- Svenska jättefyndets monsterklättring
- Superstjärnan - som valdes i trejderundan
- “Tänk om de hade valt honom i stället”
- Givna ettan.{{ PAYWALL LIMIT }}
Efter den vansinnig hajpade draften 2015 kom en nästan lika hajpad draftkull året därpå. Likt 2015 fanns flera givna superstjärnor - och de blev snabbt dessutom några av NHL:s mest framträdande spelare.
Draften blev inte direkt mindre upphajpad av att Toronto Maple Leafs fick förstavalet. Det här skulle bli vändpunkten efter många miserabla år.
En enda svensk gick i förstarundan 2016: Alexander Nylander. Han får dock anses vara en av draftens stora besvikelser eftersom han gick som åtta men ännu inte har etablerat sig fullt ut. Det kan delvis härledas till skadebekymmer.
När jag gör om draften idag tar tre blågula namn plats bland de 30 första. Hela draftens största fynd var dessutom svensk.
30. Jonathan Dahlén till Anaheim (valdes som nummer 42 av Ottawa)
Har haft en rörig karriär med trejder till såväl Vancouver som San Jose. Har dominerat på hemmaplan i HockeyAllsvenskan men gjorde den gångna säsongen sitt första år i NHL.
Blandade och gav i Sharkströjan men levererade fullt godkända 22 poäng på 61 matcher. Har potential för 40 poäng i NHL.
29. Brett Howden till Boston (valdes som nummer 27 av Tampa Bay)
Har ett gott resumé från tiden som junior, då han var en mycket framstående spelare. Har inte riktigt fått det att lossna i NHL men är en helt okej spelare som den senaste säsongen gjorde 20 poäng på 47 matcher för Vegas.
Draftades av Tampa men gjorde aldrig någon match för dem utan inledde sin karriär i New York Rangers.
28. Rasmus Asplund till Washington (valdes som nummer 33 av Buffalo)
Väljs något högre idag än han gjorde år 2016. Rasmus Asplund har utvecklats till att bli en nyttig tvåvägsspelare för Buffalo. Kommer nu från sin första hela NHL-säsong och känslan är att han kommer fortsätta ta kliv.
Gjorde 27 poäng på 80 matcher i NHL och sex mål för Tre Kronor i VM.
27. Andrew Peeke till Tampa Bay (valdes som nummer 34 av Columbus)
En ganska begränsad hockeyspelare som slagit sig in i Columbus och gjorde en skaplig debutsäsong i NHL. Är en defensiv back som snarare blockar skott och slår sarg ut än levererar på offensiv blå.
Gjorde ett fint VM för USA.
26. Sam Steel till St. Louis (valdes som nummer 30 av Anaheim)
Grymt bra som junior, men har hittills varit en liten besvikelse i Anaheim. Gjorde den senaste säsongen bara 20 poäng. Har dock slitit en del med skador och hade det inte varit för dem tror jag vi hade fått se mer av Steel.
Potential finnes.
25. Victor Mete till Dallas (valdes som nummer 100 av Montréal)
Svårbedömd. Har gjort 236 matcher i NHL, vilket är starka papper. Å andra sidan känns det som att han var bättre för ett par år sedan än vad han är nu. Krävde en trejd från Montréal men de ville inte göra sig av med backen, sades det från början. Till sist satte de upp honom på waivers och då tog Ottawa in backen.
Gjorde där sju assist på 37 matcher den här säsongen.
24. Jake Bean till Anaheim (valdes som nummer 13 av Carolina)
En mycket uppsnackad spelare som varit på gränsen till NHL i många år men inte blev ordinarie förrän han trejdades till Columbus inför den här säsongen.
Ser inte ut att bli den back han spåddes bli, men tycks i alla fall kunna bli en helt okej NHL-spelare.
23. Ryan Lindgren till Florida (valdes som nummer 49 av Boston)
Valdes av Boston men Ryan Lindgren trejdades till New York Rangers i bytesaffären som tog Rick Nash motsatt väg. Imponerade på college och slog sig in i Rangers efter ett år i AHL.
Ingen flashig back men har gjort det helt okej under sina knappt 200 matcher i NHL.
22. Dante Fabbro till Philadelphia (valdes som nummer 17 av Nashville)
En av många backar som Nashville valt i draften det senaste decenniet. Men till skillnad från de övriga har Dante Fabbro inte riktigt levt upp till hajpen. Har emellertid bara gjort tre säsonger i NHL eftersom han spelade på college tidigare, och nog har vi sett glimtar av den potential som finns hos den 23-årige högerskytten.
Jag tror fortfarande att det här kan bli en bra NHL-back.
21. Brandon Hagel till Carolina (valdes som nummer 159 av Buffalo)
Draftades av Buffalo Sabres - men de sajnade honom aldrig. I stället plockade Chicago upp Hagel som free agent. Fick den här säsongen ett stort genombrott med 21 mål i Chicago innan han trejdades till Tampa Bay för två (!) förstarundeval.
I Tampa har Hagel inte alls levererat lika mycket offensivt, men ändå hyllats. Jag blir inte förvånad om han gör runt 30 mål kommande säsong.
20. Tyson Jost till Detroit (valdes som nummer tio av Colorado)
Nja, Tyson Jost har inte blivit den faktor i NHL som Colorado hoppades på när de valde honom redan som nummer tio för sex år sedan. Efter ett par tuffa säsonger trejdade Avalanche till sist Jost till Minnesota i utbyte mot Nico Sturm.
Är med sina 342 framträdanden i NHL den som gjort åttonde flest matcher från den här draften. Är bara på femtonde plats i poängligan med sina 109 poäng.
19. Luke Kunin till New York Islanders (valdes som nummer 15 av Minnesota)
Valdes av Minnesota men trejdades till Nashville mot Nick Bonino. Hade en lovande start på NHL-karriären men gjorde den gångna säsongen blygsamma 22 poäng på 82 matcher. Detta efter att ha snittat en halv poäng per match fram tills dess.
En spelare med spännande egenskaper som jag i alla fall tror kommer bli nyttig framöver.
18. Ross Colton till Winnipeg (valdes som nummer 118 av Tampa Bay)
Ett av många Tampa-fynd i draften de senaste åren. Har ingen speciellt framträdande roll i Tampa men snittar ändå nästan en halv poäng per match i NHL med sina 51 poäng på 109 matcher. Gjorde 22 mål och 39 poäng nu under sin första hela säsong i NHL.
Sköt Stanley Cup-titeln till Tampa Bay förra året.
17. Jesse Puljujärvi till Nashville (valdes som nummer fyra av Edmonton)
Jesse Puljujärvis karriär är egentligen värd en helt egen text. Alla känner till hans historia, från superhajpad megatalang till kritiserad forward med floppstämpel.
Nu tycker jag ändå vi fått se en gång för alla att Puljujärvi håller i NHL och även om han aldrig lär bli någon stjärna är han i alla fall en gedigen spelare. Gjorde den senaste säsongen 36 poäng och fick en del beröm för sin utveckling i det defensiva spelet.
Har en oviss framtid i Edmonton.
16. Tage Thompson till Arizona (valdes som nummer 26 av St. Louis)
Efter en ganska anonym start på NHL-karriären fick Thompson ett jättelyft den här säsongen i Buffalo. Thompson sköt 38 mål och gjorde 68 poäng, och det är siffror som inte speciellt många andra spelare i den här draften kan matcha.
Nu är frågan om tvåmetersmannen helt enkelt är så här bra, i så fall kommer han bli en mardröm att möta framöver, eller om han redan nu haft sitt “career year”. Jag är inte avundsjuk på den Buffaloledning som ska förhandla om ett nytt kontrakt med Thompson om ett år…
15. Filip Hronek till Minnesota (valdes som nummer 53 av Detroit)
Ett fint andrarundeval av Detroit. Har varit en av lagets toppbackar de senaste åren men lär sjunka i hierarkin. Blev redan den senaste säsongen bortpetad som försteback av Moritz Seider.
Har sina brister i defensiven men är ändå en helt okej tvåvägsback som säkert kan spela i ett andra backpar i Detroit i ganska många år framöver.
14. Jakob Chychrun till Boston (valdes som nummer 16 av Arizona)
Superhajpad inför draften, men rasade hela vägen ned till en sextondeplats. Nu är han kvar i ungefär samma trakter när jag gör om draften sex år senare.
Gjorde säsongen 20/21 41 poäng på 56 matcher och då kände man att han till sist fått sitt stora genombrott. Hade sedan trejdrykten omkring sig och det är möjligt att det stört, för den gångna säsongen var inte alls lika vass. Trejdryktena lär säkert hålla i sig under sommaren.
Har gjort tionde flest matcher i NHL av spelarna från den här draften.
13. Clayton Keller till Carolina (valdes som nummer sju av Arizona)
Mer Arizona.
Gjorde en enorm rookiesäsong med 23 mål och 65 poäng, vilket gav en nominering till Calder Trophy. I ett rörigt Arizona har Clayton Keller dock inte riktigt tagit de steg man hade förväntat sig efter den succén. I alla fall gjorde han det inte förrän den senaste säsongen, då Keller smällde till med 63 poäng på 67 matcher och med det vann den interna poängligan.
Sevärd och smart spelare som nog hade haft en vassare karriär i ett annat lag.
12. Jesper Bratt till New Jersey (valdes som nummer 162 av New Jersey)
Draftens överlägset största fynd sett till antalet klättrade platser. Efter en ganska svag säsong för AIK i HockeyAllsvenskan rasade Jesper Bratt till sjätterundan. Efter att Devils draftat honom bestämde han sig för att åka över till Nordamerika för att spela juniorhockey i OHL.
Bratt gjorde dock en sådan enorm succé under träningslägret med New Jersey att han sensationellt nog tog plats i laget till NHL-premiären. Sen fortsatte den osannolika succén, med 1+1 i NHL-debuten och två mål i matchen därpå.
Den här säsongen nådde Jesper Bratt en ny nivå med 73 poäng på 76 matcher och ett poängrekord med 38 poängs marginal. Nu ska han förhandla om ett nytt kontrakt.
Noterbart: Säsongen 16/17 petades Jesper Bratt från JVM-truppen då han ansågs vara för dålig. Ett år senare stoppades han också från JVM-spel - för då var han ordinarie i NHL.
Bratt har gjort sjunde flest poäng av spelarna som tingades i draften 2016.
11. Samuel Girard till Ottawa (valdes som nummer 47 av Nashville)
Ännu en framgångsrik Nashvilledraftad back. Girards genombrott kom emellertid i Colorado, dit han kom i den uppmärksammade Matt Duchene-trejden.
Har kanske inte fått det där offensiva genombrottet som det nog kändes som att han skulle kunna få, men Sam Girard är en mycket, mycket bra back och en viktig del av Colorados urstarka backuppställning.
10. Michail Sergatjov till Colorado (valdes som nummer nio av Montréal)
Valdes av Montréal men hamnade i Tampa Bay i Jonathan Drouin-trejden. Har under fem år varit en nyckelback för Tampa, men utan att ta klivet till att bli en världsback.
Ligger stabilt mellan 30 och 40 poäng varje säsong och min känsla är att 23-åringen har en nivå till i sig. Jag tror inte vi sett det bästa av Sergatjov ännu.
9. Carter Hart till Montréal (valdes som nummer 48 av Philadelphia)
Kanadas mest hajpade målvakt sedan Carey Price fick en flygande start på NHL-karriären och för två år sedan var känslan att han stod på gränsen till att klassas som en världsmålvakt. Sedan dess har Hart haft två tunga säsonger och inte alls levt upp till sin potential. Det är därför inte helt lätt att värdera honom.
Men vi får inte glömma bort att han alltjämt är ung (fyller 24 år i augusti) och trots allt har samlat ihop värdefull erfarenhet med 140 NHL-matcher. Vi har sett på andra supertalanger, som Jacob Markström, att det kan dröja tills man är 28-29 år innan genombrottet kommer. Därför håller jag ändå Hart högt i den här rankingen.
Dessutom är det ju lite ironiskt att han i min re-draft nu hamnar i Carey Prices Montréal…
8. Jordan Kyrou till Buffalo (valdes som nummer 35 av St. Louis Blues)
Ett grymt bra andrarundeval av St. Louis. Jordan Kyrou är fortfarande något av en doldis, men är på väg att bli välkänd även för den stora massan. Kommer från en magisk säsong med 75 poäng på 74 matcher. Egentligen är det ingen större överraskning att han nu är på den nivån, då de underliggande siffrorna sett mycket lovande ut under flera års tid.
Med 122 poäng på 173 matcher har han ett av draftens bästa poängsnitt. Faller totalt sett i min ranking då han gjort klart färre matcher än de flesta andra. Det var egentligen först förra säsongen han slog sig in som ordinarie i Blues.
7. Pierre-Luc Dubois till Arizona (valdes som nummer tre av Columbus)
Den stora bomben vid draften 2016 var att Columbus finske GM Jarmo Kekäläinen och den finske scouten Ville Sirén nobbade Jesse Puljujärvi för att i stället plocka Pierre-Luc Dubois med tredjevalet i draften. Ett mycket smart beslut, med facit i hand. Det säger jag även fast Dubois nu är bortbytt till Winnipeg.
En mycket fin tvåvägscenter som ligger runt 50-60 poäng varje säsong men nog aldrig kommer bli den där stora offensiva stjärnan. Jag skulle tro att hans tak ligger runt 30 mål och 70 poäng.
Har gjort sjätte flest matcher (361) och poäng (239) och är en av fem spelare från kullen som gjort över 100 mål i NHL.
6. Patrik Laine till Calgary (valdes som nummer två av Winnipeg)
Laine var som bekant den som trejdades mot Dubois, och hamnade då i Columbus. Han valdes platsen före Dubois 2016 och är platsen före även nu - men Laine har ändå tappat från plats två till sex.
Gjorde otroliga 80 mål under sina två första år i NHL och då sågs han som den nye Alex Ovetjkin. Sedan dess har det gått i stå för Laine som lidit av rejäla skadeproblem och framför allt haft svårt att göra de målen som förväntats av honom.
Säsongen som gick gjorde han 56 poäng på 56 matcher och sköt 26 mål. Jag blir inte förvånad om han nästa säsong återigen gör 40 mål i NHL, för första gången sedan 2017/2018.
5. Alex DeBrincat till Vancouver (valdes som nummer 39 av Chicago)
Ansågs vara för liten för att spela i NHL och ramlade ner till andrarundan trots att han hade total lekstuga i OHL som junior. Chicago plockade upp den enormt skicklige forwarden och det är de nog rätt glada för idag. DeBrincat har konstant levererat i NHL och har exempelvis två 41-målssäsonger. Är trea i draftens skytteliga och fyra i poängligan med sina 160+147 på 368 matcher.
Faktum är att bara sju (!) spelare i hela NHL har gjort fler mål än DeBrincat sedan NHL-debuten för fem säsonger sedan. Det säger en hel del om vilken offensiv spets som finns hos den här killen.
Och hur sjukt det är att han tingades i andrarundan.
4. Matthew Tkachuk till Edmonton (valdes som nummer sex av Calgary)
Tänk vad annorlunda NHL hade varit om Tkachuk hade valts av Edmonton i stället för Calgary. Då hade han varit älskad i Edmonton och avskydd som pesten i Calgary - och nu är det precis tvärtom. Det känns lite märkligt att ens skriva “ Matthew Tkachuk till Edmonton”.
Efter några säsonger som lovade gott fick Tkachuk ett sanslöst genombrott den här säsongen, med 104 (!) gjorda poäng och en åttondeplats i NHL:s poängliga. Han slog därmed personbästa med 27 poängs marginal.
Tkachuk är dock en väldigt mångsidig spelare som inte bara bidrar med mål och poäng, utan också med ett “Brad Marchand”-spel där han kryper under skinnet på motståndarna.
Är med sina 382 poäng på 431 matcher tvåa i draftens poängliga. Har gjort flest assist av alla, med 230 målgivande passningar jämfört med tvåans 198.
3. Charlie McAvoy till Columbus (valdes som nummer 14 av Boston)
Tänk om Carolina valt Charlie McAvoy i stället för Jake Bean med val 13 i NHL-draften… Det är nog sådant de kan gräma sig för nu.
Det är få spelare man så tydligt minns från deras karriärsstart i NHL som jag gör med McAvoy. Han hade dominerat totalt på college och i JVM och debuterade för Boston Bruins i slutspelet (!) 2017. Det var som att han aldrig hade gjort något annat. Man såg direkt att det där var en spelare som skulle bli en stjärna.
Och det har han också blivit.
McAvoy har kommit in i NHL i en era där det kommit fram bisarrt många spektakulära backar, vilket gjort att Bostonstjärnan kanske fallit litegrann i glömska, men jag utesluter inte att han har en Norris Trophy att skryta med innan karriären är över.
2. Adam Fox till Winnipeg (valdes som nummer 66 av Calgary)
En smått bisarr historia, rakt igenom. Till att börja med valdes en av världens alla bästa backar i tredjerundan. Han gjorde det dessutom för ett lag han aldrig ens skrev på för. Han trejdades i stället till Carolina i den stora bytesaffären med Dougie Hamilton och Elias Lindholm - men det blev aldrig spel i “Canes” heller. I stället trejdade New York Rangers till sig backen mot ett andrarundeval och ett tredjerundeval 2019.
Två år senare hade Adam Fox vunnit Norris Trophy, priset som går till NHL:s bästa back.
Den här säsongen blev han inte ens nominerad trots att han gjorde 74 poäng på 78 matcher från sin backplats. Fox följde sedan upp sin fina grundserie med ett galet slutspel, där han snittade över en poäng per match.
Jesper Bratt är draftens största fynd sett till klättrade platser. Men Adam Fox är givetvis den största stölden totalt sett. Eller ja, han hade varit det om han nu ens hade satt på sig Calgarytröjan…
1. Auston Matthews till Toronto (valdes som nummer ett av Toronto)
Om Auston Matthews hade varit född några dagar tidigare skulle han ha gått i draften året innan, med Connor McDavid. Då hade han sannolikt gått tvåa eller trea.
Det fanns en seriös diskussion om vem som skulle gå etta år 2016: Auston Matthews eller Patrik Laine. Detta eftersom Laine hade överglänst Matthews vid både JVM och VM (där Matthews också var väldigt bra, ska sägas). Toronto plockade dock Matthews och med facit i hand var det förstås helt rätt. Maple Leafs fick då en förstacenter som kom att bli en av hela ligans bästa målskyttar. En spelare som gjorde fyra (!) mål i NHL-debuten och som haft 34 mål på 62 matcher som sin sämsta målnotering. En spelare som gjort 40 mål tre gånger och 60 mål en gång.
Sedan NHL-debuten 2016 har faktiskt Auston Matthews gjort flest mål av alla (269). Han är fyra mål bättre än Alex Ovetjkin trots att “Ovie” spelat 28 matcher fler.
Jämför vi bara med spelare från den här draften är amerikanen 83 mål bättre än måltvåan Patrik Laine - och 75 poäng bättre än poängtvåan Matt Tkachuk.
Trots Adam Fox sensationella intåg i ligan är Auston Matthews klar etta här. Vann Hart Trophy som NHL:s MVP den senaste säsongen. Det säger egentligen allt.
