KARLSSON: De tio bästa värvningarna - inom SHL

Den här Silly Season har inte inneburit något undantag på den fronten. Ett helt gäng spelare har bytt från en SHL-klubb till en annan - och vi hittar bland annat några riktigt tunga namn.

Men vilka värvningar i den här kategorin är bäst?{{ PAYWALL LIMIT }}

10. Jonathan Andersson, från Örebro till Luleå

En riktigt smygsmart värvning från Luleå. Jonathan Andersson får fortfarande anses vara en doldis i SHL, men lite i skymundan har han konstant tagit steg och blivit en bra back på den här nivån.

27-åringen, som blir 28 lagom till säsongsstarten i höst, har tillhört Örebro de fyra senaste åren men har på de åren tvingats se sin egen istid gå ned i takt med att laget i övrigt blivit bättre. Örebro hade förra säsongen SHL:s bästa backsida, och det syntes på Andersson som bara snittade 15:16 i istid. Säsongen dessförinnan snittade han 19:41. En säsong låg han till och med över 20 minuter.

Andersson är en duktig tvåvägsback som i Luleå borde kunna erbjudas en större roll än den han hade i Örebro förra säsongen. När jag kollar på norrbottningarnas backsida ser jag Andersson som en möjlig topp fyra-back - och en bra sådan. 

9. Lance Bouma, från Oskarshamn till Malmö

Lance Bouma var en av Oskarshamns bästa spelare under de 21 matcherna han tillhörde klubben. Den tidigare NHL-forwarden bidrog med precis det IKO hade hoppats på när de värvade honom: Hårt jobb och en del offensiv spets. Han gjorde 6+7 på sina 21 matcher. Håller han det snittet uppe under en hel säsong gör han omkring 15 mål och 30 poäng. Då håller man bra SHL-klass. Jag tror dock att Bouma inte är en förstakedjespelare i ett lag med de ambitioner Malmö har nu, och jag är tveksam till om han verkligen är en 30-poängsspelare. Kollar vi hans underliggande siffror pekar de mot att han inte är så mycket mer än en "average" spelare på SHL-nivå. Vi får dock lägga in en rejäl brasklapp och konstatera att arbetsprovet egentligen är för litet för att vi ska kunna slå fast det.

Med allt det sagt tycker jag det är en bra värvning av Malmö. Bouma borde vara en utmärkt middle six-spelare i Patrik Sylvegårds lagbygge. Hans mångsidighet gör att han, likt så många andra forwards i Malmö, kan spela en stor roll i både powerplay och boxplay. 

Malmö har ambitioner att bli ett mer spelande lag kommande säsong, och det ska bli intressant att se vilken funktion Bouma kan fylla där. I Oskarshamn blev hans roll snarare att lyfta spelet från egen zon till offensiv och försöka få till en tekning i offensiv tredjedel eller en målchans via ett flygande anfall.

8. Robin Alvarez, från Frölunda till Timrå

Robin Alvarez låter kanske inte som den sexigaste värvningen. Han är snarare ansiktet utåt för "du vet vad du får". De fem senaste åren han varit skadefri har han legat mellan tio och 14 mål och vid fyra av de åren har han gjort mellan 20 och 29 poäng (trots flera klubbyten).

Samtidigt ska vi komma ihåg att Alvarez, som gjorde 20 poäng förra säsongen, var bäst i Frölunda i lika styrka. Där gjorde han 19 poäng - ingen i laget gjorde fler. Hans underliggande siffror var också bra, och även om han kanske gjort spelmässigt bättre säsonger finns det egentligen inga tecken som säger att den nu 33-årige forwarden är på väg nedåt.

Det blev 10+9 i lika styrka förra säsongen, en fin siffra med tanke på att han bara fick spela drygt tolv minuter per match i spelformen. Hos nykomlingen Timrå lär det finnas möjlighet att få spela ytterligare ett par minuter i fem mot fem. Nu inser ju även jag att Timrå knappast lär vara lika spelförande som corsigudarna Frölunda - men det finns potential för att Alvarez återigen når upp i tvåsiffrigt antal mål och kanske kan öka poängskörden något ytterligare.

Smart värvning av Timrå.

7. Kalle Östman, från Djurgården till Malmö

Ett tyngre spelartapp än vad man kan tro, för Djurgården. I en centersida där det finns frågetecken för Jacob Josefson (även om han är skadefri nu), och där också Sebastian Strandberg haft skadeproblem, hade Östman kunnat fylla en mycket viktig roll för Järnkaminerna.

Under hans debutsäsong i SHL var Östman direkt svag, och det kändes som en tidsfråga innan han skulle vara tillbaka i Västerås i HockeyAllsvenskan. Förra säsongen var han dock fenomenalt bra, och fick lite i skymundan ett av hela seriens största genombrott i min mening.

En svensk 27-årig center som gjorde 25 poäng förra säsongen, och kan spela i många olika roller? Det låter som en dröm för vilken sportchef som helst. Även om det är trångt på centersidan i Malmö i och med Carl Söderbergs intåg är jag övertygad om att Östman kommer kunna öka på den redan starka 25-poängsnoteringen från ifjol.

6. Jesper Pettersson, från Djurgården till Linköping

Från ingenstans gick Jesper Pettersson och blev en absolut toppback även offensivt. I lika styrka gjorde han 18 poäng, vilket bara var en poäng färre än Bobby Nardella, två poäng sämre än Moritz Seider och fler poäng än exempelvis Salming Trophy-vinnaren och VM-backen Nils Lundkvist.

Kollar vi Petterssons underliggande siffror är de också rakt igenom bra. Djurgården drev spelet väldigt bra med honom på isen, han var effektiv i poänggörandet och allt annat som statistiker och tränare tittar på. Han gjorde sju mål, vilket kan jämföras med de åtta mål han hade gjort i SHL på 209 matcher inför förra säsongen. Det enda frågetecknet är väl egentligen hur mycket av det som kan tillskrivas Jesper Pettersson själv - och hur mycket som kan tillskrivas hans backpartner Bobby Nardella.

Risken är väl att LHC kollat lite för mycket på hans succé förra säsongen och lagt i lite för mycket i lönekuvertet. Men precis som jag sa med Östman: Vem vill inte värva en 27-årig svensk som just gjort karriärens bästa säsong? Den typen av spelare är bland det mest värdefulla man kan ha i SHL. Jesper Pettersson spelade ju dessutom i Linköping som junior och en dryg säsong som senior.

5. Joonas Rask, från Örebro till Luleå

Ytterligare en spelare som lämnar Närke och flyttar upp till Norrbotten. I likhet med Jonathan Andersson tror jag också Joonas Rask kommer fylla en ganska fin roll i Luleå. Det finns mycket att gilla med den här värvningen. Till att börja med är Joonas Rask en bra hockeyspelare. Efter en, i mitt tycke, direkt svag debutsäsong i Örebro hittade han in i SHL-rytmen förra säsongen och både spelade och producerade bättre (från 15 till 25 poäng). Men han bidrar med så mycket mer än bara poäng, dessutom.

Rask är också en spelare Luleå haft på radarn länge. 

"Vi ville faktiskt värva Joonas Rask redan för två säsonger sedan, samtidigt som Juhani Tyrväinen. De spelade då tillsammans för IFK Helsingfors och var riktigt bra ihop", sade GM Stefan Nilsson i samband med att Rask presenterades. 

Det här känns som en perfekt Luleåvärvning, och om han åter kan hitta kemin med Juhani Tyrväinen är det en spelare jag tror kommer göra succé i Luleå. Han behöver dock göra fler mål, än de sex han gjort under sina tidigare två år i SHL. Han skulle åtminstone behöva göra tio-tolv mål per säsong, i mitt tycke.

4. Jacob Nilsson, från Färjestad till Frölunda

En omdiskuterad värvning. Anses av många ha varit en flopp i Färjestad, men låt oss inte glömma att han gjorde sin bästa säsong i SHL om vi ser till mål och poäng. Dessutom var han ganska effektiv om vi ser till produktionen per spelad minut. Jag tycker han fick lite för mycket kritik, är det jag vill ha sagt.

13 mål och 23 poäng var inte de siffrorna Nilsson hade hoppats att han skulle kunna prestera i Färjestad, men jag tycker ändå det är klart godkänt. Nu byter han miljö, och även om jag tycker det är trist att han knappast kommer slå sig in som center i Frölunda tycker jag det är en smart värvning. Kanske kan det helt enkelt "räcka" med ett miljöombyte för att Jacob Nilsson verkligen ska få fart på karriären igen. Potentialen finns onekligen.

Samtidigt blir den här säsongen ett nyckelår för Nilsson. En till säsong med en relativt blygsam produktion kan göra att han satt sin sista potatis i SHL-åkern för den här gången. Jag tror dock snarare på att han får ett nytt ordentligt lyft, och lockar till sig intresse från Schweiz.

3. Christian Folin, från Växjö till Frölunda

Är det något man ska passa sig för att hylla allt för mycket är det defensivt renodlade backar. Är det något man som sportchef ska vara försiktig att strö pengar på är det defensivt renodlade backar. Är det något man inte ska bygga ett lag runt i dessa dagar är det defensivt renodlade backar.

Med allt det sagt kan jag dock inte komma ifrån att jag gillar Frölundas värvning av Christian Folin. Han känns som en uppgradering på Jonathan Sigalet, som faktiskt var oväntat saknad när han var i Brynäs. I likhet med Sigalet höjde sig Folin dessutom i slutspelet. Han var bra även under de få SHL-matcher han hann spela i Växjö - men klev upp ytterligare ett snäpp när matcherna började gälla mer.

Det har känts givet att Nicklas Lasu är den som kommer ta över kaptenskapet när Joel Lundqvist slutar spela (om han någonsin gör det), men Folin kan också bli den ledare som ska försöka ersätta Lundqvist. Han har massvis med erfarenhet från NHL och har nu dessutom skrivit ett fyraårskontrakt. Känslan är att han kommer avsluta sin karriär i Frölundas tröja.

Offensivt kommer Christian Folin knappast bli en faktor, men hans defensiv kommer i vissa moment vara ovärderlig.

2. Arvid Lundberg, från Skellefteå till Växjö

En av säsongens smartaste värvningar. Arvid Lundberg har i mitt tycke varit SHL:s bästa defensiva back de senaste åren, och utöver det bidrar han faktiskt oväntat mycket även i offensiven. Att Växjö lyckades värva honom till kommande säsong får nästan ses som en "kupp". Jag tror de flesta hade räknat med att det skulle bli spel utomlands kommande säsong. Jag hade inte blivit förvånad om han till och med fått ett NHL-kontrakt.

Arvid Lundberg blir som en ersättare för Folin, och där tycker jag Växjö gjorde en ordentlig uppgradering. Dels är han, som jag varit inne på, mer mångsidig. Utöver det är jag tämligen övertygad om att han dessutom är billigare. Jag tycker det var väldigt smart agerat av Växjö.

Vi ska också komma ihåg att Lundberg varit i Växjö under tre säsonger, och jag tycker att det var under de tre åren han gick från att vara en bra SHL-back till att bli en av de allra bästa svenska backarna i ligan.

1. Max Veronneau, från Oskarshamn till Leksand

Det var ganska givet vem som skulle vara etta på listan. Max Veronneau är den bästa värvningen inom SHL - och jag har svårt att se att det skulle komma någon värvning i den här kategorin som skulle överträffa den.

Max Veronneau gjorde 18 poäng på 25 matcher i Oskarshamn. Håller han det snittet över en hel säsong landar han in på ungefär 37 poäng. Han gjorde dessutom tolv mål. Håller han det snittet över en hel säsong gör han runt 25 mål. 25 mål lär räcka till en skytteligaseger i SHL, till och med.

När det gäller mål per spelad timme var Veronneau näst bäst av alla spelare i SHL (jag räknar bort Nick Olesen och Oscar Sundh som bara gjorde ett fåtal matcher). Veronneaus 1,78 mål per 60 spelade minuter var det bara Leksands Fredrik Forsberg (1,81) som överträffade. Kikar vi på poäng var Daniel Viksten, Rickard Palmberg och Jonatan Berggren de enda som var bättre.

Om Veronneau kan hålla det mål- och poängsnittet uppe över en hel säsong? Ptja, det är såklart för tidigt att säga. Baserat på det vi såg av honom i Oskarshamn känns det här dock som ett av hela SHL:s bästa nyförvärv - och det klart bästa när det gäller spelare som hämtats in från en annan SHL-klubb.