9. Sebastian Kaijser, Johan Lindholm, Filip Wiberg, Sundsvall
Sundsvall-tränaren JJonas Lindström har satt ihop sina tre bästa anfallare i en och samma enhet och fått precis den utväxling han önskade. Det är inget snack om vilken lina som leder laget och öser in de flesta av poängen. Lindholm är den ansvarstagande centern, Sebastian Kaijser en gedigen bulldozer som kan ta så väl rollen som framspelare som avslutare och Wiberg en underskattad skarprättare som kommit precis rätt in i Hockeyettan. Den här kedjan har gigantisk potential.
8. Oscar Gustafsson, George Diaco, Markus Ruuskanen, Tranås
Inför säsongen gick mycket av snacket kring Tranås ut på vilka ur kollektivet av gedigna arbetare som skulle kliva fram som poängspelare. Här har tränaren Phil Horsky ett tydligt svar att ge. Att den tekniskt skicklige kanadensaren George Diaco gör poäng är inga konstigheter, men det tycks som att han också förlöst potentialen hos Ruuskanen och Oscar Gustafsson har minst sagt fått en nytändning i Tranås. 25-åringen som hämtades från rivalen Vimmerby har med sina sju mål redan skjutit fler mål än under någon av sina tidigare fem säsonger i Hockeyettan. Det här är en lina med potential att bära tranorna långt.
7. Alexander Bjurström, Christoffer Jansson, Jesper Wiberg, Hudiksvall
Tredjelänken har varierat, men firma Jansson och Wiberg har av och till kamperat ihop i flera år nu och resultatet blir alltid detsamma. De går i bräschen för Hudiksvall och öser in poäng. Den här säsongen är inget undantag, halvvägs in i grundserien är det business as usual med Jansson som ledare av den interna poängligan och Wiberg som lagets bäste målskytt. Tredjelänk den här hösten har varit Alexander Bjurström som med sitt rättframma och självklara spel passar som hand i handske bredvid de två poängsprutorna.
6. Eddie Levin, Jakob Karlsson, Anton Carlsson, Vimmerby
Coachen Hampus Sylvegård kände naturligtvis inget behov av att splittra fjolårets succéline som fått vara intakt även den här hösten. Utmaningen för honom och sportchefen Pelle Johansson har varit att istället vaska fram de formationer som kan stå för så kallad secondary scoring och plocka upp stafettpinnen efter förstalinen de få kvällar de eventuellt inte har sitt bästa spel. Men så här långt har Levin, Karlsson och Carlsson fortsatt gå från klarhet till klarhet. Det är en väldigt välkomponerad line som drar Vimmerby framåt. Anton Carlssons 0+13 på nio matcher är dessutom oerhört tjusig statistik.
5. Linus Lundström, Christian Axelsson, Pontus Karlsson, Nyköping
Linus Lundström och Pontus Karlsson värvades till Nyköping för att hjälpa till och bidra i offensiven. Det får man verkligen säga att de har gjort och till på köpet har de dessutom skakat liv i en gammal trotjänare. Så bra som Christian Axelsson spelat den här säsongen var det väldigt länge sedan vi såg honom. Han har varit lysande ute på isen och precis som sina kedjekamrater öst in poäng. En så här tydlig leading line har Nyköping inte haft de senaste åren och med trion i fronten har laget gått från klarhet till klarhet i Hockeyettan östra. En fin kombination av lyckade värvningar och lyckad coachning.
4. Robin Dahse, Victor Gagic, Viktor Bernhardtz, Halmstad
I Halmstad handlar väldigt mycket om kollektivet. Man har en stomme av spelare som alltid kommer till match och träning med blåstället på och har en förmåga att arbeta ner sina motståndare även när spelet kanske inte gnistrar som mest. Men rent krasst och med handen på hjärtat, utan sin utomordentliga förstaline hade Hammers nog trots allt inte legat där de ligger i tabellen. Övriga laget jobbar frenetiskt och sliter ut motståndarna, men det är förstakedjan som kommer in och avgör. Med ledaren Robin Dahse, den outtröttlige vinthunden Victor Gagic och tekniskt skicklige Viktor Bernhardtz. Det är en utomordentlig förstalina som är grädden på moset i Hammers anrättning.
3. Alexander Bergström, Victor Crus Rydberg, Alexander Heiver, Karlskrona
Hela den här kedjan kickstartades av Joachim Rohdin som klev in lagom till säsongsstart och dundrade in sju mål på fem matcher innan han stack till Tjeckien. Han drog inte minst igång Alexander Bergström på ett imponerande sätt och många blev nog lite osäkra på vad som skulle hända efter att han lämnat. Men som om ingenting hänt klev Alexander Heiver in och tog vid målskjutandet där Rohdin avslutade. Grymt imponerande. Bergströms rutin och spetsegenskaper och Victor Crus Rydbergs underbara spelsinne och passningsförmåga kräver en pigg tredjelänk. Alexander Heiver levde verkligen upp till det och kedjan förblir därmed en leading line för ett i övrigt ganska jämnt KHK-lag.
2. Jacob Grönhagen, Georg Weigelt, Filip Lennström, Kristianstad
Den här kedjan har fått minst sagt stark uppbackning av trion Dennis Svensson, Linus Pettersson och Emil Öhrvall sedan den sistnämnde anlände, vilket gör Kristianstad synnerligen sylvasst som lag. Men det är fortsatt så att den allsvenskt meriterade kedjan är navet kring vilken skåningarnas offensiv snurrar. Kraftfulle Grönhagen har sett oförskämt bra ut och Lennström visar att han bara är i Hockeyettan på gästspel. Samtidigt fyller Weigelt en viktig roll lite i det tysta och har lyckats peta dit elva poäng på nio matcher utan att få de väldiga rubrikerna. Här har Kristianstad helt enkelt en väldigt, väldigt stark kedja på Hockeyettan-nivå.
1. Jesper Lindén, Ludwig Wistén, Oscar Tellström, Mariestad
Ska man plocka ut en kedja som Hockeyettans allra bästa så här långt är det ingen som helst tvekan om att det är Mariestads förstakedja som ska ha titeln. Övriga laget har sakta men säkert börjat vakna och göra poäng lite här och var även det, men från första nedsläpp och fram till halva grundserien spelad är det den här trion som burit laget. Tillsammans har firma Lindén/Wistén/Tellström producerat 48 poäng på de nio första matcherna. De spelar vacker hockey i fem mot fem, de är ostoppbara i powerplay och de placerar sig på första (Tellström), andra (Wistén) respektive 17e (Lindén) plats i Hockeyettans totala poängliga så här långt. Respekt.
TV: Hyllningen till Adam Johnson
