- "Annars måste man börja skruva tidigt"
- "Haken är ganska uppenbar här"
- "Annars kan det lätt bli pyspunka och riktigt tungt under säsongen"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Lagen börjar återsamlas och gå på is, spelsystem ska trimmas, kedjeformationer provas ut och alla kommer säga att de är bättre tränade än någonsin. Kort och gott försäsongen är här och den sista transportsträckan fram till säsongen 23/24 ska avverkas.
För vissa är försäsongen bara något som ska genomföras för att komma in i rutinerna. Många av lagen som ska kriga i toppen är så säkra i sig själva att försäsongsmatcherna egentligen inte betyder så mycket. Resultaten spelar ingen roll och egentligen går det inte att utläsa särskilt mycket av motståndarna heller. Men för vissa är den månad av förberedelser som nu väntar betydlig mycket mer viktig.
Ett flertal gäng har frågetecken som måste rätas ut till utropstecken och farhågor som måste slätas över. Då är försäsongen viktig. Men en ”lyckad” försäsong behöver förstås inte vara synonymt med segrar på rad. I många av fallen jag listar här nedan handlar det betydligt mycket mer om att få rätt besked och hitta svar på frågor än att nödvändigtvis vinna alla matcher. Även om positiva resultat så klart aldrig skadar.
Men nå väl, här är lagen som verkligen är i behov av en lyckad försäsong.
NYKOMLINGARNA
Falu IF, Alvesta, Mjölby och Clemensnäs, samtliga tar de klivet in i Hockeyettan från division 2 inför kommande säsong och står därmed inför riktigt stora utmaningar. De har lyckats olika bra i sina lagbyggen med att lyfta in spelare med rutin från ligan, men i samtliga fall kan konstateras att det blir en hel del spelare från lägre nivå och som bör betraktas som oprövade kort som nu ska in i elden.
I de här fallen är ”en lyckad försäsong” inte synonymt med starka resultat. Jag skulle nog vilja sträcka mig till konstaterandet att de är ytterst sekundära. Faktum är att det nog rent av vore bra med några riktiga käftsmällar. En lyckad försäsong för den här kvartetten är en försäsong som gör att de verkligen får känna på verkligheten. Att de stöter på påkopplade motståndare som visar vad det handlar om att möta Hockeyettan-motstånd. Det är viktigt att få ögonöppnare och göra de smärtsamma lärdomarna redan i september.
För Hockeyettan är något helt annat än division 2. Samtliga fyra gäng är vana att vinna över mediokert motstånd efter sina säsonger i tvåan, men kommer bankas långt ner i i skridskosulorna av motståndet i ettan om de inte har rätt ödmjukhet inför uppgiften. En härdande försäsong som gör att de kommer väl förberedda till premiären framstår som oerhört viktigt. Annars kommer det komma som en chock när de omedelbart cementeras fast i ett tröstlöst bottenskikt.
TRANÅS
Finns det viss skepsis i Tranås supporterled inför säsongen som kommer är det befogat. De är vana att se ett lirande lag med en tydlig ryggrad av stomspelare. Nu har backeleganten Fredrik Lindström lagt av och både Anders Skoog och Pontus Eklöf är i skrivande stund utanför planerna. Samtidigt är merparten av alla spelare som kommit in rena arbetare. Spelare som lägger ner ett gediget jobb varje kväll, men som är allt annat än poängsprutande stjärnor.
Det finns förstås en tanke med att laget ser ut som det gör. Tranås har engagerat Phil Horsky som ny huvudtränare och österrikaren är känd för att få ut ganska mycket av förhållandevis lite. Under sina år i Vimmerby skapade han vinnande lag av ganska mediokra spelarmaterial, men gjorde också uppseendeväckande laguttagningar där potentiella poängspelare och lirare hamnade på bänken. Han gillar arbetare. Tranås trupp och tränarens filosofi matchar bra med varandra.
Men i Tranås är man som sagt vana vid ganska underhållande lag och att den hockey som spelas ska ha lite finess. Samtidigt har truppen tidigare haft problem med för hård kravställning. Det har muttrats lite när det drivits för hårt vilket ger fog för viss oro när man nu anlitat en coach som är känd för just sin kravställning. Men kanske går även det hand i hand på ett fint sätt med det faktum att det sker en viss ombyggnad i det som är Tranås stomme.
Hur som helst, i och med att det är så pass mycket nytt som det är och att det väntar en kursändring är känslan att Tranås behöver en bra försäsong. Det kan bli jobbigt för föreningen att leverera under de nya kraven om det spel- och resultatmässigt börjar luta emot redan innan det roliga har börjat.
ENKÖPING
Klubben befinner sig efter några synnerligen grå säsonger vid ett vägskäl. Något måste göras för att vända den dystra trenden och receptet tycks vara att ta saker på lite större allvar. Christian Nordenberg har klivit tillbaka in som sportchef i föreningen och med emfas aviserat att nu ska kravbilden upp.
Många av spelarna som fått förlängt har skrivit på med vetskapen om att det kommer att krävas mer och nyförvärven är också plockade med den typen av baktanke. Det ska inte vara bekvämt och kravlöst att spela sin hockey i Enköping längre. Det är obligatorisk närvaro på träningarna och som för att understryka att man menar allvar har Kristoffer Ahlin (som tillhör Sverigeeliten i Ironman och har setts i TV-programmet Elitstyrkans hemligheter) anlitats som fystränare.
När jag snackade med sportchef Nordenberg under våren pratade han om en försäsongsmentalitet som måste tvättas bort. Att lite för många resonerat ”äsch det är bara träningsmatcher vi kommer igång sen när serien börjar”. Men Enköping har som bekant sällan kommit igång. Därför är den här försäsongen extra viktig. Klubben måste se tydliga indikationer, kanske inte nödvändigtvis resultatmässigt, men på att den nya inställningen också återspeglar sig i verksamheten och på isen. Att man är på rätt väg och tror på förändringen. Annars kan det lätt bli pyspunka och riktigt tungt under säsongen.
MARIESTAD
Det glöms lätt bort i diskussionen om vilka skickliga spelare Mariestad har lyckats behålla och vilka spännande nyförvärv sportchefen Carl Johansson lyckats haffa på kroken, men Mariestad under tränaren (och klubbikonen) Ronny Helander är inte samma Mariestad som vi lärt känna under en lång tid av Hockeyettan-harvande. Coachen har varit väldigt öppen om sin filosofi, ändå pratas det väldigt lite om att Bois blir mer och mer glamour och mindre och mindre brunk.
Det dna av burdus raggarhockey som många förknippar med klubben suddas mer och mer ut. På gott och på ont. Blicka bortanför de två trotjänarna Johan Frick och Lucas Larsson och gör en lista över spelare som ni skulle klassificera som primärt energilirare...just det, den blir ganska tom. Bland spelarförlusterna finns hårdföra herrar som Erik Olsson och Otto Henell, in kommer lirare och kreatörer som Joel Thulin och Vincent Reimer.
Ronny Helander vill allt annat än att hans lag ska spela på andras misstag eller bråka sig till segrarna. Han var själv en härlig elegant som spelare och han förespråkar en spelskicklig hockey där laget äger mycket puck och vinner på att vara kreativa. Spelarna kommer få stor frihet under ansvar och poängen är att man ska vara ett väldigt spelande lag. Långt ifrån den aggressiva best som Mariestad varit under många av säsongerna när nyckelspelarna hette Filip Törnqvist och bröderna Engqvist.
Utan att lägga någon värdering i spelsättet, det ena är väl egentligen varken sämre eller bättre än det andra så länge man går all-in på det man ska göra, men den riktning Helander vill ta sitt lag kräver ändå att saker och ting faller på plats tidigt. Han kom in när Andreas Appelgren fick sparken under fjolårssäsongen och gör nu första säsongen som huvudtränare från start. Med tanke på hur trögt laget startade ifjol vill man nog gärna se fler positiva tecken på försäsongen och inte minst se att nyförvärven passar in i filosofin på det sätt som man har tänkt. Annars måste man börja skruva tidigt.
BORÅS
Många lag har många nya och det är förstås viktigt att saker och ting faller på plats så fort som möjligt. Men att det är mycket nytt på backsidan, där Borås fullt naturligt valt att bygga om och se om sitt hus, gör inte att laget står ut gentemot andra. Det är många nya spännande pjäser som ska slussas in, men det finns en annan punkt som är väldigt mycket viktigare att snabbt få positiva indikationer kring.
Det handlar naturligtvis om tränaren Fredrik Eriksson. 40-åringen har gått en tränarutbildning vid sidan av sitt hockeyspelande de senaste åren är nu redo att kliva in i kavajen på allvar. Det är så klart spännande, Eriksson med all sin rutin från högre ligor har säkerligen potentialen att bli en riktigt bra tränare. Som spelare var han en ledare och backgeneral vars egenskaper bör vara som klippta och skurna för att leda även från bänken. Men haken är ganska uppenbar här.
Det finns en problematik i att Fredrik Eriksson de två senaste säsongerna varit en viktig spelare i Borås HC och att många av spelarna han nu ska coacha är hans gamla lagkamrater. Det behöver inte vara dåligt, men relationen spelare emellan och spelare-coach har helt olika dynamik och att den förändringen i inställning går att göra i en handvändning är inte alls givet. Kanske inte framförallt för Eriksson själv utan snarare det omvända. För spelarna blir det nytt att inte behandla honom som en kamrat längre. Gränserna i hierarkin måste flyttas.
Hur mycket klubben än tror på Fredrik Eriksson som tränare är det en gambling att som första tränaruppdrag kasta in honom i ett lag med höga förväntningar på axlarna och hans gamla kompisar i spelartruppen. Här gäller det att tidigt etablera rollerna och hitta en hierarki och det gör försäsongen extra viktig i Västergötland i år. Spelarna måste börja tro på och foga sig under Fredrik Eriksson som huvudtränare från start.
.jpg)
