Kritiken är till viss del befogad, men ingen spelare är större än klubben – oavsett vilket namn som står på ryggen, menar Rasmus Kågström.
Egentligen har det väl bara varit Talbot och Raanta som varit nära att överhuvudtaget utmana ”Henke” om förstaspaden, men… Nej, det har aldrig varit något snack.
Lundqvist har alltid varit nummer ett.
Fram till den här säsongen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Redan förra säsongen visade den ryske påläggskalven Aleksandar Georgijev att han var en fullt kapabel NHL-målvakt. De 52 matcher Lundqvist spelade den gångna säsongen var den minsta arbetsbördan (bortsett från den förkortade lockoutsäsongen 2012/13) han hade haft under sin då 14 säsonger långa NHL-karriär.
Anledningen till den minskade arbetsbördan kan väl egentligen hängas upp på två olika anledningar. Dels så vacklade Lundqvists spel förra säsongen, faktum är att det var hans statistiskt sett sämsta i NHL-karriären, och dels övertygade Georgijev i de matcher han fick spela vilket gjorde att coachen David Quinn således var mer benägen att spela den 14 år yngre keepern.
Krasst sett var Georgijev den bättre målvakten av de två redan förra säsongen.
Alexander Georgijev.Foto: USA Today Sports/Bildbyrån
Den här säsongen kastades ytterligare en målvakt in i ekvationen.
Efter att ha varit dominant i KHL under de tre senaste säsongerna tog slutligen den högt aktade ryssen Igor Sjestjorkin steget över till Nordamerika. Under de tre säsonger som föregick flytten till Nordamerika hade Sjestjorkin hunnit med att storspela i ett ryskt fiaskolag i VM 2018 samt fört sitt SKA St. Petersburg till en Gagarin Cup-titel och räddat 94 procent av skotten han ställts inför – över TRE säsonger. Under hans avslutande säsong hemma i Ryssland höll Sjestjorkin nollan i tio av de 28 matcher han spelade i KHL.
Min poäng: Det var en riktigt bra målvakt som nu kastades in i denna målvaktsekvation.
Sjestjorkin hade förmodligen kunnat kastas in i NHL:s hetluft redan i premiären mot Winnipeg i början av oktober, men Rangers klubbledning valde att marinera den ryske målvaktstsaren i farmarlaget fram tills årsskiftet. På de 25 matcher Sjestjorkin hann spela i AHL innan befordringen till NHL räddade han 93,4 procent av alla skott och släppte in under två mål per match. Det gick inte att blunda för det längre – det var dags att ge 24-åringen den chansen han gjort sig mer än förtjänt av.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Fram tills dess hade "Henke" långtifrån övertygat i Rangersmålet. 38-åringen släppte in över tre mål per match och när säsongen sattes på paus i mars så stod Lundqvist noterad för en räddningsprocent på mycket beskedliga 90,5 procent – en notering som låg under hela ligans snitt på 91 procent.
Lundqvist presterade alltså under medelmåttig nivå den här säsongen.
När väl ”prinsen av New York” fick chansen mellan Rangers stolpar så storspelade han och vann tio av de tolv matcher han vaktade kassen, samtidigt som han radade upp de fina statistikraden 93,2 procent i räddningsprocent och ett snitt på 2,52 insläppta mål per match.
Georgijev å sin sida vann sju av sina 13 matcher sedan Sjestjorkin kallats upp till NHL. Lundqvist? Han vann en av fyra starter och hade en räddningsprocent på 86,4 procent.
Kungen av New York var detroniserad.
Igor Sjestjorkin.Foto: Sarah Stier-USA TODAY Sports
Samtidigt är det på sätt och vis lätt att förstå den kritik som Mats Zuccarello riktade mot New York Rangers i helgen. Lundqvist valde att stanna i Rangers i stället för att söka Stanley Cup-lyckan någon annanstans när klubben tog beslutet att ta ett ordentligt omtag. För den lojaliteten fick han i slutändan... Tja, i princip ingenting.
Zuccarello har således delvis rätt i sin kritik. Att ingen skulle tro att det här skulle hända Henrik Lundqvist har han ju rätt i. Det var nog inte så här många såg Lundqvists (förmodade) avslut i New York skulle se ut. Zuccarello menar vidare att agerandet från Rangers är respektlöst och att klubben i alla fall kunde låta ”Henke” spela de matcher som Sjestjorkin inte spelar.
Men vad ska klubben göra med den 14 år yngre – och statistiskt sett bättre även den här säsongen – målvakten Aleksandar Georgijev? Slösa ett år av hans utveckling i farmarligan? Nej, det är inte riktigt så den här branschen, framförallt en så enormt resultatdriven bransch som NHL, fungerar.
Man kan helt enkelt inte spela en målvakt på gamla meriter.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ibland måste man kunna ta av sig de blågula glasögonen och se på saker och ting nyktert. Situationen är djupt olycklig och otroligt ovärdig en spelare av Henrik Lundqvists kaliber och status, men det går inte att klandra Rangers. Faktum är att både Georgijev och Sjestjorkin har varit bättre än ”Henke” den här säsongen.
Det är så klart en ohållbar situation för New York Rangers att ha en tredjemålvakt som lyfter 8,5 miljoner dollar i lönetaksträff. Det säger sig självt. Klubbens bästa måste alltid komma i första hand. Ingen spelare är någonsin större än klubben, oavsett vilket namn som står på ryggen och vad denna gjort för klubben. Spelare kommer och går, klubben består.
Nu talar det mesta för att Lundqvist gjort sitt i en Rangerströja, även om säsongen ännu inte är officiellt färdigspelad ännu samt det faktum att han har kontrakt även nästa säsong.
Det var inte så här det skulle sluta, men det blir inte alltid som man vill.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Med största sannolikhet lämnar Lundqvist för en annan NHL-klubb nästa säsong, men tanken att han ska avsluta karriären med en säsong hemma i Frölunda kittlar så klart en SHL-fantast som mig själv. Även om det känns tämligen orealistiskt så har det alternativet förmodligen aldrig legat så nära till hands.
Låt oss drömma, i alla fall.
