Draften 2015 var omtalad flera år i förväg. Under många, många år hade Jack Eichel och framför allt Connor McDavid nämnts som två generationstalanger som skulle kunna förändra en varsin organisations framtid. Lag "tankade", bottenlagens supportrar jublade när deras eget lag förlorare, och alla ville ha in McDavid eller det sagolika tröstpriset Eichel.
Buffalo slutade sist, Arizona näst sist och Edmonton tredje sist. Men det var Edmonton som vann draftlotteriet, och Arizona som blev den stora förloraren. Visst, Buffalo gick miste om McDavid men fick ändå tröstpriset. Arizona? De fick nöja sig med Dylan Strome - som de dessutom trejdade bort efter bara 48 framträdanden. Och om vi säger så här: Strome är långt ifrån att gå trea när jag idag tittar på den här draften i efterhand.
Tre svenskar gick i förstarundan då - men bara en av dem gör det idag. Varken Gabriel Carlsson eller Jacob Larsson slår sig in. Däremot har en annan svensk back haft en stark utveckling sedan draften, och tar plats topp-30 idag.{{ PAYWALL LIMIT }}
30. Pavel Zacha till Arizona (valdes som nummer sex av New Jersey)
Vi får nog tvingas inse att Pavel Zacha inte kommer bli nästa tjeckiska stjärna, som han spåddes bli när han gick redan som sexa i draften 2015. Han har visserligen haft en uppåtgående trend och har de senaste åren gjort 30+ poäng, men frågan är om han har så mycket mer än 45-50 poäng i sig under en hel säsong.
Är i sina bästa stunder en riktigt bra spelare, men det är som att han aldrig riktigt lyckas få ihop hela paketet och alla pusselbitar samtidigt. Tyvärr.
29. Jake DeBrusk till Columbus (valdes som nummer 14 av Boston)
Inför den här draften trejdade Boston iväg Dougie Hamilton till Calgary i utbyte mot draftval. Det gjorde att Bruins hade tre raka (!) val i förstarundan. Nummer 13 till 15 tillhörde Boston - och det fanns gott om stortalanger tillgängliga. Nu fanns chansen att på ett bräde få in tre kommande stjärnor.
Med sitt första av de tre valen tog man Jakub Zboril - och ingen fattade någonting. Med sitt andra val tog man Jake DeBrusk, och det var ett helt okej beslut även i efterhand. Sen säkrade man upp Zach Senyshyn.
På de tre efterföljande platserna valdes Mat Barzal, Kyle Connor och Thomas Chabot. Boston gjorde alltså bort sig fullständigt.
28. Anthony Beauvillier till New York Islanders
Anthony Beauvillier lyckas hamna på exakt samma plats idag som han gjorde då. Det var med andra ord högst rimligt att Islanders tingade honom som spelare 28 för sju år sedan.
En grymt nyttig "middle six"-spelare i Barry Trotz lagmaskin. Har också kapacitet att göra saker på egen hand och bryta mönstret i det annars ganska strömlinjeformade Islanderslaget.
Har som bäst gjort 39 poäng under en säsong.
27. Brandon Carlo till Anaheim (valdes som nummer 37 av Boston)
Här tingades egentligen Jacob Larsson. Men idag hade Anaheim fått en bättre back än så. Brandon Carlo är nämligen en bra back som blivit en nyckelspelare i topplaget Boston Bruins de senaste åren.
Han har kanske inte riktigt fått det där offensiva lyftet ännu, trots att det nu finns lite större utrymme att ta den rollen i Boston, men han är en skicklig tvåvägsback som kommer spela en stor roll i Bruins även framöver.
26. Ethan Bear till Montréal (valdes som nummer 124 av Edmonton)
Ethan Bear klättar nästan 100 placeringar. Efter att ha stått på tillväxt i AHL slog han sig in i Edmonton häromåret, och gjorde succé. Han fick till och med några Calder Trophy-röster.
Frågan är om Bear har skickligheten för att bli en offensiv back att räkna med i NHL. Känslan är att han kommer bli en mer och mer renodlat defensiv back med åren. Men en riktigt duktig sådan, ska sägas.
Det jag redan nu törs lova är i alla fall att Ethan Bear var ett fyndval av Edmonton Oilers.
25. Jack Roslovic till Winnipeg
Här har vi ytterligare en spelare som landar in på exakt samma plats idag, som han gjorde på riktigt. Den enda skillnaden är att Roslovic inte längre spelar i Winnipeg utan i hemmaklubben Columbus. Han var ju den tredje spelaren i den gigantiska Pierre-Luc Dubois vs Patrik Laine-trejden.
Gjorde en kanonfin debutsäsong i Blue Jackets, med 34 poäng på 48 matcher som resultat.
24. Joel Eriksson Ek till Philadelphia (valdes som nummer 20 av Minnesota)
Det känns tufft att faktiskt till och med peta ned Joel Eriksson Ek jämfört med originaldraften - men det säger en del om hur tuff konkurrensen är. Å andra sidan: Hade jag gjort den här rankingen inför förra säsongen är det inte ens säkert att den svenske succécentern ens hade kommit med. Och hade jag bara gått på den senaste - ja, då hade han så klart rankats ännu högre.
För faktum är att Joel Eriksson Ek haft en kanonsäsong. Han har gått in som en absolut nyckelspelare i Minnesota Wild, och har faktiskt tagit en ledande centerroll i det "förstacenterlösa" Wild.
Har potential att bli en riktig, riktig publikfavorit i Minnesota. Om han inte redan är det. 
Joel Eriksson Ek. Foto: Harrison Barden-USA TODAY Sports
23. Vince Dunn till Vancouver (valdes som nummer 56 av St. Louis)
Det här är en back jag verkligen fastnade för redan när han kom in som rookie för några år sedan, och jag vill så gärna att han ska ta Det Där Klivet och verkligen bli en riktig klassback. Dit har han en bit kvar, men det finns så mycket spännande i den här killen. En modern back som främst är skicklig runt offensiva blålinjen, men som också har en viss tuffhet i sig som kommer fram då och då.
Totalt är han draftens femte poängstarkaste back, med sina 137 besök i poängprotokollet.
22. Mackenzie Blackwood till Washington (valdes som nummer 42 av New Jersey)
Här valde Washington egentligen en annan målvakt (mer om honom inom kort...) men de hade nog varit väldigt nöjda även om de satt med MacKenzie Blackwood.
Han gjorde en storstilad säsong för två år sedan (hans första hela i NHL) och nådde kanske inte riktigt den nivån i år, i ett förvisso svagt Devilslag. Men min känsla är i alla fall att Devils har sin mångårige förstemålvakt här. De behöver inte vara oroliga för Blackwood, som trots att han bara är 25 år redan har gjort drygt 100 matcher i NHL. Det är inte illa pinkat av en målvakt.
Valdes i andrarundan för sex år sedan och det kan visa sig ha varit ett fynd.
21. Dylan Strome till Ottawa (valdes som nummer tre av Arizona)
I Arizona fick han det inte alls att lossa, och den där omedelbara succén han gjorde i Chicago har vi inte sett något av det senaste året heller. Han gjorde ju 51 poäng på 58 matcher under sin första tid i Blackhawks men hade sen två tuffa år innan han nu studsade tillbaka och gjorde 48 poäng på 69 matcher.
Det finns så mycket hockey i den här grabben, men han är på tok för ojämn. Och jag börjar ärligt talat ifrågasätta om han har spelintelligensen som behövs för att bli en riktigt bra NHL-spelare över tid.
Arizona drog verkligen nitlotten den här draften. Dylan Strome trejdades redan efter knappt 50 matcher i klubben och inbringade inte mer än (den visserligen duktige) Nick Schmaltz i utbyte.
Dylan Strome. Bildbyrån
20. Conor Garland til Minnesota (valdes som nummer 123 av Arizona)
Vem kunde ana att det var Conor Garland som skulle bli det bästa draftvalet av Coyotes 2015? Han tingades inte förrän i femterundan men har visat sig bli en riktigt skaplig NHL-spelare.
Hamnade i Vancouver i Ekman-Larsson trejden och gjorde då 52 poäng på 77 matcher under sin debutsäsong i nya klubben.
19. Rasmus Andersson till Detroit (valdes som nummer 53 av Calgary)
Han valdes i andrarundan då men spurtar sig in i förstarundan idag. Rasmus Andersson har utvecklats fint de sex senaste åren och anses idag vara en av Sveriges bästa backar.
En doldis i Sverige, eftersom han åkte över till Kanada som 18-åring och dessutom aldrig fick spela J20-VM, men har de tre senaste åren blivit en mycket viktig spelare för Calgary Flames. Faktumet att han fick ett kontrakt till 2026 säger egentligen allt.
Det var här Columbus egentligen valde Gabriel Carlsson.
18. Ilja Samsonov till Ottawa (valdes som nummer 22 av Washington)
En del av det ryska målvaktsundret.
Det går att argumentera för att MacKenzie Blackwood visat mer i NHL än Samsonov, men jag håller ändå ryssen som draftens främsta målvakt. Dels tack vare den höga nivå han höll i KHL under flera år, men också för att min känsla är att han har en högre högstanivå än Devils-keepern.
Det är dock svårt att bedöma Samsonov. Tanken var att han skulle slå igenom och verkligen utkristallisera sig som ny förstemålvakt men han har haft ett par röriga säsonger där han vid flera tillfällen varit uppsatt på COVID-protokollet. Dessutom skapade han kontovers förra säsongen när han umgicks med övriga Washingtonryssar utan munskydd - vilket ej var tillåtet.
Han har bara gjort 89 matcher i NHL, så det är för tidigt att slå fast hur bra han är på NHL-nivå och framför allt hur bra han kommer bli. Men jag tror på Samsonov, och att Capitals hittat rätt här.
17. Noah Hanifin till Winnipeg (valdes som nummer fem av Carolina)
Nej, Noah Hanifin blev inte alls det som Carolina hoppades på. Med facit i hand känns Hanifin som en klassisk "Jag är mycket större och mer fysiskt mogen än mina medspelare och framstår som bättre tack vare det"-back. När han nu inte har samma fördel av sin storlek syns det att han inte var så bra som man kanske trodde när han var junior.
Med det sagt tycker jag Hanifin är en bra NHL-back som helt klart fyller en funktion i Calgary Flames. Amerikanen hamnade i Calgary tillsammans med Elias Lindholm, i trejden som tog Dougie Hamilton, Micheal Ferland och Adam Fox till Carolina. Förresten: Dougie Hamilton är nu omnämnd på två olika ställen i den här drafttexten - utan att ha draftats 2015. Det är också en prestation...
16. Brock Boeser till Islanders (valdes som nummer 23 av Vancouver)
Var på väg att bli en stjärna för några år sedan men har sedan dess stagnerat en aning.
Jag är tveksam till om Boeser har kvalitéer för att bli en poäng per match-spelare över tid, men han lär åtminstone ligga på nivån där under de kommande åren. Han borde ha potential att göra runt 70 poäng om han får ihop allting under en hel säsong. Och framför allt: Om Vancouver Canucks får ihop allting under en hel säsong. Det är kanske den större utmaningen...
Brock Boeser är en av tia i draftens poängliga.
15. Mathew Barzal till Boston (valdes som nummer 16 av New York Islanders)
Om Anthony Beuvillier kan beskrivas som en spelare med "kapacitet att göra saker på egen hand och bryta mönstret i det annars ganska strömlinjeformade Islanderslaget"...vad ska man då säga om den här killen? Barzal är i sina bästa stunder en av hela ligans allra mest underhållande spelare, och det är inte utan att man undrar vad han hade kunnat uträtta i ett annat lag än det defensivt inriktade New York Islanders.
23-åringen slog igenom med dunder och brak redan som rookie, då han gjorde otroliga 85 poäng och vann Calder Trophy i överlägsen stil. Av de 164 som röstade hade 160 (!) honom som etta, tre som tvåa, och en som trea. Det säger en del om vilken fruktansvärt stark rookiesäsong Barzal gjorde.
Poängmässigt har han sedan dess inte riktigt nått de nivåerna, men han visar fortfarande under stundom att han besitter en skridskoåkning, en klubbteknik och ett spelsinne som få kan matcha. Jag hoppas bara han kan hitta en bättre jämnhet i sitt spel, för i så fall kommer han snart vara tillbaka som en spelare som kan göra en poäng per match.
Är sjua i draftens poängliga med 311 poäng.
14. Travis Konecny till Boston (valdes som nummer 24 av Philadelphia)
Så sent som förra säsongen för två år sedan Travis Konecny Philadelphia Flyers interna poängliga, sedan han gjort imponerande 61 poäng på 66 matcher. Precis som för hela Flyers har det gått tyngre sedan dess.
Flyers har sajnat upp Konecny på ett kontrakt värt 5,5 miljoner dollar per år till 2025, så det är tydligt att det här är den forward man vill satsa på för framtiden. Och det gör man såklart helt rätt i. Konecny har visat att han i sina bästa stunder kan vara en poäng per match-spelare.
Är åtta i draftens poängliga med 271 gjorda poäng och nia i skytteligan med sina 110 mål.
13. Roope Hintz till Boston (valdes som nummer 49 av Dallas)
Hade jag gjort den här listan inför förra säsongen hade Hintz inte varit så här högt upp. Gör jag den om ett år igen lär han vara ännu högre. Roope Hintz har haft en enastående utveckling. Så här sex år senare kan vi konstatera att Boston alltså, enligt min ranking, skulle ha fått Barzal, Konecny och Hintz i stället för Zboril, DeBrusk och Senyshyn...
Han gjorde ett mycket fint slutspel hösten 2020 och har egentligen bara surfat vidare på den vågen den här våren. Men ändå känns det som att han fått sitt gigantiska genombrott i skymundan. Har vi verkligen pratat tillräckligt om att den finske forwarden gjorde 43 poäng på 41 matcher förra säsongen? På ett ben, dessutom?! Sköt 37 mål den senaste säsongen.
Det ska bli sjukt spännande att se var karriären nu tar vägen för den rivige forwarden. Var det här hans bästa säsong i karriären? Eller han han till och med hitta en nivå till i sitt spel?
Roope Hintz. Foto: Perry Nelson-USA TODAY Sports
12. Timo Meier till Dallas (valdes som nummer nio av san Jose)
En stor Måns Karlsson-favorit. Timo Meier är oerhört lätt att tycka om. Han kan göra mycket mål och poäng, men är samtidigt ett fysiskt monster som inte drar sig för att smälla på i sarghörnen och skapa energi till sitt lag på det sättet.
Fick ett stort genombrott 2018/2019 då han sköt 30 mål och gjorde 66 poäng, och var sedan fenomenal i slutspelet när Sharks var nära att gå till final. Kommer nu från karriärens bästa säsong med 76 poäng på 77 matcher.
Bidrar dock med mycket även när han inte gör poäng - men jag hoppas och tror att han ska hitta tillbaka till poängformen också. Gjorde blysamma 12+19 på 54 matcher i NHL den här säsongen. Nu ska han spela VM för Schweiz och jag ser verkligen fram emot att se honom där.
11. Anthony Cirelli till Florida (valdes som nummer 72 av Tampa Bay)
Anthony Cirelli anses redan nu vara en tvåvägscenter i världsklass och är en nyckelspelare för Tampa Bay. Nämns som en framtida Selke Trophy-vinnare. Och ja, jag ser det inte alls som omöjligt att han vinner den trofén en dag.
Är relativt "ny" i NHL - och har faktiskt 24 spelare före sig i antalet spelade matcher. Jag gillar dock Cirellis tvåvägsspel, och sällsynt vassa hockey-IQ, så pass mycket att jag har honom så hör högt upp på rankingen ändå.
10. Thomas Chabot till Colorado (valdes som nummer 18 av Ottawa)
Härifrån och in är det knivskarp konkurrens. Det syns inte minst nu, när Thomas Chabot alltså inte når högre upp än en tiondeplats. Samtidigt...samtidigt har han kanske inte riktigt tagit de steg som jag förväntade mig när han slog igenom med dunder och brak för tre år sedan. Från sin backplats gjorde han 55 poäng redan under sitt andra NHL-år. och även om poäng inte är allt (i synnerhet inte för en back) måste vi bedöma just Chabot ganska mycket efter hans poängskörd eftersom han är en renodlat offensiv back.
Den nu 25-årige backen sitter på ett mycket dyrt kontrakt, värt åtta miljoner dollar till 2028. Han kan mycket väl visa sig vara värd det över tid, i synnerhet nu när Ottawa börjar få lite ordning på saker och ting, men han kommer nog behöva höja sig något. För nu ses han inte riktigt som den där "världsbacken" offensivt som vi nog trodde han skulle göra vid det här laget.
188 poäng på 313 matcher är ändå, när allt kommer omkring, imponerande siffror för en back.
Thomas Chabot i duell med Matt Tkachuk. Bildbyrån
9. Ivan Provorov till San Jose (valdes som nummer sju av Philadelphia)
Ivan Provorov ramlar ned några platser jämfört med originaldraften, men man kan inte anklaga Philadelphia för att ha gjort ett dåligt val. Han har åtminstone blåst förbi Noah Hanifin, som var den backen som gick framför honom 2015.
Om vi ska jämföra Chabot och Provorov har den förstnämnde såklart ett mycket högre offensivt tak, men jag tycker att Flyersryssen är lite mer mångsidig och har fler verktyg. Därför håller jag honom före - om än ganska knappt.
Samtidigt vill jag vara tydlig med att säga att jag tycker att Ivan Provorov "borde" vara bättre än han är. Det finns sååå mycket hockey i den här killen, men precis som flera andra på listan kämpar han för att få ihop alla lösa trådar och bilda ett komplett nystan (där har vi en liknelse jag inte alls bottnar i).
Tjänar 6,75 miljoner dollar till 2026.
8. Zach Werenski till Columbus
Han har blivit precis det Blue Jackets hoppades på. Han är en gjuten back i första backpar och har de senaste åren bildat ett av ligans bästa sådana, tillsammans med Seth Jones. Jones är ju numera i Chicago.
Tyvärr har han de senaste säsongerna haft en del skadeproblem.
Sköt häromåret 20 (!) mål och vann med det backarnas skytteliga med fyra måls marginal ned till Roman Josí och Alex Pietrangelo. Är draftens poängbästa back.
7. Kyle Connor till Philadelphia (valdes som nummer 17 av Winnipeg)
En mycket underskattad spelare. En världsklasspelare, utan att få uppskattningen som en sådan bör få. Förra säsongen gjorde han 47 mål och slutade femma i NHL:s skytteliga.
Faktum är att Connor, från säsongen 17/18, bara har sex spelare framför sig i NHL:s skytteliga. Det är bara Alex Ovetjkin, Auston Matthews, Connor McDavid, Leon Draisaitl och David Pastrnak som gjort fler mål än Connors 176. Det säger egentligen allt om vilken spelare han är.
Är trea i den här draftens skytteliga och sexa i poängligan med 178 mål och 344 poäng på 384 matcher.
Kyle Connor firar ett av sina många mål. Bildbyrån
6. Jack Eichel till New Jersey (valdes som nummer två av Buffalo)
Vi börjar med det uppenbara: Nej, Jack Eichel är inte ens i närheten av Connor McDavid. Han har, hittills, kanske inte riktigt motsvarat de astronomiska förväntningar som fanns på honom. Å andra sidan har han mer eller mindre på egen hand fått leda en organisation och ett lag i ständigt kaos. Ett kaos han i viss mån själv bidragit till.
Med de förutsättningarna, de svaga lagkamraterna och den ständiga turbulensen alltså, får man till och med säga att Eichel trots allt presterat riktigt bra. När han var skadefri för ett par år sedan gjorde han 36 mål och totalt 78 poäng på bara 68 matcher. Då slutade han topp-tio i både skytteliga och poängliga. Och rent spelmässigt går det att hävda att han kanske till och med var topp-fem av alla centrar i ligan. Då fick vi verkligen se hans fulla potential.
Sen kom förra säsongen...och då gick allt fel. Eichel gjorde visserligen 18 poäng på 21 matcher i ett uruselt Buffalo, men samtidigt gjorde han bara två mål, lagets satsning med Taylor Hall floppade, och sen kom kontroversen kring lagkapten Eichels skada. Han ville operera den, klubben vägrade, och sen var ett nytt tjafs mellan klubben och klubbens ansikte utåt igång.
Till sist blev det en trejd till Vegas. Är femma i draftens poängliga med 380 poäng på 409 matcher.
5. Mikko Rantanen till Carolina (valdes som nummer tio av Colorado)
84 poäng på 81 matcher, 87 poäng på 74, 41 poäng på 42 66 poäng på 52 matcher och 92 poäng på 75 matcher. Där har ni Mikko Rantanens facit de fem senaste säsongerna. Räknar vi bort hans rookieår ligger han alltså klart över en poäng per match.
Den storväxte forwarden har visat sig vara ett perfekt komplement till Nathan MacKinnon, och oavsett om tredjelänken i förstakedjan har varit Gabriel Landeskog, André Burakovsky eller någon annan har man vetat att kedjan som innehåller MacKinnon och Rantanen kommer vara en av NHL:s allra mest svårstoppade.
Vann poängligan i den nyss avslutade Stanley Cup-finalen och gjorde då åtta assistpoäng på sex matcher.
Och då är han inte ens den finske forward som rankas högst från den här draften...
Mikko Rantanen. Bildbyrån
4. Sebastian Aho till Toronto (valdes som nummer 36 av Carolina)
Redan några månader efter draften började en hel hockeyvärld undra: Hur fasen kunde inte den här killen gå i förstarundan?! Hur kunde han inte gå topp-tio?! Kanske topp-fem.
Säsongen efter draften gjorde Aho nämligen en poäng per match i den finska högstaligan. Han dominerade fullständigt i JVM tillsammans med Patrik Laine och Jesse Puljujärvi och gjorde på sju matcher 14 poäng. Sen följde han upp det genom att också vara grymt bra i senior-VM.
De senaste åren har Aho utvecklats till att bli en av världens bästa centrar. Precis som Rantanen är han en del av en fruktad trio, men i Ahos fall är det han som driver en kedja med Teuvo Teräväinen och Andrej Svetjnikov som "vingar".
Är numera stabil kring en poäng per match, och gjorde så sent som för två år sedan 38 mål vilket gav en delad sjätteplats i skytteligan, tillsammans med Kyle Connor. Sebastian Aho har allt. Han är en speluppläggare som öser in mål, och som kan spela nästan lika bra i egen zon som i motståndarnas. En komplett spelare.
Fyra i draftens poängliga.
Sebastian Aho. Bildbyrån
3. Mitch Marner till Arizona (valdes som nummer fyra av Toronto)
Ja, vad hade hänt om Arizona valt Mitch Marner i stället för Dylan Strome? Då hade man fått in en absolut världsklassforward som hade kunnat förändra hela organisationens framtid. Men så blev det inte. I stället hamnade Marner i Toronto Maple Leafs, och där har han varit närmast sensationellt bra.
Han gjorde 61 poäng som rookie, följde upp det med att göra 69 poäng, och sen kom det verkliga lyftet med 94 poäng 2018/2019. Det gav en elfteplats i NHL:s poängliga. Gjorde förra säsongen 97 poäng och slutade topp-tio i poän gligan.
I den här draftens poängliga är han faktiskt tvåa - med 455 poäng på 427 matcher.
Han spelar hockey i en grymt hög fart, och är en "playmaker-vinge" med få övermän. 
Mitch Marner. Bildbyrån
2. Kirill Kaprizov till Buffalo (valdes som nummer 135 av Minnesota)
Det finns säkert de som tycker jag har Kirill Kaprizov alldeles för högt eftersom han bara gjort ett par år i NHL. Men jag kan inte göra annat.
Minnesota plockade den här killen i femterundan - och de såg nog ganska snabbt vilket fynd de gjort. Kirill Kaprizov slog igenom i KHL redan säsongen efter draften, och sen bara fortsatte han ta steg för steg. Ett par år senare var han dominant i både OS och KHL och hade skjutit både ett guld till Ryssland - och två skytteligatitlar i KHL till sig själv och CSKA Moskva.
Minnesota har väntat och väntat och väntat på att den här killen skulle komma över, och när han nu väl gjort det har han visat sig vara värd precis all väntan. Kaprizov har på egen hand lyft Minnesota till oväntade nivåer, och frågan är hur mycket mer han behöver visa innan vi kan utnämnda honom till Minnesotas bäste spelare någonsin.
Har gjort 159 poäng på 136 matcher i NHL. Gjorde 108 poäng förra säsongen och slutade topp-fem i NHL:s poängliga.
En närmast elektrisk spelare som skapar höjdpunkter nästan varje match.
1. Connor McDavid till Edmonton
Surprise, surprise! Jag rankar Connor McDavid som etta.
Lite statistik på det här fenomenet:
Trots att 2015-draften var urstark har McDavid gjort 57 mål och 242 poäng mer än någon annan som valdes det här året.
Sedan han kom in i ligan har han gjort 75 poäng mer än någon annan spelare. Han snittar dessutom 0,2 poäng mer per match än någon annan.
När han fått spela en full säsong har han aldrig gjort mindre än 100 poäng. Förra året nådde han till och med 100 poäng på bara drygt 50 matcher.
Han har vunnit NHL:s poängliga fyra gånger på de sex senaste åren - och slutat tvåa de övriga två.
Han har utsetts till NHL:s bäste spelare tre gånger och till den mest värdefulla spelaren två gånger.
Den här grabben är, rätt och slätt, världens överlägset bäste hockeyspelare. Och ja, han lär säkert ses som en av historiens allra bästa spelare när karriären summeras. Det enda som egentligen saknas är lite fler lagframgångar. Hittills har han "bara" vunnit U18-VM, U20-VM och VM. Dessutom var det han som avgjorde VM-finalen 2016, då han alltjämt var junior.
Jag törs lova att jag aldrig kommer glömma den otroliga 2021-säsongen Connor McDavid gjorde. Oavsett hur det går i det nu pågående slutspelet levererade han den kanske mest dominanta säsong jag sett en spelare göra. Han gjorde alltså 105 poäng på 56 matcher. Över en hel säsong, med 82 matcher, skulle det ge honom 153 poäng. ETTHUNDRAFEMTIOTRE! Det är faktiskt bara en spelare sedan 90-talet och framåt som gjort 150 poäng, och det var Mario Lemieux som gjorde det två gånger. Resten av 150-poängssäsongerna kom från det glada 80-talet.
Jag är glad att jag får uppleva Connor McDavid. Han var galet upphaussad redan flera år innan han ens skulle draftas - och på något mirakulöst sätt har han ändå lyckats överträffa de overkligt höga förväntningarna.
McDavid firar förstaplatsen tillsammans med lagkompisarna. Bildbyrån
