{{ PAYWALL LIMIT }}
Hade Jeff Gorton varit fransktalande så hade Montréal Canadiens jakt på en ersättare till Marc Bergevin redan varit avslutad.
När New York Rangers tidigare general manager anställdes av klubben så var det inte i samma roll som under tiden på Manhattan, utan med den något mer svävande titeln som ”Executive Vice President of Hockey Operations”. Läser man mellan raderna så är Jeff Gorton Montréals nya general manager, fast ändå inte.
Anställningen i sig är det inget som helst fel på, snarare tvärtom, givet den situation där Montréal just nu befinner sig. Gorton lyckades på relativt kort tid genomföra Rangers re-build och är i mångt och mycket ansvarig för det slagkraftiga lag som Manhattan-laget ställer på benen i dag.
Men någon general manager i Montréal Canadiens, nej, det kan han inte vara - på papperet i alla fall.
KULTURMINISTERN KRITISERADE TRÄNARVALET
Den stenhårda principen att både huvudtränaren och general managern i Canadiens ska vara frankofon, eller åtminstone franskspråkig, är en princip som klubben haft under många, många år. Det är en förutsättning för att personen i fråga ska kunna representera hela den i majoritet fransktalande Québec-regionen, menar Canadiens ägare Geoff Molson.
Den kulturella och lingvistiska kopplingen är essentiell.
För tio år sedan anställdes Randy Cunneyworth som interimtränare i Canadiens, men bara dagar senare blev det nästan smärtsamt uppenbart att han aldrig någonsin skulle kunna befordras till att bli ”riktig” huvudtränare för klassikerklubben. Cunneyworth talade nämligen bara engelska, varpå Québecs dåvarande kulturminister Christine St-Pierre blandade sig i och uppmanade Molson att ”ställa situationen till rätta”, medan andra grupper protesterade utanför Bell Centre före Cunneyworths första hemmamatch som huvudtränare.
På den nivån är det. Montréal Canadiens är i högsta grad franskkanadenisk politik.
Cunneyworth lovade att lära sig franska, men fick, som väntat, inget vidare förtroende efter att han avslutat säsongen 2011/12 varpå fransktalande Michel Therrien tog över rollen som huvudtränare.
Under sin existens har Montréal Canadiens blivit mer än bara ett hockeylag i Montréal och Québec-regionen. Klubben är en nationell institution som dels representerar staden Montréal och dels stora delar av de drygt åtta miljoner människor i Kanada som har franska som modersmål.
2015 skrev Nicolas Moreau, docent i samhällsvetenskap vid University of Ottawa, tillsammans med författaren Audrey Laurin-Lamothe en bok som tog avstamp i just Canadiens inverkan på Québecs samhälle. I boken identifierar Moreau två typer av supportrar: romantikerna, som anser att det är viktigt att tränaren (eller general managern) talade franska och i största utsträckning själva var fransktalande, samt pragmatikerna, som bara brydde sig om att ha den mest kvalificerade personen för jobbet.
Själv står jag, tråkigt nog, med en fot i båda lägren.
Jag förstår och respekterar argumentet att de fransktalande supportrarna vill ha en tränare eller general manager som kan prata direkt med dem. Utan översättning, utan språkliga barriärer. Det är en välsignelse och förbannelse på samma gång, men samtidigt är det vad Montréal Canadiens är och har varit. Det gör klubben härligt unik.
INGET ÖVERFLÖD AV KANDIDATER
Frågan som dock måste ställas är om inte klubbens mer eller mindre benhårda principer håller dem tillbaka? Med det sagt så finns det säkerligen fransktalande tränare och general managers som kan leda den här klubben till framgångar. Fasen, NHL:s bästa general manager (Julien BriseBois i Tampa) är ju fransktalande och det finns inte heller något som garanterar att en uteslutande engelstalande general manager på något magiskt vis skulle vända på skutan.
Inte heller att förglömma att man så sent som förra säsongen tog sig hela vägen till Stanley Cup-final, om än under speciella omständigheter, med både en fransktalande tränare och general manager. Men det går inte att undgå faktumet att urvalet urvattnas storligen. Visst, nu skohornade Molson in Gorton i en topproll under en annan titel, men när GM-jakten fortsätter så finns det inte direkt ett överflöd av tänkbara kandidater.
Legendaren Patrick Roy har aviserat sitt intresse för jobbet, men känslan är att den förre målvaktshjälten (och min barndomsidol) med sitt stora ego inte kommer att passa vidare bra i en samarbetsroll med Jeff Gorton. Kom ihåg att det mer eller mindre var Joe Sakics inflytande på Roys jobb som i slutändan fick honom att lämna sin roll som huvudtränare i Colorado sommaren 2016. Hur skulle det då gå med ett delat ledarskap med Gorton?
Andra, mer realistiska, alternativ på general manager-stolen i ”Habs” är Daniel Brière, Martin Madden Jr och Mathieu Darche. Den sistnämnde är den som lyckats trolla med Tampa Bay Lightnings lönetak sedan BriseBois tog över som general manager och har således varit en viktig del av två Stanley Cup-vinnande lag.
– Hans erfarenhet gör honom som en perfekt kandidat till att en dag jobba som GM i NHL. Han är väldigt motiverad, snabblärd och för sig på ett bra sätt. Han skulle vara en stor tillgång för alla lag, sade en icke namngiven källa till ESPN i våras.
Men för en klubb som inte vunnit en titel sedan jag föddes sommaren 1993 och som har haft sin värsta säsongsstart i klubbens historia så bör, i mina ögon, sportsliga framgångar prioriteras över språkliga barriärer.
Det är kanske dags för Montréal Canadiens att välja en ny väg framåt?
Jag förstår symbolvärdet av att ha fransktalande personer på höga posititoner inom klubben. Jag gillar det till viss del. Men i slutändan handlar elitsport om resultat, att vinna. Jag vet att många Canadiens-romantiker förmodligen inte håller med mig. Den kulturella betydelsen som klubbben har betyder mer än sportsliga resultat. Men skulle en engelsktalande general manager bygga laget som tog Canadiens till sin 25:e Stanley Cup-titel så har jag svårt att se att inte även den mest romantiska Montréalsupportern skulle fira på stadens gator – utan att de kände att klubbens identitet tagits ifrån dem.
Être sûr.
TRE KANDIDATER TILL GM-JOBBET:
Daniel Brière
Att döma av Geoff Molsons presskonferens häromdagen så kommer Canadiens nya general manager vara en orutinerad sådan. Mellan raderna framgick det att Jeff Morton ska få vara med och forma den nya general managern och där passar en i sammanhanget orutinerad pjäs som Daniel Brière in bra.
44-årige Brière har spenderat de senaste fem säsongerna inom ECHL-klubben Maine Mariners organisation, där han från och med den här säsongen är klubbens president. Tidigare har han även jobbat som både Vice President of Hockey Operations och general manager i klubben. Han har även jobbat som specialassistent till Ron Hextall i Philadelphia.
Maine Mariners är New York Rangers farmarlag i ECHL, vilket innebär att Brière och Gorton förmodligen har en relation sedan tidigare, vilket så klart inte skadar.
Mathieu Darche
Född i St-Laurent i utkanterna av Montréal och har under de tre senaste säsongerna jobbat som Director of Hockey Operations i Tampa Bay Lightning. Har av många krönts till hjärnan bakom Lightnings minst sagt kreativa lönetakslösningar, vilket i slutändan resulterat i två raka Stanley Cup-titlar.
Liksom Brière har Darche ingen större erfarenhet av framträdande jobb i ligan, även om han, liskom Brière, har en spelarkarriär i NHL bakom sig.
Han skulle kunna gå jämsides med Gorton och således fortsätta hålla sig något i skuggan av det stora rampljuset, även om desto fler blickar skulle riktas mot honom i Montréal, så klart. Frågan är dock om Darche är så sugen på att komma till Montréal som någon slags fransk röst till den engelskatalande - och “den riktiga" general managern - Jeff Gorton? Då finns det nog andra GM-jobb i NHL som lockar honom (*host* Anaheim *host).
Martin Madden Jr.
Innehar just nu rollen som assisterande general manager i Anaheim Ducks och får klassas som den mest meriterade i GM-rollen bland dessa herrar.
Madden Jr. är son till Quebec Nordiques tidigare general manager Martin Madden och är just nu inne på sin 14:e säsong med Ducks. Madden Jr. har under sina år i Ducks varit ansvarig för klubbens scoutingverksamhet och är således hjärnan bakom att Ducks till synes alltid haft en rad prospects som stått redo att kliva in i NHL när tillfället har getts.
Just draftandet är något som Montréal haft stora problem genom åren, men där man spottat upp sig en aning de senaste åren och numera har spelare som Cole Caufield, Mattias Norlinder och Kaiden Guhle i pipelinen, bland annat. Addera Madden Jr:s expertis här och framtiden börjar sannerligen se ljusare ut för Canadiens. I mina ögon känns denna rekrytering som den bästa, men jag är inte säker på att han ser en flytt till Montréal och givet GM-rollens natur i Canadiens som ett steg upp för honom rent karriärsmässigt.
