Att Timrås Jonathan Dahlén blivit uttagen att representera våra svenska färger under Karjala-turneringen är inget annat än ett kvitto på att han är en fantastiskt duktig hockeyspelare. Det har inte varit en fråga om, utan snarare när landslagsledningen skulle testa Hockeyallsvenskans bästa spelare på den större scenen och i internationella sammanhang.
Ni vet hur det brukar låta annars hos konkurrerande klubbars supportrar när det kommer till Dahlén. Avundsjukan lyser inte sällan igenom med ord som ”han klarar inte av spel på en högre nivå” eller ”psyket måste vara klent”, speciellt efter att ha vänt hem till Timrå efter ett försök att etablera sig först i Vancouvers och senare i San Joses organisation. Ofta har han jämförts med sin tidigare lekkamrat Elias Pettersson som firat stora triumfer i just Vancouver.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”INTE FÖRVÅNAD ATT HAN FÅR CHANSEN”
Till tvivlarna finns inte mycket mer att säga än att ni hela tiden har haft fel. Han är fortfarande ligans bästa spelare. Detta trots mängder av NHL-lån i ligan. Men det är ju knappast etablerade NHL-spelare kanske någon hävdar. Visst kan det ligga något i att det kanske inte är NHL:s toppspelare som är på besök, men det går knappast att komma ifrån att samtliga faktiskt är slagna på fingrarna av just Dahlén. Jag hävdar till och med att Timrås fixstjärna presterat bättre än storhajen Marcus Sörensen. Kanske inte med särskilt stor marginal men ändock.
Just jämförelsen med Sörensen är intressant ur flera perspektiv. Sörensen är en av få inlånade spelare som är etablerad i NHL. Dessutom matchas han extremt hårt av firma Zabel/Czarnecki med endast en match under 20 minuters istid där toppnoteringen klockar in på över 27 minuter.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Dahlén, å andra sidan, matchas i mitt tycke ganska sparsamt av Timråledningen med Fredrik Andersson i spetsen. I sex av sju spelade matcher klockas han under 20 minuter. Med tanke på att han vaskar fram farligheter i nästan varje byte skulle en hårdare coachning på honom förmodligen generera en ännu större dominans. Åtminstone om man tittar på siffror i form av poäng.
Förstå mig rätt här, båda spelarna är dominanta på sitt sätt i sina respektive lag. Men såhär långt in i seriespelet håller jag ändå Dahléns prestation högre än Sörensens, och alla andras också för den delen. Jag är således inte förvånad över att han får chansen i landslaget.
”DEN MEST INTRESSANTA SVENSKE SPELAREN I EUROPA”
Inför säsongen 19/20, alltså för ett drygt år sedan, var jag på Hockeyallsvenskans upptaktsträff. Under en pratstund med Dahlén fick jag känslan, även om han inte sa det rakt ut, att försäsongsträningen då inte varit optimal. Inför den här säsongen säger han att just den biten är en av orsakerna till att han presterat så pass bra som han gjort under inledningen av årets säsong.
Desktop ad in article Mobile ad in article
För bara någon vecka sedan gick Timrås sportchef Kent ”Nubben” Norberg ut med att han trodde Dahlén var god för 100 poäng den här säsongen, under förutsättningen att han håller sig skadefri vill säga. Nubben hade då inte tagit landslagsspel i beräkningarna. Och om Timrås guldklimp fortsätter prestera på samma nivå under resten av säsongen är ”risken” stor att det blir fler landslagsuppdrag i vinter. Synd på poängrekord och så vidare men samtidigt oundvikligt med tanke på dominansen han visar upp kväll efter kväll.
I min värld är han kanske den mest intressanta svenska spelaren som lirar i Europa just nu och jag är övertygad om att det är på dessa grunder Garpenlöv tagit ut honom.
Desktop ad in article Mobile ad in article
