Många såg nog draften 2014 mer som en uppvärmning till den betydligt mer uppsnackade 2015-draften, då spelare som Connor McDavid och Jack Eichel skulle väljas.
Men det fanns en del intressant även 2014. Framför allt fanns det, för ovanlighetens skull, en back som tippades gå etta. Men hade den backen gått etta även idag?
2014 års draft visade sig ha en mycket stark topp, men en ganska tråkig bredd. Det finns tre, möjligen fyra, spelare med "superstjärnestatus", en del som kan klassas som "stjärnor", men framför allt väldigt många som ligger i kategorin: "Bra NHL-spelare".
Det som stack ut allra tydligast, så här i efterhand, var hur många bra målvakter som tingades 2014. Det är ett helt gäng som idag är förstemålvakter som valdes då. Ett par av dem får klassas som riktiga toppmålvakter.{{ PAYWALL LIMIT }}
Det finns några riktiga "busts". Michael Dal Colle gick så högt som femma, men är idag inte ens nära förstarundan. Jake Virtanen gick sexa, men slår sig inte heller in i min nygjorda förstarunda. Conner Bleackley valdes som spelare 23 av Colorado, men är idag den enda från 2014 års förstarunda som inte spelat i NHL. Han spelar i stället i ECHL och det är väl bara en tidsfråga innan han dyker upp i Västervik (eller kanske Södertälje, nu när ECHL-kungen Emil Georgsson hamnat där?)
Två svenskar valdes i förstarundan då. Fyra svenskar slår sig in topp-30 idag.
30. Gustav Forsling till New Jersey (valdes som nummer 126 av Vancouver)
Dumpades av Vancouver, hamnade i Chicago och sedermera i Carolina. Sattes upp på waivers och såg ut att vara på väg bort från NHL. Då plockade Florida upp svensken - och resten är historia. Forsling har etablerat sig som en toppback i topplaget Panthers och belönades med ett kontrakt till 2024.
Nu är han långt ifrån att lämna NHL.
29. Travis Sanheim till Los Angeles Kings (valdes som nummer 17 av Philadelphia)
Ibland när man ser Travis Sanheim går det inte att undvika att tänka att han har potential att bli en riktig stjärnback. Men tyvärr får han sällan ut all potential han har i sig, utan gör ganska enkla misstag. Framför allt känns det som att han borde ha kunnat tagit ett större kliv offensivt.
Risken finns att Sanheim redan "peakat". De senaste säsongerna är känslan att han stått och stampat en del.
28. Kaapo Kähkönen till Islanders (valdes som nummer 109 av Minnesota)
En av mååånga målvakter i den här förstarundan. Vann JVM-guld med Finland 2016. Efter att sen ha imponerat i AHL slog han sig förra säsongen in i NHL på allvar och gjorde det stundtals mycket bra.
Efter att Minnesota trejdat till sig Marc-André Fleury släpptes Kähkönen till San Jose. Där borde han ha goda möjligheter att bli förstemålvakt.
Har gjort väldigt få matcher i NHL och hamnar därför något lägre ned på rankingen än vad han “borde” göra.
27. Kevin Labanc till San Jose (valdes som nummer 171 av San Jose)
Hamnar här i “sitt” San Jose!
En stor personlig favorit hos mig. Jag gillar verkligen, verkligen Kevin Labanc. Han är också en sån spelare som det känns som att han borde kunna få ut ännu mer offensiv produktion än vad han fått.
Har gjort en 56-poängssäsong som bäst, och är såklart ett jättefynd sett till att han inte draftades förrän i sjätterundan. Han valdes strax efter spelare som John Nyberg, David Westlund och Pontus Själin.
Har haft ett par tuffa år men är i alla fall draftens 16:e bästa poänggörare.
26. Victor Olofsson till Montréal (valdes som nummer 181 av Buffalo)
Ett av draftens verkliga superfynd. Gick inte förrän i sjunderundan (!) för sju år sedan. Han var faktiskt inte ens den första Olofsson som valdes 2014. Fredrik Olofsson gick före.
Vann skytteligan i SHL och gjorde 20 mål under rookieåret i Buffalo. Har inte riktigt tagit nästa steg men kommer nu från en ny 20-målssäsong.
Har bara gjort 188 matcher i NHL.
25. Brandon Montour till Boston (valdes som nummer 55 av Anaheim)
En stabil NHL-back, som Buffalo faktiskt betalade en förstarunda för när de tog honom från Anaheim. Det priset var han aldrig värd under sina år i Sabres. När de två år efter trejden från Anaheim, släppte honom till Florida kostade han en tredjerunda.
Montour är faktiskt den back från draften som gjort näst flest matcher (374) och tredje flest poäng (146). Han är dock närmare 200 matcher bakom den back som gjort flest matcher, och har precis gjort hälften av poängen som ettan gjort...
24. Jared McCann till Vancouver
Hamnar på EXAKT samma plats nu som han gjorde vid draften för åtta år sedan.
En hårt jobbande och smart tvåvägsforward, som vid 26 års ålder nu också börjar ta kliv offensivt på NHL-nivå. Kommer från en fin säsong i Seattle där han sköt 27 mål och för första gången i karriären nådde 50 poäng.
23. Kasperi Kapanen till Colorado (valdes som nummer 22 av Pittsburgh)
Det blir lite mer Pittsburgh nu (Jared McCann spelade ju för dem). Kasperi Kapanen tingades nämligen av Penguins för sju år sedan, men trejdades sedan till Toronto i den stora Phil Kessel-trejden 2015 - redan innan han debuterat för Pittsburgh.
Till förra säsongen trejdades Kapanen tillbaka till Penguins och debutsäsongen i klubben som draftade honom var klart godkänd. Det blev 30 poäng på 40 matcher. Den här säsongen blev det “bara” 32 poäng på 79 matcher.
Här valdes egentligen Conner Bleackley - den enda från förstarundan som inte gjort en enda NHL-match.
Kasperi Kapanen och Sidney Crosby. Bildbyrån
22. Christian Dvorak till Pittsburgh (valdes som nummer 58 av Arizona)
Ett bra andrarundeval för Arizona, som hade kvar Dvorak till 2021. Trejdades till Montréal inför den här säsongen och där gjorde han fullt godkända 33 poäng på 56 matcher.
Var på juniornivå en del av den legendariska kedjan i London Knights, tillsammans med Matt Tkachuk och Mitch Marner.
21. Alex Nedeljkovic till St. Louis (valdes som nummer 37 av Carolina)
Här har vi ung målvakt som slagit igenom i NHL i närtid. Han har bara gjort 88 matcher i NHL - men de har varit på den nivån att jag känner mig nödgad att ha honom så här högt upp.
Faktum är att Nedeljkovic, rent statistiskt, var en av de bästa målvakterna i hela NHL under sin rookiesäsong. Hamnade sedan i Detroit där han spelade 59 matcher och tog hand om förstaspaden.
20. Viktor Arvidsson till Chicago (valdes som nummer 112 av Nashville)
Viktor Arvidsson är svårrankad. Faktum är ju att han är några år äldre än övriga spelare, eftersom den svenske forwarden helt sensationellt ratades från flera drafter. Snacka om att Nashville gjorde ett dunderfynd när de plockade den överåriga svensken i fjärderundan för sju år sedan.
Visst, nu har han haft några tuffa säsonger i rad. Men för fyra år sedan sköt han 34 mål på 58 matcher. Håller han samma snitt över en hel säsong landar han in på omkring 48 mål. Det hade gett en tredjeplats i hela NHL:s skytteliga. Så högstanivån är det faktiskt få som kan matcha.
Är sexa i draftens skytteliga (147 mål) och nia i poängligan (288 poäng).
Spelar numera för Los Angeles.
19. Nick Schmaltz till Tampa Bay (valdes som nummer 20 av Chicago)
Är alltjämt något av en doldis för den breda massan - trots att han flera säsonger i rad presterat finfin ishockey. Den här säsongen gjorde han imponerande 59 poäng på 63 matcher.
Är elva i draftens poängliga med sina 241 poäng.
18. Alex Tuch till Minnesota
Ännu en spelare som hamnar på exakt samma plats idag som 2014.
Vegas gjorde många smarta saker vid expasionsdraften. De tog bland annat Shea Theodore, William Karlsson och Alex Tuch och fick draftval som tack för besväret - för att de inte skulle plocka någon annan spelare som den berörda klubben hellre ville ha.
Vegas "tvingades" ta Alex Tuch från Minnesota, för att Wild gjorde en överenskommelse med Golden Knights om att få behålla sina stjärnbackar. Det blev en galet bra deal för Vegas.
Tuch offrades sedan i Jack Eichel-trejden och stod för 38 poäng på 50 matcher under debutsäsongen i Sabres.
17. Elvis Merzlikins till Philadelphia (valdes som nummer 76 av Columbus)
Fick ett kolossalt genombrott häromåret när Joonas Korpisalo gick sönder. Han kom in och fullständigt spikade igen, och blev snabbt en publikfavorit i Columbus. När rookiesäsongen var summerad hade han raden 13-9-8, 2,35 insläppta per match, och 92,3 i räddningsprocent.
En mycket bra debutsäsong i NHL.
Har kanske inte kommit upp i den nivån sedan dess men han har i alla fall etablerat sig som förstavalet i Blue Jackets.
16. Jakub Vrána till Columbus (valdes som nummer 13 av Washington)
Jakub Vrána tog vägen till NHL via spel i Linköping. Han var en superdupertalang som ung, och även om han kanske inte blivit den där stora stjärnan som man trodde då tappar han bara ett fåtal platser.
Om det säger mer om Vrána eller draftens kvalité låter jag vara osagt.
Hur som helst har han de senaste åren tagit kliv i sin utveckling, och är idag en mycket bra NHL-spelare. I Washington fastnade han dock i ungefär samma fack som André Burakovsky. Han tilläts aldrig riktigt bli den där stjärnan, helt enkelt.
Sedan flytten till Detroit vid trade deadline förra året har han tagit ytterligare steg i rätt riktning. Eller vad sägs som elva poäng på elva matcher i nya klubben under debutsäsongen och 19 poäng på 26 matcher under en skadefylld säsong i år.
Har potential för 30 mål och 60 poäng.
15. Adrian Kempe till Detroit (valdes som nummer 29 av Los Angeles)
Adrian Kempe hoppar upp ett gäng platser jämfört med den ordinarie draften. Efter några år där man inte riktigt visste var man hade svensken har hans produktion skjutit i höjden på sistone.
Den gångna säsongen sköt svensken 35 (!) mål och fick ett mäktigt genombrott. Passande, eftersom han sitter på ett utgående kontrakt.
Katjing!
14. Nikolaj Ehlers till Dallas (valdes som nummer nio av Winnipeg)
Dansk hockeys kanske största talang någonsin har två 60-poängssäsonger och kommer från ett vasst år med 28 mål och 55 poäng på bara 62 matcher.
Ehlers är en otroligt underhållande spelare som i sina bästa stunder kan göra saker och skapa målchanser på egen hand. Känslan är också att vi inte sett det bästa ännu, av den här 26-årige dansken.
Topp-fem i draftens poängliga och skytteliga.
Här valdes egentligen Luleåbacken Julius Honka
13. Thatcher Demko till Washington (valdes som nummer 36 av Vancouver)
Gjorde monstersuccé när han ersatte en skadad Jacob Markström under slutspelet häromåret. Eller vad sägs om 98,5 i räddningsprocent och 0,64 insläppta mål per match på fyra framträdanden? Efter att Markström sen lämnade för Calgary har Demko fortsatt imponera - i alla fall då och då.
Har skyhög potential och därför har jag honom högt upp på den här rankingen. Har gjort 136 NHL-matcher vilket är flest av alla starka målvakter från den här draften.
12. Tony DeAngelo till Arizona (valdes som nummer 19 av Tampa Bay)
Hade jag gjort den här rankingen för ett par år sedan hade DeAngelo nog varit topp-fem. Då hade han precis avslutat karriärens bästa säsong, och slutat fyra i backarnas poängliga i NHL. Sedan dess har det ju, som bekant, hänt en del som jag måste ta med i beaktning.
Rangers satte mitt under säsongen upp backen på waivers. Detta efter ett påstått bråk med lagkamrater. Hans ständiga märkliga utspel på twitter, och det påstådda anonyma kontot han sen uppges ha startat gjorde inte direkt att hans anseende blev bättre. Han köptes sen ut och det blev rabalder när Carolina sajnade honom. Han gjorde det bra under debutsäsongen där och gjorde över 50 poäng.
Tony DeAngelo är en skicklig hockeyback, så jag kan inte helt ignorera honom på den här rankingen. Men hans personlighet gör att han tappar ett par platser mot vad han “borde” vara på.
11. Kevin Fiala till Nashville
Elva då - och elva nu. Kevin Fiala är kvar på samma plats som för åtta år sedan.
Jakub Vrána och Kevin Fiala har fått finna sig i att jämföras under karriären. I alla fall här i Sverige. De spelade i LHC respektive HV, sågs som ungefär lika stora talanger, och draftades bara två platser ifrån varandra.
De har sen fortsatt vara ganska jämna. Vrána snittar 0,58 poäng per match - Fiala 0,68. Det är dock egentligen det senaste året som FIala ryckt ifrån. Fram tills dess var de nästan oskiljaktiga om vi ser till poängsnitt. Båda verkar också ha mått bra av att byta klubb. Schweizaren Fiala har nämligen passat perfekt in i Minnesota, medan han var allt för ojämn och inte riktigt fick det att lossna i Nashville.
Kommer från karriärens överlägset vassaste säsong, med hela 85 gjorda poäng.
10. Sam Reinhart till Anaheim (valdes som nummer två av Buffalo)
Efter att storebrorsorna Max och Griffin valts som 64:a och fyra, 2010 och 2012, gick Sam Reinhart tidigast av alla i skaran. Han plockades redan som andra spelare av Buffalo. Detta efter att han vräkt in poäng i juniorligan OHL.
Precis som Fialaa har han fått ett lyft efter ett klubb-byte. Reinhart fick lämna vanskötta Buffalo Sabres och hamnade i Florida där han sköt 30 mål för första gången och dessutom nådde över 80 poäng.
Är topp-tre både i draftens skytteliga och poängliga. Han har dessutom spelat tredje flest matcher.
9. Ilja Sorokin till Winnipeg (valdes som nummer 78 av New York Islanders)
Det absolut svåraste med den här draften var att värdera alla målvakter. Det finns nämligen ett helt gäng målvakter som tingades i den här draften som slagit igenom under det senaste året.
Ilja Sorokin har precis slagit sig in i NHL. Men sett till att han varit KHL:s kanske bästa målvakt de senaste åren, och sett till att han mer eller mindre gjort succé under de relativt få matcher han gjort i New York Islanders, tar jag ändå med honom topp-tio. Känns som en absolut given förstemålvakt i NHL på sikt. Kan till och med bli en stjärna, som rankas betydligt högre på den här listan om jag gör om den om fem år.
Världsklasspotential.
8. Dylan Larkin till Toronto (valdes som nummer 15 av Detroit)
Dylan Larkin är supertalangen som kom in i Detroit Red Wings lite för sent. Han är ansiktet utåt för en klubb som de senaste åren varit inne i fritt fall. Michigansonen har dock tagit de tuffa åren på helt rätt sätt, och nu är han lagkapten för en klubb som helt plötsligt börjat andas framtidshopp. Steve Yzerman är tillbaka, draftvalen läggs på hög, supertalangerna börjar närma sig NHL-spel...det mesta ser bra ut för Detroit Red Wings nu.
Larkin har inte blivit den där offensiva superstjärnan som han såg ut att kunna bli härom året. Mycket av det kan nog tillskrivas faktumet att Detroit som lag helt enkelt varit för dåliga. Samtidigt måste han vara en dröm att ha i sitt liv. Likt sina företrädare, Steve Yzerman, Henrik Zetterberg och Pavel Datsiuk, är han nämligen en fruktansvärt smart spelare som är lika bra defensivt som offensivt. Det är därför jag håller honom före exempelvis Nikolaj Ehlers som kanske är en mer spektakulär spelare.
Har i alla fall en 70-poängssäsong (då han sköt 32 mål) och kommer från en mycket fin säsong med 69 poäng på 71 matcher,
Dylan Larkin. Foto: Jerome Miron-USA TODAY Sports
7. William Nylander till Carolina (valdes som nummer åtta av Toronto)
En av svensk hockeys största juniorstjärnor någonsin. William Nylander har levt i rampljuset hela sitt liv, och har framför allt fått kämpa mot förutfattade meningar och folk som inte verkar vilja något annat än att han ska misslyckas. Inte ens när han kommit till VM och fullständigt dominerat har han fått med sig hela svenska folket.
Även i Toronto har Nylander, trots att han nästan alltid presterat finfin hockey, fått kämpa mot hatarna - och trejdryktena. Det går knappt en dag utan att det snackas om att den svenske stjärnforwarden är den som ska offras när Maple Leafs ska leta en ny stjärnback. Han får också ofta klä skott för den värsta kritiken när laget gör fiasko i slutspelet.
Samtidigt är han en av de absolut bästa spelarna i ett av de absolut bästa lagen och en artist ut i fingerspetsarna. Kommer från karriärens bästa säsong med 34 gjorda mål och 80 gjorda poäng.
Lite ironiskt rankas han sjua av mig idag - vilket tar honom till Carolina. Det är ju just Carolina han så ofta ryktats till de senaste åren, eftersom det är en av få klubbar som skulle kunna erbjuda Toronto en back som de verkligen vill ha utan att rasera hela lagbygget. De ryktena har emellertid svalnat det senaste året.
6. Devon Toews till Vancouver (valdes som nummer 108 av New York Islanders)
Den i mitt tycke näst bästa backen som valdes i draften 2014. Är inte flashig på något sätt, men likt de övriga backarna som gått igenom New York Islanders organisation de senaste åren är han väldigt pålitlig i båda riktningarna.
Trejdades inför den här säsongen från New York Islanders till Colorado, och det var ett drag som Colorados GM Joe Sakic hyllades stort för. Toews har varit mycket viktig för Stanley Cup-finalisten och dessutom fått ett ordentligt offensivt lyft. Han har vräkt in poäng både under grundserien och i slutspelet. Rankas numera som en av världens bästa tvåvägsbackar.
Här valdes egentligen floppen Jake Virtanen.
5. Aaron Ekblad till Islanders (valdes som nummer ett av Florida)
Att backar går som nummer ett i draften är inte speciellt vanligt. Det hör heller inte till vanligheterna att de lyckas gå in och sätta avtryck direkt. Men båda de sakerna lyckades Aaron Ekblad med. Den storväxte och tidigt utvecklade backen lyckades nämligen vinna Calder Trophy, trots att han under sin rookiesäsong var 18 år större delen av tiden. Det är sjukt imponerande.
Därefter stagnerade Ekblad en aning, och belackarna hävdade att han endast var så bra i ung ålder tack vare sin storlek. Medan övriga såg ut som pojkar såg han ut som en fullvuxen man, typ. De senaste två, tre åren har han dock återigen börjat ta stora kliv och han ser mer och mer ut som en draftetta ska göra, igen - även om han "bara" räcker till en femteplats här. Kommer från karriärens bästa säsong med 57 poäng på 61 matcher.
I ett Florida på rejäl frammarsch kommer Ekblad ha alla möjligheter att utvecklas till att bli en absolut världsback. För även om han varit med så länge, och gjort en bra bit över 500 matcher i NHL, är han ju bara 26 år gammal.
Aaron Ekblad. Foto: DAN HAMILTON/USAToday-Sports
4. Brayden Point till Calgary valdes som nummer 79 av Tampa Bay)
Som vanligt gjorde Tampa Bay ett stort draftfynd det här året. Brayden Points gick inte förrän i tredjerundan av draften 2014 - och idag är han en hyllad hjälte som var nära att plocka hem Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP 2020. Han förlorade en mycket jämn kamp mot Victor Hedman då.
Point hade dock varit en minst lika värdig vinnare. Han vann skytteligan i stor stil (14 mål på 23 matcher) och var dessutom den som sköt det Stanley Cup-vinnande målet. Han spelade sitt livs hockey när det behövdes som allra mest, och täckte upp på ett fenomenalt sätt för den skadade stjärnan Steven Stamkos. Var nästan lika bra i slutspelet ifjol då Tampa återigen vann.
Är delad trea med Sam Reinhart i draftens skytteliga, men har spelat 115 matcher färre. Är fyra i draftens poängliga, just bakom Reinhart.
För sju år sedan gick han i tredjerundan. Idag går han som fyra. Mer Tampa Bay än så blir det inte.
3. Igor Sjestiorkin till Edmonton (valdes som nummer 118 av New York Rangers)
Under hans sista år i KHL hade Sjestiorkin på 35 matcher en räddningsprocent på 95,3 - och en GAA på ofattbara 1,11. Efter en stundtals trevande inledning av NHL-karriären har den ryske målvakten nu börjat nå en liknande status i Nordamerika som han hade hemma i Ryssland. Var helt galet bra den här säsongen och räddade 93,5 procent av skotten och släppte in just över två mål per match. Kommer vinna Vezina Trophy och är finalist till Hart Trophy som ligans MVP.
New York Rangers behöver knappast vara oroliga för sin målvaktssida de kommande åren.
Men tänk om han hade gått som nummer tre, till Edmonton…
2. David Pastrnak till Buffalo (valdes som nummer 25 av Boston)
Att David Pastrnak inte gick förrän sent i förstarundan...det närmast övergår mitt förstånd. Han gjorde under sitt draftår 24 poäng på 36 matcher för Södertälje i HockeyAllsvenskan, vilket är riktigt bra för en 18-åring. Dessutom gjorde han det bra i både U18-VM och U20-VM. Och när man dessutom ser vad han gjorde i AHL och NHL direkt (28 poäng på 25 matcher respektive 27 poäng på 40 matcher) blir det allt mer svårförståeligt att han gick så sent.
Från säsongen 16/17 har han varit en storstjärna i NHL. Då gjorde han 70 poäng och sköt 34 mål. Sedan dess har han gjort 81, 95, 48 (på 48 matcher) och 77 poäng. Han har skjutit 35, 38, 48, 20 (på 48 matcher) och 40 mål. Han vann 2020 skytteligan i hela NHL och har från den där 2016/2017-säsongen gjort femte flest mål. Vi har alltså att göra med en av världens bästa ytterforwards!
Ser vi från 2014 års draftkull är den tjeckiske stjärnan en av två som gjort över 500 poäng i NHL och en av två som gjort över 200 mål. Ner till treorna är det hela 73 mål!
David Pastrnak är en absolut superstjärna som nog inte har vunnit sin sista "Maurice Richard Trophy" i karriären. Känslan är att han och Auston Matthews kommer vara de kommande årens stora målskyttar i NHL.
1. Leon Draisaitl till Florida (valdes som nummer tre av Edmonton)
Då gick han trea i draften - vilket nästan ansågs sensationellt eftersom han ju är tysk. Idag hade det inte varit något som helst snack om saken: Leon Draisaitl hade gått etta i draften. Han är en fullständigt given etta, med facit i hand.
Här kommer rak fakta:
- Med 616 poäng på 588 matcher är han draftens klart bäste spelare både sett till poäng och poängnsitt. Han är 112 poäng före tvåan David Pastrnak. Med sina 254 mål är han 14 kassar vassare än Pastrnak.
- Han är den enda från draften som gjort 50 mål och 100 poäng under en säsong. Han har dessutom nått 100 poäng tre och hade med lätthet gjort det även förra säsongen om den hade varit normal. Då gjorde han bisarra 84 poäng på 56 matcher.
- De tre senaste säsongerna har han slutat fyra, etta, tvåa och i NHL:s poängliga.
- 2019/2020 vann han poängligan, utsågs till ligans MVP samt ligans bästa spelare.
- Från säsongen 16/17 har bara Connor McDavid gjort fler poäng än tysken. De fyra senaste åren har han gjort näst flest mål i NHL - sex färre än Auston Matthews och faktiskt sex mer än Alex Ovetjkin.
När Edmonton skrev det där åttaårskontraktet med Draisaitl, värt 8,5 miljoner dollar per säsong, var det många som grymtade. "Han kan inte driva en egen kedja". "Han är en produkt av Connor McDavid". "Det där kontraktet kommer inte åldras bra". Så lät det då. Nu är det kontraktet i stället ett av de mest prisvärda i hela NHL.
Leon Draisaitl är en av världens bästa spelare just nu, något annat går det inte att säga. Det går nog till och med att argumentera för att han faktiskt är tvåa, bakom Connor McDavid. Han är en absolut superstjärna. Ett av NHL:s ansikten utåt. Det såg vi inte minst i slutspelet där han under slutet spelade på ett ben och ändå hade fullständig lekstuga. Han hade en period då han gjorde 20 assistpoäng på sex matcher.
Och han är den givna draftettan från 2014, med facit i hand.
