GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Brynäs har vunnit skotten i så gott som samtliga matcher den här säsongen. De låg, inför omgången, tvåa i xG-statistiken. Alltså den tabell som visar hur stor procent av målen man förväntas göra i lika styrka. Lik förbaskat ligger det stjärntäta laget, som inför säsongen pekades ut som en av de stora guldkandidaterna, precis över kvalstrecket. Och om en vecka är en tredjedel av säsongen spelad.
Det finns gott om tid för Brynäs att klättra bort från bottenträsket - men för varje match som går passerar ytterligare två procent av säsongen. Och för de som varit med ett tag, som Johannes Kinnvall, Johan Larsson, Greg Scott och Linus Ölund, kan minst sagt tuffa flashbacks från tidigare fiaskosäsonger snart börja gäcka dem och få dem att vakna kallsvettiga om nätterna.
För är det något Brynäs varit vana vid det senaste decenniet är det att underprestera jämfört med förväntningarna.
Skillnaden på den här säsongen och de tidiga fiaskosäsongerna är att Brynäs själva hållit nere förväntningarna på sig själva. Man har inte målat ut sig själva som någon guldkandidat - det är det omgivningen som gjort. Och vad omgivningen tycker och tänker kan man ju inte rå för. Den här gången är det ju nämligen omgivningen som snackat upp detta Brynäslag som den kanske hetaste guldkandidaten tillsammans med Frölunda.
Brynäspubliken är luttrad. De är vana vid långa säsonger där ångesten tickar in lagom till landslagsuppehållet i november. Då infinner sig en känsla av att man minsann inte är bra den här säsongen - heller. Men jag tror ingen såg framför sig att den känslan skulle infinna sig även den här säsongen.
Brynäs har under säsongen haft ett av ligans sämsta målvaktsspel - och världens sämsta boxplayspel. Det är de två stora anledningarna till varför man ligger där man ligger. Men nu funkar inte heller offensiven på något sätt. Att man bara gjort ett enda mål de två senaste matcherna, mot Växjö och Färjestad, är sjukt. Det är svårt att gnälla på spelet. Men när slutprodukten inte finns - då hjälper det inte hur bra man än spelar och hur fina de underliggande siffrorna än är. Motståndarna gör mål på allt. Brynäs? De gör inte mål på något.
Backsidan är mycket sämre än ifjol. Det är rimligt, sett till att man tappade ligans två kanske bästa backar förra säsongen. Offensivt spelar man bra, men de enda som kan visa upp någon sorts slutprodukt är Jakob Silfverberg och Nicklas Bäckström. I övrigt är det trögt.
Om vi räknar in Bäckström har de fyra nya forwardsen gjort åtta mål. Och då har Lucas Pettersson, som de flesta nog såg framför sig inte ens skulle gå in i laget, gjort hälften av dem. Bäckström två. Axel Jonsson-Fjällby och Kieffer Bellows ett vardera.
Men vilken blir då Brynäs krisåtgärd? För kris - ja, det är det nu. Nu är det liksom sig likt i Gävle igen, efter två säsonger där staden fått fira mängder av vinster. Nu är man där ingen i hela staden trodde de skulle vara den här säsongen. I en bottenstrid. Och oavsett hur fina de underliggande siffrorna ser ut, för de är fortsatt grymt bra, kan ingen hävda något annat än att det är tabellen som räknas. När förlusterna läggs på hög spelar det ingen roll hur bra de underliggande siffrorna är.
I normalfallet riktas ljuset mot tränaren, Niklas Gällstedt i det här fallet. Men jag kan inte se att Brynäs byter ut honom efter det enorma jobb han gjort de två tidigare åren. Och med tanke på hur bra Brynäs underliggande siffror trots allt är. Dessutom vet ju Brynäs mer än någon annan klubb att det inte håller att hela tiden lägga skulden på tränaren.
Jag ser inte en tränarsparkning som ett alternativ.
En värvning då? Ja, både en grym förstemålvakt och en backetta skulle behövas. Men lycka till att hitta det i månadsskiftet november-december. Johan Alcén, sportchefen, har dessutom upprepat som ett mantra sedan han tog över att lösningen aldrig finns hos en ny spelare eller en ny tränare. Det finns ingen enskild frälsare som ska vända på allt. Även om alla förstås ser att varken målvaktsspelet eller backspelet är tillräckligt bra för ett lag med de ambitionerna Brynäs har.
Förändringar i formationerna då? Nja, där har Niklas Gällstedt försökt med det mesta. Nu har han till och med splittrat på Johan Larsson och Jakob Silfverberg. Något han drog sig in i det längsta med att göra.
Sparka spelare? Ja, Kieffer Bellows kommer inte bli kvar i Brynäs säsongen ut. Han är på fel ställe hela tiden. Jag upplever att han har för dålig spelförståelse, kort och gott. Tålamodet måste vara slut där. Jag blir inteförvånad om han ryker så fort Brynäs får napp på en ny spelare. Eller tidigare. I fjärdekedjan kan Michal Svrcek göra ett lika bra jobb. Minst.
Kaptensbyte? Ja, jag har ju svårt att se att det faktiskt gör någon skillnad - utan då är det bara av symboliska skäl i så fall. Johan Larsson gör säkert ett bra jobb, men vi har ju genom åren sett att det kan skiftas på kaptenssidan när man vill symbolisera att man "gör något". Lite som när man byter assisterande tränare men behåller huvudtränaren. Det tror jag dock inte är något alternativ i det här fallet - "Gälla" skulle stå upp för "Masken" och Ove Molin in i det sista. Och vice versa.
Nu väntar en galet viktig vecka för Brynäs. Man behöver vinna någon, kanske ett par, av matcherna nästa vecka. Annars kommer det vara kris på riktigt. Då spelar inga underliggande siffror någon roll. Då kommer den bekanta men olustiga känslan som funnits i Gävle under så gott som hela 2000-talet infinna sig igen.
Men det finns ingen given åtgärd. Ingen given frälsare där ute. Det handlar för Brynäs om att inte känna stress - att inte ha panik. Oavsett hur svårt det är. Men jag har svårt att se att det inte kommer ske någonting.
Någon krisåtgärd kommer vi få se.
