KARLSSON: HV71 har till och med lyckats lura mig
Krönikor

KARLSSON: HV71 har till och med lyckats lura mig

Publicerad 22 juni 2021 10:44 | Senast redigerad 23 juni 2021 07:24
Jag var på plats i arenan och såg Oula Palve avgöra match fem i förlängning. Ett mål som skickade ut stora och mäktiga HV71 ur SHL. Jag har tidigare varit inne på att bristen på ödmjukhet blev deras fall. Spelarna trodde att märket de hade på bröstet automatiskt gav dem så många poäng som behövdes för att undvika kval, "Lillis" kom in och "övervärderade sig själv och undervärderade situationen", som han själv sa. Och den sportsliga ledningen i övrigt var alldeles för sena att upptäcka vad som var på väg att ske.
HV71 åkte ur SHL och allt var katastrof. Nu är allt frid och fröjd igen. Det är i alla fall den känslan HV lyckas lura i oss alla, menar Måns Karlsson.

Men nu står vi här vid midsommarveckan. Två månader har gått sedan HV71 åkte ur SHL (en ofattbar mening att skriva) - och helt plötsligt är läget ett helt annat. Helt plötsligt vill alla vara med på HV71:s resa. Helt plötsligt är det en klubb i perfekt harmoni igen, efter Johan Davidssons, avhopp, Nicklas Rahms sparkning, "Lills" mardrömslika intåg och hela styrelsens avgång. Att det varit turbulent runt om syns det ingenting av längre. HV71 har visat upp tidernas kanske mest organiserade kaos i svensk idrott. Den där hopplösa känslan som fanns, när Stephan Lundh stod med tårar i ögonen och försökte förklara fiaskot, är bortblåst.

Desktop ad in article Mobile ad in article

När pucken släpps i HockeyAllsvenskan i höst kommer de ställa ett av ligans bästa lag någonsin på benen. Vi har genom åren, kanske framför allt kring skarven 80/90-talet, sett lag i andradivisionen storsatsa genom att plocka in ett par landslagsmän och bygga för att direkt bli ett topplag även i högstaligan. Men frågan är om vi någonsin sett ett lika trovärdigt allsvenskt lag ställas på benen tidigare? Som läget är nu har HV71 bäst målvaktssida, det går att argumentera för att de har bäst backsida nu när Björklöven tappar Julius Bergman, och forwardssidan är absolut jämförbar med de sämsta lagens forwardssida i SHL. De har mer eller mindre fått behålla alla spelare som det var rimligt att behålla. Näst intill alla från förra säsongens lag med hjärta för klubben har valt att följa med ner också. Det är hedervärt på alla sätt och vis. Ingen har gått ut och gnällt eller tyckt synd om sig själva. Alla har tagit på sig skulden själva och gett sig fan på att också spela upp HV71 i högstaligan igen.

Jonas Gunnarsson är seriens kanske bästa målvakt.

Jonas Gunnarsson är seriens kanske bästa målvakt.Foto: Kenta Jönsson/Bildbyrån


"NYKOMLINGARNAS" TUFFA FACIT

Men det har vi sett tidigare. Vi har sett det med Leksand, vi har sett det med Djurgården. Generellt har det varit extremt tufft för lagen som åkt ur SHL under sitt första år i HockeyAllsvenskan.

Djurgården var länge ett bottenlag, men slutade femma under sitt första år.

Timrå slutade åtta 2013/2014, efter att ha åkt ur Elitserien.

AIK slutade näst sist efter att de hade åkt ur.

Leksand låg sist en bra bit in på säsongen 15/16, men gick sedan upp i SHL.

Modo slutade tolva av 14 lag.

Karlskrona slutade sjua.

Mora slutade nia. Desktop ad in article Mobile ad in article

Trots att man ofta haft starka lag på benen, kanske framför allt Modo och Djurgården, är det extremt jobbigt att åka ner en division. Det är en ny verklighet som ska hanteras. Och det är det som kommer bli HV71:s stora utmaning. För än så länge har de knappt ens behövt hantera faktumet att man ska spela i andraligan. Trots den gångna säsongens fiasko har föreningen nämligen lyckats lura i mig och alla andra att det inte alls är någon kris de går igenom. Att allt är frid och fröjd, mer eller mindre. De har, som jag var inne på, fått spelarna att vilja vara med. De har fått fansen att tro på det och fått dem att vilja engagera sig genom att bli medlemmar. De har fått sponsorerna att tro på det genom att fortsätta investera i klubben.

FÖRBRYLLAR MIG

Hittills har HV71 inte behövt hantera det faktum att man är ett hockeyallsvenskt lag, på samma sätt som många andra klubbar behövt göra. Och det är, förstås, mest på gott. Men kanske också lite på ont.

Nu har klubben bekräftat att bröderna Davidsson är klara. Två tunga värvningar om vi ser till deras meriter (Jonathan spelade NHL-hockey säsongen 19/20). Samtidigt är det två spelare som hade svårt att glänsa i HockeyAllsvenskan så sent som den gångna säsongen. Och ska jag vara ärlig har jag lite svårt att se vilka roller de ska ha. Ska de spela i en checking-kedja med Christoffer Törngren? Eller kommer Zion Nybeck offras? Varför värvade man, med facit i hand egentligen Pontus Netterberg? Efter att förbehållslöst ha hyllat Johan Hults lagbygge blir jag för första gången en aning förbryllad över hur man tänker här.

Bröderna Davidsson

Bröderna DavidssonRonnie Rönnkvist


Med det sagt visar HV71 musklerna genom att återigen plocka in två spelare som hade varit nyckelfigurer i de flesta andra lag. De utnyttjar faktumet att de är större, starkare och rikare än alla sina konkurrenter tillsammans. De kommer gå in i kommande säsong som skyhöga favoriter och kommer få leva med att det blir stora rubriker varje gång de förlorar en match. Desktop ad in article Mobile ad in article

Men är det något jag lärt mig är det att det inte finns så mycket svårare saker än att åka ur en division och gå in som skyhöga favoriter. Det har fällt lag tidigare. 

HV71 har lyckats lura mig hittills, men hur länge lyckas man göra det?