tio i såväl poäng- som skytteliga förra säsongen. Litegrann i skymundan av de andra nordamerikanska stjärnorna som Per Kenttä tog till Björklöven. Det måste ses som en jackpot för AIK att de fick in en center som gjorde såväl 20 mål som 40 poäng förra säsongen, och som snittar närmare 0,8 poäng per match under sina år i Sverige. Han har exempelvis ett närmast identiskt poängsnitt med MoDos Mikkel Aagaard, och Djurgårdens Olle Liss om vi ser till de tre senaste säsongerna.

Fitzgerald har väl, spelmässigt, några nivåer till i sig i AIK-tröjan. Poängmässigt har kanadensaren inlett med två poäng på tre matcher. För att han ska ses som en riktig, riktig toppspelare i HockeyAllsvenskan skulle han emellertid behöva bli en mer effektiv målskytt i lika styrka, och inte vara lika beroende av sin produktion i powerplay.

1. Marcus Eriksson - Vita Hästen till Södertälje 

När Henrik Björklund tog klivet till Färjestad blev Marcus Eriksson lite av “Mr HockeyAllsvenskan”. Eriksson är ligans näst bästa poänggörare någonsin, och han är bara 40 poäng bakom just Björklund. Med tanke på hur bra han inlett, Eriksson toppar poängligan på sex poäng, ser jag det inte som alls osannolikt att han kommer peta ned Björklund under säsongens gång. Det krävs alltså totalt 47 poäng den här säsongen för att Eriksson ska komma ikapp, och med tanke på att han gjorde 49 poäng så sent som förrförra säsongen så kan vi nog räkna med att “Björka” i alla fall kommer känna flåset i nacken framåt vårkanten.

Det fanns väl ändå något litet minitvivel för hur Vita Hästen-ikonen skulle prestera nu när han “tvingades” byta klubb. Men de tvivlen höll inte i sig speciellt länge. Eriksson är ett spelgeni som det inte finns så många av i svensk hockey längre, och med sin långa klubba är han precis lika svårstoppad som han varit det senaste decenniet.

Vid 38 års ålder visar Marcus Eriksson inga som helst tendenser på att han börjar bli sämre. Han är ett fenomen som jag kommer passa på att njuta av att titta på varje gång han är på isen.

Veckans lag*

Målvakt: Tex Williamsson, Nybro (1)

Backar: Tim Theocharidis, Kalmar (1), Kevin Karlsson, Djurgården (1)

Forwards:Marcus Eriksson, Södertälje (1), Anton Rödin, Brynäs (1), Rihards Marenis, Nybro (1)

 * Veckans lag baseras denna gång på de två inledande allsvenska veckorna.

14 lag - 14 tankar

AIK: Enligt siffrorna på sajten “Hockeysiffror.se” har AIK varit riktigt svaga så här långt. De har haft ett tufft spelschema och mött både Brynäs och Björklöven - men de var ärligt talat inte så bra mot Kalmar heller. 

Sett till procent av förväntade mål är bara Östersund sämre i HockeyAllsvenskan så här långt. Finns det anledning till oro så här tidigt? Nej, inte för den absoluta bottenstriden. AIK har som sagt haft ett tufft spelschema. Men det finns inga tendenser som pekar mot att de kan ta ett så stort steg framåt heller. Framför allt har man ett riktigt svagt försvarsspel där man är alldeles för mjuka runt kassen. Dessutom har man fått ett halvdant målvaktsspel så här långt.

I kvällens match mot serieledarna Nybro får vi en tydligare indikation av vart AIK egentligen är på väg, och var de egentligen står.

Almtuna: Den stora grejen runt Almtuna är såklart värvningen av världsmästaren Nicklas Danielsson, men han har ju redan fått en rejäl dos uppmärksamhet i den här texten. Jag riktar därför blickarna mot Alexander Ljungkrantz, som varit precis så vass som man hade kunnat förutse inför säsongen. Ljungkrantz har inlett med tre mål på tre matcher.

Men framför allt har han gjort ett av de absolut snyggaste målen i HockeyAllsvenskan. Den här kassen var förra veckans vackraste.

BIK Karlskoga: BIK har haft en nattsvart inledning. Redan förra veckan var jag inne på att de var sämst av alla under försäsongen, och med tanke på att man har en ny tränare skulle spiralen ganska snabbt kunna gå neråt även vid lite förluster här i början av säsongen. Det är precis det som hänt.

Men är utfallet (noll poäng) rimligt, då? Nja, kan vi väl säga. Kollar vi de underliggande siffrorna är Karlskoga ett mittenlag både sett till förväntade gjorda och förväntade insläppta mål. De förväntas också göra fler mål än de släpper in, sett till de målchanser de skapar framåt jämfört med de målchanser de släpper till.

Men - alla siffror ska ju ta med enormt stora nypor av salt så här tidigt på säsongen. Vi behöver ha runt tio matcher för att verkligen kunna dra slutsatser.

Björklöven: Det mesta av fokuset på Björklövens nordamerikanska stjärnor har såklart legat på Nick Schilkey och Scott Pooley. Förra säsongen tog också Gerry Fitzgerald lite av uppmärksamheten. Maxime Fortier var en mycket lyckad värvning redan då, men utan att få den där riktiga stjärnstatusen.

Den här säsongen har han inlett alldeles utmärkt. Det som framför allt sticker ut med hans 3+3 på fyra matcher är att Fortier gjort poängen i lika styrka. Han får nämligen knappt spela i powerplay. Han har spelat 13:e mest i PP i Björklöven och har inte varit ordinarie i de två PP-uppställningarna. Och inte heller i lika styrka har han fått så mycket istid. Där spelar han 14:e mest totalt, och tionde mest av lagets forwards.

En enda spelare har just nu ett snitt som ger fler gjorda mål framåt per 60 minuter (alltså fler gjorda mål för laget när han är på isen) och det är Simon Bertilsson.

Var det någon som sa effektiv?

Brynäs: Det finns mycket att säga om Brynäs - men det mesta är redan sagt. De har gjort 17 mål på tre matcher, trots att Greg Scott och Johan Larsson inte är med, och även om vi ser till de underliggande siffrorna har Gävlelaget varit i en klass för sig om vi ser till offensiven.

Men det finns en sak som stör mig runt Brynäs - och det är inte direkt något de själva kan rå för så mycket. Spelschemat har nämligen varit ytterst märkligt. De spelade fredag, onsdag, fredag som de flesta andra. Sen har de ett uppehåll på över en vecka (!) till lördagens match mot Västervik. Nybro kommer exempelvis ha spelat sex matcher när Brynäs spelat tre, och sju matcher när Brynäs spelat fyra. Jag förstår ju att det finns anledningar bakom det - men så här tidigt på säsongen är det inte berättigat att en tabell haltar så mycket som den kommer göra efter fredagens omgång.

Djurgården: Djurgårdens topp-fyra i den interna poängligan bär samtliga på väldigt intressanta historier. Som etta har vi Wiktor Nilsson, som alltjämt får anses vara en doldis i de breda hockeykretsarna. Han har tagit gigantiska kliv de senaste åren, och får nu anses vara en toppspelare i allsvenskan.

På andra plats har vi John Norman, som hade en nattsvart återkomst till Djurgården och bara gjorde nio poäng på 30 allsvenska matcher. Nu? Nu har han gjort fyra på tre. Nilsson, Norman, Krüger är en skaplig enhet…

Trea har vi Kevin Karlsson, som under delar av förra säsongen inte platsade på sex backar i Djurgården. Nu snittar han 25 minuters istid per match och är en av lagets bästa spelare.

Fyra är Edvin Hammarlund. Jag tror inte någon är förvånad över att han är en nyckelspelare i årets Djurgården. Men vem såg det komma för ett år sedan, när han spelade i Tyresö/Hanviken. När Hammarlund gör sin SHL-debut, sannolikt nästa säsong, blir han den blott andra spelaren i historien att spela i division 3, division 2, division 1 och HockeyAllsvenskan innan SHL-debuten. Den andre är MoDos Emil Wahlberg.

Kalmar:Alexander Hellnemos säsongsstart har varit allt annat än rolig. Först ställdes han åt sidan i de två första matcherna, och när han väl fick chansen från start byttes han ut efter sex insläppta mål på 14 skott mot AIK. En mardrömsstart på säsongen för Juniorkronornas troliga JVM-målvakt. Samtidigt har han fått se konkurrenten om förstaspaden, Hugo Hävelid, göra det bra i den hittills enda match han stått för Djurgården.

Den där målvaktskampen ska det bli väldigt spännande att följa fram mot JVM.

Mora: Jag såg Mora på plats i fredagens 1-7-förlust mot Brynäs och blev allt annat än imponerad. Visst kan man se att det finns spets i några spelare, men framför allt har ju backsidan blivit väldigt avslöjad så här långt. Mora spelar med Roope Laavainen, Kristoffer Gunnarsson och William Pethrus som sina tydliga topp tre-backar - och det är inte topp tre-backar som skrämmer speciellt många andra lag i serien. Var för sig är de gedigna - men ska man vara ett topplag behöver man en vassare backtopp.

Nu kommer Jakob Norén in. Norén platsade inte i MoDo när det brände till under slutspelet i våras, men är ändå en okej allsvensk back. Han är ingen som kommer göra Moras backsida till en som håller toppklass i serien, men han bör absolut spränga sig in som den sista backen i deras topp-fyra. Med tanke på att Norén är junior kan det också gå väldigt snabbt framåt i utvecklingen, så jag tycker det är ett smart drag av Andreas Hägglund att plocka in MoDo-backen.

Nybro: Rihards Marenis är Rihards Marenis igen. Nu har vi fått se den Marenis som charmade oss i Vita Hästen. Nu är han inte längre den där sökande spelaren som inte hittade sin roll i varken MoDo eller Örebro. När Marenis får vara den stora stjärnan och spela i alla viktiga roller har han få övermän i serien, rent offensivt.

Som känslan är nu är han favorit till att plocka hem årets skytteligatitel. Jag blir inte förvånad om han gör 30 baljor. I synnerhet om Nybro fortsätter vara så bra som de varit så här långt.

Södertälje: Södertälje har bara tagit fyra poäng på de tre inledande matcherna - men de borde ha kunnat tagit betydligt fler. Spelmässigt har de varit ett topplag. De är ett bra lag offensivt - men framför allt har de en närmast oigenomtränglig defensiv. Det känner vi ju igen från Magnus Bogren-lag, även historiskt sett.

Faktum är att de är bäst av alla lag i serien om man ser till förväntad målskillnad. Där är de till och med något bättre än tvåan Brynäs. Med lite bättre boxplayspel och framför allt med en lite bättre disciplin, kommer Södertälje klättra. Nu har de ju gett bort två matcher på grund av det dåliga spelet i numerärt underläge, och ett gäng onödiga utvisningar.

Det ska dock sägas att SSK bara spelat tre matcher, och att deras siffror naturligtvis dras upp av att de körde över Östersund med 7-1. Det är därför lite för tidigt att slå fast att Södertälje är så bra som siffrorna visar. Men de borde i alla fall ha kunnat ta fler än fyra poäng så här långt. Det törs jag i alla fall slå fast.

Tingsryd: Lucas Lagerberg Hoen har inlett säsongen ganska bra i TAIF-tröjan. Nu är han emellertid hemma i Leksand igen. Detta eftersom de har skador och avstängningar på backsidan.

Lagerberg fanns med i truppen i gårdagens match mot MoDo och fick spela… 44 sekunder.

Visst, man ska inte tycka synd om Tingsryd. Det är dessa spelregler man jobbar med när man lånar in spelare. Men det känns ju skapligt onödigt att Lagerberg tappar värdefull matchning i HockeyAllsvenskan för att sitta på bänken i SHL.

Västervik: Västervik är nog ganska glada att de klarat av sin Umeåtripp för i år. Och på lördag spelar de i Gävle för första gången, också. Det försvarsspel de stundtals visade upp mot Björklöven är kanske det sämsta jag sett på allsvensk nivå. Det var så mjukt, så tempofattigt och så strukturlöst. Sett till att man dessutom fick ett minst sagt halvdant målvaktsspel också så var det inte så konstigt att de lämnade Umeå med 1-12 i målskillnad.

Så här långt känns Västervik och Östersund som ligans sämsta lag. Gårdagens 5-3-seger för Västervik mot just Östersund var därmed alldeles enormt viktig. 

Västerås: Västerås har, till skillnad från Mora, en redan bra backsida. Men Elias Pettersson kommer göra den ännu bättre. Elias Pettersson är en halv nivå bättre än Jakob Norén och får anses vara ett mycket starkt nyförvärv för Västerås del.

Jag såg Pettersson en hel del förra säsongen och imponerades över vilka steg han tog. Jag trodde han skulle slå igenom stort den här säsongen, men i stället blev han petad och stukad i Örebro. Den här övergången till Västerås kommer göra både honom och laget gott.

Västerås går ganska tydligt med Erik Flood som försteback. Där bakom har de Jimmie Jansson Lorek och Oliver Bohm. Jag håller Pettesson högre än både Jansson Lorek och Bohm. Den topp-fyran känns riktigt stark. Och då har de ändå backar som Amil Krupic, Alexander Lindelöf, Kalle Loponen och Ludvig Östman som också är lite för bra för att stå utanför laget. Det blir spännande att se hur Västerås löser de angenäma problemen. Jag undrar om de inte har den bredaste backsidan i serien nu?

Östersund: Östersund känns som sagt som ligans sämsta lag. Men den stora snackisen runt dem har varit “Halsskyddsgate”. Under tredje perioden av mötet med Nybro pekades det ut av en Nybrospelare att Viktor Granholm inte hade på sig något halsskydd. Granholm fick 5000 kronor i böter, men hävdar själv att han bar halsskyddet. “ag bar halsskydd (svart) hela matchen, halsskyddet är av godkänd modell, helt och ej manipulerat på något sätt. Man ser dock att halsskyddet sitter lågt och syns därför bara svagt på filmerna, det kan bero på att det blivit väldigt blött”, sade han.

Att spelare bötfälls för felaktig utrustning är bra (förutsatt att utrustningen nu är felaktig). Men jag tror det riskerar att bli rejäl pajkastning under säsongen om det normaliseras att spelare åker och pekar ut varandra. Jag gissar att det gjordes välmening, spelarnas säkerhet står ju i fokus, men jag hoppas ändå inte att det blir en vana. Då kan det utnyttjas till fel syften.

TV: “Skrämmande likt när HV åkte ur"