Efter fjolårets mindre lyckade försök att gissa samtliga 14 SHL-klubbars poängkung så gör Rasmus Kågström i år ett nytt försök att kröna klubbarnas interna poängligavinnare.
Jag gjorde en likadan sammanställning, eller gissningslek om man vill kalla detta för det i stället, inför förra SHL-säsongen. Där gjorde jag en del rejäla missar (ja, jag tittar på dig, Victor Backman) samtidigt som jag prickade faktiskt in några rätt (Marek Hrivík, Emil Pettersson och Borna Rendulic) och hade säkerligen lyckats sätta ytterligare några namn om det inte vore för en massa skade- och sjukdomsbekymmer.
Kan vi väl säga?
Nåväl.
Ny säsong, nya möjligheter och nya gissningslekar. Jag har försökt göra så pass djuplodade analyser av respektive lags situationer att jag någonstans ändå kan stå någorlunda rakryggad bakom mina val av poängkungarna i de 14 SHL-klubbarna.
Håll till godo. Här har ni dem, spelarna som kommer att leda sina lag poängmässigt under SHL-säsongen 2021/22:
{{ PAYWALL LIMIT }}
Brynäs: Anton Rödin
Den offensiven i Brynäs är väl inte direkt bländande, om man ska vara snäll. Dock finns det några fina spjutspetsar i både Greg Scott och Anton Rödin – och precis som förra säsongen så faller mitt Brynäs-val i år på Anton Rödin.
Håller sig den nu 30-årige forwarden bara skadefri så finns det i mina ögon bara ett fåtal forwards i SHL som är bättre än Brynäskaptenen. Han missade 17 grundseriematcher för Brynäs den gångna säsongen men lyckades trots det sluta på en andraplats i den interna poängligan med sina 29 poäng på 35 matcher, bara tre poäng bakom Jaedon Descheneau (som spelade samtliga 52 grundseriematcher).
Mycket av Brynäs framgångar den kommande säsongen kommer att stå och falla med Rödin, tror jag. Han var Brynäs bästa spelare i fjol och kommer att vara det i år igen – frågan är bara hur långt det räcker för ett nederlagstippat Brynäs?
Andra spelare som är värt att hålla koll på i Gävlelaget i vinter är ovan nämnde Scott, men jag ser även framemot att följa unge Noel Gunlers framfart under nye tränaren Mikko Manner och hur vårens kvalhjälte Oula Palve kan komma att blomstra när han får spela i Brynäs från start den här säsongen.
Anton Rödin.Foto: Kenta Jönsson/Bildbyrån
Djurgården: Sebastian Strandberg
29-årige Strandberg var, enligt mig, Djurgårdens genomgående bästa forward den gångna säsongen i konkurrens med Rhett Rakhshani och William Eklund. Jag hade rätt höga förväntningar på Alexander Holtz och tippade även honom som poängkung i Djurgården inför fjolårssäsongen, men Strandberg var den forward som tog täten när det kom till det offensiva spelet i ett annars ganska blekt Djurgården.
Jag ser inte heller någon anledning till att inte tro på att smålänningen kommer att vara en av Djurgårdens ledande offensiva spelare i vinter, speciellt nu när Jacob Josefson kommer att missa stora delar av säsongen. Den enda lilla, lilla varningsflaggan som finns är det faktum att han i somras genomgick en höftoperation som hållit honom borta från stora delar av försäsongen.
Får Strandberg hålla sig skadefri så tror jag att han är god för uppemot 40 poäng, beroende på hur framgångsrika Djurgården som lag är i vinter.
Annars, då? Jag tror att Eklund blir kvar i San Jose under hela den kommande säsongen, vilket gör att han så här på förhand inte känns som en legitim kandidat till att bli poängkung i Djurgården den kommande säsongen. Hade det däremot varit uttalat att han skulle ta ett till år i SHL så tror jag definitivt ”Lill-Fimpen” skulle kunna utmana Strandberg i den interna poängligatoppen.
Det ska även bli roligt att se Linus Videll i SHL igen efter alla dessa år i KHL, där han under tio års tid varit en produktiv spelare och en som jag definitivt har förväntningar på att vara en av Djurgårdens offensiva spetsar i vinter.
Sebastian Strandberg.Foto: Bildbyrån/Andreas L Eriksson
Frölunda: Ryan Lasch
Tja, jag håller Ryan Lasch som favorit till att vinna hela SHL:s poängliga, så det vore rätt motsägelsefullt om jag inte tippade honom som intern poängligavinnare i Frölunda också.
Amerikanen är tillbaka i Göteborg för en tredje sejour och förväntningarna på honom är inte små. Han gjorde mer eller mindre slarvsylta av den finska ligan under de två och en halv månaderna han spendare med Pelicans innan han avslutade säsongen i Rikard Grönborg-ledda Zürich, där han stod för 17 poäng på 23 matcher.
Visst, Lasch har börjat komma upp någorlunda i åldern (34 år), men av det jag har sett under försäsongen och i Champions Hockey League finns det inget som tyder på att han börjat sakta ner. Frölunda saknade en rejäl spjutspets under förra säsongen men i Lasch får man, i mina ögon, ligans bästa ytterforward till sitt förfogande. Det kommer ge Frölunda och Roger Rönnberg det offensiva lyft som krävs för att man ska kunna studsa tillbaka från en fjolårssäsong som lämnade mycket i övrigt att önska.
Förutom Lasch så är jag spänd på att se det tjeckiska nyförvärvet Michael Spacek som sett riktigt fin ut under sommarens Champions Hockey League-gruppspel. Visade under VM-turneringen i Riga att han kan producera på en hög nivå och jag håller det inte som omöjligt att 24-åringen kan komma att ses som ett av SHL:s bästa nyförvärv när säsongen 2021/22 ska summeras.
Ryan Lasch.Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån
Färjestad: Marcus Nilsson
”Lilliz” blev poängkung i SHL under sin senaste sejour i ligan och han är definitivt en av spelarna som kan utmana om den titeln i år igen. Marcus Nilsson är en i raden av hemvändande stjärnor i Färjestad som gjort Karlstadslaget till en av storfavoriterna till SM-guldet och mina förväntningar på pucktrollaren från Charlottenberg är skyhöga.
Kanske är självförtroendet en aning naggat i kanten efter den tuffa tiden i KHL, där det bara blev sex poäng på 18 matcher med Sotji, men med tanke på det namnstarka lag – speciellt i offensiven – som Peter Jakobsson fått ihop inför årets säsong så måste man förvänta sig att poängen kommer att trilla in titt som tätt för ”Lilliz”.
Nilsson kommer dock att få benhård konkurrens om den interna poängligatiteln. Daniel Viksten delade på hela SHL:s skytteligavinst med Simon Ryfors. Michael Lindqvist är, enligt mig, en av ligans absolut bästa spelare när han spelar som bäst och får hålla sig skadefri. Victor Ejdsell kommer bara att bli bättre. Gustav Rydahl är förmodligen redigt revanschsugen efter fjolårets skadedebacle. Joakim Nygård är en spetsforward på SHL-nivå och kommer säkerligen att ha en rolig vinter i Värmland. Lägg därtill att man har en av SHL:s bästa – och poängbästa – backar i form av Jesse Virtanen.
Det går ingen nöd på offensiv slagkraft i Karlstad, om man säger så.
Marcus Nilsson.Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån
Leksand: Carter Camper
Leksand har tappat superslovakerna Marek Hrivík och Peter Cehlárik, men den tredje spelaren i stjärntrion är alltjämt kvar i dalalaget. Carter Camper visade under fjolårssäsongen vilken absolut toppspelare han är i SHL, då han smällde in 46 poäng (14+32) på lika många matcher. Det mest imponerande i den siffran är egentligen det faktum att av de där 46 poängen så var 38 av dessa ”primary points”, det vill säga mål eller förstaassist.
Med det var han näst bäst i ligan, bara slagen av Simon Ryfors (39).
Camper har inte spelat försäsongen med Leksand, men kommer enligt SportExpressen att vara spelklar till SHL-premiären mot Malmö nästa helg. Det kan säkerligen finnas en del ringrostighet inledningsvis, men sett över hela säsongen så går det inte ha annat än otroligt höga förväntningar på honom.
Liksom förra säsongen så kommer Camper att omges av riktigt skickliga spelare, där spelare som Mikael Ruohomaa, Carter Ashton, Justin Kloos och Max Veronneau alla är potentiella lekkamrater till amerikanen.
Med det sagt så finns det onekligen tuff konkurrens om den interna poängligatiteln i Leksand. Alla av de ovan nämnda spelarna kan – och ser ut – att få stora offensiva roller där jag kanske är mest förväntansfull på den finska playmakern Mikael Ruohomaa som kommer från ett gäng produktiva säsonger i KHL.
Carter Camper.Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån
Linköping: Broc Little
Inga överraskningar här, kanske.
Markus Ljungh finns så klart som ett helvettigt alternativ här, men när Broc Little är skadefri så är han en toppspelare i den här ligan. Fjolårssäsongen innebar 27 poäng på 31 matcher – och Littles inverkan på LHC:s framgångar går inte att blunda för. Som kollega Måns Karlsson nämnde i sin analys av Linköping så vann ”Cluben” 21 av de 31 matcher som Little spelade, medan man endast lyckades vinna sex av de matcher som han inte fanns med på isen.
Den här säsongen kan nye LHC-tränaren Klas Östman formera en förstakedja med Ljungh, Little och något av nyförvärven Brian Gibbons eller Ben Maxwell. Det är en kedja som kan göra stor, stor skada på de flesta av SHL:s försvar i vinter.
Under de tre senaste säsongerna i SHL har den OS-meriterade amerikanen snittat 0,9 poäng per match – en siffra som faktiskt ingen spelare som huserat i SHL under samma tidsperiod (2018-2021) kan bräcka.
Liksom i fallet med Anton Rödin i Brynäs så tror jag att Broc Littles insatser för LHC i vinter – och det faktum att han håller sig skadefri för en gångs skull – kan komma att avgöra lagets framgångar den kommande säsongen. Får han hålla sig skadefri så tror jag att LHC är fullgoda för en play in-plats. Dras han med segdragna skador kan det däremot bli en jobbig vinter i Östergötland.
Broc Little.Foto: Bildbyrån/Peter Holgersson
Luleå: Linus Omark
Inte heller detta är en speciellt vågad gissning, men är man den överlägset poängbäste svensken i KHL:s historia och kommer från en säsong med 61 poäng på 49 grundseriematcher i schweiziska Genève-Servette så finns det faktiskt ingen rimlig anledning till att man inte ska hålla Linus Omark som favorit till att vinna den interna poängligan i Luleå i vinter.
Ett tag trodde man nog aldrig att man skulle få se Linus Omark i en Luleå Hockey-tröja igen. Ryktena om en återkomst till Norrbotten var ett lika legitimt sommartecken som vilket annat och det var mer än en gång som Omark gjorde supportrarna i Luleå besviken när han valde att stanna utomlands ytterligare en säsong.
Den här sommaren föll emellertid allt på plats när Luleå lyckades lösa Omark från sitt kontrakt med Genève-Servette och i och med det få in den, enligt mig, näst bästa ytterforwarden i hela ligan bakom Ryan Lasch.
Mina förväntningar på Omark är skyhöga inför den här säsongen och jag räknar med att han själv har väldigt höga förväntningar på både honom själv och på laget. Luleå har varit en guldkandidat i många år nu – och med Omark i laget så har man vad som krävs för att faktiskt vinna det efterlängtade SM-guldet.
Linus Omark.Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån
Malmö: Ponthus Westerholm
Malmö har gjort SHL:s förmodligen största värvning inför säsongen då man lyckats locka hem Carl Söderberg, men det går knappast ha några förväntningar på att Söderberg ska vinna några skytteligor i SHL igen (som han gjorde under sin senaste säsong i ligan för nio år sedan) eller producera uppemot 60 poäng som senast.
Hemvändaren ska för all del kunna vara en av Malmös offensivt spetsigaste spelare, men av det jag fick se från Ponthus Westerholm i fjol så tror jag att han faktiskt kan knipa den interna poängligatiteln i Redhawks i hård konkurrens med nyförvärvet Jaedon Descheneau.
Det kommer dock att vara ett ganska tajt race nere i Malmö, tror jag. Jag vägde länge mellan Westerholm, Descheneau, Söderberg, Emil Sylvegård eller den andra Westerholm-brorsan Pathrik, som vann den interna poängligan ifjol, men valet föll i slutändan på Ponthus Westerholm.
Enligt mig var han, med ganska bred marginal, Malmös bästa forward förra säsongen och får han bara fortsatt stort förtroende från Joakim Fagervall så är jag ganska övertygad om att han kan slå sin fjolårsnotering på 30 poäng ganska komfortabelt.
Ponthus Westerholm.Foto: Christian Örnberg/Bildbyrån
Oskarshamn: Tomas Zohorna
Oskarshamn har slagit till stort med värvningarna av de båda Zohorna-bröderna, Tomas och Hynek. Båda två känns på förhand som väldigt spännande spelare på SHL-nivå som jag förväntar mig får stora och bärande roller i Martin Filanders lagbygge.
Av de två bröderna så tror jag storebror Tomas är den som kommer att gå i bräschen allra mest. Han är en spelare som varit bofast i det tjeckiska landslaget under många år och även varit en pålitlig poängplockare i KHL. Visst är det ett steg från hockeyn som spelas i Ryssland och hemma i Tjeckien jämfört med hockeyn som spelas i SHL, men med den skicklighet som 33-åringen besitter är jag inte speciellt orolig för att han ska kunna acklimatisera sig till den svenska typen av hockey. När han väl har gjort det så lär han bli ett av Oskarshamns vassaste, om inte det vassaste, offensiva hot den här vintern.
Annars finns det några andra spännande offensiva karaktärer i Oskarshamn. Brorsan Hynek är redan nämnd. Fredrik Olofsson, som spelade så pass bra förra säsongen att han belönades med en plats i Tre Kronor under våren, en annan. Även Kim Rosdahl imponerade på mig under fjolårssäsongen och fick sitt genombrott på SHL-nivå efter att han tidigare bara haft en mer tillbakadragen roll under sin SHL-sejour med Malmö.
Utöver dessa ska det bli kul att se vad Patrik Karlkvist kan åstadkomma på SHL-nivå efter att fullkomligt öst in poäng för MoDo i Hockeyallsvenskan, samtidigt som kanadensaren Cameron Brace onekligen verkar ha en offensiv spets i sitt spel (110 poäng på 78 matcher i Danmark under de två senaste säsongerna).
Tomas Zohorna.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
Rögle: Adam Tambellini
Adam Tambellini har gått från klarhet till klarhet sedan ankomsten till Sverige i oktober 2019 och vuxit fram till lite av en personlig favorit för undertecknad. Efter succésäsongen i Hockeyallsvenskan med MoDo, där han öste in 63 poäng på 37 matcher, så klarade han av klivet till SHL på ett mycket bra sätt.
28 poäng på 37 matcher med ytterligare tio poäng på 14 slutspelsmatcher under Rögles framfart under SM-slutspelet blev fjolårets poängfacit i SHL – och den här säsongen förväntar jag mig att kanadensaren tar ytterligare kliv framåt i produktionen.
Rögle har stora offensiva hål att fylla efter avskeden från Simon Ryfors och Daniel Zaar. Man har alltjämt kvar Dennis Everberg i laget, samtidigt som man gjort spännande värvningar i form av Robert Lantosi, Tyler Kelleher och fjolårets allsvenske succéspelare Ludvig Larsson. Någonstans landar jag dock i att det är Tambellini som kommer att leda det här laget i offensiven och jag förväntar mig att Cam Abbott ger sin landsman de förutsättningar som krävs för att han ska bli en poängproducerande spelare på absolut elitnivå i SHL – för det har han onekligen potential att bli.
Adam Tambellini.Foto: Avdo Bilankovic/Bildbyrån
Skellefteå: Joakim Lindström
Joaim Lindström fick förra säsongen se sig nedpetad från tronen som poängkung i Skellefteå AIK. Eller tja, det är väl en sanning med modifikation. Veteranen delade nämligen på den interna poängligasegern med Jonatan Berggren (45 poäng), men i egenskap av mindre spelade matcher så rankas Berggren före Lindström, trots att man producerade lika många poäng.
Han visade under förra säsongen att han, trots att han börjat komma upp i åldern (han fyller 38 i vinter), alltjämt är en av SHL:s bästa forwards. Efter en tung säsongsöppning där han gick poänglös från de sex inledande matcherna så var Lindström faktiskt lika poängstark som Marek Hrivik (25 poäng) och bara slagen av Daniel Zaar (26 poäng) efter årsskiftet.
Till den här säsongen har Skellefteå tappat massvis av offensiv spjutspets. Ovan nämnde Berggren har lämnat för spel i Detroit Red Wings. Andreas Wingerli och Jesper Frödén har skrivit NHL-kontrakt med Colorado respektive Boston, samtidigt som Pär Lindholm valt att nyttja ett av sina optionsår för KHL-spel med Ak Bars Kazan.
Det innebär att mycket av den offensiva produktionen återigen väntas falla på Joakim Lindström. Visst, han har fått lite nya offensiva lekkamrater i form av poängstarke AHL-forwarden Adam Mascherin samt NHL-meriterade Tom Kühnhackl och Jayce Hawryluk och Oscar Möller är alltjämt kvar i laget, men förväntningarna är ändå att "Jocke" ska fortsätta att vara den offensiva spjutspetsen i Skellefteå i vinter.
Det är i alla fall mina förväntningar.
Joakim LindströmFoto: Ola Westerberg/Bildbyrån
Timrå: Nolan Zajac
Nolan Zajac.Foto: Pär Olert/Bildbyrån
Växjö: Andrew Calof
Andrew Calof.Foto: Niclas Jönsson/Bildbyrån
Örebro: Rodrigo Abols
I Örebro kan man nästa välja och vraka bland potentiella poängkungar. Robin Kovács, Robert Leino, Linus Öberg, Juuso Puustinen eller Rodrigo Abols känns alla som legitima kandidater till den titeln.
I slutändan föll ändå valet på Rodrigo Abols. Den lettiske stjärncentern kommer att få en hel del lekkamrater att jobba med under säsongen i ett Örebrolag som ser än bättre ut än fjolårets lag, i mina ögon.
Efter en någorlunda försiktig start på säsongen, rent poängmässigt, så växlade Abols upp ordentligt i ungefär samma skede som Mathias Bromé lämnade laget (omgång 23), något som går att se på ett tydligt sätt i min tidigare kollega Zach Ellenthals (nu anställd av Rögle!) graf nedan. 
Efter Bromés avsked var Abols den ledande offensiva spelaren i ett Örebrolag som imponerande nog tog sig hela vägen till en SM-semifinal mot Växjö, som sedan skulle gå och vinna SM-guldet i finalserien mot Rögle.
Efter årsskiftet stod Abols för tolv mål i SHL, vilket var näst bäst i ligan under den perioden. Vidare i slutspelet vad lettländaren en gigant för Örebro och kan han bara fortsätta där han avslutade fjolårssäsongen så kommer han definitivt att benämnas som en av ligans absolut bästa centrar när säsongen är färdigspelad.
Rodrigo Abols.Foto: Peter Holgersson/Bildbyrån
