- ”Får se till att målvakterna inte scoutar den”
- ” Han gjorde tre, fyra mål där han sköt på exakt samma ställe”
- ”Vi tänker ändå att vi spelar fem mot fem och de andra lägena lite mer än vad vi lägger straffar”
- ”Missar du där och går ner för tidigt, då är du körd”
- ”För mig är det ofta de rutinerade som får gå in och skjuta”
- Oavsett om de har varit kassa på en match är det ändå så att de ska ta en straff”
- Jag tycker bara att jag ser positiva grejer i att gå ut och slå en avgörande straff” {{ PAYWALL LIMIT }}
Det kan gå lite hur som helst. Det är lite lotteri. Hur många gånger har vi inte hört klyschorna? Framhasplade av tränare efter förluster, kommentatorer som inte vet vad de ska säga eller spelare som träffat plexi snarare än nät.
Men när två lag pucklat på varandra i 60 minuter och sen inte heller lyckats skiljas åt efter förlängning och spel tre mot tre, är det då verkligen lotteri när matcher avgörs på straffar? Eller finns det ett mått av skicklighet även i det spelet?
Med tanke på hur täta serierna är och hur viktiga bonuspoängen kan bli när streckstrider ska avgöras om några veckor är det intressant att höra vad Hockeyettans aktörer egentligen tänker om fenomenet att avgöra ishockeymatcher med straffläggning. Är det något man tränar på? Är det rent av något man kan vara skicklig på och vad är egentligen åsikten om att avgöra viktiga matcher på det sättet?
I veckans Hockey(h)ettan-panel möter vi Halmstad-tränaren Jens Berggard, Vallentuna-keepern August Hedlund som vann flera straffläggningar åt Karlskrona ifjol, tränaren Mikael Aaro vars Piteå fått med sig flera straffvinster i öppningen av Allettan och Surahammar-backen Wille Hedqvist som klivit fram som något av en straffspecialist den här säsongen.
Fram träder en ganska nyanserad bild som inte nödvändigtvis stödjer lotteri-klyschan fullt ut.
Här är Hockey(h)ettan-panelen. {{ PAYWALL LIMIT }}
Vad är din generella inställning till att matcher avgörs via straffar?
Jens Berggard, tränare, Halmstad:
– Vi ska ju ha ett avgörande och kan inte hålla på och spela tre mot tre hur länge som helst, så då får vi väl ta till straffar. Sen kan jag väl känna att fem minuter kanske är lite kort tid att spela tre mot tre, man hade kunnat spela tio. Jag kan väl känna ibland att man vill rulla på mer folk och kunna använda fler spelare i tre mot tre. Nu kör man kanske på sex forwards och tre backar bara, men man kanske hade velat använda mer spelare i det momentet. Vi tränar en del på det, kör tre mot tre på träning när man ska jobba på kondition och sånt så vi är vana vid det.
August Hedlund, målvakt, Vallentuna:
– Jag som målvakt tycker att det är ganska kul. Jag gillar straffar just för att det blir ganska tydligt att man kan bidra så himla mycket som målvakt och bli matchhjälte. Sen är det väl självklart att straffar blir lite slumpartat, det är tre straffar och det behöver inte alltid vara att det blir helt rättvist. Samtidigt kan jag tycka att tre mot tre är lite samma, det är chanser fram och tillbaka så det behöver heller inte vara helt rättvist. Jag tycker väl ändå att både tre mot tre och straffar är ganska kul.
Mikael Aaro, tränare och sportchef, Piteå:
– Jag tycker väl att publikt är det ett roligt sätt. Tre mot tre-spel känner jag är mer chansartat. Antingen blir det jättemycket chanser och snabba avgöranden eller så blir det inga målchanser alls. Så tre mot tre tycker jag blir annorlunda hockey helt och hållet medan straffläggning däremot är kul att det avgörs. Det lockar lite folk också, det är en rolig grej. Jag vet själv när man sitter och ser en SHL-omgång och så har man sett den match man vill se och sen är det ändå kul att se avgörandet på straffar. Det är ändå många profiler som kliver fram och ibland gör lite roliga straffar. En publikdragande grej tror jag.
Wille Hedqvist, back, Surahammar:
– Jättekul, alla gillar väl straffar? Jag ser inget dåligt med det. Jag tycker att det är ett jätteroligt sätt att avgöra matchen på. Det blir en nivå extra med straffar och jag tror att publiken gillar det också.
Hur mycket är skicklighet i en straffduell - kan man påverka sina odds?
Jens Berggard, tränare, Halmstad:
– Vi har bara haft en straffläggning i år, men förra året hade vi ganska många straffläggningar och då hade vi våra straffskyttar som klev fram och avgjorde. Så har man bra straffskyttar tycker jag man kan vinna matcher på det. Det gäller att hitta rätt spelare, förra året hade vi ju Marcus Borgh, Hugo Johansson och William Berg som var riktigt bra, de klev fram varje straffläggning. Det var två av dem som gjorde mål varje gång, i år har vi inte varit inblandade i mer än en så vi har inte fått träna lika mycket på det.
August Hedlund, målvakt, Vallentuna:
– Jag skulle ändå vilja säga att det är mycket mer skicklighet än att det bara är tur. Det märker man som målvakt, speciellt när det kommer bra skyttar. Det är mycket svårare att läsa vad de ska göra och var de ska skjuta. När jag stod i Tranås och det blev straffar mot Halmstad kom Robin Dahse där och jag tror han gjorde tre, fyra mål där han sköt exakt på samma ställe. Det kan vara riktigt svårt att läsa, där blir det mer skicklighet än om någon bara går in och skjuter, då är det ganska enkelt att se. Jag skulle säga att det är en ganska stor fördel målvakten egentligen, personligen skulle säga att jag vill ligga ungefär på 70% på straffar. Sen beror det ju på hur många straffar man får emot sig, men det är väl mer 65-35 till målvaktens favör skulle jag påstå. Det tycker jag man ser när man kollar matcherna som går till straffar, att det blir inte jättemycket mål.
Mikael Aaro, tränare och sportchef, Piteå:
– Nog finns det väl många skickliga straffskyttar, men jag tycker någonstans också att det är en sak med skicklighetsnivån, men sen är det också det att man har det där lugnet och kan göra det. Det är inte så att alla de man tänker ska vara de givna straffskyttarna i många lag är de bästa straffskyttarna, utan det är många som ändå har ett lugn och kan göra det när det är press på en. För man blir i strålkastarljuset på ett annat sätt än vad man blir i fem mot fem-spel. Det gäller att kunna hantera det och gå in när det är taskig is och du har ett måste att göra mål.
Wille Hedqvist, back, Surahammar:
– Man har ju under alla sina år man har spelat hunnit testa de flesta straffarna och tillslut landar man väl i vad som funkar. Av alla spontana timmar man har spelat i sitt liv så kommer man fram till att den här kanske funkar lite oftare än vad den här gör, den gör jag aldrig mål på. Så kan man förbättra sina odds tycker jag. Jag känner väl att jag kanske har tre som funkar, man ska inte ha för många, men det är en jag känner mig väldigt säker på. Nu blir det väl att se till så att målvakterna inte scoutar den då.
Hur mycket tränar ni på straffläggning?
Jens Berggard, tränare, Halmstad:
– Faktiskt inte så mycket, det är väl mer i slutet av någon träning som man lägger in det. Jag jobbar även med juniorlaget ibland och på hockeygymnasiet och där kör vi mycket mer straffläggning än på a-lag. Det är mer på egentiden att spelarna går in och lägger lite straffar själva, men det är inte så att vi har inne det i själva träningsmomentet. På junior brukar vi få in lite tävlingsmoment, straffturnering och tävla om det på slutet, men på a-laget har vi inte gjort det. Sen är det ju så att om du skjuter på din egen målvakt så vet ju den målvakten om var du vill lägga den. Du kanske inte kan träna på straffar på det sättet för den målvakten som står vet exakt var de vill skjuta i slutändan och då blir det svårt att träna på det.
August Hedlund, målvakt, Vallentuna:
– Jag tränar inte mycket på straffar, jag tar väl två, tre straffar på isvärmningen innan matchen. Straffar är mycket mentalt, att ha ett mentalt övertag så det är ganska stor skillnad på straffar att köra på träning jämfört med när det väl gäller på match. Alla har väl olika, men jag har ändå en grundplan vad jag ska utgå ifrån. Hur mycket höjd man ska ta, hur mycket man ska backa och att hålla sig på fötterna så länge som möjligt, men sen blir det mycket att läsa skytten. Om de ska skjuta, högt, lågt, på höger eller vänster sida eller om de kommer dra en. För missar du där och går ner för tidigt då är du körd. Du måste läsa och veta lite vad de ska göra.
Mikael Aaro, tränare och sportchef, Piteå:
– Jag skulle säga inte allt för mycket, kanske för lite egentligen. Men ändå har vi vunnit många straffläggningar. Sen kan man väl tillskriva det att vi har två bra målvakter som har tagit en hel del straffar också, men generellt sätt skulle man kanske kunna träna mer på sådana smådetaljer, Men det är mycket som sker på det vi kallar egentid efter träningarna. När man ibland gnuggar mer individuella saker, då kan man använda sig av det och målvakten tränar ju också på det. Det gäller väl att hitta det där att göra samma sak och våga göra det och inte ha massa varianter när man åker fram, utan veta att man är säker på någonting när man väl ska göra det. Vi tänker ändå att vi spelar fem mot fem och de andra lägena lite mer än vad vi lägger straffar oftast, men självklart skulle det finnas ännu mer tid så tror jag väl att vi lagt ännu mer tid på det.
Wille Hedqvist, back, Surahammar:
– Inte mycket alls. När man var yngre och stod på gatan och spelade med kompisar eller åkte på allmänhetens åkning, då var det mycket dribblingar och mycket straffar och inte lika mycket taktiskt hockeyspel kanske. Det är någon straffturnering i månaden kanske, men inte så regelbundet. Det är mer om man har haft en bra period och man vill belöna spelarna lite.
Hur väljer ni straffskyttar?
Jens Berggard, tränare, Halmstad:
– Oftast ska det vara någon som är lite kall och har nerverna att klara av det. Det är ju mentalt också att komma in där och kunna skjuta, så för mig är det ofta de rutinerade som får gå in och skjuta. Sen har man kanske någon som har gjort något mål, någon målskytt som klivit fram och gjort två mål i en match, då vill man gärna att han ska få lägga en straff. Han är inne i flowet.
August Hedlund, målvakt, Vallentuna:
– Jag vet faktiskt inte, man står ju inte där i båset. Ibland kan man ha lite tankar själv om vilka som borde lägga, men det blir svårt att vara med och tycka där. Men jag antar väl att man har några uttalade straffskyttar. Sen är det beroende på lag, vissa är väldigt skickliga på straffar generellt och då är det oavsett om de har varit kassa på en match så är det ändå så att de ska ta en straff. I andra lag är det inte lika självklart och då blir det kanske att ta de som är heta under matchen. I år i Vallentuna har det kanske varit lite mer att vi gått på dem som varit heta, men oftast har man väl kanske någon i alla fall man känner att man vill kasta in oavsett.
Mikael Aaro, tränare och sportchef, Piteå:
– Vi har väl några som man vet att de är straffskyttar som har gjort en del mål på det. Sen är det också lite grann om det är någon som har stäm för dagen. Är det någon som har gjort två mål i matchen känner man att de har ett bra självförtroende och vågar gå in och göra det. Vi hade David Granberg från Luleå här på lån som vill lägga straff, det är liksom inga konstigheter för en sån och samma med Anton Holmberg som var här förra året, han kom in första matchen och la straff och avgjorde, så vissa har det där i sig. Att de är opåverkbara, de kliver bara in och har pulsen låg när de ska lägga en straff. Några har det där i sig, det finns naturligt i dem att våga göra det när det brinner till. Det är många man tänker att det här är den givne straffskytten och det har man haft i många lag, men det gäller ändå att klara av det när du står där. Det är lättare att lägga straffar på en träning kontra en match, så det är väl lite olika. Men vi har några som har fått lägga mer kontinuerligt.
Wille Hedqvist, back, Surahammar:
– Lite från de gånger vi har kört på träningarna hur pass självsäker man känner sig. Jag tycker inte att det är något problem alls, jag tycker bara att jag ser positiva grejer i att gå ut och slå en avgörande straff, så det påverkar ganska mycket också. Jag är inte ordagrant uttalad, men jag har fått lägga i alla straffläggningar så inofficiellt är jag väl det. Man ska göra det man är bra på och nu visade det sig att jag är ganska bra på straffar och då gör jag det gärna. Jag tror att de ofta tar de som är bra på att hitta nät i matcherna och som de känner har lite extra kylighet som kan vara bäst i stunden.
Hur stor inverkan tror du bonuspoängen kommer ha när streckstriderna avgörs i vår?
Jens Berggard, tränare, Halmstad:
– Jag tycker det är så pass tight i Allettan att går man till förlängning och straffar tror jag att det kan bli viktigt, så det gäller att man tar tillvara på de lägena. Att man verkligen går för att göra mål och det är väl något man kan känna att oftast är isen lite sämre så det gäller att ha smarta spelare. Man kanske ska skjuta hellre när isen är lite sämre framför mål.
August Hedlund, målvakt, Vallentuna:
– Jag tror att det kommer ha stor inverkan, sen är det väl svårt att säga, men jag tänker generellt att som det var för oss i grundserien så var det faktiskt så att vi hade många tighta matcher och jag vet inte om vi hade fem, sex matcher vi gick till övertid och vann majoriteten och det kanske var någonting som gjorde att vi drog ifrån lite där. Att vi alltid tog de här bonuspoängen och varenda poäng är jäkligt viktig. Jag tror det kommer ha ganska stor inverkan.
Mikael Aaro, tränare och sportchef, Piteå:
– Självklart är alltid bonuspoängen viktiga att ha med sig, det är bara att räkna på de helger som vi har haft. När vi hade två matcher innan jul tog vi extrapoängen mot Boden och vi tog den mot Hanviken, så det är två poäng som har kommit in istället för att vi hade legat två poäng kort på det. Så självklart kommer det spela roll och det är också en självförtroende fråga, så jag tror de är viktiga, det är de.
Wille Hedqvist, back, Surahammar:
– Förhoppningsvis ingen inverkan alls för nu tycker jag att vi ska gå rent härifrån, men det är alltid bra med lite push i rätt riktning och jag hoppas att vi kan ta momentum från att vi har tagit några bonuspoäng.
