Två tuffa bortamatcher i Jönköping där det kändes som att Leksand inte riktigt hängde med. Enligt många var serien nästintill över, och det var lite känslan även på vägen upp till byn. Vägen mellan Falun och Leksand är otroligt vacker.
Solnedgången över åsarna och de röda husen med vita knutar ger en varm känsla. Men något stack ut denna dagen, vägen var tom.
Det var ingen karavan av bilar som tågade upp för att stötta sitt lag i säsongens viktigaste match. Flera läktarsektioner gapade tomma och jag kan inte låta bli att undra vad som har hänt. En av Dalarnas största och mest folkkära föreningar spelar sina två viktigaste hemmamatcher på flera, flera år.
Och publiken sviker.
Eller är det snarare klubben som sviker publiken? Marknadsavdelningen i Leksand har misslyckats kapitalt med att få upp hajpen och intresset för de här matcherna. {{ PAYWALL LIMIT }}
Om vi dessutom jämför med motståndarna HV71, där biljetterna sålde slut på bara några minuter. De gav sig fan på att göra det här tillsammans, och det har de gjort så här långt. Dessutom med ett imponerande bortafölje en sen söndagsmatch.
Om jag snabbt kollar igenom Leksands sociala medier handlar det mer om soffbiljetter och 50/50-lotter än att faktiskt få folk att komma till hallen. Det är under all kritik för en förening av den här digniteten. Den kraften som finns i bygden och i föreningen utnyttjas inte.
Där tycker jag någonstans att HV71 vinner den här serien.
Äntligen small det till lite
I ärlighetens namn har det varit rätt dålig underhållningen med tanke på vad som står på spel. Match tre var så klart direkt avgörande för den här serien. Det märktes också på båda lagen.
Det small ordentligt från start och det var känslorna utan på kroppen hos båda lagen. Inte minst Axel Rindell och Anton Johansson bjussade på ett varsitt hjärnsläpp.
Detaljen jag tycker den här matchen avgörs på är viljan och drivet. HV71 täckte skott som att det inte fanns någon morgondag. Samtidigt hade Leksand otroligt mycket puck - utan att skapa speciellt många stora chanser. Marginalerna var också med Felix Sandström en sån här match där han hade hjälp av målramen flera gånger om.
Samtidigt var han en gigant på allt som släpptes igenom.
Men att det inte finns mer desperation i Leksands offensiv en sån här match. Det är smått obegripligt för mig. Att man inte kan hitta någon form av desperation och vilja i den tredje perioden är faktiskt genant. Speciellt med tanke på att de som faktiskt var här gjorde sitt för att bära laget, när de allra minst förtjänade det.
Någonstans känns det som att tron är borta i föreningen.
3-0 i matcher
Taggar man inte till och kör allt som finns kvar en sån här match. Ja, då känns det väl heeeeelt kört att man ska vinna fyra raka matcher i den här serien. Den här upplagan av Leksand har tidigare hittat en tro och ett hopp som ingen utanför laget visste fanns.
Men nu kan det väl inte vara speciellt många som faktiskt tror att det här är möjligt längre. Med ingångsvärdet i den här serien är det faktiskt ett praktfiasko att man ligger under med 3-0 i matcher och inte har bjudit upp till en bättre kamp.
Både på isen och på läktarna har man förlorat den här matchserien med 3-0 i matcher.
Och om det var 6 000 här i dag, ja, hur många kommer då på tisdag? Johan Hedberg med stab kommer att behöva trolla med knäna för att få liv i den här serien igen. Jag skulle helt ärligt bli förvånad om det inte är över redan sent på tisdag kväll.
HV71 ser alldeles för stabila ut och har ett mentalt övertag som är monumentalt.
