- Rivaliteten har inte försvunnit på fyra år.
- Han har vaknat i rätt tid för JVM.
- Talangen har väl gjort sitt i juniorhockeyn nu?
{{ PAYWALL LIMIT }}
I lördags mötte Färjestad och Djurgården för första gången på flera år. Två av våra mest klassiska klubbar och ett rivalmöte som fortfarande är stekhett. Historiken mellan de här klubbarna ligger kvar och har definitivt inte försvunnit med åren.
Returmöten är i sig en företeelse vi ser alldeles för lite av i svensk hockey.
Efter en bra match i lördags fanns det mycket som låg kvar i luften tre dagar senare. Det var längesen jag såg så många spelare slänga käft mellan båsen redan från nedsläpp. Redan i inledningen av matchen började Victor Eklund håna Emil Larmi (som satt på bänken denna match) genom att låtsas ramla om och om igen i båset. Kort därefter hade Charles Hudon och Viktor Lodin en lång, och hätsk, ordväxling.
Det satte verkligen tonen för den här matchen.
Ge mig en lång slutspelsserie mellan Djurgården och Färjestad
Varje situation och avblåsning blev infekterad och känslorna låg verkligen utanpå flera av spelarna. Där till var det en fantastisk inramning på ett fullsatt Hovet med ett imponerande bortafölje från Färjestad. Trots att det bara blev ett mål var det en väldigt underhållande match. Tankarna tog mig tillbaka till Djurgårdens serier mot Södertälje och AIK som jag fick förmånen att följa på plats.
Och nu känner jag bara: Ge mig en lång serie mellan de här två lagen!
Det kryllar av profiler i båda lagen som kommer att göra det minst sagt minnesvärt. Just nu ligger de femma och sexa i tabellen och det är inte alls omöjligt att de drabbar samman redan i en kvartsfinalserie. Det hade varit helt fantastiskt för den svenska hockeypubliken!
Jag tycker inte att vi ska dra för stora växlar av att det är ett stockholmslag i SHL. Men just att vi får den här typen av matcher igen tycker jag gör är väldigt kul, och väldigt viktigt, för svensk ishockey.
Vaknat i rätt tid inför junior-VM
Jack Berglund har inte haft den hösten många hade hoppats på. Inför säsongen kändes han som en av de absolut viktigaste spelarna inför årets junior-VM. Under säsongsinledningen hade han det i ärlighetens namn riktigt tufft.
Men nu, precis innan det börjar bli dags att åka mot Kanada, ser han ut som sig själv igen.
Dels har poängen börjat komma igen. Dels är han också betydligt mer involverad. Jag tycker det är kul att två av de stora profilerna i den här matchen är Victor Eklund och Jack Berglund. Han ska vara en elak jäkel som är i centrum konstant. Det var han i den här matchen och har varit den senaste tiden.
I junior-VM förväntar jag mig att han är en av de "vidrigaste" spelarna att möta i turneringen. En som Kanadas och USA:s stjärnor kommer att retas gallfeber på.
Han är väl klar i juniorhockeyn nu?
Det här var första gången sedan U18-VM för ett och ett halvt år sedan som jag fick se Mikkel Eriksen live. Han är en jättespännande talang som den här hösten har varit en av U20 Nationells absolut bästa spelare.
Jag har lyft fram honom i både Framtidens stjärnor-podden och i min laggenomgång av Färjestads U20.
I den här matchen tycker jag också att han hade riktigt fina tendenser. Det är klart att det är ett stort steg från vår juniorliga upp till SHL. Men han har den här förmågan att skapa tid och utrymme både för sig själva och för sina lagkamrater. En egenskap jag tycker är riktigt häftig att kunna ta med sig till nästa nivå.
Han hade ett par byten i den andra perioden där Färjestad hade långa anfall då han fick spela mycket med pucken. Då vågade han också hålla i pucken, utmana och hitta smarta lösningar. Han är väldigt lätt på skridskorna och har även en spelförståelse och klubbteknik som sticker ut för sin ålder.
Nu har han en bra roll i tredje kedjan i Färjestad. Om det däremot blir trångt igen då hade det varit väldigt intressant att se vad han kan göra i Hockeyallsvenskan.
I en stor roll i Karlskoga, AIK, Södertälje eller Mora hade han nog verkligen kunnat blomstra och vara en faktor. Inte minst i powerplay-spelet.
