Grundserierna är avslutade och säsongens viktigaste del står för dörren. På söndag sker valet av motståndare inför kvartsfinalerna och allt ställs på sin spets.
För att lagen som nu kvalificerat sig för spel i slutspelet (vissa i kvartsfinal, andra direktkvalificerade för semifinalen) ska bli framgångsrika och nå hela vägen till kvalserien krävs att nyckelspelarna kliver fram.
Man brukar ju säga att utan ett storartat målvaktsspel är det svårt att lyckas i ett slutspel och det ligger förstås en hel del sanning i det. Målvaktsspelet kommer bli av yttersta vikt. Men om vi lämnar målvakterna utanför för en stund, vilka är egentligen slutspelslagens nyckelspelare? De där killarna som verkligen måste kliva fram om våren ska bli framgångsrik.
Jo, det är det här spelarna...
Kristianstad: Dennis Svensson
Det sades innan säsongen att Dennis Svensson var nyckeln till att Kristianstad kunde få ihop ett så bra lag efter sin degradering. Att kaptenen stannade sände viktiga signaler. Så har det sedan fortsatt hela säsongen. Svensson är inte den som gör flest poäng eller spelar den flashigaste hockeyn, men han är på jobbet varje kväll och spelar ett uppoffrande spel som sätter nivån för resten av laget. Kristianstad har tagit rygg på sin kapten och det är givet att han kommer bli en nyckelfaktor även när Kristianstad kliver in i slutspelet med siktet ställt mot en återkomst i Hockeyallsvenskan.
HC Dalen: Hugo Rostedt
Det går inte att snacka bort att HC Dalen kroknat ganska betänkligt efter att man sålde av spetsarna Kalle Holm och Erik Thorwalls till Hockeyallsvenskan. Den lilla spets man hade blev ännu tunnare och bilden som stenhårt arbetarkollektiv ännu klarare. I den är Rostedt lite av en galjonsfigur. Kaptenen har varit ett bra tag i klubben och utan att på något sätt vara flashig bidragit med poäng, men kanske framförallt hårt jobb. Den typ av spelare som går i bräschen och det kommer han behöva göra för HC Dalen även i slutspelet. De kommer behöva arbeta sönder sitt motstånd.
Vimmerby: Anton Carlsson
Det talas mycket om (efter)namnen Jakob (om än med K) som en riktig nyckelpjäs för Vimmerbys framgångar och det är klart att den rutinerade trotjänaren har klubben i sitt dna och är otroligt viktig, men frågan är om inte den ständige vapendragaren Carlsson klivit fram ur skuggan som ännu viktigare. Den spelskicklige anfallaren har även han en lång och trogen tjänst i klubben och har den här säsongen varit inblandad i det mesta av det bästa som Vimmerby åstadkommit framåt. Spetsegenskaper och klubbhjärta brukar vara en väldigt bra kombination.
Tranås: Pontus Eklöf
Det är andra som klivit fram den här säsongen. Kanadensaren George Diaco har visat sig vara ett fynd och både Markus Ruuskanen och Oscar Gustafsson har öst in mål på en nivå som det inte var många som trodde att de hade i sig. Men rent krasst, ska Tranås lyckas gå långt i ett slutspel, då hänger mycket på Eklöf. Poängproduktionen har inte varit densamma som ifjol, men 26-åringen som spenderat hela sin Hockeyettan-karriär i klubben besitter spetsegenskaper som kommer att behövas i ett slutspel och skulle om han når sin yttersta nivå bredda spetsen på laget. Han kan bära på ett annat sätt än vad man kan förvänta sig av de övriga uppstickarna som blomstrat just den här säsongen.
Halmstad: Robin Dahse
Det går naturligtvis inte att välja någon annan. 31-åringen gör sin fjärde säsong i Halmstad och har allt sedan han klev ner i Hockeyettan efter en karriär på högre nivå varit lagets gigant. Han jobbar hårdast, han skjuter de viktiga målen och har blivit symbolen, den sanslösa urkraften, för det Halmstad som oftast beskrivs som ett hårt arbetande kollektiv. Nu går han skadad och det finns en farhåga att han kan komma att missa de första kvartsfinalmatcherna...minst. Det är olyckligt, ska det bli ett långt slutspel behövs han i laguppställningen. Lyckas inte Dahse, då lyckas inte Hammers. Så krasst kan det faktiskt vara.
Mariestad: Jesper Lindén
Tillsammans med Oscar Tellström och Ludwig Wistén har Lindén utgjort en av Hockeyettans främsta kedjeformationer i stort sett hela säsongen. Kedjekamraterna har lyckats pilla in fler poäng totalt, men Lindén är den bästa målskytten i trion och det är otvetydigt så att han är viktigast. Han har stannat kvar i klubben trots att han är överkvalificerad för ligan och sitter på en verktygslåda som kommer behövas i ett slutspel. Vi snackar en allround-tool som tar ansvar, gör poäng och inte minst kan skruva upp en ganska aggressiv och grisig sida som är allra viktigast i säsongens viktigaste matcher.
Visby/Roma: Anton Johansson
Det finns förstås förhoppningar ute på Gotland om att historien ska upprepa sig. De flesta minns förmodligen fjolåret då den hårt arbetande och stabile centern Anton Johansson bara växte och växte och växte ju viktigare matcherna blev och i slutändan var Troja-Ljungbys förmodligen bäste spelare i kvalserien. Johansson har inte gjort sin främsta säsong i karriären den här vintern, men Visby/Roma behöver hans toppnivå om de ska kunna lyckas i slutspelet.
Karlskrona: Victor Crus Rydberg
Det hade varit lätt att peka ut Alexander Bergström, den rutinerade hemvändaren som gjort en riktigt bra säsong, som nyckeln till framgång. Men rent krasst är det nog så att 38-åringen får svårt att driva Karlskrona själv. Han kan bidra med ledarskap och spetskompetens, men behöver draghjälp för att det ska flyga. Den draghjälpen heter Victor Crus Rydberg. En av ligans mest spelskickliga spelare som haft en lite ojämn säsong, men som besitter extraordinära egenskaper. Får han det att lossna på allvar kan Karlskrona flyga hur långt som helst. Minns hur fenomenalt bra han var för Kalmar ifjol.
Boden: Christian Nyman
Känslan är att Bodens rutinerade garde börjar sjunga lite på sista versen. Att det inte blir så mycket roligare och att klubben under ganska lång tid har fått ut vad man kan av herrskapet. Kanske blir årets slutspel lite en sista resa innan klubben börjar växla upp och storsatsa kommande säsong? I ett sådant scenario blir Nyman förstås viktig. Han är alltid nyttig för sitt lag i och med att han är den burduse provokatören som blir bättre när det hettar till och som kan göra livet riktigt surt för sina motståndare. Det spelar ingen roll vilken roll han tilldelas i laget, han levererar alltid jobbet. Urtypen för vad man brukar kalla en slutspelsspelare.
Brödernas/Väsby: Carl Wassenius
De senaste årens interna skyttekung har inte varit länge i Brödernas/Väsby, men det är redan uppenbart att han gjort skillnad för det tidigare småhackande laget. Först och främst är det förstås en offensivt sanslöst begåvad spelare som kommer ösa in sina poäng, men att Wassenius återvände vid deadline kommer också med positiva följdeffekter. Han har höjt nivån på hela laget. I samma stund som 24-åringen klev tillbaka in i laguppställningen tvingades andra ta rygg. Wassenius har tvinga upp nivån på Väsbys offensiv och det bådar naturligtvis oerhört gott inför stundande slutspel.
Piteå: Linus Hedman
Piteå är ett välcoachat kollektiv som gjort det riktigt bra den här säsongen. Många unga spelare har klivit fram och Mikael Aaros gäng står inte och faller med en enstaka spelare. Men den lille liraren Linus Hedman tillhör dem som klivit fram och levererat konsekvent över hela säsongen och det kommer bli så att han förväntas ta ett stort offensivt ansvar även i slutspelet. Kan han fortsätta producera när matcherna blir tuffare är han en nyckel till fortsatt framgång för Piteå. Det är lite upp till bevis efter en riktigt fin säsong.
Hudiksvall: Christoffer Jansson
Centern pekades ut som Hockeyettans bästa spelare i en stor spelarenkät nyligen och han gör sin bästa säsong i Hudiksvall så här långt. Inte nog med att han öser in poäng framåt, den här säsongen har han dessutom fått ett A på bröstet och tagit på sig ett större ansvar för helheten vilket lyft honom som spelare. Hudiksvall dignar av skickliga spelare, men ska man plocka ut någon som viktigare än andra blir det ändå Jansson. Han ska göra det för laget i banans båda riktningar.
Vallentuna: Marcus Andersson
Under nye tränaren Jussi Salos ledning har Vallentuna gjort enorma framsteg under säsongen och växt ut till ett imponerande kollektiv där arbetsinsatsen är något det aldrig tummas på. Man har krigat och gjort resultat på det sättet. Men ska det fungera även i slutspelet måste man förlita sig på den spets man har och den utgörs bland annat av Marcus Andersson. Den rutinerade pjäsen som uppenbart har en stor kärlek till klubben och som år efter år går i bräschen för dess offensiv. En klok spelare som har en större verktygslåda än många av lagkamraterna och som dessutom är en bra ledare. Viktig.
Lindlöven: Tobias Sjökvist
Forwarden går i bräschen för sitt lag med både hårt jobb och poänggörande. Han har blivit lite av en symbol för den framgångsrika upplagan av Lindlöven och får ett stort ansvar av sina tränare. Med all rätt. Lindlöven är just likt Vallentuna ett häftigt kollektiv som kämpar, men utan den spets som Sjökvist utgör hade det inte gått fullt lika bra. Här har vi ytterligare ett läge av lyckas inte nyckelspelaren så lyckas inte laget i slutspelet.
Hanviken: Erik Palm
Backsidan är uppstickaren Hanvikens klart bästa lagdel. Det är där man har bredden, rutinen och spelarna som kan göra det även offensivt. Nyttige backen Palm som är assisterande kapten i laget och nyligen ritade på ett nytt kontrakt över kommande säsong blir en stor nyckel. Han har varit med förr och gjort flertalet slutspel med Visby/Roma och har potentialen att kliva fram som en härförare så väl offensivt som defensivt. Den typen av ledarskap kommer Tyresö-gänget behöva efter en Alletta som kanske inte blev riktigt så framgångsrik som man hade tänkt sig.
Sundsvall: Sebastian Kaijser
Det har varit en fröjd att se kedjan som Kaijser utgjort tillsammans med Johan Lindholm och Filip Wiberg den här säsongen, men det går inte att komma ifrån att det är 26-åringen som är den stora stjärnan. De kvällar han velat har han plockat upp Sundsvall på sina axlar och spelat på en nivå som knappast kan beskrivas som något annat än allsvensk. Precis den nivån måste han ligga på om det ska bli en framgångsrik vår för laget. Kapaciteten finns onekligen.
Troja/Ljungby: Dennis Fröland
Det finns mycket att säga om årets upplaga av Troja-Ljungby som släppt fram en hel del unga förmågor och haft en svajande nivå på sina insatser, men bland de offensiva pjäser som ändå finns i truppen är det tveklöst så att Dennis Fröland är viktigast. Den lille försvararen har ett underbart spelsinne och är inblandad i det mesta av det bästa som Troja åstadkommer. En ledare som stakar ut riktningen för sitt lag och levererar kväll efter kväll. Så väl med poäng som med ett moget försvarsspel. Han blir så klart superviktig även i slutspelet.
Strömsbro: Emil Lindgren
23-åringen har spelat ett gäng slutspel med Strömsbro och under den här säsongen klivit fram som en pålitlig poängspelare i toppen av laget. Det innebär att han kommer få ta ett stort ansvar i kvartsfinalspelet. Gävle-gänget kommer bli uträknat vilka som än väljer dem och kommer att behöva prestera på topp för att över huvud taget ha en möjlighet att överbevisa tvivlarna om sin förträfflighet. Då måste Lindgren och några få andra spetsar (bland annat Matej Galbavý) kliva fram.
Borås, Alvesta, Kalix och Falu IF spelar ett pågående play-in om de sista slutspelsplatserna och är av förklarliga anledningar alltså inte med i den här sammanställningen.
Betsense in article
