“Lose for Hughes” var mantrat inför draften 2019. Då var det Jack Hughes som tidigt pekades ut som den givna ettan, efter att han haft fullständig lekstuga (tillsammans med några andra) för det amerikanska talangprogrammet under flera år.
Efter att avgjort JVM-finalen och imponerat på VM gjorde han en spurt á la Patrik Laine - men han fick nöja sig med att gå som nummer två till New York Rangers.
Det här var ytterligare en stark svensk draft. Man kunde givetvis inte följa upp resultatet från året dessförinnan, då Rasmus Dahlin gick etta och totalt sex blågula valdes i förstarundan, men fyra svenskar valdes i alla fall i förstarundan. Tre av dem är kvar nu, och de får nu bland annat sällskap av en svensk som valdes i sjätterundan (!) för fyra år sedan.
Det var också ett år där USA dominerade. “From the US national team, development program, we proudly select…” var en fras som hördes mängder av gånger. Sju av de 15 första spelarna var amerikaner. I min ranking är i princip samtliga i toppen från USA.
Hur hade draften sett ut idag? Hade Jack Hughes valts som nummer ett på nytt? Låt oss se efter…
{{ PAYWALL LIMIT }}
31. Connor McMichael till Buffalo (valdes som nummer 25 av Washington)
En spelare jag fastnade för vid JVM häromåret. Han slog sig in som ordinarie i Washington redan förra säsongen, och gjorde det klart godkänt då, men den här säsongen gjorde han inte en enda match i NHL. Det blev uteslutande spel i AHL.
Min känsla är dock att McMichael kommer vara en stabil NHL-spelare inom kort.
30. Aleksej Protas till Boston (valdes som nummer 91 av Washington)
Belarusisk forward som varit lite in och ut ur Washingtons lag de senaste åren. Den gångna säsongen gjorde han 15 poäng på 58 matcher i NHL. Det är med andra ord inte direkt någon stjärna vi har att göra med.
Han har gjort det helt OK i både NHL och AHL, och fyllt ut där det behövts, kort och gott.
29. Victor Söderström till Anaheim (valdes som nummer 11 av Arizona)
Svenskt jättelöfte som valdes som blott fjärde back i draften för fyra år sedan. Tyvärr har han haft svårt att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Å andra sidan har det varit svårt för alla att leverera i Arizona. Han hade lite otur med klubben, helt enkelt. Faktum är att Arizona till och med genomförde en tredje för att få det elfte valet, och säkerställa att man skulle få Söderström.
Söderström har bara gjort 50 matcher i NHL. Det första, och hittills enda, målet kom redan i match tre. Det var i maj 2021.
Förhoppningsvis kan den så talangfulle backen slå sig in i NHL på allvar nästa säsong.
28. Pavel Dorofejev till Carolina (valdes som nummer 79 av Vegas)
Gjort det helt okej när han varit uppe i Vegas och spelat. Den här säsongen blev det exempelvis 7+2 på 17 matcher. Men Vegas är ju såklart ett av de svåraste lagen att slå sig in i, och därför har det blivit mycket spel i AHL.
Valdes i tredjerundan för fyra år sedan, och det ser ut att ha varit ett litet fynd.
27. Vasilij Podkolzin till Tampa Bay (valdes som nummer tio av Vancouver)
Likt Victor Söderström draftades Podkolzin lite för tidigt, men han har för den sakens skull inte gjort bort sig. Och likt Connor McMichael var han ordinarie förra säsongen, och gjorde det helt okej, men tappade sin NHL-plats den här säsongen.
Den så uppsnackade ryssen gjorde 14 mål under sin debutsäsong i NHL, men kommer nu från en tuffare säsong med bara 4+3 på 37 matcher i Vancouver Canucks.
26. Jakob Pelletier till Calgary
Jakob Pelletier hamnar på exakt samma plats som för fyra år sedan. Jag har honom där, trots att han bara gjort 24 matcher i NHL och inte gjort någon braksuccé då, direkt.
Anledningen till det är att jag ser att taket är högre hos honom än hos de som är bakom honom på listan, men också att Pelletier vräkt in poäng i AHL. Den senaste säsongen gjorde han 37 poäng på bara 35 matcher för Calgary Wranglers.
25. Elmer Söderblom till Washington (valdes som nummer 159 av Detroit)
Här snackar vi fynd! Elmer Söderblom har bara gjort 20 matcher i NHL och 20 i AHL, och på dessa gjort 5+3 i vardera liga. Jag har dock Elmer med på listan tack vare det han gjorde i SHL förra säsongen, där han var en av ligans vassaste målskyttar med 21 gjorda mål.
Och även om han aldrig skulle bli en stjärna i NHL är han fortfarande ett fint draftval från Detroit, som alltså tingade den storväxte svensken först i sjätterundan.
25. Rafaël Harvey-Pinard till Nashville (valdes som nummer 201 av Montréal)
Och på tal om fynd! Som 201:a spelare valde Montréal Rafaël Harvey-Pinard. Sedan draften har han blivit en offensiv producent i AHL - och framför allt imponerat stort i NHL.
Han slog sig in i laget under slutdelen av den senaste säsongen, och tog en framskjuten roll direkt. Eller vad sägs om imponerande 14 mål på bara 34 matcher? Håller han det målsnittet över en hel säsong gör han 33 kassar.
23. Philip Broberg till Islanders (valdes som nummer åtta av Edmonton)
Ytterligare en svensk backtalang som nog tingades lite för tidigt, utan att för den sakens skull vara en “bust”. Philip Broberg står precis på gränsen till NHL och gjorde den gångna säsongen 46 matcher för Edmonton Oilers. Även i slutspelet var han lite in och ut ur laget, beroende på om de spelade med sex eller sju backar.
Nu ryktas Broberg vara ett intressant namn för Philadelphia. Kanske kan ett klubb-byte vara det svensken behöver för att på allvar etablera sig i NHL de kommande åren?
Här valdes förresten Simon Holmström, egentligen.
22. Cam York till Los Angeles (valdes som nummer 13 av Philadelphia)
Och om Broberg hamnar i Philadelphia kommer Cam York vara en spelare han slåss om istiden med. York är nämligen i Philadelphia nu, efter att ha valts som 13:e spelare för fyra år sedan. Nu tappar han en aning och är 22:a - där Los Angeles egentligen valde Tobias Björnfot.
York gjorde 20 poäng på 54 matcher i NHL förra säsongen. Totalt har han gjort 87 matcher i ligan, och det är faktiskt bara tre backar som gjort fler matcher från den här draftkullen.
Det, om något, är ett bevis för att det tar längre tid för backar att etablera sig i NHL.
21. Juuso Pärssinen till Pittsburgh (valdes som nummer 210 av Nashville)
Ett av draftens största fynd, i min mening. Ja, Juuso Pärssinen har bara spelat 45 matcher i NHL men på dessa har han imponerat. Han gjorde 25 poäng för Nashville den gångna säsongen. Och på tio matcher i AHL blev det nio poäng.
Pärssinen är också en spelare som var väletablerad i Europa innan han åkte över. Finländaren hade två starka år i TPS innan han testade lyckan i Nordamerika.
Här finns det ännu mer att hämta.
20. Tobias Björnfot till Winnipeg (valdes som nummer 22 av Los Angeles)
På tal om Tobias Björnfot! Han klättrar faktiskt två platser jämfört med draften 2019. Med sina 116 matcher är han den back från draften som gjort näst flest framträdanden i NHL.
Han var ordinarie redan förra säsongen, och gjorde då 70 matcher, men i ett Los Angeles på stark fram-marsch tappade han sin plats och fick mestadels ägna sig åt spel i AHL den senaste säsongen.
19. Pyotr Kochetkov till Ottawa (valdes som nummer 36 av Carolina)
Den ryske målvakten har bara spelat 27 matcher i NHL, men i dessa gjorde han det stundtals riktigt bra. Under en period den senaste säsongen var han faktiskt till och med Carolinas förstemålvakt.
Redan efter sju matcher (!) i NHL valde Carolina att säkra upp målvakten på ett fyraårsavtal som ger honom två miljoner dollar per år. Det är alltså väldigt tydligt att det här är en målvakt Carolina vill satsa på framöver.
Nu återstår det att se om han är “på riktigt”, eller om Carolina satsade på honom lite för snabbt-
19. Nils Höglander till Dallas (valdes som nummer 40 av Vancouver)
2019 valdes han som femte svensk. Nu rankar jag faktiskt Nils Höglander högst av alla svenskar från den kullen. Precis som flera av de andra har hans NHL-karriär dock inte varit spikrak. Han imponerade stort som rookie under den förkortade coronasäsongen. Han blev målskytt i debuten och snittade då en halv poäng per match, men sedan dess har det gått lite tuffare.
Den gångna säsongen gjorde Höglander fler matcher i AHL (45) än i NHL (25) efter att tidigare inte ha gjort en enda match i farmarligan.
Med sina 141 matcher har han faktiskt gjort åttonde flest NHL-matcher av det här draftgänget. Han har också en potential borde göra honom till en fast NHL-spelare inom kort, igen.
17. Peyton Krebs till Vegas
Peyton Krebs valdes av Vegas som 17:e spelare - och är kvar på den platsen. Nu tillhör han emellertid Buffalo, där han hamnade i den stora Jack Eichel-trejden som betydde så mycket för Vegas Stanley Cup-vinst.
Peyton Krebs har egentligen allt som krävs för att bli en bra NHL-spelare, men hans första hela säsong i NHL blev något av en besvikelse. Det blev bara 26 poäng på 74 matcher. Han fick avsluta säsongen med att vinna VM-guld med Kanada.
Ska vi gissa att Krebs gör 50 poäng nästa säsong?
16. Philip Tomasino till Colorado (valdes som nummer 24 av Nashville)
När Nashville hade mängder med skador den senaste säsongen klev Philip Tomasino fram och tog en oväntat framträdande roll i laget. Han gjorde 18 poäng på 31 matcher för Preds, och har totalt gjort 50 poäng i NHL. Det är han en av blott 13 spelare som gjort i den här draftkullen.
Nog borde han ta plats från start i Nashville kommande säsong, och då kunna göra en bit över 40 poäng i alla fall?
15. Thomas Harley till Montréal (valdes som nummer 18 av Dallas)
En spelare som bara gjort 40 matcher i NHL - och som gjorde blott sex av dem den senaste säsongen. Varför har jag då honom så här högt? Jo, för att han slog sig in i Dallas lag i slutspelet och imponerade. Bland annat gjorde han nio poäng på 19 matcher från sin backplats.
Det här är en 21-åring som nog skulle kunna få ett genombrott på Dallas blålinje nästa säsong. Till Nils Lundkvists förtret…
Fun fact: När Dallas skulle drafta Thomas Harley kallade de honom för “Harley Thomas”. En klassiker i stil med när Philadelphia skulle drafta Claude Giroux och klubblegendaren, tillika general manager, Bobby Clarke glömde bort vad han hette. Clarke anade nog inte då att det var en framtida Flyers-ikon han hade glömt bort…
14. Arthur Kaliyev till Philadelphia (valdes som nummer 33 av Los Angeles)
Länge var han tippad att gå ruskigt högt i draften. Men när det väl kom till kritan rasade han rejält. Och varje gång han zoomades in på läktaren under draften såg han allt buttrare ut. I slutändan gick han alltså inte förrän i andrarundan.
Los Angeles fick in mannen med det fruktade skottet, och han har haft en lovande start på NHL-karriären. Den Uzbekistan-födde snajpern har gjort 28+28 på 137 matcher och är med det draftens åttonde bäste målskytt och tionde bästa poänggörare.
13. Shane Pinto till Colorado (valdes som nummer 32 av Ottawa)
En college- och JVM-stjärna som just avslutat sin första säsong i NHL. Han levererade då 20 mål, och är faktiskt en av blott sex spelare från den här kullen som gjort 20 mål under en NHL-säsong.
Pinto valdes som första spelare i den andra draftrundan, platsen precis före nyss nämnde Arthur Kaliyev alltså, och som det ser ut nu var det något av ett fynd för Ottawa.
12. Kaapo Kakko till Minnesota (valdes som nummer två av Rangers)
Det fanns ändå lite snack om att Kaapo Kakko borde ha valts som nummer ett, men med facit i hand skulle han inte ens ha valts topp-två. Kanske inte ens topp-tio. Kaapo Kakko ramlar ned till tolfte plats på min ranking.
Kaapo Kakko är femma i draftens poängliga, med 98 poäng, och sexa i skytteligan, med 44 mål. “Problemet” är att han också gjort näst flest matcher (239) och att hans mål- och poängsnitt inte är så våldsamt imponerande för en drafttvåa.
Jag ser heller inte att Kakko har potentialen att bli en världsspelare. Han kommer bli en habil NHL-spelare, det är han redan nu, men blir det så mycket mer?
11. Alex Newhook till Arizona (valdes som nummer 16 av Colorado)
En spelare som gjort två säsonger som ordinarie i stjärntäta Colorado, och är en av sju spelare från draften som gjort över 150 matcher i NHL.
Alex Newhook är en bra spelare som klättrar något jämfört med sin ordinarie draftposition, men lite som med Kakko har jag svårt att se att han ska bli så mycket mer än en “middle six”-spelare. Jag blir inte förvånad om det här är en spelare Colorado trejdar framöver.
10. Matias Maccelli till Vancouver (valdes som nummer 98 av Arizona)
En doldis som i skymundan hade en sensationell rookiesäsong med 49 poäng på 64 matcher för Arizona. Jag hade inte protesterat om finländaren blivit en av finalisterna till Calder Trophy.
Ett passningsgeni som framför allt sätter avtryck i powerplay, och som gjort en hel del poäng i både Liiga och AHL. Det känns lite konstigt att han inte valdes förrän i fjärderundan för fyra år sedan.
Ett av draftens stora fynd. Tänk att jag rankar honom som draftens bästa finske spelare…
9. Kirby Dach till Anaheim (valdes som nummer tre av Chicago)
Det var lite av en skräll att Chicago valde honom redan som trea i draften. De gav honom chansen per omgående, och känslan var att man ville bygga honom för att han skulle bli den framtida Jonathan Toews.
Och så var han trejdad till Montréal. Hux flux.
Där kommer den ansvarstagande centern från en bra säsong, med 38 poäng på 58 matcher. Det offensiva taket är nog inte så högt, men Dach känns som en klockren framtida andra/-trejdecenter i ett lag med toppambitioner.
8. Bowen Byram till Edmonton (valdes som nummer fyra av Colorado)
Colorado hade en bra draft 2019, men de hade nog önskat sig ett ännu bättre utfall. Bowen Byram kommer med all sannolikhet bli en bra NHL-back, men kanske ingen världsback. Å andra sidan gjorde de ett superfynd genom att ta Cale Makar 2018, så man överlever ändå.
Det är ju inte så att Bowen Byram är en flopp, jag rankar honom trots allt som den näst bästa backen, men med facit i hand hade nog Colorado valt annorlunda. Och framför allt hade nog Edmonton gärna sett att Byram fanns kvar till plats nummer åtta…
Hur som helst gjorde den skicklige skridskoåkaren en bra säsong, med 24 poäng på 42 matcher.
7. Spencer Knight till Buffalo (valdes som nummer 13 av Florida)
Många förvånades över att Florida valde Spencer Knight, eftersom Sergej Bobrovskij också skulle flytta till Sunrise. Knight var dock den största målvaktstalangen på många år, så kanske kände man att han var för bra för att inte plocka?
Den här säsongen har han haft lite skador, och fått se Alex Lyon ta hans plats i Panthers. Men redan 2021 fick Knight göra två slutspelsmatcher, vilket säger en del om Floridas tilltro till honom.
Jag har honom som sjua, trots att han “bara” spelat 57 matcher. En anledning till det är faktumet att Buffalo hade sjundevalet, och att de verkligen behöver en riktig förstamålvakt.
6. Cole Caufield till Detroit (valdes som nummer 15 av Montréal)
Den kanske mest polariserande spelaren vid draften 2019. Många såg honom som en av de allra mest talangfulla spelarna, efter att han tillsammans med Jack Hughes dominerat fullständigt på juniornivå, men klubbledarna tvekade på honom. Anledningen? Hans storlek. Eller bristen på den, snarare. Caufield är bara 170 centimeter lång, och det gillas inte i konservativa NHL.
Caufield ramlade ned till plats 15, då Montréal tog honom. Redan då förstod man att han skulle bli ett fynd. Det har han visat sig vara. Caufield är tvåa i draftens skytteliga, och åtta i poängligan, trots att han bara spelat tolfte flest matcher.
Den senaste säsongen gjorde han 26 mål på 46 matcher och gick alltså mot en 40-målssäsong, men tvingades avbryta säsongen i januari för att operera axel. Trots det belönades han för ett par veckor sedan med ett nytt åttaårskontrakt, värt hela 7,85 miljoner dollar per säsong.
Cole Caufield är en framtida 50-målsskytt.
5. Dylan Cozens till Los Angeles (valdes som nummer sju av Buffalo)
Med sitt förstaval valde Buffalo Dylan Cozens i stället för Spencer Knight - och det är svårt att ifrågasätta det. Dylan Cozens håller på att utvecklas till att bli en klasspelare som Sabres verkligen kan bygga runt i många år. Han har redan fått ett jättekontrakt, värt 7,1 miljoner dollar per år, hela vägen till 2030. Tillsammans med Tage Thompson och Rasmus Dahlin är Cozens en hörnsten för det Buffalo som ser allt mer spännande ut.
Dylan Cozens gjorde förra säsongen 68 poäng på 81 matcher. Det är den näst högsta poängtotalen för en spelare från draften 2019. Totalt har den kraftfulle centern gjort 119 poäng på 201 matcher, och är trea i draftens poängliga.
Här valdes egentligen Alex Turcotte, som bara spelat tolv matcher i NHL och inte ens är med på rankingen nu…
4. Matt Boldy till Colorado (valdes som nummer tolv av Minnesota)
Av någon anledning är Matt Boldy något mer okänd än de övriga toppspelarna på listan. Detta trots att han är på god väg att bli en världsspelare. Är det för att han spelar i ett Minnesota som inte får speciellt mycket medial uppmärksamhet, eller är det för att han gick på college och därför kom in i ligan lite senare än flera av de övriga?
Oavsett vilket var det ju ett enormt bra val av Minnesota att tinga Boldy som tolfte spelare i draften. Det var han värd, kan man säga.
Matt Boldy har gjort imponerande 102 poäng på 128 matcher och är fyra i draftens poängliga, trots att han bara är elva i matchligan. Han har näst bäst poängsnitt av alla spelare från draften.
Boldy kommer från sin första hela säsong i NHL och dunkade då in 31 mål och totalt 63 poäng. Precis som flera andra har han också redan nu belönats med karriärens första stora kontrakt, då han har ett avtal värt sju miljoner dollar fram till 2030.
Det lär också visa sig vara ett fyndpris inom kort.
3. Trevor Zegras till Chicago (valdes som nummer nio av Anaheim)
Jag har varit lite småkär i Trevor Zegras ända sedan jag såg honom spela JVM på plats i Ostrava, 2019/2020. Då var han turneringens bästa spelare i gruppspelet, men sen rasade USA ut redan i kvartsfinalen. Vid JVM-turneringen året efter var han ännu bättre, med sanslösa 7+11 på sju matcher. Han vann då JVM-guld, poängligan och utsågs till MVP. Det var en av de bästa turneringar jag sett en spelare göra.
NHL-karriären har också inletts lysande. Han har gjort över 60 poäng under båda sina hela säsonger i Anaheim Ducks, och han blev en stor publikfavorit på rekordtid. Zegras är en spelare som säljer biljetter på egen hand. Han är en av ligans mest underhållande spelare. Dessutom slutade han tvåa i omröstningen till årets rookie.
Amerikanen är faktiskt tvåa i draftens poängliga, med 139 poäng på 180 matcher. Han är en potentiell franchisecenter, och den som Anaheim ska bygga runt tillsammans med Adam Fantilli som man väntas plocka i veckans draft.
Att Anaheim fick den här killen som nummer nio är egentligen ganska sjukt. Tänk om han gått som trea, som han gör nu, och hade fått spela med Connor Bedard i Chicago… Här valde Blackhawks i stället Kirby Dach, som ju också var ett bra val men som ändå är en nivå sämre än Zegras.
Nu ska han få ett nytt kontrakt. Ska vi gissa på åtta år, runt åtta miljoner dollar?
2. Moritz Seider till Rangers (valdes som nummer sex av Detroit)
Det var draftens stora snackis, när Detroit valde Moritz Seider som sjätte spelare. Det var en chock. Seider var för all del tippad att gå i förstarundan, men betydligt senare än sexa. Till och med Seider själv blev ju chockad!
Sen såg jag Seider på plats i Ostrava vid JVM, och blev förälskad. Den skridskoåkningen, den storleken, de handlederna… Han hade hela paketet. Och sen fick vi se honom på nära håll i Rögle, där han hela tiden tog steg för steg och till sist var SHL:s bästa back.
Och nu känns det ju helt sjukt att Seider “bara” gick sexa. Steve Yzermans val gick från en chock till en stöld. Nu är Seider en av världens mest spännande backar, och en spelare som mycket väl kan få Norris Trophy-nomineringar framöver. Han utsågs till årets rookie i NHL efter att ha gjort 50 poäng under sin debutsäsong (det året Zegras slutade tvåa), och nu är det inget som helst snack om att han var draftens bästa back. Ingen annan är ens nära.
New York Rangers hade nog hellre haft honom i laget, än Kaapo Kakko.
1. Jack Hughes till New Jersey
Efter en lite trevande start på NHL-karriären har Jack Hughes slagit igenom som en världsstjärna. Är han en topp tio-center i hela NHL, rent av? Jag protesterar inte mot de som påstår det.
De senaste två säsongerna har varit magnifika. Först gjorde han 56 poäng på 49 matcher. Och förra säsongen var han fullständigt enorm, med 43 mål (!) och 99 poäng. Det fanns vissa tveksamheter kring om Hughes verkligen skulle bli en superstjärna på NHL-nivå eftersom han såg tanig ut och saknade den där pondusen som behövs på seniornivå - men nu har han mer pondus än de flesta. Nu är Jack Hughes precis så bra som New Jersey Devils hoppades att han skulle vara när han tingades som etta i draften för fyra år sedan.
Av allt att döma gjorde man rätt val.
Hughes har gjort flest matcher, överlägset flest mål, överlägset flest assist och således också överlägset flest poäng från draften. Han har också gjort den överlägset bästa enskilda säsongen (99 poäng, jämfört med 68 poäng för tvåan) och kommer om han fortsätter så här snart ses som en av världens bästa spelare.
New Jersey har sajnat upp Hughes på ett kontrakt till 2030, som är värt blygsamma åtta miljoner dollar. Ett sanslöst bra kontrakt för Devils del. Han är underbetald redan ett år in på det avtalet.
Noterbart: När jag valde om draften från 2018 förra sommaren hade jag storebror Quinn Hughes som etta…
FOTNOT: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
