- Året då det blivande förstavalet trejdades bort två (!) gånger.
- “Denna trejden är historiskt dålig sett till värde mellan de båda parterna”.
- Försökte drafta Ovetjkin – ett år för tidigt.
- “Är känd som en av de största flopparna i NHL:s historia”.
Förstavalet i NHL-draften är något väldigt heligt, något som hålls i väldigt högt anseende och något som i princip de flesta lag strävar efter (förutom att nå slutspel och vinna Stanley Cup då). Förstavalet kan vända upp och ner på en hel klubb (till exempel Alexander Ovetjkin i Washington) och spelaren som väljs först kan bli en legendar i NHL.
Det finns dock ett antal tillfällen där förstavalet i NHL-draften har trejdats bort, antingen innan det blev känt att det var förstavalet eller efter att det blev känt vilka som väljer först. Det har bara hänt vid nio tillfällen i NHL:s historia sedan draften infördes 1963. Alltså har ett lag bytt bort vad som skulle vara förstavalet vid endast nio av 58 drafter.
Detta handlar alltså om när själva draftvalet trejdas och inte när en spelare som draftats etta trejdas då det har hänt vid väldigt många tillfällen. Så vi kommer exempelvis inte att se Eric Lindros, Joe Thornton eller Mats Sundin på listan.{{ PAYWALL LIMIT }}
1971 – Guy Lafleur (Montreal Canadiens)
NHL-draften infördes 1963 men det var egentligen först på 70-talet som det blev en stor grej med draften och 1971 var hela fenomenet med att drafta spelare fortfarande ganska nytt och något som klubbarna kanske inte lade så stort fokus på. Någon som dock var före sin tid var Sam Pollock som var general manager för Montreal Canadiens.
Pollock var väldigt slug och förstod tidigt vikten av att scouta och drafta spelare medan andra klubbar fortfarande inte riktigt hade koll på hur det hela fungerade eller hur draften skulle göras på bästa sätt. Pollock var därmed ofta skicklig på att få andra lag att trejda sina toppval till Montreal. Det hela kulminerade 1971 då ”Habs” redan hade scoutat en ung stortalang vid namn Guy Lafleur och hade pekat ut fransk-kanadensaren som en möjlig generationsspelare för klubben. Redan året innan, 1970, genomförde Montreal då en trejd med bottenlaget California Golden Seals. Montreal trejdade sitt förstarundeval 1970 tillsammans med forwarden Ernie Hicke i utbyte mot Golden Seals förstarundeval 1971 samt backen François Lacombe.
California Golden Seals slutade sedan sist i NHL vilket gjorde att Montreal fick drafta först av alla och plockade Guy Lafleur och resten är historia. Lafleur är en av ”Habs” bästa spelare genom tiderna och han är klubbens bästa poängplockare någonsin med hela 1 246 poäng på 961 matcher. ”The Flower” vann Stanley Cup fem gånger med Montreal, vann NHL:s poängliga tre gånger, vann Hart Trophy som ligans MVP två gånger samt Ted Lindsay Award som ligans bästa spelare – framröstad av spelarna själva – tre gånger. Ett ganska lyckat drag av GM Sam Pollock får man säga.
Guy Lafleur gick bort i april 2022 – 70 år gammal.
1975 – Mel Bridgman (Philadelphia Flyers)
Säsongen 1974/75 var Washington Capitals första säsong någonsin i NHL och det är också den sämsta säsongen någonsin av ett NHL-lag. På 80 matcher lyckades Capitals bara vinna åtta av dem – färst någonsin under en säsong med minst 70 matcher. Laget förlorade 67 matcher (fem oavgjorda) och förlorade hela 39 av 40 bortamatcher. De vann alltså bara tio procent av matcherna de spelade vilket är sämst i NHL:s historia. Och för mödan fick de inte ut någonting.
Washington skulle drafta först eftersom de kom sist i NHL men precis innan draften trejdade de bort sitt förstarundeval till Philadelphia Flyers. 1975 hade Flyers precis vunnit Stanley Cup för andra året i rad och de trejdade då bort Bill Clement och Don McLean samt sitt förstarundeval till Washington för att kunna drafta först av alla. Denna trejden är historiskt dålig sett till värde mellan de båda parterna.
Clement blev visserligen lagkapten för Washington Capitals direkt efter trejden men han spelade bara 46 matcher i klubben innan han trejdades vidare till Atlanta Flames. Don McLean spelade endast nio matcher för Washington och avslutade sin karriär 1977, bara tre år efter trejden. Med draftvalet de fick valde Washington Alex Forsyth som spelade EN NHL-match för klubben innan han lade skridskorna på hyllan 1978. Capitals fick alltså ut 56 matcher av de tre spelarna de fick i trejden…
NHL-draften 1975 är känd för att vara en av de sämre i historien men Philadelphia fick en av de bättre spelarna när de valde Mel Bridgman som etta. Bridgman kom att spela 462 matcher för Flyers och gjorde 324 poäng. Han var även lagkapten för klubben under tre säsonger. Totalt kom Bridgman upp i 977 NHL-matcher där han gjorde 701 poäng. Ingen spelare från NHL-draften 1975 kom med i Hall of Fame och den bäste spelaren från draften, Dave Taylor (1 069 poäng på 1 111 matcher), valdes i 15:e rundan.
1980 – Doug Wickenheiser (Montreal Canadiens)
Montreal är det enda laget som draftat först via ett annat lags draftval två gånger och återigen var det Sam Pollock och hans 1000 i IQ (antar jag) som låg bakom det hela. Det mest anmärkningsvärda med trejden är att den ägde rum 1976, fyra år (!!!) innan draften då Montreal fick välja först. Det ryktas om att han gjorde detta för att Wayne Gretzky egentligen skulle bli tillgänglig för draften 1980 och Pollock ville då säkerställa att han skulle få drafta Gretzky men ”The Great One” draftades aldrig utan följde med Edmonton Oilers när de gick från WHA till NHL.
Colorado Rockies, som tidigare var känt som Kansas City Scouts och som nu är New Jersey Devils, var väldigt dåliga på 70-talet vilket lade grunden till trejden. 1976 antog Sam Pollock att Rockies skulle vara väldigt dåliga under flera års tid då han trejdade till sig deras försterundeval 1980 i utbyte mot Montreals förstarundeval 1980 samt spelarna Ron Andruff och Sean Shanahan.
Pollock gissade rätt då Colorado Rockies, med Don Cherry som tränare, kom sist i NHL säsongen 1979/80 vilket innebar att Montreal fick drafta först i draften. ”Habs” valde då Doug Wickenheiser som etta före de blivande Hall of Fame-spelarna Denis Savard, Larry Murphy och Paul Coffey. Doug var för övrigt kusin till Hayley Wickenheiser som är en av de bästa damhockeyspelarna genom tiderna.
Doug Wickenheiser spenderade visserligen endast fyra säsonger i Montreal men kom totalt upp i 556 NHL-matcher där han gjorde 276 poäng. Han avslutade sin ishockeykarriär 1994 och bara fem år senare, 1999, dog han tragiskt endast 37 år gammal efter en längre tids kamp mot cancer.
1982 – Gord Kluzak (Boston Bruins)
1982 var det återigen Colorado Rockies som skulle drafta först (ja, de var dåliga) men ännu en gång förlorade de förstavalet. Detta är lite ’fusk’ då de inte tappade förstavalet i en trejd på samma sätt utan snarare via en free agent-kompensation, men detta är värt att nämna då laget som gav upp förstavalet faktiskt blev vinnare i slutändan.
1981 skrev Rockies kontrakt med dåvarande Boston Bruins-spelaren Dwight Foster och tvingades då betala en kompensation i form av ett andrarundeval samt att lagen fick byta förstarundeval med varandra. Boston fick därmed välja först 1982 och plockade överraskande upp Gord Kluzak som etta före blivande stjärnspelare som Brian Bellows, Phil Housley, och Scott Stevens. Kluzak kom dock bara att spela 299 NHL-matcher under sin karriär, alla med Boston Bruins, då han fick sin karriär förstörd av flera allvarliga knäskador.
När draften 1982 genomfördes hade också Colorado Rockies gått i graven och i stället blivit New Jersey Devils och Devils fick välja som 18:e lag efter bytet med Boston. Med det valet tingade de Ken Daneyko vilket visade sig bli ett succédrag. Daneyko spelade nämligen 1 283 matcher för Devils (flest i klubbens historia) och den defensive backen spelade en viktig roll i att Devils kunde vinna Stanley Cup 1995, 2000 och 2003. Ken Daneyko fick sedan sin tröja hissad i taket av New Jersey Devils 2006.
1983 – Brian Lawton (Minnesota North Stars)
Bara året därpå var förstavalet också ett val som hade trejdats. Minnesota North Stars fick chansen att drafta först 1983 efter att bland annat ha trejdat bort en svensk under oktober 1982. Minnesota skickade då sitt förstarundeval 1983 tillsammans med Ron Meighan och Anders Håkansson till Pittsburgh Penguins i utbyte mot deras förstarundeval 1983 samt George Ferguson.
Pittsburgh var vid den här tiden det sämsta laget i NHL och det valet som hade skeppats till North Stars blev också förstavalet i draften 1983. Minnesota överraskade då många genom att välja Brian Lawton som etta och han blev därmed den förste amerikanen att draftas som etta. Lawton valdes då före blivande Hall of Fame-spelare som Pat LaFontaine, Steve Yzerman och Cam Neely.
Brian Lawton blev dock ingen lyckad draftetta då han endast kom att göra 162 poäng på 303 matcher för North Stars. Totalt spelade Lawton 483 NHL-matcher och svarade för 266 poäng.
1998 – Vincent Lecavalier (Tampa Bay Lightning)
Efter Brian Lawton 1983 skulle det dröja 15 år innan ett lag trejdade bort förstavalet igen – och 1998 var ett unikt år då det blivande förstavalet trejdades bort två (!) gånger. Det här är lite förvirrande men jag ska försöka vara så tydlig som möjlig.
Florida Panthers kom näst sist i NHL säsongen 1997/98 och deras draftval vann sedan draftlotteriet och blev förstavalet. Problemet var bara att Florida trejdat bort sitt förstarundeval tillsammans med Dave Lowry till San Jose Sharks i november 1997 i utbyte mot Viktor Kozlov. Så det innebar att San Jose Sharks hade valet som skulle bli förstavalet – men de hade också trejdat bort det valet!
Vid Trade Deadline 1998 trejdade Sharks bort Andrej Nazarov till Tampa Bay Lightning i utbyte mot Bryan Marchment och David Shaw samtidigt som klubbarna kom överens om att byta förstarundeval. Tampa Bays förstarundeval skulle visa sig bli det andra valet så det slutade med att Tampa Bay fick drafta först och San Jose tvåa. Men precis innan draften trejdade Sharks andravalet till Nashville Predators i utbyte mot tredjevalet i draften (hoppas du hängde med). Draftordningen blev därmed Vincent Lecavalier till Tampa som etta, David Legwand till Nashville som tvåa och Brad Stuart till San Jose som trea.
När Tampa valde Vincent Lecavalier så sade klubbens ägare, Art Williams, att Lecavalier skulle bli ”hockeyns svar på Michael Jordan”, ett epitet som var omöjligt att leva upp till men centern blev ändå en storstjärna på NHL-nivå. Han är en av Tampas största spelare genom tiderna med 874 poäng på 1 037 matcher för klubben och Lecavalier var en av de största stjärnorna när Lightning vann sin första Stanley Cup-titel 2004. Sedan 2018 har han sin tröja hängdes i taket av klubbens arena.
1999 – Patrik Stefan (Atlanta Thrashers)
Det enda förstavalet som är mer komplicerat att förklara är 1999 års val (varför ska alla general managers i NHL alltid krångla till det så?). Storyn om draften 1999 är dock väldigt känd trots att det har gått till historien som en av de sämre drafterna sett till spelarmaterial. Förstavalet i draften tillhörde egentligen Tampa Bay Lightning men via Vancouver Canucks hamnade det hos Atlanta Thrashers efter flera osannolika trejder i rad som alla skedde under själva draftdagen.
Vancouver Canucks hade egentligen tredjevalet i draften men general managern Brian Burke ville lyckas med det ’omöjliga’ att drafta både Henrik och Daniel Sedin och lyckades då trejda till sig förstavalet från Tampa Bay i utbyte mot fjärdevalet (som han fått i en tidigare trejd med Chicago Blackhawks) samt två tredjerundeval innan han trejdade förstavalet till Atlanta Thrashers i utbyte mot deras förstarundeval som var tvåa i draften. Atlanta, som var helt nya i NHL, fick därmed drafta som etta medan Vancouver lade vantarna på både andravalet och tredjevalet. Henrik och Daniel Sedin hamnade då i Vancouver medan Atlanta Thrashers valde Patrik Stefan som etta. (Storyn om spelet bakom de sensationella trejderna som gjorde att Sedinarna hamnade i Vancouver kan du läsa här i ett dokument av Uffe Bodin).
Sedinarna blev en succé i Vancouver och valdes nyligen in i Hockey Hall of Fame, men det blev en helt annan story för förstavalet Patrik Stefan. Han är nämligen känd som en av de största flopparna i NHL:s historia. Stefan spelade bara 455 matcher och stod endast för 188 poäng under sin NHL-karriär och är mest känd för en jätteblunder då han missade öppet mål i en match för Dallas Stars säsongen 2006/07. Tjecken avslutade sedan hockeykarriären året därpå, 2008, bara nio år efter att han draftats som etta.
2002 – Rick Nash (Columbus Blue Jackets)
Efter två krångliga exempel kommer ett trejdat förstaval som är väldigt ’straightforward’. Inför NHL-draften 2002 var det Florida Panthers som hade förstavalet i draften och de var väldigt intresserade av att välja den då store backtalangen Jay Bouwmeester som tippades gå etta av nästan alla experter inför draften. Men eftersom det verkade som att inget av de två lagen bakom Florida i draften, Atlanta Thrashers och Columbus Blue Jackets, verkade vara intresserade av att drafta Bouwmeester (Atlanta ville ha en målvakts och Columbus en forward) så kunde Florida trejda förstavalet till Columbus i utbyte mot tredjevalet. Så Columbus valde forwarden Rick Nash som etta, Atlanta tog finske målvakten Kari Lehtonen som tvåa och Jay Bouwmeester gick till Florida som trea.
I slutändan blev det ganska bra för Columbus Blue Jackets då det relativt nya NHL-laget fick en forwardsstjärna som sitt stora ansikte utåt i form av Rick Nash som också visade sig bli den bästa spelaren från draften. Nash blev en storstjärna under mitten av 2000-talet och vann NHL:s skytteliga 2004 med 41 mål. Han är den bästa spelare i Columbus historia med flest mål (289), flest assist (258), flest poäng (547) samt flest matcher (674) i klubben. Han är även den enda spelaren i klubben som har sin tröja hissad i taket.
2003 – Marc-André Fleury (Pittsburgh Penguins)
2003 var det återigen Florida Panthers som hade förstavalet (ja, de var väldigt dåliga) och ännu en gång trejdade de bort förstavalet, en väldigt konstig vana att ha skaffat sig. Inför draften 2003 så var Florida inställda på att försöka drafta Alexander Ovetjkin som etta trots att denne fyllde 18 år två dagar för sent för att vara tillgänglig för draften 2003. Panthers argumenterade dock för att om man tog bort skottdagarna från åren mellan 1985 (då Ovetjkin är född) och 2003 så skulle han vara 18 år fyra dagar tidigare och därmed vara tillgänglig för draften 2003 men ingen hade uppenbarligen berättar för Florida att det inte är så skottår fungerar och NHL nekade klubbens förfrågan att drafta Ovetjkin.
I stället trejdade Florida bort förstavalet till Pittsburgh Penguins i utbyte mot tredjevalet, ett andrarundeval samt svenske forwarden Mikael Samuelsson men han kom endast att spela 37 matcher för Florida. I draften valde sedan Pittsburgh målvakten Marc-André Fleury som etta medan Nathan Horton gick till Panthers som trea.
Horton stod för flera bra säsonger i Florida men trejdades sedan till Boston Bruins 2010 där han sedan vann Stanley Cup 2011. Bara några år senare tog dock hans karriär slut efter att ha drabbats av flera hjärnskakningar och Nathan Horton stannade därmed på 627 NHL-matcher och 421 poäng.
Marc-André Fleury däremot har blivit en av NHL:s främsta målvakter genom tiderna. Han blev solklar förstemålvakt hos Pittsburgh i över ett decennium där han vann Stanley Cup tre gånger. Därefter har han även spelat för Vegas Golden Knights, där han vann Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt förra året, samt Chicago Blackhawks och Minnesota Wild men nu är 37-åringen free agent. Fleury har vaktat kassen i totalt 940 NHL-matcher, sju flest genom tiderna, och under den senaste säsongen blev han den blott tredje målvakten i NHL:s historia att nå 500 vinster.
