Överlag har det varit en bra NHL-säsong ur svensk synvinkel. Även om Henrik Lundqvist inte längre är förstemålvakt i Rangers har Sverige en målvaktssida som känns starkare än någonsin. Victor Hedman lär ha goda chanser att bli finalist i Norris Trophy i år igen, och framåt har Elias Pettersson och William Nylander klivit in i världseliten. Victor Olofsson visade innan skadan att han kan leverera på alla nivåer och dessutom har mer anonyma namn som Joel Eriksson Ek, Calle Järnkrok och den ständige talangen André Burakovsky tagit efterlängtade kliv i utvecklingen.
Men det är ju så här nyhetsrapporteringen tenderar att bli. Förutom när William Nylander och Loui Eriksson (av någon anledning älskar svensk press att skriva om deras svackor) har det tungt skrivs det sällan om när våra blågula NHL-stjärnor har det lite tyngre. Därför är det på sin plats att även skriva om de stjärnor som i alla fall jag hade förväntat mig mer av.
Åtta svenska NHL-besvikelser
Erik Karlsson, back, San Jose Sharks
Går det att kalla en back som gjort 37 poäng på 50 matcher, är femma i den svenska poängligan och är nia i backarnas poängliga, för besvikelse? Jag tycker ändå det. Inte nödvändigtvis för att Karlssons offensiva rad på 5+32 är speciellt svag – tvärtom – men för att superstjärnans spel överlag inte varit på den nivå han skämde bort oss med tidigare.
Karlsson sitter dessutom på en lön som ger en lönetaksträff på 11,5 miljoner dollar - och då har vi betraktare all rätt i världen att ställa skyhöga krav. Både på Karlssons offensiva produktion och hans spel i alla tre zoner. De kraven har han inte uppfyllt så här långt.
Det känns som att svensken spelat upp sig under säsongen, men i ett San Jose Sharks som underpresterat kraftigt har den svenske fix-stjärnan varit en av de som inte nått upp till önskad standard.
Kollar vi Karlssons offensiv är han fortfarande bra, även i relation till andra backar, men inte jätte, jättebra. Han är nia i poäng per 60 minuter, men bara på 16:e plats när vi räknar "förstapoäng" per 60 minuter. Där är han exempelvis bara tredje bäst av svenska backar, långt efter Victor Hedman och även en bit efter Mattias Ekholm. Då pratar vi bara om fem mot fem-spel, alltså.
Erik Karlsson gör på flera sätt en säsong. Men han gör inte en 11,5-miljonerssäsong. Han är, sett till offensiven, även snäppet sämre än förra säsongen som ju också sågs som en besvikelse. Jag trodde han skulle studsa tillbaka rejält från den.
Erik Karlsson.Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
Erik Gustafsson, back, Chicago
Precis som i fallet Erik Karlsson är hans namne Gustafsson ingen superstor besvikelse om vi bara kollar på hans poäng rakt upp och ned. 24 poäng på 50 matcher är helt okej, och en siffra vi hade sett som vass för Gustafssons del inför förra säsongen. Men när man gör en 60-poängssäsong ställs skyhöga krav – och dessa har Erik Gustafsson inte riktigt infriat.
Men återigen: 24 poäng på 50 matcher är ingen katastrof. Det ger runt 40 poäng på en hel säsong vilket är godkända siffror för den ganska o-etablerade Erik Gustafsson. Det som är värt att poängtera är dock att 27-åringen från Nynäshamn faktiskt gjort 25 procent av sina poäng på de tre senaste matcherna. Han har faktiskt tre raka tvåpoängsmatcher och har gått från 18 poäng på 47 matcher till 24 poäng på 50. Det är alltså hans tre senaste matcher som verkligen snyggat till poängskörden, som gör att han ligger på ungefär samma poängsnitt som för två säsonger sedan då han började etablera sig i NHL så smått och gjorde 16 poäng på 35 matcher.
Nu är ju poäng inte den bästa metoden för att bedöma en back – men för en offensivt utpräglad back som Erik Gustafsson väger såklart den statistiken tungt. Men det finns andra papper som inte heller är sådär lysande. Ser vi till förväntade mål ligger Erik Gustafsson exempelvis på minus 5,74 i plus/minus-statistiken vilket är på samma nivå som den ständigt totalsågade lagkompisen Brent Seabrook.
Vi får hoppas att svensken hittade storformen i de sista matcherna innan All Star-brejket.
Erik Gustafsson.Foto: Perry Nelson-USA TODAY Sports
Erik Brännström, back, Ottawa
Det är kanske lite väl att kalla en förstaårssenior som gjort 31 matcher i NHL den här säsongen för en besvikelse. Men jag hade högre förhoppningar och förväntningar på backeleganten Erik Brännström.
Hans offensiva produktion har lyst med sin frånvaro, han står på 0+4 i NHL under säsongen, och överlag har Erik Brännström haft svårt att leverera. Faktumet att han inte ens spelar i NHL just nu, i ett svagt Ottawa, är egentligen argument nog för att även den här Erik har varit en bes vikelse under säsongen.
I AHL har Brännström dock gått starkt och snittat närmare en poäng per match, så att det finns kvalitéer i den här unge mannen vet vi. Jag hade bara hoppats och trott att han skulle ha nått längre i sin utveckling.
Att det här kommer bli en stjärnback i framtiden råder det dock inga som helst tvivel kring hos mig.
Erik Brännström Foto: Bildbyrån/Marc Desrosiers
Rickard Rakell, forward, Anaheim
12+16 på 43 matcher är inte vad jag hade förväntat mig av Rickard Rakell den här säsongen. Visst, Anaheim är ett svagt lag i år och Rakell ligger trots allt trea i den interna poängligan, men jag trodde för ett par år sedan att Rakell skulle vara en av de som ledde den svenska offensiven i NHL tillsammans med William Nylander, Mika Zibanejad och Elias Pettersson. Medan de andra tre tagit den rollen har Rakell inte riktigt hakat på.
Efter att ha gjort 34 respektive 33 mål säsongerna 16/17 och 17/18 har Rickard Rakell haft ett par tyngre år. Han gjorde bara 18 mål på 69 matcher förra säsongen och den här säsongen kommer han få kämpa för att nå 20 kassar. Det var inte vad jag hade förväntat mig av 26-åringen inför säsongen.
Men faktum är att det kanske är den här nivån som är hans egentliga nivå, sett till målskyttet. Under sina två urstarka 30+-säsonger hade han en skottprocent på 18,6 och 14,3. Förra säsongen landade han på 9,3 och den här säsongen ligger Rickard Rakell på 9,6. Det kanske är en 20-målsskytt han är, snarare än en 30-målsskytt.
Rickard Rakell är en av mina personliga favoriter i NHL, så kanske hade jag för höga förväntningar på honom inför säsongen. Men han har i alla fall inte producerat på den nivå jag hade hoppats på.
Rickard Rakell.Foto: USA Today/Bildbyrån
Viktor Arvidsson, forward, Nashville
Efter att förra säsongen ha hållit samma måltempo som skyttekungen Alex Ovetjkin hade jag skyhöga förväntningar på Viktor Arvidsson inför den här säsongen. Men i stället för att hålla samma måltempo som "Ovie" har han i stället ungefär samma målsnitt som Patric Hörnqvist och Oskar Lindblom.
Med tolv mål på 36 matcher snittar Arvidsson ett mål var tredje match, vilket skulle ge honom 27 mål sett över en 82-matcherssäsong. Det kan jämföras med de 31 mål på 80 matcher, 29 mål på 78 och 34 på 58 han haft tidigare under sina hela NHL-säsonger. 27 mål är alltså sämre än samtliga noteringar.
Visst är det så att "Arvy" spelar i ett lag som går sämre. Det är såklart en delförklaring. Men det är lika mycket ett lag som går sämre just för att toppspelarna inte levererar som förväntat. Arvidsson har 21 poäng på 36 matcher, Ryan Johansen har 27 på 48, Matt Duchene 32 på 45 och Filip Forsberg 33 på 42.
Visserligen har Viktor Arvidsson haft skadeproblem, vilket såklart spelar in som en faktor till varför säsongen har varit tung. Men jag hade ändå förväntat mig något helt annat än ett 27-målstempo. Dessutom har han en skottprocent på 14,3 - så känslan är att han inte kommer till lägen på samma sätt som tidigare. Dessutom har han som vanligt haft nästan all sin produktion i spel fem mot fem - så han kan inte skylla på att det är något powerplay-spel eller så, som inte fungerar som förväntat.
Viktor Arvidsson och Ryan Johansen.Foto: Christopher Hanewinckel-USA TODAY Sports
Andreas Johnsson, fw, Toronto
25 svenskar har gjort fler mål i NHL än Andreas Johnsson den här säsongen. Däribland rookien Pierre Engvall, som gjort 7+7 på 28 matcher i samma lag som den tänkta stjärnan Andreas Johnsson gjort 6+10 på 35 matcher i.
Johnsson gjorde en mycket lovande rookiesäsong och tanken lär ha varit att han skulle ta en lika stor roll i år i ett framtungt Toronto. Maple Leafs är mer beroende än något annat NHL-lag av att spelarna strax bakom de absoluta stjärnorna levererar. Men i stället för att ta ett kliv, och kanske hota 30-målsplatån, har den tidigare Frölundastjärnan haft en blytung säsong.
De 23 mål han gjorde på 73 matcher som rookie har alltså följts upp av sex mål på 35 matcher den här säsongen. 43 poäng har bytts ut mot 16. Vid de 15 senaste matcherna har han lämnat isen poänglös alla gånger utom två. Han har just nu en svit på sju raka matcher utan poäng. Den senaste tiden har också hans istid gått ned något. Senast spelade han knappa 14 minuter.
Det är framför allt i fem mot fem som produktionen försvunnit helt och hållet. Förra säsongen gjorde han 17 av 20 mål i lika styrka och 37 av 43 poäng. I år har han gjort 2+9 i lika styrka och 5+1 i powerplay. Det är chockerande siffror.
Nu är jag dock inte speciellt orolig för Andreas Johnsson inför framtiden ändå. Likt Victor Olofsson, som jag nämnde i introt, har han bevisat att han kan producera på alla nivåer. Men den här säsongen har varit ett ordentligt misslyckande för Torontoforwarden.
Andreas Johnsson.Foto: John E. Sokolowski-USA TODAY Sports
Victor Rask, fw, Minnesota
Jag kanske var naiv, men jag trodde ändå Victor Rask skulle få det att lossna nu när han skulle få en hel säsong utan skador och klubb-byten. Men i stället har den tidigare Leksandsjunioren återigen haft det tungt.
Dels har den offensiva produktionen återigen varit svag, 4+7 ger 49:e plats i den svenska poängligan. Poängsnittet på 0,28 per match är 53:e bäst av svenskarna. Dessutom snittar han bara 10:35 per match vilket är 84:e (!!!) mest av alla svenskar som spelat i NHL den här säsongen. Bara 13 svenska utespelare som fått speltid i NHL snittar mindre speltid än Victor Rask.
Ur ljuset av det är hans poänggörande inte lika svagt, det måste jag flika in, men faktumet att han inte har en större roll i ett så svagt lag som Minnesota oroar ändå. Att Victor Rask inte har Bruce Boudreaus förtroende är tydligt. Och ska jag vara helt ärlig är jag inte så säker på att förtroendet hade varit så mycket högre någon annanstans heller.
Det är oroande att se vad Victor Rasks karriär håller på att bli. Även om hans säsong i år, när han inte haft lika stora skadeproblem och inte haft en trejd mitt i allt, har varit bättre än det hemska fjolåret är det en besvikelse att Minnesotaforwarden inte får ut mer. Han har ändå nosat på 50 poäng. Han var ändå på samma poängnivå som Jeff Skinner, Sebastian Aho och Elias Lindholm i Carolina för några år sedan. Tre spelare som sedan dess blivit storstjärnor i NHL.
Victor Rask.Foto: James Guillory-USA TODAY Sports
Lias Andersson, forward, New York Rangers/HV71
Det här är såklart ett kontroversiellt val. Jag plockar med en kille som inte ens spelar i NHL. Men det är litegrann där besvikelsen ligger. Att Lias Andersson som 21-åring inte slagit sig in i NHL är ingen skandal eller flopp på något sätt. Men det känns som att hela situationen som uppkommit är en stor besvikelse.
Dels var Lias inte speciellt bra i NHL den här säsongen, det måste jag poängtera först. Vad det beror på, om coachen inte gillar honom eller han inte gillar coachen, om han inte trivs med laget, i klubben eller vad det än är – det går att spekulera kring. Men jag trodde ändå att det här var säsongen då Lias i alla fall skulle bli helt ordinarie i NHL.
Inte att han skulle skickas ned till AHL, kräva en trejd, stängas av från spel utan lön, och lånas ut till tabellåttan i SHL. För hans fortsatta utveckling behöver det inte vara negativt att han spelar i SHL nu. Det kan vara kanon för honom att, likt Jonathan Dahlén, hitta glädjen och tryggheten och förhoppningsvis senare trejdas till ett lag där han trivs med en coach som tror på honom.
Men ingen hade räknat med att det skulle bli så här. Att Lias skulle göra en poäng på 17 NHL-matcher och sen hamna i SHL. Därför är hans säsong en besvikelse.
Men ur ett egoistiskt perspektiv vill jag också säga att det ska bli hur kul som helst att få se honom i SHL igen. Där hoppas – och tror – jag att världsmästaren från 2018 och SM-guldhjälten från 2017 kommer göra succé.
Lias Andersson.Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
