Här gapar det fortfarande oroväckande tomt
Krönikor

Här gapar det fortfarande oroväckande tomt

Publicerad 25 augusti 2022 09:00 | Senast redigerad 28 augusti 2022 12:55
Snart är det september och endast en månad kvar till serieprmiär i Hockeyettan. Då borde trupperna naturligtvis vara klara och så nära fulltaliga det går, men så är det inte på alla håll. Idag riktas strålkastaren mot fem lagbyggen där det fortfarande gapar oroväckande tomt.

Försäsongen har rullat igång, i stort sett alla lag är på is och träningsmatcherna har börjat avlösa varandra. Men trots att det bara är en dryg månad kvar till seriepremiär och ett allvar som närmar sig gapar vissa trupper fortfarande oroväckande tomma.

Idag riktar jag strålkastarljuset mot fem lagbyggen i Hockeyettan där det på ett eller annat sätt framstår som att det finns mer att göra, större jobb att utföra innan de kan anses vara redo för att konkurera under en ny säsong i den allt vassare tredjeligan.

Kort och gott fem klubbar där det fortfarande gapar oroväckande tomt.

Köping
Det är skarpt läge för Köping. Hockeyettan har i och med bantningen från 47 ner till 40 lag blivit starkare, lagen i omgivningen rustar på ganska friskt och laget har tvingats spela negativt kval för att säkra sin ettanstatus två säsonger i rad. Kort och koncist, vill föreningen vara ett Hockeyettan-lag på lite längre sikt måste man steppa upp. Man måste bli bättre för att inte bli frånåkta.

Men i lagbygget till kommande säsong finns inte mycket som tyder på att föreningen har den avsikten. Kanske känner man pressen, men har inte plånboken och förmågan att förstärka. Eller så tar man inte så allvarligt på situationen. I en sommarintervju på föreningens hemsida lät huvudtränaren Johan Hellström meddela att det inte skulle vara någon panik om man inte skrapat ihop full trupp till ispremiären i mitten av augusti. Man har spelare man tror på.

Och visst, Marcus Viitanen har som vanligt förlängt och sylvasse Emil Norberg har valt att vända tillbaka till föreningen. Man har några få riktiga spjutspetsar. Men det som är problemet i Köping är bredden. Man har en alldeles för tunn trupp och i den tunna truppen är det alldeles för många spelare som bara är vattenbärare. All respekt för att man vill bygga långsamt och ”hitta rätt individer”, men för att kunna vara konkurrenskraftiga i Hockeyettan (västra) måste man ha både bredden och spetsen. Just nu ser Köping inte ut att ha något av det.



Eskilstuna Linden
Eskilstuna Linden har bra, men få backar. Det kan bli ett problem. Eric Backman, William Kaijser och überrutinerade Niklas Hjalmarsson, det är pjäser som utan problem skulle kunna gå in på prominenta platser i de flesta av de blivande konkurrenternas trupper, men sen då?

Det gapar tomt och det gäller även forwardsidan där nye huvudtränaren Nico Surenkin har allt annat än ett överflöd av spelare att laborera med. Det är lite märkligt att Linden jobbat så långsamt med truppen och inte skaffat sig ett bredare material att arbeta med, med tanke på den ambitionsnivå man piskat upp inför säsongen.

Ni minns hur det lät i våras när man presenterade Surenkin som nya ledare för laget. För första gången på länge valde föreningen att satsa på en heltidsanställd tränare för här skulle det satsas på spelarutveckling. Lovande förstås, men då måste det finnas spelare att utveckla också. Kanske tog börsen slut, kanske är man bara lite tröga i starten. Man skrev några viktiga kontrakt förhållandevis tidigt, men sen har farten i lagbygget avtagit. Linden måste fylla på ordentligt om det inte ska bli bottenstrid i år igen. Potentialen för mer finns ju där.



Borlänge
Man behöver inte vara forskare för att räkna ut att masarna tvingats skära i sina kostnader och sänka spelarbudgeten. Samtidigt som en parad av lagets främsta aktörer från fjolåret har lämnat truppen har merparten av alla förstärkningar hämtats från J20 och är att betrakta som oskrivna, orutinerade kort inför kommande säsong.

Det behöver förstås inte vara fel, Borlänge har värvat från elitklubbarna i sin omgivning förr med gott resultat och Stefan Gustafsson är en metodisk tränare som säkerligen kan få god utveckling på sina nya unga adepter. Men det krävs ju något runt omkring också. 

Ifjol hade man en Martin Janolhs, en Jacob Thor och en Marcus Björk (för att ta några exempel). Det har man inte i truppen just nu. Trotjänaren Patrik Elfsberg ser väldigt ensam ut i facket för rutinerade pjäser som ska dra gänget. Därtill saknas just nu bredden. Varken back- eller forwardssida ser färdigbyggda ut och är det nu så att Gustafsson och hans sportgrupp är ute och viftar med en förhållandevis tunn börs den här säsongen lär inte toppspelarna stå i kö för att signa tätt inpå säsongsstart heller. Skruvar man inte ordentligt på truppen på upploppet kan det vänta en ganksa jobbig höst i Dalarna.




Kiruna AIF
Det har varit lite stökigt vid sidan av isen i Kiruna-klubben. Inte nog med att den tilltänkte assisterande tränaren, profilstarke Janne Karlsson, hittade ett ”bättre” jobb hos seriekonkurrenten Kalix och valde att dra vidare innan försäsongen ens kommit igång. AIF tappade dessutom sin sportchef Ahti Liikamaa i samma veva då denne inte kände tillräckligt förtroende från den nya styrelsen.

Kanske påverkade de tunga avhoppen farten på lagbygget för sedan det stod klart att de två ledarna lämnar föreningen har det inte kommunicerats så mycket mer än att trotjänaren Viktor Mikko väljer att lägga av. Det är ytterligare ett tungt tapp och i nuläget står tränaren Juhani Matikainen med en trupp som gapar oroväckande tom.

Det saknas inte spännande spelare. Kiruna AIF har garanterat ess som kommer att förtjusa hemmapubliken även i vinter, men truppen saknar bredd. För att klara av en tuff höst i den norra Hockeyettan skulle man behöva några kroppar till. Speciellt på forwardssidan där man får hålla det för troligt att åtminstone någon av importspelarna kommer att leverera under förväntan. Ifjol nådde klubben spel i Allettan, det kommer man inte göra den här säsongen om inte truppen förstärks innan det är dags för seriestart.



Halmstad Hammers
Det har tjatats klart om kaoset vid sidan av isen och hur det påverkade Halmstad Hammers och dess satsning för att följa upp den gångna vårens kvalseriesuccé. Men följdeffekten av allt bråk och strul var ofrånkomligen att Hammers blev sena ut på spelarmarknaden och att man därför inte haft någon särskilt hög träffprocent alls i sitt värvningsarbete.

Att spelarna som lämnat på papperet är starkare än de som kommit till är något man får leva med när man har som filosofi att värva ungt och satsa på spelarutveckling. Men Hammers saknar bredden på truppen. Faller en står så att säga ingen bakom redo att ta upp stafettpinnen.

Av sju backar är två på tryout (Andreas Andersson och Robin Holm) och en tredje (Elias Dynell) och fjärde (Tom Johansson) spelade i stort sett inte alls under förra säsongen på grund av hjärnskakningsproblematik respektive otäck fraktur. Framåt har man ett koppel av rutinerade stomspelare kvar och några spännande ynglingar som värvats in vid deras sida, men antalet forwards är på tok för litet för att kunna ställa tillräckligt många slagkraftiga linor på isen. I alla fall i Hockeyettan södra.

Föreningen tycks hysa stora förhoppningar om att backen Alexander Edström och forwarden Karl Påhlsson ska komma tillbaka från skadeproblematik och välja spel i Hammers. Men innan det sker gapar hålen i truppen stora.

Foto: Bildbyrån