Målvakt:
Jonas Andersson:
Googla ”King Henrik” och Henrik Lundqvist kommer upp som första träff. Spelade JVM i Ryssland ihop med Lundqvist där han fick sitt stora genombrott. Han gick från att vara ifrågasatt inför turneringen till att vara bäst när det gällde som mest – precis som han sen var under hela sin karriär.
Almen Bibic:
Henrik Lundqvist. Han hade en speluppfattning som hela tiden fick honom att hamna rätt i målet. På det fanns det en teknisk skicklighet och reflexer som kunde kompensera om han skulle hamna ur position för att rädda upp och parera. Han tävlade på alla puckar. Henrik har alltid utstrålat pålitlighet och ingett en pondus mellan stolparna som gjort att försvararna kunnat luta sig mot honom när det stormat som mest. En matchvinnare och då tänker jag på OS-finalen 2006 när han hade en huvudroll i det guldet.
Anders Broström:
Leif ”Honken” Holmqvist. Han var helt enkelt enastående på sin tid.
Rolf ”Råttan” Edberg:
Henrik Lundqvist. Han var och är King Henrik i Rangers, men också för hans insatser i Tre Kronor.
Tore Ökvist
Leif “Honken” Holmqvist, en favorit under uppväxtåren. Orädd och placeringssäker. Stod alltid för många fantastiska räddningar.
Mats Thelin:
Henke Lundqvist. Finns ingen annan målvakt som burit ett lag, NY Rangers, under så lång tid och samtidigt spelat hem medaljer till Tre Kronor. Han hade en lägstanivå som var högre än någon annan.
Anders ”Ankan” Parmström
Det står mellan Leif ”Honken” Holmqvist och Henrik Lundqvist, men även lite . ”Henke” och Salo har tunga meriter som matchvinnare i OS och VM. Under sextiotalet visade ”Honken” vikten av att ett lag har en bra målvakt, så det får bli han. Nu spelade vi dessutom tillsammans under många år så det kanske påverkar mitt val lite.
Hans Edlund:
Pekka Lindmark. Han var bidragande orsak till att Sverige slog hål på Sovjets dominans. Grym talang som hade en spelförståelse utöver det vanliga och var tidigt en extra back. Får kanske också min röst då vi växt upp och spelat tillsammans i IFK Kiruna så jag har kunnat följa hans resa.
Mats Ulander:
Jag delar in ishockeyn i två epoker Den äldre generationen, epok 1, och den moderna ishockeyn, epok 2.
Epok 1: Leif "Honken" Holmqvist Dominerade i målet på 60-talet och delar av 70-talet. Stor hjälte i Sverige-VM 1969 och 1970 Positiva egenskaper. Orädd och kunde läsa spelet. Bra bollsinne
Epok 2: Henrik "Henke" Lundqvist. SM-guld med Västra Frölunda 2003 och 2005. OS-guld 2006 i Turin. VM-guld Tyskland 2017. 15 säsonger i New York Rangers. En modern målvakt som behärskade spelet runt målet.
Tommy Salo:
Visserligen beundrar jag Leif ”Honken” Holmqvist, men den bästa vi haft är trots allt Henrik Lundqvist. OS-guld och VM-guld, men också en av bästa målvakterna i NHL genom alla tider. Det säger det mesta.
Jonas Bergqvist:
Henrik Lundqvist.
Per Svartvadet:
Henrik Lundqvist….över tid, stabil, levererat, och alltid varit bäst när det gäller.
Joakim Fagervall:
Pekka Lindmark. Överlägset jämnast.
Back:
Jonas Andersson:
Nicklas Lidström. Sju Norris Trophy och förste europeiska spelare att lyfta Stanley Cup som lagkapten. När jag spelade i Nordamerika i början av 00-talet och du som back provade något med alldeles för hög svårighetsgrad fick du räkna med ett: ”who do you think you are, Lidstrom?
Almen Bibic:
Nicklas Lidström. En mästare på att läsa spelet. Matchades mot de bästa i motståndarlagen. Loggade massvis med istid, fick nästan alltid ihop 80 matcher i NHL och då är jag säker på att han alltid var på motståndarlagens hit list, men Niklas åkte ändå aldrig på dom stora smällarna. Niklas var offensivt begåvad och levererade enorma mängder med poäng. Fick det svåra att se ut som det mest självklara och enkla. Sättet Nicklas använde sin klubba i defensiva situationer, där var han före sin tid i spelet klubba mot puck, där han alltid lyckades vara i vägen. Tittar vi nutida back-stjärnor tycker jag vi stirrar oss blint för mycket på poängproduktion från backar och ser bort från defensiven, som back tycker jag det är viktigt att hantera båda delarna, och i vilken ände vi in tittar åt så höll Nicklas högsta klass.
Anders Broström:
Börje Salming. Han hade alla ingredienser av spelet hockey.
Rolf ”Råttan” Edberg:
Nicklas Lidström. Han läste spelet bra och hade ett väldigt fint skott.
Tore Ökvist:
Börje Salming. En riktig stöttepelare som alltid gav allt, väldigt ödmjuk och fin person
Mats Thelin:
Börje Salming. Bröt igenom vallen av motstånd i NHL och blev en dominerande back i Toronto och NHL. Andra har varit otroligt bra, men Börje var outstanding i ett lag som aldrig vann någonting. Sen hur han slog igenom bland oss svenskar under Canada Cup -76 och visade sin storhet, kommer aldrig att ske med någon annan någonsin.
Anders ”Ankan” Parmström:
”Lidas” är förmodligen bästa spelaren, men om jag ska på en som varit viktigast för hockeyn blir det Börje Salming. Han öppnade dörren till NHL och på många sätt vårt intresse för NHL. Det är också många spelare som har Börje att tacka för sina karriärer. Börje var dessutom bästa back i Tre Kronor OS 1992. Mitt val blir Börje Salming.
Hans Edlund:
Nicklas Lidström. En allroundback som aldrig hamnade i stressade situationer. Spelskicklig, passningssäker, placeringssäker… Superlativen är hur många som helst. Helt enkelt en världsback som var en dominerande back i världens bästa liga NHL.
Mats Ulander:
Här tar jag bara en epok. Nicklas Lidström, 20 säsonger i NHL fyra Stanley Cup och med Detroit sju Norris Trophy. En komplett back utan några direkta svagheter. Spelskicklig med ett bra skott.
Tommy Salo:
Nicklas Lidström. Han var bra redan då vi spelade tillsammans i Västerås, men har man blivit NHL:s bästa back sju gånger då är man också Sveriges bästa back genom alla tider.
Jonas Bergqvist:
Nicklas Lidström.
Per Svartvadet:
Nicklas Lidström. Vinnare, ledare och har dominerat när det behövs som mest.
Joakim Fagervall:
Börje Salming. Tack vare bredden i hans spel. Offensivt som defensivt. Lagspelare, kanske den största som funnits.
Forward/center:
Jonas Andersson:
Peter Forsberg. Förste svensk att vinna Hart Trophy (fortfarande ensam tillsammans med Henrik Sedin). Ingen annan svensk spelare har haft en högre topp än den som Forsberg hade när han var som bäst. Spelade extremt fysiskt och helt respektlöst (även mot sin egen kropp) och gjorde det under en tid när backar som Chris Pronger och Darian Hatcher fick göra i stort sett vad som helst ute på isen. Nästan märkligt att han inte var skadad mer…
Almen Bibic:
Peter Forsberg. Speluppfattningen, han kunde slå öppnande passningar och sätta upp sina lagkamrater över hela banan. Det fanns en fysik, där Peter delade ut offensiva tacklingar som satt motståndaren på rumpan, men även en tålighet att ta smällar och fortsätta vara stark på pucken i anfallszon, förmågan att dominera matcher, och det i en tid när NHL var extremt fult om vi jämför med nutidens spel, så vek han aldrig ner sig. Alla i Peters omgivning blev några centimeter längre av att vara runt honom.
Han hade även förmågan att kliva fram i lägen när det gällde som mest, jag tänker OS-gulden där han hade framträdande roller, men även när han vann Stanley cup. Peter samlade på sig både individuella priser men även lagmässiga priser som nästan kräver dubbla eliteprospects-sidor för att det ska få plats på första sidan, mycket talande för hans storhet.
Anders Broström:
Ulf Sterner. Han var före sin tid i allt.
Rolf ”Råttan” Edberg:
Det får bli en center: . Otroligt bra över hela banan. Ödmjuk och som skulle haft många bra år i NHL om han själv velat.
Tore Ökvist:
Peter Forsberg. En riktig vinnarskalle. Både målskytt och passare. Gav aldrig upp.
Mats Thelin:
Mats Sundin. 14 år i NHL och 1349 poäng säger en hel del om han storhet, detta i en klubb som aldrig var en utmanare till att vinna NHL. Sen hans betydelse som härförare i Tre Kronor med Guld i både OS och VM. En vinnarskalle med stora krav på sin omgivning.
Anders ”Ankan” Parmström:
Här står mitt val mellan tre.
- Sven Tumba som lyfte hockeyn i Sverige till en folksport. En bra spelare som vann tre VM guld.
- Mats Sundin naturligtvis. En Fantastisk spelare och den största ledaren vi haft på isen.
- Den tredje är Peter Forsberg och han är nummer ett för mig. Hade allt en hockeyspelare måste ha för att bli bäst i världen. Otroligt skicklig spelare, både fysiskt och mentalt. OS-guld VM-guld, Stanley Cup, TV-pucken. TV-pucken har även ”Sudden” också. Det minns jag mycket väl eftersom kommenterade bådas finalvinster. Det var Dessutom Tumba som kläckte idéen om den viktiga TV-pucken. Stora namn alla tre.
Hans Edlund:
Peter Forsberg. Egentligen räcker det bara att säga namnet så förstår man varför. Peter kunde dominera matcher och spela fysiskt om det krävdes. En grym vinnarskalle och googlar man det så kommer hans ansikte upp. Har man två VM-guld, två OS-guld och vunnit två Stanley Cup så säger det allt.
Mats Ulander:
Epok 1: Ulf Sterner. En spelskicklig och teknisk spelare som gjorde en NHL-säsong med New York Rangers. Spelade i Rögle BK, Västra Frölunda och Färjestad några säsonger. Vann VM-guld 1962 i USA. Spelade 209 A-landslagsmatcher
Epok 2: Peter Forsberg. OS-guld 1994 och 2006. VM-guld 1992 och 1998. Stanley Cup 1996 och 2001. En spelare som behärskade allt på rinken. Både en teknisk och spelskicklig forward med bra och avgörande passningar. Samt spelade även fysiskt. En ovanlig kombination.
Tommy Salo:
Peter Forsberg. Komplett och dessutom har han vunnit två OS-guld. Bättre på hockey än kortspel vill jag lova.
Jonas Bergqvist:
Peter ”Foppa” Forsberg.
Per Svartvadet:
Peter Forsberg. Han var bäst, tuffast och bäst när allt stod på spel..
Joakim Fagervall:
Peter Forsberg. Bäst på totalen. Med puck, utan puck, det fysiska spelet.
Coach:
Jonas Andersson:
. Sju SM-guld, tre OS medaljer, tre VM medaljer och Bragdguldet efter det klassiska guldet 1987. Kallades för hockeyprofessorn. Svensk ishockey ska vara tacksamma för att det funnits människor som Tommy Sandlin. Visst blev det fel ibland, framförallt i slutet av hans karriär, men utan pionjärer som vågar tänka nytt hade svensk ishockey inte varit där den är idag.
Almen Bibic:
Tommy Sandlin. Sverige har långa och stolta traditioner på ledarsidan. Namn som , och Hans’’virus’’ Lindberg. I modern tid inte minst taktiskt skicklige Sam Hallam som ofta fått det att tippa över till sin fördel i en så jämn liga som SHL där han tog hem ett gäng SM guld. Det som saknas där är en medalj av de ädlaste valörerna internationellt. Men den jag väljer att gå på är Tommy Sandlin, vad jag förstått har det varit en visionär som var före sin tid, Tommy hade en enorm inverkan på Svensk Ishockey. Styrkan låg i minutiös planering, människosyn och innovation. Ett arv som lever kvar än idag. Han vann SM guld flertalet gånger och på det ett VM guld.
Anders Broström:
. Han fick alltid ut det bästa av spelarna.
Rolf ”Råttan” Edberg
Hans ”Virus” Lindberg och Anders ”Ankan” Parmström. De två bästa coacherna jag haft. ”Virus” i Tre Kronor och ”Ankan” i AIK.
Tore Ökvist:
Freddy Lindfors i hård konkurrens med . Två kluriga och taktiska tränare med en räv bakom varje öra.
Mats Thelin:
Tommy Sandlin – sex SM guld plus en hel del Internationella medaljer är det ingen annan som kommer i närheten av. Han dedikation till sporten och vilja och nyfikenhet att driva spelet till nya nivåer la grunden till att vi som hockeynation tog stora kliv framåt.
Anders ”Ankan” Parmström:
Bästa coach är för mig Tommy Sandlin. Jag var själv klubbcoach samtidigt som Tommy och jag lovar er att ingen har påverkat utvecklingen så mycket och kommit med så mycket vi har andra har tagit efter, Tommy låg alltid en massa år före så han är för mig nummer ett. Jag har även en båscoach som jag värderar högt: Conny Evensson. Jävlar den som inte gjorde vad Conny sagt. Jag kanske också ska nämna en mycket underskattad coach i båset: . En härlig gambler i båset.
Hans Edlund:
Här är det många att välja bland. Går på just ordet ”coach” är Hans ”Virus” Lindberg mitt val då jag både följt och spelat under honom. ”Virus” kramade alltid ut det mesta ur varje spelare. Han tänkte hela tiden på detaljer som kunde ge laget fördel. En ruskigt bra matchcoach. Han var även en mycket bra taktiker och man kunde se hur motståndarbåset tittade åt vårt bås med respekt när han samlades oss och delade ut direktiv.
Mats Ulander:
Conny Evensson. VM-guld med Tre Kronor 1991 och 1992. SM-guld med Färjestad 1981 och 1986. Schweizmästare med Kloten 1993 och 1994. SM-guld med Västra Frölunda 2003. Conny är en coach som hade både erfarenheter som spelare och tränare på hög nivå. Han förstod det taktiska spelet och vad som krävs för att lyckas som lag.
Tommy Salo
Här får det bli duon Curre Lundmark och Pelle Mårts. Dom kompletterade varandra och var coacher under OS i Lillehammer där Sverige vann vårt första OS-guld. Att jag fick vara med i deras OS-lag 1994 är jag fortfarande väldigt tacksam för.
Jonas Bergqvist:
Curre Lindström.
Per Svartvadet:
Conny Evensson. Lugn, stabil och fick ut det mesta av sitt material.
Joakim Fagervall:
Conny Evensson. Den kanske största ledaren. Vunnit som Head/ass. Klubblag/ landslag/ utomlands.
TV: Markströms bästa räddningar i NHL
