Det är egentligen den allting handlar om. Visst, det är väl spännande att se om Rögle kan vinna sin första titel. Visst, det finns väl någon spänning i att se om Leksand kan utmana om topp-sex. Och ja, vi ska väl kanske vänta med att räkna in Djurgården i åttondelsfinal ett tag till.
Men låt oss vara ärliga: Det mesta är avgjort. Det är väl kampen om seriesegern som fortfarande är en kamp på riktigt. Topp-sex känns given. Nio av tio slutspelslag känns ändå hyfsat klara. De kommande knappa två månaderna kommer allt - ALLT - ljus riktas mot den där bottenstriden.
Den känns hetare än på många år. Den senaste gången jag ens kan komma på att den var så här spännande var 2012, när LHC med ett mål i slutminuterna i den sista omgången säkrade kontraktet. Djurgården tvingades kvala - och åkte ur. Det var också senast två storlag av den digniteten var så pass nere i skiten samtidigt. Fram till i år, då.
VANA FINALLAG
Visst har såväl Linköping som Brynäs och HV tappat betänkligt på sistone. Men det går heller inte att komma ifrån att LHC var i två SM-finaler i slutet av 00-talet och i tre raka semifinaler 2013 till 2015. Det går inte att komma ifrån att Brynäs vann SM-guld 2012 och var i final 2017. Och framför allt går det inte att komma ifrån att HV71 vunnit fyra SM-guld under 2000-talet, det senaste just 2017, och att de förra säsongen slutade femma i SHL. Det är tre lag med seriösa toppambitioner som i nuläget faktiskt ser ut att bli de tre lag som slutar plats 12-14 i tabellen.
Det är en aspekt som gör att bottenstriden i år är hetare än på länge. Det finns ett par till. En är att det inte finns någon "räddningsplanka" nerifrån heller. De kommer inte möta något allsvenskt lag i en bäst av sju. Det finns inget hopp om att alla 14 SHL-lag ska klara sig kvar. Alla vet att ett lag kommer spela i HockeyAllsvenskan nästa säsong. HV71, Linköping och Brynäs är tre av de lag som varit uppe allra längst i högstaligan. Brynäs har exempelvis aldrig varit ur den.
Den sista aspekten som gör bottenstriden än mer intrikat är såklart faktumet att hela den här säsongen spelats mer eller mindre utan publik. Den ekonomiska situationen är extremt ansträngd - och samtidigt har klubbarna värvat precis som vanligt. För klubben som åker ur kan det bli en katastrof. Det känner alla till.
Jag har ännu inte ens nämnt Malmö och Oskarshamn, som i det här sällskapet är nya i SHL-familjen. Rent ekonomiskt har Malmö haft den mest ansträngda situationen de senaste åren, så ur det hänseendet skulle det kanske vara allra värst för dem att åka ur. Oskarshamn är däremot fortfarande i det läget att de kan intala sig själva att de inte har något att förlora (även om de såklart har det). De är nya i SHL, har inte en jätteorganisation som de övriga lagen utan kan med små medel bedriva en grym verksamhet, och framför allt har de varit bäst förberedda på en tuff säsong. Både sportsligt och ekonomiskt.
SÅ TÄTT KOMMER DET BLI
Som alla vet är det här säsongen då vi lärde oss att räkna snittabeller också. Ser vi till den är Oskarshamn just nu på slutspelsplats, med 1,17 poäng per match. Brynäs skuggar på 1,15. Därefter följer Malmö på 1,12 innan kvalstrecket dras ovanför LHC med 1,05 och HV71 med 1,03. Översatt till poäng kommer Oskarshamn med nuvarande snitt landa in på 60 poäng, och HV71 mellan 53 och 54. Det kommer alltså vara jämnt mellan lag tio och 14 i tabellen, ända in på målsnöret, som det ser ut nu.
Johan Hults HV har problem.Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån
Men även om Oskarshamn ligger bäst till här och nu tror jag faktiskt mest på Malmö av de fem bottenlagen. Jag tror de har störst chans att nå slutspelsplatsen, när allt kommer omkring. I alla fall så länge de har Oscar Alsenfelt. Skulle han gå sönder...då luktar det snarare HockeyAllsvenskan.
Men framför allt menar jag på att Malmö har gett sig själva bäst möjligheter att lyckas. De har gjort några riktigt starka, nordamerikanska värvningar. Matt Puempel går in och gör två mål i debuten. Joe Veleno har en spets i sitt spel som inte så många andra har (han är dock en aning ojämn, kan vi väl säga), jag har gillat det jag sett av Adam Johnson... Malmö har värvat ihop en helt ny spets, och om Joakim Fagervall bara kan engagera dem känslomässigt i det här tror jag Malmö kommer klara sig. Den enda oron är väl hur de tacklat hela det coronakaos som omgärdat klubben på sistone.
Där bakom håller jag Oskarshamn som tvåa, det vill säga elva. De har förstärkt oerhört bra under säsongen, med Max Verenneau och Lance Bouma i spetsen. Det är två absoluta klasspelare. Dessutom har IKO haft en 16 matcher lång förlustsvit, det motsvarar nästan en tredjedel av säsongen, och ligger ändå så bra till som de gör. Det finns en moral, en positiv "vi mot världen"-känsla i den gruppen som helt och hållet saknas hos de övriga lagen i bottenstriden. Jag tror faktiskt, som det ser ut nu, att det är en större chans att Oskarshamn spelar slutspel, än risk att de åker ur SHL.
LÄR VÄRVA
Så, vilken av de tre "storklubbarna" tror jag klarar mig från kval? Jag tror på HV71 där. Just nu ligger de sämst till, jag är medveten om det, men jag är så pass osäker över hur många poäng Brynäs egentligen kommer ta på slutet att jag väljer att placera HV71 före. Anledningen är enkel: Det känns som att man inte spelat ut alla sina kort än. Matt Donovan har kommit in och levererade direkt, Ryan Stoa har kommit in och varit urusel. Anton Karlsson har lämnat, och vad jag hör är man oroliga över att Johannes Kinnvall kan bli borta resten av säsongen, och där kommer HV värva. Utöver en trolig förstärkning på backsidan har laget nu också hämtat in Miska Siikonen.
Kan han bli en injektion?
Den spets HV har är så pass bra att jag ändå, trots hur dåligt det ser ut, tror att de klarar sig. Anton Wedin kommer kunna leda laget till säker mark, med hjälp av Eric Martinsson.
Jag tror alltså att det blir Brynäs-Linköping i ett kval. Brynäs har en spelartrupp som, när alla är skadefria, nog till och med är bättre än HV71:s dyra bygge. Men de har, som bekant, de där skadorna de har. Simon Bertilsson är inte tillbaka än, Greg Scott har varit på is men utan utrustning och lagkamrater, Anton Rödin och Chad Billins blir borta åtminstone en månad till. Det lag Brynäs ställer på benen utan den kvartetten är inte bättre än att de kan riskera ett kval. Lägger vi dessutom till att laget redan nu känns tröttkört, en månad in på deras tre månader långa monsterschema, ser det ännu värre ut. Och om vi dessutom lägger till att Brynäs underliggande siffror i mångt och mycket är katastrofala, och att de de poäng de tagit främst är tack vare Samuel Erssons storspel...då har vi parametrar som gör att jag tror att ett kval är det som hägrar. Snittmässigt låg de, fram till och med Oskarshamns förlängningsseger mot Växjö i lördags kväll, på slutspelsplats. Men lägstanivån i Brynäs är sämst i SHL, och man har dessutom "spelat ut sina kort" nu. Visst, det kommer säkert in en back även där. Men med tanke på hur bra Chad Billins var innan hans skada, kommer den nya backen ha väldigt stora skor att fylla. Det är helt enkelt skadeläget som gör att jag tror så lite på Brynäs. Med en full trupp hade jag tänkt annorlunda.
Jag tror Brynäs får vara glada om de tar en poäng per match sista 19. Gör de det får de 57 poäng. Då behöver HV71 ta 20 poäng sina sista 15 matcher. Tufft? Ja. Tror jag de gör det? Ja, jag tror nog det ändå.
Så, Linköping slutar alltså sist i mitt tips. De kommer förmodligen vara med i slutspelskampen hela vägen in, men utan Broc Little, utan en riktig spetsmålvakt och utan en erfaren huvudtränare tror jag det blir för tufft när allt kommer omkring. David Rautio ger dem större chanser att klara sig kvar, Tyler Morley och Alexander Johansson har sannerligen bidragit med en hel del saker men jag har svårt att se det räcka i slutändan ändå. För att undvika kval, alltså. Ser vi till de senaste fem matcherna är LHC tredje bäst i SHL, men "formtoppen" kommer behöva hålla i sig ett tag till för att de ska orka äta upp de övriga lagen. Jag undrar om man verkligen har kompetensen på ledarsidan och spelarsidan för att orka hålla i ett tag till.
SVETTAS BARA JAG TÄNKER PÅ DET
Det som är så intressant just med bottenstrider är att det mentala spelar in precis lika mycket som det spelkvalitativa. Det är det som gör att jag ändå tvivlar på att ett lag som HV71 klarar av att rycka upp sig, och det som gör att jag tror så pass mycket som jag ändå gör på Oskarshamn. Men det är också det mentala som gör det så ovisst, och som gör att tabellen kan sluta precis tvärtom mot vad jag tror här. Som gör att jag, när jag sett lagen i ett par matcher till, kanske tippar precis tvärtom om en vecka eller två. Men det finns också en viss logik i att just Brynäs och Linköping möts. Det är lag som de senaste två åren balanserat precis ovanför det där så ångestfyllda strecket. Förr eller senare hamnar man där, då.
Kampen för att undvika kval är närmast rekordhet. Fem lag. En slutspelsplats. Två kvalplatser. Ett lag kommer ramla ur.
Jag svettas bara jag tänker på vilken ångest det måste vara i de inblandade föreningarna.
Får Oula Palve möta sin tidigare klubb i ett kval?Bildbyrån
14 lag - 14 tankar
Brynäs: Brynäs har många problem just nu, och ett av dem är målvaktssidan. Samuel Ersson är stundtals enormt bra, kanske det bästa vi sett i Brynäs sedan Jacob Markström, men han kommer inte kunna rädda SHL-kontraktet på egen hand. Nu är Brynäs dock i ett läge då det nästan måste bli fallet.
Den andre målvakten, Viktor Andrén, känns nämligen helt rökt nu. Han hade visserligen 56 räddningar i matchen mot Leksand häromveckan, men släppte fyra puckar förbi sig. Sen hade han en blytung match mot Oskarshamn där han släppte in sex av 25 skott. Och så har vi då matchen mot Rögle i veckan, när han fick starta för första gången på tio matcher, och blev utbytt efter 25 minuters spel. Andrén har spelat helt utan självförtroende hela säsongen och det lär inte ha blivit bättre efter den händelsen.
Har han den mentala orken att komma tillbaka? I så fall blir jag imponerad.
Djurgården: Veckans stora snackis i SHL var Jocke Erikssons attack på spelarna. Han hängde ut mer eller mindre hela laget och menade att de hade ett fruktansvärt loserbeteende. I grunden har jag inga problem med att en ledare gör sådär, så länge man inte hänger ut en enda enskild spelare utan flera som det var nu. Jag kan därför bli lite matt att diskussionen nästan alltid hamnar i "Det är klart spelarna ska tåla kritik" eller "det är människor! De ska inte hängas ut sådär!".
Allting borde handla om huruvida det gör laget bättre eller inte. I det här fallet verkar det inte ha varit så. Med tanke på att Robban Ohlsson dessutom gick ut och var ganska kritisk mot att Jocke hade tagit det i "media" och inte internt, verkar Erikssons utspel snarare ha gett ett energiläckage i laget - och en större distans mellan honom och huvudtränaren.
Det är det allting borde handla om. Inte huruvida en ledare, öppet, får kritisera sina spelare eller inte.
Frölunda: Rekord!!! Ingen spelare har, sedan mätningarna drog igång, varit inne på fler offensiva skottförsök under en match än Jesper Sellgrens 43 i mötet med Brynäs i helgen!
Men jag undrar jag, om inte 17-årige Rasmus Dahlins 38-5 i skottförsök från en match mot Färjestad 2018, är mer imponerande...
Nu fick han till sist utdelning i helgen, via två mål i matchen mot Örebro, och jag blir inte förvånad om han får en Oscar Möller-aktig utveckling på sitt målgörande nu. Räkna med att "Linkan" kommer vara en av SHL:s hetaste spelare de närmaste veckorna.
Skellefteå: Vi går raskt över till Skellefteå och Oscar Möller. Möller har varit en Gud i den underliggande statistiken den här säsongen. Han skjuter som en dåre, skapar chanser, driver spelet ruskigt bra - men gör inga mål. Eller ja, fram till den här veckan var det så.
Efter att ha gjort fem mål på sina 109 första skott på mål den här säsongen, vilket alltså ger en skottprocent på under fem (!), har han den senaste veckan gjort fem mål på elva skott. Nu ligger han helt plötsligt på tio mål på 120 skott (8,33 procent) och även om det också är lågt så är det ändå något sorts bevis för att det "jämnar ut sig" i längden. Möller börjar närma sig normala siffror. Han börjar få belöning för sitt konsekvent mycket starka spel.
HV71: På tal om effektiv... Fredrik Forsbergs 15 mål på 63 skott är helt okej. Vem kunde ana att Fredrik Forsberg skulle börja göra mål när han fick speltid....
Nog med sarkasmen. Fredrik Forsberg och Anton Wedin gör i alla fall att HV har en chans att vinna varje match.
Den stora snackisen kring HV71 den gångna veckan var dock det som hände Anton Karlsson. När jag fick nys om uppgifterna trodde jag först inte att det var sant. Jag fick höra att Karlsson efter träningen skulle ha packat ihop sina grejer och sen dragit. Johan Hult dementerade, utan att dementera egentligen, lite snyggt uppgifterna till en början men bekräftade dem sedan för mig. Man kan lugnt säga, utan att gå in på detaljerna, att det inte blev en snygg skilsmässa mellan Karlsson och HV71. Och man kan lugnt säga att det som hände säger ganska mycket om hur HV71 mår.
Värvningen av Anton Karlsson blev inte speciellt lyckad för HV71, och Karlsson själv fick ingen riktigt vettig roll i HV heller för den delen. Även om ingen vill att det ska sluta så som det gjorde förra veckan så kanske det är bra för alla inblandade att parterna går skilda vägar på en gång.
IK Oskarshamn: Nolan Zajac har lämnat Sverige och rest hem till Kanada för att närvara vid födseln av hans barn. Såklart en rimlig prioritering. Men icke desto mindre oroande för laget.
Jag får lite samma vibbar som jag fick när Alex Hutchings tvingades åka hem mitt under brinnande SHL-kval för två år sedan. Då var det, som jag förstod det, en brist i försäkringen som gjorde att hans fru inte kunde föda i Sverige. Då, precis som nu, var Oskarshamn inblandat. Den gången löste IKO det ändå, frågan är hur man nu klarar sig på sikt om lagets bäste back inte kommer kunna spela? Det vill nog till att han kommer tillbaka ganska snabbt, annars kan det bli problem för smålänningarna.
Nolan ZajacBildbyrån
Leksand: Det snackas ju alltid om Leksands förstakedja. Men en det nog pratas lite för lite om är Carter Ashton. Tio poäng på 14 matcher är bra, inte extraordinärt, men framför allt är det hans målskytte som imponerar. Med sju mål på 14 matcher snittar han 0,5 mål i snitt per match. Det är på ungefär samma nivå som Simon Ryfors, som toppar skytteligan med 19 mål på 37 matcher. Det är bättre än lagkompisen Peter Cehlarik, som står på 18 mål på 37 matcher och alltså ligger precis under 0,5.
Carter Ashton förtjänar ännu mer kärlek.
Linköping: På tal om lyckade värvningar. I tisdags såg jag Linköping besegra Brynäs med 5-3, och det var mycket tack vare två sådana. Eller tre, till och med, om vi räknas in David Rautio som vann i återkomsten till LHC.
Men jag tänker såklart framför allt på Tyler Morley och Alexander Johansson. Morley var jag djupt kritisk mot när han värvades, men efter att ha sett honom i den matchen gör jag en helomvändning. Han var riktigt bra, och bjöd på några riktigt läckra framspelningar. Jag intervjuade honom efter matchen och den tacksamhet han uttryckte (både mot Skellefteå och Linköping) kommer jag ta med mig länge. Han är bara glad över att få en andrachans att spela i SHL. Han brinner för att spela i den här ligan. Det är hedervärt.
En annan kul anekdot från den matchen involverade Alexander Johansson. Johansson var kanske bäst på isen och gjorde mål (totalt har han 2+2 på tre matcher) och den glädje han visade upp efter matchen var underbar att se. Jag tar framför allt med mig en sak. Han skulle intervjuas av Radiosportens ikoniske kommentator Magnus Wahlman. Wahlman presenterade sig, sade var han var ifrån, och Johansson svarade: "Ja, men dig känner jag ju igen. Inte på utseendet, men på rösten. Våra träningar med Halmstad har slutat vid 19:30, så då har man suttit och lyssnat på Radiosporten på väg hem från träningarna".
Man kan lugnt säga att Alexander Johansson inte levt något elitidrottarliv den här säsongen.
Luleå: Joel Lassinantti är tillbaka! Efter att inte ha spelat på drygt två månader, gjorde han comeback i Luleåtröjan mot HV71 i veckan. Han stoppade bara 19 av 22 skott och gjorde inte karriärens bästa back, men precis som med Morley och Johansson kände jag mest en glädje över att se hans glädje att vara tillbaka efter den tuffa tiden i KHL.
Han kommer dock in i ett tufft läge. Luleå fortsätter vara ojämna och har förlorat fem av sex matcher. De är inte alls den där maskinen vi vant oss vid att se de senaste åren. Varför är det så? Varför släpper man till så vansinnigt många högkaratiga målchanser för motståndarna? Det spelar ingen roll hur bra Lassinantti är, om den trenden fortsätter.
Malmö: MrMadhawk skrev i veckan att Detroit ville placera Moritz Seider i Malmö. När de upptäckte att det skulle stjäla istid från Malte Setkov, också Detroitdraftad, valde man dock Rögle till slut. Resten är, som det heter, historia.
Moritz Seider har varit en av SHL:s allra bästa spelare. Malte Setkov är på lån i AIK.
Nu fick ju Malmö forwarden Joe Veleno som ett "tröstpris" från Detroit, och han har ju gjort det bra. Men någon Moritz Seider...nej, det är han inte.
Rögle: På tal om Seider fick jag, tyvärr, vara med om hans otäcka skada på plats. Det var extremt obehagligt att se farten han flög in i sargen med, och framför allt att höra hans smärtsamma skrik efteråt. I den helt tysta arenan hördes Seiders smärta hela vägen upp till pressläktaren. Det var faktiskt riktigt otäckt.
Rögle meddelade att skadan inte var så hemsk som man hade befarat, men det lär dröja innan han kan spela igen. Som tur är har Samuel Johannesson gjort det riktigt bra sedan han kom tillbaka från Rögle, och han visade redan förra säsongen hur skicklig han är, och Lucas Ekeståhl Johnsson kan såklart gå in på sex backar. Men nog känns det lite tunt? Nog borde Rögle försöka se sig om efter en till breddback, som kan stötta upp inför slutspelet? Nu är man extremt sköra på backsidan, och väldigt, väldigt sårbara för skador...
Otäcka bilder på Moritz Seider.Bildbyrån
Växjö: Näst flest gjorda mål. Minst insläppta mål. Ett närmast identiskt poängsnitt som Rögle. De har seriens bästa målvakt. De har seriens poängkung.
Växjö är Växjö igen. Växjö är kanske till och med guldfavorit just nu. Hur ska man kunna nöta ned det här laget i en serie över sju matcher?
Örebro: Jonas Arntzen var SHL:s tydligaste andramålvakt förra säsongen, och efter att Örebro plockat in Jhonas Enroth skulle han vara det även här säsongen. Men Arntzen ville annorlunda.
Han har gått fram något enormt i statistiska kolumner som "räddningar i skottsektorn" och "räddningsprocent i lika styrka" och är faktiskt topp-fem i hela ligan där. Ifjol låg han runt 20:e plats i båda kategorierna. Var det någon som sa utveckling?
Nu blir det intressant att se hur Örebro löser målvaktsfrågan. De har Enroth under kontrakt i två säsonger till, och skrev i veckan på med Arntzen för tre nya år. Behåller de båda två, och siktar på ett urstarkt tandem? Eller hoppas de att Enroth, med sitt namn och sin stjärnstatus, kan jobba sig till ett nytt kontrakt i KHL eller kanske i Schweiz? Det blir hur som helst en intressant sak att följa. Vi kan ha en målvaktskontrovers på gång i SHL.
